Bortglömda meningar
Signe hade gjort ett halsband till mig på förskolan. Jag sa att jag tyckte att det var jättefint och kommenterade att det var hjärtpärlor på det.
S - Vet du vad hjärta betyder?
M - Näe.
S - Att jag älskar dig!
Men Puss på dig min gobit!
När hon satt och bajsade en dag satt hon och sjöng när jag kom in.
S - Vet du vad jag sjöng?
M - Nej, jag hörde inte.
S - Iron Maiden!
M - Kan du inte sjunga igen så får jag höra?
S - Näe. Jag sjöng Fear of the dark!
Hahaha! Bruden har koll på de tuffa låtarna ;) Hon brukar nämligen vilja lyssna på Iron Maiden när vi åker bil.
En morgon hade hon sagt att hon ville lyssna på skiva när vi åkte till förskolan. Jag trodde att hon ville lyssna på någon sagoskiva. När vi startade bilen så hade jag såklart glömt att ta med en ut, och vi hade bråttom (som alla morgnar...).
S - Men skivan!
M - Oj, jag glömde den... vi får ta den imorgon istället.
S - Men Iron Maiden kan vi väl lyssna på!
M - Jaha, ville du lyssna på den skivan?
S - Jaaa!
När musiken började:
S - Det här kan man dansa till! (Och så diggar Signe med huvudet)
Pratkvarnarnas pratkvarn
Att Signe snackar vet ni nog vid det här laget. Här kommer ett sista inlägg om Signe i kategorin "2 år och framåt". Nu är hon ju 3 år men det här är en samling meningar som har bubblat ur henne under årets första månad. Några har jag alltså lyckats fått ner på papper :)
Signe kollade på Let´s Dance en kväll:
- Vilka skor hon har! Hon är jättefin... (med drömmande röst).
Jag berömde Signe för att hon hade varit så duktig och lekt en massa själv när Nora var lite bökig i magen en dag och Signe svarar:
- Om jag skulle åka på semester då! Hur skulle du klara dig utan mig då?
Jag och Signe lekte på hennes rum och Nora vaknade i babysittern, som stor utanför Signes rum.
S - Ja, hon får väl ligga där som en liten skrikfis då.
Signe hade haft isär babygymmet.
S - Kanske du kan sätta ihop det?
M - Ja, det kan jag göra.
S - Jag kan nog det själv!
M - Okej, prova du.
Efter en stund...
S - Hmm... Jag klarar nog inte det här.
Signe sitter och bajsar.
S - Nu får du välja själv vilken bok vi ska läsa.
M - Får jag välja? (Jag satt och funderade på annat)
S - (Argt!) JA! Jag sa ju det! Hörde du inte att jag sa det?!?
S- Men vilken konstig navel du har! (Till sin pappa)
Inget hål. Alldeles platt!
Varför har du inget hål? Kanske var det nån som sa att du inte skulle ha ett hål för att du var en vuxen.
P - Jag tycker att min navel är fin.
S - Nääe!
M - Vill du ha mer välling?
S - Nej, det är så bra så.
Per skulle leka med Signe, men så var han tvungen att gå på toaletten först...
S - Jag brukar inte bajsa så länge ja e, men det gör du!
S - Oj, vad stora de är!
M - Vilka då?
S - Tuttarna!! De är nog fulla med bebismjölk. (Jag skulle ge Nora mat)
S - Jag vill inte äta mer mat, det är onödigt.
Teskedar kan visst vara pingviner
Saker ur kökslådorna är stora favoriter att hitta på saker med nu. De kan vara precis vad hon vill att de ska vara, och hon lever sig verkligen in i det. Oftast består Pingus familj av påsklämmor, men nu har de även som jag skrev fått vara teskedar. Det är så himla mysigt att lyssna på henne när hon leker på det sättet.
Muffinssmet!
Veckan på förskolan har gått bra. Hon har vart glad när jag har hämtat henne coh det var bara en morgon som hon var ledsen när jag lämnade. Men då hade vi haft det väldigt kaotiskt på morgonen så det var kanske inte så konstigt. Ett tag stod vi bägge två i badrummet, skrek på varandra och grät :) En härlig start på dagen och helt plötsligt två 3-åringar i huset... Jag längtade efter att få hämta henne hela dagen. Men så kan det vara. Ibland orkar man verkligen inte locka, avleda, leka och muta gällande varje lite grej. Men jag ångrar mig varje gång, för jag vinner inget på att bryta ihop. Hon ger liksom inte upp för det... Vi blir bara mer osams. Det funkar mycket bättre att avleda och distrahera, men man måste ha ork och tid till det också.
Idag har vi bara vart inne. Det var -20 när vi klev upp imorse. Why? Signe fick bada på förmiddagen och mamma kom hit och byggde lite duplo med henne. Hon tycker ju mycket om sina pippifigurer och hon älskar Emil i Lönneberga, men det finns dessvärre inte sånna figurer så hon har skapat sig egna. Duplogubbarna hon har är helt enkelt Emil och alla som finns med i de filmerna :) Hon leker alltid det när vi leker med duplot, och så bygger vi upp huset i Katthult. Det är väldigt viktigt att Emil får sin "Snickerboa" också. Och lilla Ida brukar få en lekstuga.
Har jag nämnt att hon har en egen snickarbod? Bakom soffan, mot fönstrena. Där har hon sin bysse (en träpinne som ska sitta i en kavel), sin kniv (en smörkniv av trä) och sina trägubbar (en tomte som är gjord av en träbit och en trä-ängel). Dit brukar hon gå och tälja sina trägubbar. Det har faktiskt hänt att hon går och sätter sig där när vi har blivit arga på henne också :)
Och när hon letar efter bössan säger hon alltid: "var är min bysse?".
Signe djurskötare
"De tycker nog att jag är deras bästa djurskötare". Haha, ja förmodligen så gör de det :)
Igår så sa hon när hon satt i soffan säger hon plötsligt: "Men förresten mamma! Vi skulle ju baka pepparkakor idag!" Vilket var ett rent påhitt från hennes sida :)
Hon använder mycket roliga ord som hon hör oss använda. "Utifall-att" som hon hörde oss använda när vi skulle in för att göra överburenhetsultraljudet använder hon lite då och då och det låter roligt.
Jag är dålig på att skriva ner dem nu, måste ha ett block framme för roliga meningar som ploppar ur hennes mun lite titt som tätt.
Stora tjejen
Och ni förstår väl hur stolt hon var efteråt? Vi med för den delen, för gud så mycket saker de kan utan att man tror det!
Sen har hon gått några fler gånger, och hon visar gärna för andra, men man får inte vara inne på toaletten utan bara stå utanför och kika in på henne :)
Husets herre - en liten donna på knappt en meter
Jag har svårt att sätta en benämning på Signes ålder nu. Det är ju liksom antingen 2,5 eller 3 man brukar säga, eller skriva rättare sagt. Att säga att hon är 2 år och 9 månader går ju bra men det är svårt att skriva det i en mening. Det flyter liksom inte. "Min treåring" eller "2,5-åringen" låter bättre. Ptja, vi får se vad jag bestämmer mig för :)
Iaf så har nog inte vår treåring förstått lyxen av att vara ledig på veckorna och ha möjlighet att få sova ut. I helgen sov hon bra, men när det var dags för mig att vara hemma ensam med henne var det dags att vakna i ottan. Hon verkar leva efter mottot att man ska ta tillvara på tiden. I måndags vaknade hon kvart i sex... och igår vaknade hon 4:48!! Hon ville somna om i vår säng vilket inte alls gick speciellt bra. Hon sover helt enkelt bättre i sin egen. Så igår morse hade även jag svårt att slumra om, även fast hon är duktig och ligger relativt still och tyst. Jag lyckades hålla kvar henne i sängen till tjugo över sju iaf, efter lite välling och kissning på toaletten.
Hon är så rolig på morgonen när hon fortfarande har nattblöjan på sig. "Kan jag kissa i blöjan?" frågar hon, då det har hänt att den har läkt just på morgonen. Men jag sa att det var bättre att vi gick upp och kissade på toaletten istället och det gick hon med på.
De här dagarna vi har haft tillsammans har varit både väldigt mysiga och stundvis väldigt påfrestande. Det gäller att koncentrera sig hela tiden och ha tålamod som en galning för att inte allt ska gå överstyr. Tex så kan hon få ett ryck ibland då hon inte kan göra någonting. Ligger nappen fem centimeter från hennes hand ska jag ändå komma dit och ge henne den. Hon ska bli buren till toaletten och ja... allt möjligt fjantigt! Vi går såklart inte med på det, men då får man ju verkligen vara beredd på att helvetet bryter lös. Är det värt det? Ja, ibland så måste man ju låta henne få bli sådär galen, annars får hon ju styra och ställa precis som hon vill.
Annars brukar jag alltid snabbt överväga vilka fajter jag ska ta. Jag försöker vända på det hela så att hon får känna sig duktig istället och på så sätt vilja göra det själv. Ikväll sa hon att jag skulle bära henne till köket när vi skulle göra välling. Jag sa då att vi kunde tävla (hon är väldigt tävlingsinriktad) om vem som kunde springa snabbast och att jag trodde att jag minsann skulle vinna. Då glömmer hon bort att hon ville bli buren och så sätter hon fart och springer. Har man bara orken och fokus så kan man ju göra så med alla konflikter, men ibland pallar jag inte. Efter tillräckligt många duster så tryter tålamodet helt enkelt.
Vi har iaf hunnit med att vara hemma och tagit det lugnt, lyssnat på ljudböcker (så att mamman har fått slumra lite...), lekt i sandlådan, läst böcker, besökt biblioteket och gått en sväng på stan.
Det var längesen vi var på bibblan. Signe älskade det och tyckte det var kanonroligt! De har en mysig sagoskog där vi satt och läste en bok och hade fruktstund innan vi gick på stan och kikade.
Signe var så söt och tittade på kläder åt bebisen. Hon tog fram en jacka som passade henne och konstaterade att den var lite för stor. Sen hittade hon en svart klänning, också den för lite större barn, och ropade återigen på mig för att berätta att även den var lite stor :) Hon var väldigt gullig och hon går glatt ur affärerna sedan vi vart där utan att någonsin vilja ha något. Till och med på leksaksaffären, där jag köpte saker till vårt halloweentema på jobbet på fredag, var hon glad i hågen när vi gick utan att ha köpt något till henne. Men det kanske är något som kommer lite senare?
På biblioteket var det en utställning om socker. Väldigt intressant och väldigt skrämmande! Shit vad socker det är i saker och ting! Vissa saker hade man ju koll på sedan tidigare, men som att en risifrutti innehåller 14 (!!!) sockerbitar och ett glas nyponsoppa innehåller 10 (!) var något jag inte visste.
Se här:
Dryck
Coca Cola 50cl - 11 sockerbitar
1 fpk MER festis (liten med sugrör) - 6 sockerbitar
1 glas Jucie - 8 sockerbitar
1 glas Lättdryck - 4 sockerbitar
1 glas Saft - 5 sockerbitar
Flingor
1 portion Frosties - 3 sockerbitar
1 portion All-bran - 3 sockerbitar
1 portion Frukt Müsli - 3 sockerbitar
1 glas Nyponsoppa - 10 sockerbitar
1 burk barnmat - 3 sockerbitar
1 burk barnmat, efterrätt - 6 sockerbitar
1 msk Lingonsylt - 2 sockerbitar
1 msk Ketchup - 1 sockerbit
1 glas Oboy - 7 sockerbitar
1 fpk Risifrutti - 14 sockerbitar
1 fpk Bärry yoghurt - 7 sockerbitar
1 tallrik Kräm - 12 sockerbitar
Helt sjukt och jag kommer aldrig att köpa en risifrutti till mellis till Signe...
Vi är två som gillar att snacka i den här familjen
Hon somnar själv på kvällen igen, även om hon gärna säger att det är min tur att vara i hennes rum. När vi har sagt god natt somnar hon ofta efter en stund utan ett ljud. Jag brukar säga att jag kommer in till henne när jag är klar med det jag "måste" göra. Sen säger jag alltid att hon minsann hade somnat själv när jag kom in. Det funkar fint :)
Allt brukar gå hand i hand när det gäller Signe. Det märks alltså väldigt väl när hon går in i en utvecklingsperiod. Hon bråkar när det är dags att äta, läggningen blir ett problem och hon blir väldigt mammig vilket gör det svårt att lämna henne på förskolan eller hemma hos farmor och farfar där hon är på fredagar. När hon mår bra går allt det här väldigt enkelt istället.
Hon äter bättre nu, hon somnar själv och efter att hon har fått gett mig en rejäl kram och en puss på munnen så går det väldigt bra att säga hej då. Skönt!
Det märks på henne att hon är en mycket gladare tjej helt enkelt!
Hon säger hela tiden massa roliga saker, men jag är dålig på att skriva ner dem. Några saker har jag dock lyckats få på papper.
Hon accepterade ett tag bara en sorts napp. Helt plötsligt var de slut överallt. Vi fick inte tag på några nya och det var dags att byta ut de hon hade. Per hade köpt en annan sort som hon tidigare hade ratat men jag sa till henne att hon fick helt enkelt välja att antingen ta de nya napparna eller vara utan napp. Hon svarar med en liten suck:
- Jaaa, det får väl gå bra då.
Och så tog hon napparna till sängen :)
När vi lekte kurragömma en kväll och Signe och Per letade efter utbrast Signe när de tittade in i sovrummet (vi hade bytt sängkläder).
- Men, har vi fått nytt täcke? Randigt! Vilket fint!
Mamma och Pappa var här på lördagskvällen för en vecka sedan och Mamma satt och berättade gåtor för Signe. hon vad väldigt kvick och tog den första direkt. Efter några stycken ville hon själv prova på en gåta:
- Det är som en häst. Med huvudet som en häst och så har den en bulle på ryggen.
Var tror ni att det är? :) Svaret står längst ner i inlägget.
Signe är väldigt omtänksam, vilket jag vet att jag har skrivit förut. Ofta när hon har kissat på toaletten och jag torkar henne (hon böjer sig fram och håller mig om benen) kommenterar hon mina byxor. Eller tights för det är ju typ det enda som jag har på mig.
- Vilka fina byxor du har, mamma! är något som hon ofta säger, och det känns så ärligt när hon gör det :)
Svaret på Signes gåta: En kamel! Fast det skulle kanske ha varit två bullar om man ska vara petnoga, men för en snart 3-åring tyckte vi det var väldigt bra tänkt!
Tillbaka på ruta ett?
Eftersom hon blir väldigt ledsen och jag är emot att barn ska somna ledsna och med en känsla av övergivenhet så nu sitter vi där igen. Eller ja, det blir mest jag. Igen. Andra kvällen det hände satt Per med henne, utan problem. Sen somnade hon själv en kväll och så blev det innebandyträningar och grejer för honom och vips är det bara mamma som duger igen.
Igår valde hon till och med att ligga ensam istället för att Per skulle sitta med henne. Hon skrek och sa att jag skulle vara med henne. Jag förklarade lugnt att jag var tvungen att fixa med tvätten och att det var pappas tur idag men att jag imorgon skulle sitta med henne. Hon vägrade och jag sa att då fick hon välja mellan att ligga själv eller att pappa skulle vara med henne. Jag sa att jag kunde komma in till henne när jag var klar med tvätten. Det gick hon med på och hon låg ensam länge med lampan på vid sängen. Eftersom hon var så duktig ville jag visa att man blir belönad så jag gick in och satte mig hos henne sista stunden. Precis som jag lovat. Hade hon hunnit somna innan hade det såklart vart en bonus.
Så nu får vi se hur länge det här håller i sig.
De två senaste morgnarna på förskolan så har hon vart väldigt glad för att totalt tvärvända när jag är påväg ut genom dörren. Hon ser skräckslagen ut och gråter högljutt. Så kanske är någon ny separationsfas hon går igenom?
Vilket minne!
Idag fyller Per år! Många år... :) Imorse visade jag Signe en ballong som jag hade gjort igår kväll. Vi gömde den i en kartong inne i tvättstugan och sa att hon skulle ta fram den när hon och Per kom hem från förskolan. Hon ritade även en teckning innan vi for iväg till förskolan.
Jag tänkte att hon kanske skulle glömma bort den där ballongen under dagen, men såklart hon inte gjorde! Det var det första hon gjorde när de kom hem, sprang in i tvättstugan och tog fram ballongen som det stod "Grattis Pappa! Vi älskar dig! Puss" på. Sen gick hon direkt och visade teckningen :) Barn har verkligen ett otroligt minne!
Signe förvånar oss om och om igen med hennes minne.
Förra helgen var vi ju iväg och badade och Per skulle titta på innebandy. När vi pratar om det på morgonen säger Signe: "kommer ni ihåg när vi var på innebandy förut och jag bajsade i målet!" Jag och Per bara skrattade! Det var i vintras när hon fortfarande bajsade i blöjan, så det var riktigt länge sedan! Och så rynkar hon på näsan när hon säger det, som att det är lite otäckt. Hon rynkar alltid ihop näsan när hon berättar något som hon tycker är lite konstigt. Väldigt roligt! Jag tror att jag gör det när jag pratar med henne, så hon kanske har sett mig och min näsa.
På måndagkvällen efter den helgen satt hon och bajsade på toan när Per kom och sa hej då för att han skulle på innebandyträning. Per nämnde då igen när Signe hade bajsat i målet och då säger Signe: "Då hade jag ju bjölla. Vilken tur! Om jag bara hade haft trosor hade det blivit kladdigt." Och så rynkande näsa såklart :) Att de kan dra sånna slutsatser när de är så små. Ja, utan blöja hade det blivit väldigt kladdigt!
Blöja är för övrigt ett av få ord som Signe inte kan uttala riktigt. Hon säger "bjölla" eller "bölla". Hon är väl medveten om det och hon vill gärna träna på att säga det rätt. Då låter hon "Blööööö ja". Då går det bra :) Men när hon pratar i sitt vanliga tempo blir det oftast bjölla. Väldigt gulligt dock, i och med att de flesta andra ord hon säger låter korrekt.
I och med att hon drog upp det där på helgen så pratade om vilket bra minne hon har, och när vi gick till grannarna för att ge deras hästar morötter tittade hon på lastbilen och frågade om jag kom ihåg den gången vi åkte lastbil, hon och jag. Och det var ännu längre sen! Jag har ju pratat på det när vi gått förbi dem där lastbilarna ibland, men det var väldigt länge sen nu.
Fascinerande är vad det är!
Dagens Signecitat
- Fyller du 36 år? Det kan väl inte vara bra!
Busungar är vi allihopa!
Signe rullade nästan ner över kanten när vi skulle gå ner från sängen en stund tidigare.
- Ligg inte så nära kanten mamma, du kan ju ramla ner!
- Men jag ligger still, då är det ingen fara.
- Ser du inte kanten? Det där är kanten (Signe pekar). Du kan ramla ner!
- Men ligger man still ramlar man inte ner, det är bara om man rör sig massa.
- Men du är ju också en riktig busunge, som bara rullar runt runt!
Haha, vilken gobit!
Bestämda donnan
Efter en stund blev hon vresig över att jag inte ville ta upp hennes napp, jag tyckte helt enkelt att hon kunde ta upp den själv eftersom hon stod precis vid den. Jag sa att det då var dags att sova och då sa Signe "Jag vill sova nu direkt!".
När vi skulle borsta tänderna var det såklart också fel. Hon skrek och grinade och jag borstade. Borsta tänder är helt enkelt inte något hon välja att avstå ifrån bara för att hon är sur. När hon la sig ner i sängen ville hon inte ha vällingen... Hon sa åt mig väldigt argt att jag skulle gå ut ur rummet och stänga dörren efter mig! Så hon somnade med yoghurt i magen som middag och ingen välling. Lysande.
Ibland blir jag helt slut på hennes humör! Och när jag kommer hem efter en stressig och jobbig dag på jobbet, är hungrig och med graviditetshormonerna typ utanpå kroppen pallar jag inte mycket från den lilla damen innan vi gråter båda två. "Är du också ledsen, mamma?" brukar Signe snyfta fram. Ja, mamma blir också ledsen. Jag blir ledsen över att jag orkar ta alla fajter med henne. Jag blir ledsen över att jag är den enda som får ta fajterna med henne. Jag blir ledsen över att jag är den enda som får trösta henne efter de här fajterna. Per får inte röra vid henne när hon är såhär. Då blir allt bara ännu värre.
Ja, jag blir helt slut och ledsen helt enkelt. För det är massvis med fatjer nu. Samtidigt som hon helt plötsligt glänser till och är sitt vanliga, glada, underbara jag igen.
Jag försöker vara bestämd och konsekvent, men inte på ett argt och skrikigt sätt. Jag tycker det är viktigt att lära henne att vi kan prata och diskutera saker och att man får bli arg och ledsen. Men man ska inte behöva skrika till varandra. Börjar jag skrika kan jag garantera att hon kommer att skrika också. Barn tar efter allt som vi vuxna gör, och skriker jag åt henne är det ett sätt att visa henne att det är okej att skrika till varandra.
Något mer som jag tycker är viktigt när hon är såhär är att ändå visa henne kärlek. För det är ju såklart kärlek hon behöver just när hon arg och ledsen. Hon var väldigt upprörd över att vi inte ville sätta på Emil åt henne. Jag bad henne sitta i mitt knä och bli lugn en stund. När hon sedan hade lugnat sig och inte grät längre sa hon att hon nu var lugn och att hon ville titta på Emil. Vi är noga med att om man ber snällt kan man få det man ber om. Inte om man skriker eller gör tvärtemot. Hon har blivit duktig på det.
Vill hon ha en glass och vi säger att hon måste äta fyra skedar till innan hon kan få glass, får hon ingen om hon inte äter de där fyra skedarna. Att vara konsekvent är otroligt viktigt men också väldigt krävande och svårt. Hon säger ofta "nej tack" eller "ja tack" när man frågar om hon vill ha saker och när hon ber snällt säger hon exempelvis "snälla mamma, kan jag få en glass, tack".
Men det är inte lätt alla gånger.
Läggningen
Signe somnade själv!
Signe var ett drömbarn när hon var liten och det kom till att somna själv. Vi lät henne börja med det innan hon var två månader och sedan var det bara att säga god natt efter amning och senare välling och läsning och gå ut ur rummet. Hon somnade utan ett ljud till hon var 1 år och 3 månader kanske. Då gick hon nog igenom något större utvecklingssprång och helt plötsligt gick det inte att somna själv. Ibland när hon hade haft sånna utvecklingsperioder så hade vi vart tvungen att sitta med henne någon kväll eller så, med det gick alltid tillbaka till det normala, som då var att hon somnade själv.
Men under det senaste året har jag (Per duger bara när jag är borta) vart tvungen att sitta med henne efter att vi har läst och släckt lampan. Inte så roligt de kvällar hon har haft svårt att komma till ro och man har fått suttit där inne i 30-45 minuter. På den senaste tiden har hon dock somnat mycket snabbare och det har tagit runt 5 minuter bara.
Medan flera i vår omgivning har kört med 5-minuters metoden behövde vi inte göra nånting, hon somnade ju redan själv! Och efter att vi hade suttit med henne hela förra sommaren och vi insåg att det inte gick över var hon så stor och medveten att 5-minuters metoden kändes svårare att köra. Vi gjorde ett försök i vintras men det gick inget bra alls. Jag kunde inte vänta mer än 1,5-2 minuter innan jag gick in.
Första dagen somnade hon efter 10 minuter, genomsvettig av all gråt och andra kvällen ramlade hon ur spjälsängen då hon klättrat över ena sidan. Det var fruktansvärt! Och något som känns väldigt viktigt för mig är att hon får somna tryggt. Jag kan aldrig tänka mig att barn kan må bra av att få somna av utmattning efter att de skrikit sig hesa coh gråtit ibland i en timme. Så vi valde helt enkelt att fortsätta sitta inne hos henne. Jag hade inte hjärta till något annat.
Det som kändes värst när vi provade med metoden var att hon hade kunnat fastna mellan spjälorna och hängt upp och ned i flera minuter innan vi kom in. Det var ju "normalt" att hon skulle skrika och gråta. Nu ramlade hon rakt ner på den mjuka mattan och reste sig upp lika fort och sprang mot dörren, MEN hon hade ju kunnat hänga upp och ner utan att vi hade någon koll. Fy! Så det kändes som att hon helt enkelt var för stor när vi testade metoden.
Det jag skulle komma till i det här inlägget var följande: :)
Signe somnade själv ikväll! Hon ville lyssna på Lotta på Bråkmakargatan när hon skulle dricka välling. Jag sa att det fick hon göra, men då behövde jag ju inte vara i rummet. Hon har ju Bert och Mamma Mu. Jag bad henne ropa på mig när hon druckit klart vällingen. Det gjorde hon och vi pussades god natt. Hon ville gärna ha en lampa tänd så jag lät den ena vara på. Jag kikade in på henne efter en stund, då låg hon och lekte med napparna medan hon lyssnade. Efter en kvart hade hon somnat, utan ett ljud! Det vore underbart om hon kunde fortsätta somna till sagoband! Det gjorde jag när jag var liten och om hon inte känner sig så ensam då är det ju kanon! Men jag ska inte hoppas för mycket, dock är det här en stor seger för oss ändå :)
Tugga tuggummi
Signe 2,5 år
Så nu tänkte jag skriva ett inlägg och hur hon är och vart hon står som 2,5-åring.
Sömnen
Signe har under hela vår semester sovit alldels fantastiskt bra! Hon har slutat att sova middag helt och har börjat att sova hela nätter utan att vakna. Då menar jag att hon inte ens vaknar för att få hjälp att hitta nappen eller sånt heller. Hon sover till mellan 7-8 och igår morse sov hon enda till 9,15! Det är jätteskönt att slippa gå upp som jag så ofta har fått gjort tidigare. Hon har haft perioder då hon sovit väldigt bra tidigare också men det har alltid slutat med att hon har gått tillbaka till sin vanliga nattsömn som ofta har inneburit välling en gång på morgonkvisten, alltså vid fyra tiden eller så.
Men nu så känns det annorlunda! Hoppas bara att det fortsätter så när hon börjar förskolan igen och att hon klarar av att vara vaken hela dagen trots att hon måste kliva upp vid halv sju varje morgon. Vi får försöka lägga henne tidigare på kvällen om det behövs. Får se om det funkar med att vara vaken på förskolan också men jag hoppas det, för hennes läggningar är rena drömmen nu! Vi läser och dricker välling, efter att lampan har släkts somnar hon ofta på fem minuter. Så har det inte varit under våren, då har hon legat och vridit och vänt sig länge. Vi måste fortfarande sitta med henne tills att hon somnar men det känns inte lika jobbigt när det går så snabbt för henne att komma till ro.
Blöjan
Signe har varit blöjfri under i princip hela våren. Både hemma och på förskolan. På nätterna har hon fortfarande blöja och likaså om vi åker bil och hon troligtvis kommer att somna. Men i veckan när vi åkte till Rättvik hade hon ingen blöja och det gick bra trots att hon somnade och sov i en timme i bilen. Hon kan fortfarande kissa några droppar i trosan då och då, men lyckas knipa igen så att hon kan kissa resten på toaletten.
Nattblöjan känns det som att vi är långt ifrån att ta bort. Hon kissar väldigt mycket på natten!
Sån är jag
Signe har en väldigt fantasi! Älskar att hitta på saker och berätta länge om det. Jag har några filmer som jag ska försöka lägga upp så småningom.
Hon säger ofta "mamma och pappa, titta på mig!". Hon vill visa upp vad hon kan och tycker om att känna sig duktig. Hon tycker fortfarande om att sitta och pyssla med sina saker en längre stund och kan leka själv ganska bra. Men hon gillar ännu mer när jag eller Per leker med henne.
Något som hon gör med allt är att ställa saker på rad. Pippifigurer, duplobitar, ja allt som hör till samma grej liksom. De ställer hon upp på fina rader.
Hon är inte lika mammig nu som tidigare, iaf stundvis så duger Per bättre. Men om hon är på viset är det bara mamma. Är hon ledsen är det bara jag som gäller och när hon ska lägga sig är det bara jag som gäller. Det blir påfrestande för både mig och Per. Jag tycker att det är psykiskt påfrestande att alltid behöva sköta läggning och trösta henne när hon är arg och Per känner sig otillräcklig då han enligt henne aldrig duger. Mina graviditetshormoner gör inte saken bättre, då jag ofta blir lika ledsen som henne när hon trotsar och gråter. Men jag har förhoppningar om att ju äldre hon blir desto bättre kommer det att bli med den saken. När det kommer en bebis som vill ammas i samma stund som hon ska sova kommer hon inte att ha så mycket val...
Signe har en otrolig koll på att ex. hennes mormor är min mamma. Härom dagen sa jag nåt till Per om mamma. Då säger Signe: "Menar du din mamma, min mormor?" med sitt förståndiga läte. "Ja, det menar jag" svarar jag. "Inte morfar, din pappa?" frågar hon då :)
Och idag åkte vi förbi golfbanan och stannade vid ett hål och pratade en snabbis med pappa, Signes morfar. När vi sedan åkte hemåt säger Signe: "Vi såg bara din pappa, inte min pappa" fastän vi bara hade pratat om att vi hade sett morfar.
Signe är inte lika blyg som hon har vart tidigare när vi möter nya människor. Om hon får ta kontakt går det väldigt fort för henne att öppna upp sig och börja prata. Det är roligt att se att hon verkar säkrare i sig själv och inte behöver ty sig lika mycket till mig.
Hon är en tjej full med humor som älskar att skämta med oss och med andra! Hon hittar på massa tokigheter som hon vet inte är sant och så skrattar hon nöjt när hon försöker lura oss!
Talet
Det som alla blir förvånade över när de möter Signe för första gången är hur duktig hon är på att prata för att inte ens vara 2,5 år. Vi är så vana det att det egentligen bara är när vi möter jämngamla som inte pratar så mycket alls som vi förstår hur tidig hon är i språket. Och egentligen inte bara i språket utan i hur hon använder språket. Hon har en enorm förståelse och det är fascinerande att se hur hon kan använda olika begrepp i olika miljöer.
Jag har under en tid försökt skriva ner roliga eller fyndiga saker som Signe sagt och jag tänkte skriva ner en del här. Det är svårt att återberätta sättet hon säger det på, och oftast är det ju det som gör hela grejen.
19/6 - Jag pratade om magen och sa nåt om lillasyster eller lillebror.
S - Det är en lillasyster.
J - Är det?
S - Ja, eller en lillebror. Man vet aldrig!
21/6 - På eftermiddagen efter jobbet var det en väldans fart på Signe. Jag sa det till henne då hon hoppade upp och ner i soffan. Efter en stund sa hon själv:
S - Vilken fart det är på mig då!
28/6 - På stan.
S - Jag håller pappa i handen, han som är så skäggig! (Signe pratar ofta om att Per är skäggig, och hon gillar inte riktigt det :))
29/6 - Signe till mig.
S - Du heter Ida, min lilla vän!
29/6 - Jag läste en Mamma Mu bok där kråkan säger "nu pratar vi inte mer om saken".
S - Vad sa han?
J - läser om hela meningen.
S - Vad sa han?!
J - läser om hela meningen igen.
S - Saken! Vilket konstigt ord!
2/7 - Vi hittade inte nappen när det var läggningsdags.
S - Då får jag suga på tummen då... väldigt ledset.
4/7 - Per klev upp på morgonen med Signe och hon tyckte nog att det var dags för Pappa att byta kalsonger...
S - Har du på dig de där fortfarande?!
5/7 - Signe låtstaspratar i en minitelefon.
J - Vem var det som ringde?
S- Det ringde inte, jag skickade bara ett sms till min kompis!
19/7 - Vi är hemma hos en jobbarkompis vars katt sprang iväg.
S - Men vart tog den där rackarns katten vägen då?
22/7 - I lekstugan.
J - har du bakat den där tårtan?
S - Jag har ingen aning att jag har bakat den där tårtan.
24/7 - Jag spelade munspel.
S - Ajja bajja! (som för övrigt är ett uttryck hon använder väldigt ofta nu till mig eller Per)
J - Låter det inte fint?
S - Nej! Det låter illa!
31/7 - Per ska vara snäll och ge Signe mjölkchoklad när hon har ätit upp maten, tidigare har vi bråkat om just det här och hon har vart väldigt ledsen.
P - Nu får du din godis för att du var så duktig att äta mat.
S - Jag vill inte ha!
P - Vill du inte ha choklad?
S - Lägg den där och gå ut! (Signe började smaska på den så snart Per hade lämnat rummet, men hon ville inte visa för honom att hon faktiskt ville ha den...:))
1/8 - Signes farmor hade ringt för en stund sedan.
S - Vad sa du till farmor?
J - Att vi skulle äta vid halv fem.
Signe sa nåt som jag inte hörde ifrån köket.
J - Vad sa du?
S - VAD ROLIGT, SA JAG! Nästan skriker Signe väldigt besämt.
1/8 - Jag och Signe har läst två MAX-böcker, och vi har bara två böcker med MAX.'
S - Jag ska titta efter en annan MAX-bok.
J - Men vi har inga fler MAX-böcker.
S - Men jag ska LEEETA!!
Saker nedskrivna utan datum:
S - Vet du mamma? Jag älskar dig så mycket! (Och så fick jag en kram!)
S - Bert ska också följa med! Han som är så fin :)
S - Tänk om vi hade en luftballong som vi kunde flyga till förskolan med. Pappa ska också flyga ballong! Och Bert med SÅKLART!
S - Nämen tack! Jag som leta den så mycket!
Det finns såklart mängder av roliga meningar som kommer ur den donnans mun, men jag är glad över att jag lyckas skriva ner några iaf.
Hon är väldigt charmig när hon blir irriterad på oss då hon kan låta väldigt trött på att vi inte förstår, eller när hon undrar över något. När hon ställer en fråga så rynkar hon så sött på näsan och ser väldigt undrande ut.
Hård brud
Utvecklingssamtal, Signe 2 år 3 månader
I fredags var jag iväg på utvecklingssamtal. Signe har inte alltid uttryckt sin lycka inför att åka till förskolan utan hon säger snarare "nej!" varje gång man påpekar att det är dagis som gäller. Det verkar som att hon har sagt så ibland av bara farten medan hon vissa morgnar verkligen inte alls har velat åka. Vi pratade om det och fröken sa att hon alltid verkar ha så roligt när hon väl är där iaf och att de gånger hon blir lite ledsen vid lämning snabbt blir glad igen.
De beskrev henne som en väldigt självständig tjej. Hon gillar att leka själv samtidigt som hon tycker om att leka med andra också. Men det som hon tyckte var så fascinerade just med att hon kan sitta själv och leka är att Signe kan sitta i en evighet och pilla med pärlor på ett halsband eller med målarfärger, eller vad det är för pyssel de donar med. Hon hade en otroligt utvecklad finmotorik, vilket de har sett länge.
När det gällde maten vill hon alltid prova allting som det bjuds på, och hon älskar grönsaker. Det är samma hemma och har väl alltid varit. Vi kan oftast inte ta fram broccoli, ärtor eller gurka förän hon har ätit upp sin mat för då väljer hon grönsaker framför maten.
Hon hade också väldigt ro att sitta kvar och äta sin mat fastän en del barn hade fått gå ifrån bordet för att tvätta händerna.
När det kom till talet hade de knappt sett något liknande. Det som de tyckte var mest imponerade är hennes sätt att böja ord. Många barn kan mycket ord, men Signe använder oftast rätt böjningsform på ordet i sina meningar. Hon kan räkna till 20 och kan nästan alla bokstäver. Hon räknar ju som sagt även på engelska vilken de även hade hört på förskolan.
De tyckte att hon var en väldigt ödmjuk och sympatisk tjej som har lätt att sätta sig in i de andra barnens känslor. De sa tex att hon aldrig skulle slå ett annat barn eller vara elak, vilket känns bra eftersom hon ibland passar på att slå oss när vi är hemma.
De hade en massa fina saker att säga om Signe och det var roligt att höra att hon leker bra i gruppen. Ofta när vi kommer iväg där det finns större barngrupper så brukar hon hålla sig lite åt sidan och poa på med sina saker eller hålla sig till mig eller Per. Så vi tycker att det är viktigt att hon kommer in och trivs i att leka i grupp. De på förskolan hade också märkt att hon tar en liten mer passiv position när de andra barnen är högljudda, men de tyckte att det visade på hennes känsla för andra och hennes ödmjukhet.
Roliga konversationer
Arbetsveckan har varit lagom jobbigt, eller nu lurades jag lite, den har varit bra nog jobbig! Så det var skönt att få lite helg. Idag har vi varit ute och poat på, hälsat på lite djur, fixat på tomten och hälsat på Signes kusin Mikaela.
Igår var jag och Signe hem och hälsade på hos hennes mormor. Morfar har varit i fjällen och fiskat. När hon sov passade jag på och åka ner på stan en sväng. Jag har inget för att ta med Signe ner på stan för att ranta runt i affärer. Inte ensam iaf, och inte när jag är ute efter att handla något.
Jag köpte bland annat en cykelsits som man har till dockor. Signe har med sig sin räv Bert till förskolan varje dag och hon frågar alltid vart Berts bilbarnstol är. Det fanns sådana bilbarnstolar för dockor, som kostade 179:-, men så hittade jag en sån som man sätter bak på cykeln för 39 spänn! Lysande och Signe blev jätteglad!
Det tog en stund innan Signe slappnade av och var sig själv, men sen blev det fart på henne. Vi hade tagit med en babysitter till Mikaela som hon ska få låna och Signe tyckte det var mysigt att gunga henne i den. Men som två-åring är det svårt att hålla koll på vad som är lagom och vad som är lite för fort, så det gäller att vara med.
Signe är så himla rolig nu för tiden! Hon pratar massa skoj! Igår morse, efter att hon hade legat i vår säng en stund, sa hon till att hon var bajsnödig. Så Per gick upp med henne och in på badrummet. Hon har sådana härliga funderingar vår tjej!
S - Vad är det där?
P - Mina kalsonger.
S - Där bor snoppen!
S - Kalsongen kanske är snoppens hus!
S- Vad är det där?
P - Mitt knä.
S- Vad är det där?
P - Mitt ben.
S - Vad är det där?
P - Min vad.
S - Din vad... Den är lite tjock!
Imorse kom Per och kröp ner hos mig sedan han och Signe hade varit uppe i 1,5 timme. Hon kan ju leka på ett tag själv utan att börja skrika nu för tiden, vilket är himla skönt. Vi ligger och lyssnar på henne medan hon leker på sitt rum, hon sjunger. Hon gillar att sjunga, allra helst när hon är ensam.
Tre elefanter balanserade, på en liten liten spindeltrååÅåd, det tyckte dom var så intressant så de gick och hämtade en annan elefant. Fyra elefanter... Hon vet precis hur melodierna går i alla sånger, vet vart man ska dra ut på tonerna och hur man ska sjunga exempelvis "spindeltråd" i den här sången. Det är roligt att lyssna på och man blir full i skratt.
Hon satt och klädde av sin pippidocka (som är efter mig, sen jag var liten) när jag hade klivit upp och gått in till henne. Då pratade hon hela tiden med Pippi. "Nu ska jag ta av dig skorna. Upp med benet! Och så ska vi ta av strumpbyxorna, och sedan byxan. Nu ska vi knäppa upp tröjan, ligg där." :)