Frida & Familjen

Signe har ju somnat själv på kvällarna sedan i somras. Hon har lyssnat på ljudbok, saga eller vad man nu ska säga. Astrid Lindgrens berättelser helt enkelt. Hon har somnat snabbt och utan några som helst invändningar. Tills för 2 veckor sedan. Jag vet inte om det är någon form av rädsla för mörker eller för att bli lämnad ensam, men hon verkar på något sätt rädd.

Eftersom hon blir väldigt ledsen och jag är emot att barn ska somna ledsna och med en känsla av övergivenhet så nu sitter vi där igen. Eller ja, det blir mest jag. Igen. Andra kvällen det hände satt Per med henne, utan problem. Sen somnade hon själv en kväll och så blev det innebandyträningar och grejer för honom och vips är det bara mamma som duger igen.

Igår valde hon till och med att ligga ensam istället för att Per skulle sitta med henne. Hon skrek och sa att jag skulle vara med henne. Jag förklarade lugnt att jag var tvungen att fixa med tvätten och att det var pappas tur idag men att jag imorgon skulle sitta med henne. Hon vägrade och jag sa att då fick hon välja mellan att ligga själv eller att pappa skulle vara med henne. Jag sa att jag kunde komma in till henne när jag var klar med tvätten. Det gick hon med på och hon låg ensam länge med lampan på vid sängen. Eftersom hon var så duktig ville jag visa att man blir belönad så jag gick in och satte mig hos henne sista stunden. Precis som jag lovat. Hade hon hunnit somna innan hade det såklart vart en bonus. 

Så nu får vi se hur länge det här håller i sig. 
De två senaste morgnarna på förskolan så har hon vart väldigt glad för att totalt tvärvända när jag är påväg ut genom dörren. Hon ser skräckslagen ut och gråter högljutt. Så kanske är någon ny separationsfas hon går igenom?