Frida & Familjen

Det var längesen jag uppdaterade med en vanlig magbild. Vi glömmer helt enkelt. Men här är en!

Längesen jag fotade magen nu. I helgen fotade vi den lite med Signe. Här kommer iaf en bild!

Veckorna rusar förbi och det börjar kännas lite overkligt att vi snart kommer att bli fyra i familjen! Men ju längre tiden går desto mer gör det sig graviditeten påmind fysiskt. Med Signe hade jag inga fysiska besvär alls, halsbränna på sig höjd. Jag har ingen förvärk överhuvudtaget utan max att jag kände någon form av "mensvärk" sista veckan innan förlossningen.

Den här graviditeten har jag också varit väldigt skonad från några fysiska besvär men jag känner ändå att jag inte orkar lika mycket nu som förra gången. Är jag uppe mycket och inte sitter så ofta under dagen känns det i svanken på kvällen och jag blir väldigt stel. Lite som ryggskott, ryggen låser sig liksom i det läget jag ligger eller sitter i soffan. Jag kan också känna av hur ilar ner mot bäckenet, även det på kvällen de dagar som jag inte har tagit det så himla lugnt. Och ikväll tycker jag även att jag har kännt lite molande värk långt ner i magen. Väldigt lite i och för sig, kanske inte ens värt namnet "värk" men det är inte som vanligt med andra ord.

Vi pratade om namn härom dagen. Den här gången har jag en lång lista på namn, jag skriver upp så fort jag hittar något nytt jag gillar så jag inte glömmer något. Nu ska det ju passa ihop med Signe också så det känns lite svårare. Även fast jag tycker att de flesta namn vi har på lur passar med Signe. Jag läste upp dem för Signe i helgen och hon gillade alla.

"Vilket tjejnamn gillade du bäst" frågade jag. Hon svarade: "Det där Lovenamnet" :) På tjejlistan står Lova med, så det var det hon menade. Men Per är inte så inne på det. Jag tycker att "Signe och Lova" klingar fint! Men som sagt, det låter fint med de flesta namn vi har.

Sen frågade Signe mig flera gånger vilket jag tyckte bäst om. Till slut frågade hon: "Vilket Signenamn tycker du bäst om?" Jag frågade om det fanns flera Signenamn. "Ja, det finns Signe-borstar-tänderna-på-morgonen eller Signe-borstar-tänderna-på-kvällen!" Haha Hon har alltid svar på tal den donnan, funderar inte ens i två sekunder utan bara hittar på rakt upp och ner.

Jag ser att denna bilden är i annan vinkel än den förra så det är svårt att se skillnader. Jag har iaf svårt att börja mig ner, magen kläms ihop mellan benen och tuttarna och jag måste liksom hålla andan medan jag plockar upp nåt.

Idag tog Per ner lådan med Signes kläder stl 50-68. Men så mysigt! Jag har sorterat upp dem och gett några grejer till Signe och hennes dockor. Nästa grej att pricka av är att tvätta dem. Signe har några jättefina sommarplagg som hon knappt använde något hennes första sommar då det var rätt mycket dåligt väder. Även om vi får en tjej kommer hon nog inte hinna ha dem och det känns trist! Men vi kan väl hoppas på en liten skit som inte har samma växtkurva som Signe :) Hon växte som ett hus i början! Gick upp och förbi sin födelsevikt på bara några dagar. Men det är såklart jättebra, att få en bebis som äter mycket och går upp bra. Några saker i stl 50 hann hon bara ha en i en vecka eller två sedan var det 56 som gällde.

På kläderna så står det ju exmeplvis "stl 62 2-4 mån". Jag minns att Signe alltid bytte till en ny klädstorlek i början av åldersangivelsen. 62 när hon var två månader, 68 när hon var fyra osv.

Jag mår fortsatt bra! Även om jag fortfarande lider av halsbränna så fort jag böjer mig ner och magen liksom kläms ihop. Jag tror också att jag ikväll har kännt av foglossingar. Jag läste att man kunde få ont i ländryggen av foglossning och det var nog det mesta jag kände av det i graviditeten med Signe. Ikväll har jag kännt hur det strålar längs höger ljumske ungefär... Kanske det kan vara en början till foglossning? Hoppas verkligen inte att jag behöver få stora besvär.

Som ni ser har magen verkligen tagit fart nu! Jag väger mer än Per nu också. Det kanske inte säger så mycket eftersom han inte är en så tung kille, men vågen stannar på strax över 70 kg nu. Förra graviditeten höll jag mig på mittenkurvan för magen, och nu ligger jag strax ovanför samt att jag har gått upp lite mer än förra gången.

Jag längtar efter vår bebis!

Nu har jag klivit in i vecka 30! Det är inte lång tid kvar. Och oj så vi längtar! Signe sa ikväll i soffan att hon hade drömt i sin säng att det var en flicka. Jag berättade förut för henne att jag drömde att det var en pojke. Hon verkar ha snöat in på att det ska vara en lillasyster. Jag frågade vad hon skulle säga om det kom ut en lillebror, om hon skulle bli ledsen då.
Jag skulle bli jätteledsen, jag skulle gråta och gråta svarade hon. Haha, vi får hoppas på en annan reaktion om det skulle vara på det viset :)

Jag mår fortfarande bra men har kännt mig väldigt trött i helgen. Framförallt mentalt. Jag har velat lagt mig ner och vilat, haft ont i svanken och inte orkat med Signes trots alls. Jag har gråtit flera gånger över att hon driver oss till vansinne. Jag har inte haft psyket med mig alls den här helgen. Det som känns jobbigast är att jag är känsligare än vanligt och inte orkar lirka och ta det lugnt med Signes utbrott, på det sätt jag önskar. Det slutar med att jag känner mig alldeles tom och bara vill lägga mig ner och böla. Vilket såklart händer då och då också.

När jag skrev förra gången om hur "bråken" ofta slutar med att Signe sitter i mitt knä och vi båda gråter fick jag sådan fin respons. Jag blev väldigt glad över var fler som sa att de kände igen sen, då det sällan är något man läser i bloggarna.

Det bloggas friskt om hur fina, underbara och fantastiska våra barn är (vilket de såklart är!), samt att det trotsas ibland. Men väldigt sällan om ärligheten runt hur vi föräldrar handskas med de jobbiga stunderna. Är det något man ska skämmas över? Att man ibland inte orkar och bryter ihop? Jag väljer att se det från andra hållet, det har jag fått lära mig under årens gång. Att det är starkt att kunna visa sina svagheter. Och jag läser mycket hellre om mammor som ärligt skriver att det är jobbigt att vakna tre gånger varje natt, att de gråter för att tröttheten gör sig påmind in i märgen och att det inte alltid är en barnlek att handskas med en 2,5 åring med en vilja av stål.

Punkt.

Jag mår fantastisk med min mage! Jag undrar hur stor den kommer att bli den här gången... Fast på dessa två veckor ser det mest ut som att den har blivit högre. Jag tycker att man ser att livmodern är högre än för två veckor sedan.

Det enda "besvär" som jag har är halsbränna (samma som med Signe). Jag hoppas att jag får fortsätta att må bra hela vägen.

Jag längtar nåt otroligt efter att få vara hemma med en bebis igen. Få ligga och mysa mer en nyfödd liten fis. Jag vill väldigt gärna upp på vinden för att ta ner lådan med de minsta bebiskläderna. Men först måste vi flytta de kläder som vi idag har i den garderoben som kommer att bli bebisens.

Magen växer och bebisen sparkar mest hela tiden! Det är en livlig krabat och man ser sparkarna från utsidan. Jag drabbades av en känsla häromdagen att det här kanske är sista gången jag är gravid. Vem vet om vi kommer att skaffa ett till barn? Per tycker iaf att två är en bra siffra. Och det tycker ju faktiskt jag med. Men jag blev nästan gråtfärdig. Jag älskar ju att vara gravid! Även fast det är mer påfrestande den här gången med alla känslor i och med 2,5 åringen här hemma som testar alla våra gränser.
Den här graviditeten går ju så himla snabbt också! Förra graviditeten läste jag allt jag kunde komma över. Jag surfade bara runt på gravidsidor och jag visste exakt på millimetern hur stor bebisen i magen var. Typ. Nu har jag ingen aning! Veckorna går och jag läser ingenting!  Det är skönt på sitt sätt det med, men det kommer att gå så snabbt och jag är rädd att jag inte hinner njuta lika mycket som förra gången. Så kommer det nog även bli när bebisen kommer. Vi kommer inte att kunna ligga tillsammans och mysa på samma sätt som förra gången när vi bara var tre. Den här bebisen får gärna vara väldigt mycket bebis, väldigt länge. Aldrig lära sig sitta, prata eller gå :)

Och att få mysa med en nyfödd bebis måste vara nåt av det vackraste man kan vara med om. Den här gången kommer det att bli extra mysigt då Signe ska bli storasyster också! Hon ler och låter pipig på rösten när hon ser eller pratar om en bebis :)

Jag drömde härom natten att det var en pojke i magen. Vi fick se genom en projektor en stor bild på hur han skulle se ut som 18-åring! Haha, märkligt! Jag kom på att jag drömde att jag väntade en flicka när jag var gravid med Signe och jag skriver "dagbok" för varje vecka i graviditeten vilket jag även gjorde när jag var gravid med henne. Så jag kollade upp i den boken när det kunde tänkas vara. Och vet ni vad? I samma vecka! I vecka 27 drömde jag för första gången att hon var en flicka och i vecka 27 den här gången drömde jag att vi väntar en kille... Jag har sedan ultraljudet kännt att det nog är en flicka i magen, men den senaste veckan har jag fått för mig att det kanske kan vara en pojke. Förmodligen var det därför jag drömde om det, för att jag hade tänkt på det mycket i några dagar. Men det var märkligt att drömmen kom i samma vecka som förra gången!

Jag har hela tiden sagt att jag förmodligen kommer att betala för ett ultraljud där vi kan få reda på vilket kön det är. Nu är jag rätt säker på att det inte kommer att bli så. Jag tar helt enkelt inte för mig att fixa grejer nu för tiden! Så det kommer att rinna ut i sanden och helt plötsligt så ligger vi där på förlossningen :)



Lördagmorgon är fotomorgon, men förra helgen blev det ingen bild. Så här kan man se hur  den har växt under två veckors tid.

Nu går det fort! Jisses! Vad har jag ätit den här veckan egentligen?! Fick gå fram ett gäng veckor i graviditeten med Signe för att hitta en likvärdig mage... Nu är jag i vecka 25, och magen med Signe är fotad i vecka 29! Hade säkert kunnat tagit en magbild ifrån vecka 30 också, men då hade jag bara en kvällsbild (alla andra bilder, i båda graviditeterna är fotade på morgonen) och där syntes det att den magen var större.

Kanske är det nån som lurar på hur magen ser ut under den här graviditeten?
Magen ser annorlunda ut i den här graviditeten. Den är finare tycker jag. Den börjar högre upp redan nu. Det tog ett tag i Signes graviditet innan den övre delen av magen hängde med. Hade jag mer magmuskler då kanske? Om jag hade gått 21 eller 22 veckor på Signes bild vet jag inte. Förmodligen var jag i vecka 22, men hade gått 21 fullgågna veckor.

Att den är större är ingen tvekan. Mysigt är det iaf!