Frida & Familjen

Signe har inte tagit igen sig bra efter magsjukan och febern. Hon var ingen storätare innan och nu äter hon knappt något alls tycker jag. Hon säger att hon är väldigt trött om dagarna och klagar ibland på att hon har ont i magen. Jag vet inte om det är för att hon inte äter. Att det är hunger. Men problemet är att hon inte vill äta. "Det är bra för mig" säger hon glatt för att en stund senare komma och gnälla efter nappen och snutten för att hon är trött och vill sova. Hon äter litegrann sen tycker hon att hon är klar.

Idag vaknade hon kvart i sju. Vi var på Öppna Förskolan och bvc på förmiddagen (mer om det sen) och Signe somnade i bilen påväg hem. Hon sov vidare på soffan, för jag tänkte att hon kanske kunde få vara vaken lite längre ikväll och så att hon kunde få vara glad och pigg. Hon sov i 45 minuter ungefär men efter bara en halvtimme var allt fel och hon bara grät, skrek och var arg för att jag inte ville bära henne. Hennes ständiga önskan numer " Du SKA bära mig mamma, jag kan inte gå!". Hon ville vila med mig och vi gick in i våran säng för att mysa en stund. Nora somnade i min famn och jag halvlåg i sängen och hade Nora i famnen och den andra armen om Signe, medan jag masserade hennes rygg. Där somnade hon. Igen. Hon sov i över en timme, då väckte jag henne. Hon hade förmodligen kunnat sova bra mycket längre. Klockan var halv fyra när jag väckte henne. Hon borde alltså vara jättepigg ikväll. Nejdå.

Efter att hon hade varit på toppenhumör ett tag och petat i sig lite middag kom hon och ville sova igen. Hon var trött och ville inte vara vaken mer. Klockan var då strax efter halv sex. Vi spelade lite spel i hennes rum, hela familjen, då hon plötsligt reser sig upp och tar nappen och snutten igen. Det såg verkligen ut som att hon inte orkade mera. Hon ville bara sova. Kvart över sju sov hon. Jag var inne hos henne i en kvart kanske, mot för de två minuter det har tagit tidigare den här veckan. Men jag trodde att hon inte skulle somna förrän framåt 21 pga att hon nästan sovit 2 timmar idag.

Jag vet inte vad jag ska göra! På bvc sa vår sköterska att hon kommer att äta när hon är hungrig, att det gäller att inte ge henne saker att småäta på så att hon är riktigt hungrig när det är mat. Men det funkar nog inte, för Signe säger inte att hon är hungrig. Hon säger att hon är trött och att hon vill sova när hon egentligen behöver tanka upp med mat. Det är skitjobbigt och hon är väldigt trött, ledsen och arg stora delar av tiden. Det känns som att hon har gått in i puberteten. Hon orkar inget, vill inget, och vet inte varför hon gråter. Allt bara känns jobbigt för henne... Det är klart att hon är glad också och att hon leker och har kul, som idag på Öppna Förskolan, men när hon blir så här blir allt en fajt. Tandborstningen tex måste man lirka väldigt med för att få till utan tårar.

Jag vill bara att hon ska få tillbaka någon form av matlust så att hon orkar med dagarna!

Signe var så duktig hos tandläkaren! Hon gapade stort och var glad och go den korta stund vi var där. Allt såg fint ut, men det syns att hon har napp... Den där nappen är med mer och mer tycker jag. Suck. Jag vet inte alls hur vi ska få henne att sluta med den. Tandläkaren sa att nappbettet kommer att gå tillbaka när hon slutar med nappen. Vi får helt enkelt se när det blir...

Signe tycker väldigt mycket om att leka med sitt duplo. Här nedan kan ni se Katthult med tillhörande snickerboa samt en lekstuga som Signe tycker att lilla Ida ska ha :)

I lördags, den 19/2, vände sig Nora från mage till rygg. 4 gånger dessutom! Vi är fortfarande lite dåliga att lägga henne på mage, så hon vill inte gärna ligga några längre stunder. Men idag när hon låg en sväng så vände hon sig igen!

Hon har också börjat öppna händerna för att greppa om leksaker när man för dem till hennes händer. Sedan för hon händerna mot munnen för att smaka på sin fångst. Hon hjälper gärna till med den handen som hon inte håller leksaken i för att putta på :)

Hon känns så stor och medveten nu! Usch, så fort det går. Hon skrattar nästan också. Som ett skratt som inte sitter ihop liksom. Det är svårt att förklara i skrift men det låter himla gulligt! Hon blir alldeles, alldeles överlycklig när vi busar och snackar med henne. Det älskar hon verkligen!

Här har det varit tyst ett tag nu. Magsjukan lamslog oss i helgen och sedan har stackars Signe dragits med hög feber.

Signe skulle sova hos sin mormor och morfar i lördags. Hon kräktes i sängen strax efter halv elva på kvällen, och när de hade duschat av henne och bäddat rent hann hon bara somna in en sväng innan hon kräktes igen. Stackars liten! Hon verkade inte lida av att vara borta iaf, utan var pigg och glad emellan kräkningarna. När de sen skulle lägga sig kändes hon varm, men är man tre år så är man. Och ni har ju nyss läst om hur Signe är som person, och ni kanske kom fram till att hon är rätt bestämd :) Mormor fick minsann inte ta någon temp och hon ville absolut inte ha någon alvedon. Vi hade bara med suppar och hon tycker inte om dem. Hon tycker att de gör ont, så vi brukar ge henne flytande ipren, som såklart var hemma.

Per hade kännt sig dålig under lördagen här hemma, men hade inte behövt gå på toa vare sig för det ena eller det andra. Själv inledde jag söndagmorgon med huvudet i toalettstolen... Per fick hämta hem Signe som hade fått i sig två tuggor av pannkakan till lunchen. När hon kom hem kändes hon väldigt varm, jag ville inte bråka om tempen utan gav henne ipren och sen la jag mig med henne på soffan. Hon somnade nästan direkt. Hon hade förmodligen uppåt 40 grader för två timmar senare när hon hade sovit färdigt hade hon en temp på 39,5. Med ipren i kroppen. Och hon svarar mycket bättre på ipren än på alvedon.

Natten mellan måndag och tisdag tempade jag henne vid halv fem. Då hade hon 40,1. På kvällen hade hon vaknat och yrat flera gånger och vi fick kämpa en del innan hon tog ipren då. Nu när hon hade över 40 grader förklarade jag att jag var tvungen att ge henne medicin. "Okej då" blev hennes svar. När jag sen frågade om jag kunde få duscha av henne blev svaret återigen "okej då". Hon orkade inte ens försöka argumentera emot. Jag var livrädd för att febern skulle stiga ytterligare så jag ville försöka kyla ner henne med en dusch. Hon tog ipren utan ett ljud, hon sa bara "det är lite starkt men lite gott också".

Hon fick sova i vår säng under de nätter hon hade feber. Per fick snällt flytta in i Noras blivande rum. Jag tycker det är lite läskigt att henne i ett annat rum när hon har så hög feber. Sen vaknade hon till då och då för att hon var törstig och då är det såklart lämpligare att ha henne i samma rum.

Igår, efter duschen på natten, sov hon till kvart över 9. Hon var pigg och glad när hon vaknade och hade bara 38,2. Men tempen steg allt eftersom dagen gick och strax efter 14 var hon uppe på 39,5 igen. Min mamma kom förbi drygt en timme innan hon skulle jobba igår med nya pysselböcker till Signe. Det var skönt för oss båda då jag kunde ta ut Nora på en kort promenad och passa på att dammsuga lite.
Vid halv fyra var Signe så trött så jag gav henne ipren och hon somnade nästan sittandes i soffan, innan hon la sig ner på kudden.

Det är så himla jobbigt att försöka truga i henne nåt att dricka och äta. 1,5 liter sa de på sjukvårsrådgivningen att hon borde dricka när hon hade så hög feber... 1,5 liter liksom! Vi har erbjudit allt. Verkligen allt! Godis, glass, kakor, jucie, ja allt sånt som vi brukar undvika på vardagar. Men det är inte så mycket som har smakat. Hon tycker till och med att tandkrämen smakar illa nu! Som att hennes smaklökar har fått sig en törn då hon inte ätit något...

Nu har febern släppt iaf och vi lyckades ta oss ut en sväng idag.
Vi skulle på 3-års kontroll på BVC i måndags, men ska dit på fredag istället. Kul att göra hennes vägning efter en vecka utan mat... Hon som inte är någon storätare i vanliga fall.

Imorgon ska hon få åka till farmor och farfar. Jag vill inte att hon ska till förskolan ännu, eftersom hon inte äter så himla bra. Men jag känner att vi behöver ett litet brejk nu. Man kan inte bli arg på sitt barn när de är så sjuka. Man blir bara så förtvivlad, ledsen och rädd när de inte får i sig nåt. Det känns liksom hopplöst och det går inte att göra så mycket. Vill hon att jag ska bära henne ifrån soffan till toaletten för att hon har ont i hela kroppen så gör jag det. Vill hon ha två chokladbitar så får hon det. Vill hon inte ha någon mat men säger att en piggelin går bra, ja då får hon det. 
Idag hade hon inte feber längre och jag tror att min brist på sömn har kommit ikapp för jag hade verkligen inget tålamod att ta diskussioner idag. Men imorgon eftermiddag är det tandläkarbesök som gäller för 3-åringen och då hoppas jag att vi alla är pigga och glada igen!

Det finns ett inlägg som är skrivet om hur Signe är som tvååring. Jag fortsätter på samma spår och skriver ett inlägg om henne som treåring på samma sätt.

Nu har jag hunnit bli tre år! Jag är en ganska stor tjej nu. Och jag har blivit storasyster också! Nora heter min lillasyster, hon är väldigt söt! Det säger jag ofta, att hon är söt. Hon tycker om när jag pratar med henne, då skiner hon upp som en sol. Så det vill mamma gärna att jag gör. Så jag gör väl det då. Ibland. Men ofta vill jag busa lite och så pratar jag tokigt istället för på riktigt!

Jag tycker fortfarande om samma saker som när jag var 2 år. Då gillade jag bokstäver och siffror, och det gör jag fortfarande. Nu kan jag räkna till 29 helt själv, sedan säger jag att det blir tjugotio, för det vill jag säga. Jag vet att det inte är så egentligen, men om jag vill räkna så så får jag det. Så det så!

Jag kan nästan sjunga ABC visan själv. Då sjunger man alfabetet. Sjunga är för övrigt något som jag tycker mycket om! Förr vågade jag inte riktigt sjunga, utan ville att bara mamma eller pappa skulle göra det. Men nu är det superskoj och några av mina favoritsånger är Idas Sommarvisa, Emil-sången och Pippi-sången.
Jag tycker jättemycket om Astrid Lindgrens figurer. Jag vet att hon heter så, Astrid Lindgren. Den där gamla tanten som syns på alla filmerna. Jag har många sånna filmer! Och skivor, som man kan lyssna på! Mamma säger att vi ska åka till Astrid Lindgrens Värld den här sommaren, det ska bli kul och det pratar jag om ibland.

Jag har börjat träna på att skriva också. Det är svårt med pennan, men några bokstäver kan jag få till när jag koncentrerar mig. De med raka sträck är lättast, eller O. Det är enkelt att göra. L, I, E och sånna kan jag få till. Men att skriva på datorn är bättre! Det tycker jag är roligt och jag har gjort det ganska länge nu. Så jag kan det. Jag vet vart bokstäverna sitter och hittar dem ganska snabbt. Jag brukar säga åt mamma och pappa att blunda och så överraskar jag dem med att skriva SIGNE, NORA, MAMMA eller PAPPA. De namnen kan jag skriva helt utan hjälp! När jag ska testa skriva ett nytt ord har mamma lärt mig att ljuda. Så då gör jag det och ofta kan jag få fram rätt bokstav och skriva det nya ordet. Det är kul att skriva!

Men jag gillar att leka med annat också. Pippifigurerna är mina stora favoriter! De leker jag jättemycket med! Jag har både ett pippihus och en Hoppetossabåt. Sen har jag fått många fina Duplogubbar, klossar och djur som jag leker mycket med. Det är kul att bygga!

Spela spel gillar jag! Rita är också skoj. Mamma vill väldigt gärna att jag ska rita vår familj, men jag vill välja själv! Och jag vill helst rita streck, prickar och runda ringar. Men för att göra henne glad har jag ritat vår familj ändå. Men helst vill jag inte det. Jag vill att mamma ska göra det istället.

Det sägs att jag har en väldig fantasi! Jag tycker om att hitta på egna lekar och kan leka med vad som helst. Jag har ju tex inga Emil-figurer eller Madicken-figurer eller Pingu-figurer så då brukar jag ta teskedar, dulpobitar, stenar eller vad som finns tillgängligt och så leker jag att det är dem. Jag kan sitta länge, länge och leka mina lekar.

Jag är fortfarande väldigt bestämd av mig. Jag vill väl bestämma själv vad jag ska äta tex! Och man kan faktiskt få ändra sig. Bara för att jag alltid har tyckt om stuvade makaroner behöver jag inte göra det längre... Korvstroganoff är supergott iaf, det gillar jag varje dag! Och blodpudding! En kall skiva och en varm. Så vill jag ha den.

Livet känns iaf mycket roligare nu än för ett tag sedan. Som alla andra treåringar har jag haft det lite tufft med det som ni föräldrar kallar "trots". Men hallå?! Vi går igenom skitjobbiga saker ju! Klart att det påverkar oss och jag har kunnat bli mycket arg, gråtit en hel del och satt mig på tvären. Ganska ofta. Som när ni mammor är gravida! Då får ni minsann skylla på hormonerna... Nu har iaf det värsta lagt sig. Jag känner mig gladare och mer harmonisk. Jag vill ju såklart bestämma mycket själv, men jag skrattar lite åt mamma och pappa när de blir arga istället för att lägga mig ner och gråta och skrika. Jag tycker det är roligare! Men det är klart, jag ska inte sticka under stolen med att jag blir arg ibland. Och gråter. Och skriker. Högt. Men det är mest när jag är trött. Precis som ni vuxna alltså!

När jag hade gått igenom den här jobbiga perioden så blev allt roligare på förskolan också. För jag lärde mig hur jag ska leka med de andra i gruppen. Det är nåt man lär sig som treåring har vår bvc-sköterska sagt och ja, det var precis det som hände! Så nu springer jag in direkt när vi kommer till förskolan.

Jag sover mycket bättre på nätterna nu när jag är 3 år. I somras började jag somna själv igen! Ingen blev gladare än mamma. Jag fick börja lyssna på Astrid Lindgren sagor och då kände jag mig trygg. Det var härligt! Men sen kom den här utvecklingsperioden jag gick igenom och då ville jag att mamma skulle sitta där igen. Ja, mamma. Inte pappa den här gången heller. Jag vet, det kan tyckas lite löjligt men nu har vi iaf gått halva vägen var. Pappa läser boken och mamma sitter vid fotändan på sängen när jag ska sova. Jag somnar snabbt nu så hon behöver bara sitta en väldigt kort stund. Men jag gillar att ha henne där. Nattvälling? Nej, men gud! Det är bara för bebisar... Eller ja. Jag dricker inte det längre iaf. Jag sover som en stock på nätterna. Oftast iaf. Men det är klart att man drömmer ibland, och då vill jag att mamma kommer. Kommer pappa in till mig på natten blir jag skrikarg och säger åt honom att gå. Men kanske att han kan få bära in mig till deras rum, för ibland ger mamma Nora mat och då kan hon inte komma. Men jag är ju stor nu så ibland går jag in själv också. Men drömmer man om monster vill man inte sova själv. Inte när man är tre år.

Nappen och Snutten har jag fortfarande. Det tisslades och tasslades om att jag skulle lämna dom till tomten, men tji fick ni! Senast idag sa jag till mamma att jag aldrig kommer att sluta med dom. Mamma tjatar om tänder som kan bli sneda, men jag älskar ju min napp! Så det så!

Jag glömde den finaste meningen av de alla!

Signe hade gjort ett halsband till mig på förskolan. Jag sa att jag tyckte att det var jättefint och kommenterade att det var hjärtpärlor på det.
S - Vet du vad hjärta betyder?
M - Näe.
S - Att jag älskar dig!

Men Puss på dig min gobit!


När hon satt och bajsade en dag satt hon och sjöng när jag kom in.
S - Vet du vad jag sjöng?
M - Nej, jag hörde inte.
S - Iron Maiden!
M - Kan du inte sjunga igen så får jag höra?
S - Näe. Jag sjöng Fear of the dark!

Hahaha! Bruden har koll på de tuffa låtarna ;) Hon brukar nämligen vilja lyssna på Iron Maiden när vi åker bil.

En morgon hade hon sagt att hon ville lyssna på skiva när vi åkte till förskolan. Jag trodde att hon ville lyssna på någon sagoskiva. När vi startade bilen så hade jag såklart glömt att ta med en ut, och vi hade bråttom (som alla morgnar...).
S - Men skivan!
M - Oj, jag glömde den... vi får ta den imorgon istället.
S - Men Iron Maiden kan vi väl lyssna på!
M - Jaha, ville du lyssna på den skivan?
S - Jaaa!
När musiken började:
S - Det här kan man dansa till! (Och så diggar Signe med huvudet)

Idag har vi vart och lekt i Segersta med Amelia och Melker. Amelia fyllde 5 år igår så vi passade på att åka dit idag och leka. Tjejerna hade roligt tillsammans och Melker ville vara med och busa såklart. Något som inte uppskattades lika mycket av de två donnorna kanske :)

Nora hade ont i magen tidigare, förmodligen för att vi åt chili con carne härom dagen, men hon pruppade loss rejält under eftermiddagen när vi hade kommit hem så det verkade släppa då. Sen var hon sig själv igen. Det vill säga en riktig gladfis! Hon kommer nog att skratta vilken dag som helst. När jag sitter och pratar med henne och göra olika läten kommer det ett litet bubbel som ofta gör att hon börjar hicka :) Det är för gulligt!

Signe var så söt idag! Hon brukar vilja fotografera med vår lilla kamera och idag kom hon förbi mig och sa: Titta mamma, jag bär kameran som du brukar göra" :) Jag har ju alltid systemkameran över axeln!

Tänk att det aldrig riktigt kan klaffa!

Först måste jag bara skriva om hur bra Nora sover! Ja, jag kommer väl få tillbaka det här som en smäll på käften bara för att jag nämner det. För så fort man skriver att barnen sover bra så vet man ju att det blir tvärtom innan man ens har hunnit sagt god natt. Men jag vill gärna skriva ner det för min egen skull så att jag inte glömmer att hon sov väldigt bra på nätterna när hon var liten bebis.
Nora sov till 4,45 inatt i sin vagga innan hon ville ha mat! Ljuvligt! Då hade hon vart utan mat i över 7 timmar. Hon har haft flera sånna nätter när hon inte har ätit förrän efter 4. Det är verkligen underbart och jag blir glad ända in i själen! Och jag känner verkligen att det är min tur att få en bebis som gillar att sova på natten. Signe kunde bli piggelin när som helst och hon drack ju välling nattetid till hon var 2 år. Nu vet jag ju såklart att Nora bara är 10 veckor och att mycket kan hända, men det är ändå hur härligt som helst och jag tycker att jag förtjänar det. Så det så!

Nora hade precis ätit klart och jag hade slumrat till när jag kikade upp. Då stod Signe vid sängkanten. Klockan var några minuter i 5. Jag testade att lägga ner Nora i vaggan och hon sov vidare. Signe la sig mellan mig och Per för att sova vidare. Men eftersom jag en kvart tidigare hade blivit överlycklig över att Nora sovit så länge så fick jag smällen tidigare än anat. Signe kunde minsann inte alls somna om. Hon låg vaken till kl 6 då hon fick följa med Per upp. Jag kunde med andra ord inte heller sova mellan 5-6. Sen somnade jag däremot om. Men är det inte typiskt?!

Natten innan kom Signe in redan vid kvart över 1 på natten. Då fick Per ta sin kudde och lägga sig i Noras blivande rum. Typiskt att hon ska börja sova dåligt nu när Nora sover så bra! Jag hoppas att det är väldigt tillfälligt och att det går över snarast!

Här kommer lite bilder från Signes två kalasdagar! Hon har fått massa fina saker!

Signe fick flera spel när hon fyllde år och hon tycker att det är jättekul att spela! Ikväll spelade hela familjen Pippilotto och sedan Fia Med Knuff, fast utan knuff... Vi har bara en varsin pjäs och turas om att slå tärningen och sedan går vi tills man har lyckat tagit sig i mål. Det är lagom regelmässigt för en treåring :)

När vi spelar lotto så får man beskriva vad man ser på kortet, och Signe är jättedukig på att se detaljer.

Nu har jag äntligen lyckats få klart fotoväggen! Jag hade som mål att få in bilderna till Signes 3-års kalas, och tänk, jag lyckades! En ram är tom, där ska jag sätta in en bild som inte är tagen ännu, mer än i mitt huvud. 

Det var ett evigt pillande och mätande innan ramarna var på plats, men jag blev väldigt nöjd när jag var klar måste jag säga! Sedan är det bara att bygga vidare på sidorna om man vill sätta upp fler ramar.

Imorgon firar vi födelsedag här hemma! Signe blir 3 år! TRE ÅR! Herregud!

Paket är inslagna och imorgon får Signe vara hemma från förskolan för att mysa med mig och Nora!

Idag upptäckte Nora sina fötter. Jag höll upp dem lite när hon satt i babysittern, hon tycker nog att det är skönt för hon får pruppa lite då :) Hon hade på sig ett par sockor med lite olika färger på och helt plötsligt så ser man hur förvånad hon ser ut och så börjar hon vicka lite på dem. Sedan när jag la ner hennes ben höjde hon dem själv för att återigen få kika på de där färgglada sockorna.

Lite senare såg Per att hon gjorde det igen. Lyfte upp fötterna och kikade på dem. Det är roligt att upptäcka nya kroppsdelar!

Igår blev Nora 2 månader! Det är helt otroligt vad fort tiden går! Jag vill inte att det ska gå så här fort. Jag vill ha en liten, liten bebis länge. Väldigt länge. Jag vill kunna snusa på henne och känna bebislukten för alltid. Hennes andedräkt luktar möjlk och det luktar helt gudomligt. För det luktar bebis. Det luktar liten Nora!
Många mammor som ska få sitt andra barn pratar om rädslan om att inte känna samma kärlek till barn nummer 2. Men det är helt omöjligt att inte älska en bebis. Tycker jag. Jag känner sådan enorm kärlek till båda mina barn och är säker på att jag skulle göra det oavsett hur många jag skulle ha att älska.

Sömn.
Nora är lite mer vaken nu än för en månad sedan. Vissa dagar sover hon mycket, och hon kan inte vara vaken så himla länge innan hon blir trött igen. Det är fortfarande en hel del sena kvällar men ikväll somnade hon faktiskt halv åtta redan! Jag håller tummarna för att hon lyckas sova resten av kvällen och inte vaknar allt för tidigt imorgon.
Hon har inte haft sådan stor lust att somna i vaggan den sista tiden, förmodligen pga utvecklingssprånget och nu efteråt så har hon ju blivit mer medveten och det kan säkert göra att hon inte vill vara där. Hon somnar mycket hellre tätt bredvid mig i vår säng. Så då får hon göra det. Hon får helt enkelt vara där hon kan slappna av bäst.
Hon vaknar och äter på nätterna, men någon bajsblöja behöver jag inte byta längre. Skönt! Hon somnar fortfarande om i samband med måltiderna nattetid, så det funkar väldigt bra.
Beroende på när hon åt sitt sista mål på kvällen äter hon 2 eller 1 gång på natten. Jag räknar att det är morgon vid 6 kanske. Så maten som ges före det räknas som natt.
På dagtid sover hon lite olika. Det är inga rutiner riktigt och frågan är väl om det blir det. Inte på samma sätt som med Signe skulle jag tro. Hon får sova när hon är trött. Hon behöver ofta sova en timme efter att hon har vaknat på morgonen, så det är något som är återkommande iaf.
Hon kan sova väldigt länge och då är åkpåsen till bilstolen kanon, då hon kan fortsätta sova i den oavsett vart vi är.

Mat.
Hon följer sin kurva så jag ammar henne fortfarande. Jag trivs fortfarande med det och tycker att det är ljuvligt att höra hennes nöjda andetag när hon äter.

Gillar.
Det märktes väldigt väl när Nora hade gått igenom utvecklingssprånget vid 8 veckor vad hon tycker mest om. Hon älskar när vi pratar med henne! Hon kan ligga under babygymmet en stund, och det blir väl roligare och roligare men så fort jag kommer och pratar med henne skiner hon upp och blir väldigt lycklig. Hon pratar tillbaka och tycker att det är skoj när man låter lika som henne.
Skötbordet och fåglarna är fortfarande skoj! Hon har börjat bli väldigt fascinerad av Signe och följer henne med blicken när hon susar förbi.

Nappen.
Nappen är något som Nora tycker är sådär. Hon tar den när hon känner för det. Tex när hon är trött och hon inte vill ligga i vaggan, vägrar hon ta nappen. Tar man upp henne i famnen och vaggar henne så kan hon ta den direkt. För där vill hon vara. Hon har snuttefilt också som hon tycker om att böka in sig i. Även när jag lägger henne i vår säng kan hon ta nappen och gosa in sig i snutten.
Men hon behöver den inte för att somna, hon kan likväl somna utan.

Idag inledde jag slutfasen i det som ska bli en tavelvägg. Jag började märka ut på väggen vart tavlorna ska sitta. Nora låg och kikade på mig ett tag, men till slut blev det nog lite småtrist så hon somnade. Rakt upp och ner. Jag kan inte minnas att Signe gjorde det. Skönt att hon är nöjd :)

Det är jobbigt att "hjälpa till" och man kan bli såhär utslagen.

Nora har börjat flina och prata med annat än bara oss och fåglarna över skötbordet. Hon tycker att en del leksaker är superskoj att snacka med!

Kolla in det här! En åkpåse för babyskyddet. Jag fick höra av en vän förra veckan att det fanns sånna. Supersmidigt när man som jag åker och lämnar och hämtar Signe på förskolan, åker och handlar eller åker hem till någon och man vet att man inte ska vara ute.

Jag, mamma och Nora var till Valbo igår och när vi skulle åka hem åkte vi till Barnens Hus i Gävle Södra för att kika på en åkpåse till bilbarnstolen. De hade inventering! Det har man väl en gång per år och de hade det just igår... Men vi tog Babyproffsen inne i stan istället och där hade de en för 799:- (de skulle tydligen vara betydligt billigare på Barnens Hus), men det var halva priset, så snälla mamma köpte den till oss :)

Idag när vi åkte till förskolan testade vi den! Bara på med en mössa och dreggellapp, som vi använder som halsduk, och så tog jag en filt innanför. HUR LÄMPLIGT SOM HELST! När vi kom hem drog jag ner dragkedjan och öppnade upp påsen, tog av henne mössan och sedan sov hon vidare. Slippa böket med overall!

Imorgon ska vi till bvc efter att vi har lämnat Signe på förskolan och så ska vi handla, då är det ju superbra att slippa på och av med massa kläder. Och när man är på affären är det bara att öppna upp påsen.



LillSigne får agera modell!