Sjuklig Signe
Signe åkte på magsjuka inatt.
Kvart i ett ropade hon på mig, hon hade ont i magen. Jätteont i magen. Till slut fick hon en Alvedon utifall det var magknip som inte ville ge med sig. Jag frågade om hon kände sig illamående, men det är såklart svårt för en fyraåring, som har magsjuka max en gång per år, att veta hur det känns innan man ska kräkas.
Hon ville prova sova i vår säng... Men när hon inte kunde somna hos oss ville hon gå tillbaka till sin egen. Hon ger mig sin snuttefilt och gosekanin. Klockan har hunnit bli kvart i två. Precis när jag sätter mig upp hör jag det hemska ljudet. Hon kräks. Rakt mot mig. Rakt i vår säng. Medan jag bär henne snabbt mot badrummet kräks hon på golvet, på badrumsgolvet och vidare på golvet i duschen.
Som alla vet så släpper det onda i magen direkt efter att man har fått kräkts och Signe stod rätt glad i hågen och inspekterade riskornen som låg på golvet nedanför henne, som hängde i håret och som täckte hennes händer. Lilla fisan.
Efter duschning, sanering och nya sängkläder kunde vi somna om. För att sedan kräkas i en hink fyra gånger till. Puh. Jag tog sittkuddarna från soffan och "sov" resten av natten i Signes rum. Men som ni säkert förstår blev det inte mycket sova.
Signe vaknade dessutom före sex har jag för mig.
Det blev två glassar, en halv bulle, en halv pannkaka, några morotsstavar, några tuggor spagetti och köttfärssås och 250 ml välling innan hon däckade medan jag läste Kalle Blomqvist halv sex i eftermiddags/kväll. Undrar när hon vaknar imorgon...
Sa jag att jag hade 39 graders feber igår? Jag var risig hela dagen och när jag kom hem från jobbet tog jag tempen. Jag hade planer på att sova bort det inatt... Ha ha haaaa. Förmodligen. Så idag var jag hemma. Aldrig har jag väl vart så sjuk som jag har varit efter jag blev mamma. Småbarn drar med sig de mest otrevliga baciller från förskolan.
Per är också förkyld, så nu hoppas vi att vi slipper magsjukan och framförallt att Nora klarar sig!
Stackars Signe
Jag var iväg till Veronica med lite bilder idag och då hade hon helt plötsligt blivit jätteledsen och längtat efter mig. Hon hade skrikit hysteriskt ett bra tag innan de kom på att de skulle ut. Sen var vi ute länge och lekte när jag hade kommit hem, trots hennes feber. Hon tyckte det var roligt, så då fick hon väl vara ute så länge hon ville.
De här hysteriska skriken är något som har kommit och gått sedan vi slutade med nappen... Inte pga att hon vill ha den (inte längre iaf) utan jag tror snarare det är för att hon inte lärt sig ännu hur hon ska varva ner och trösta sig själv utan nappen. Det är otroligt jobbigt för henne. Förr har hon alltid kunna satt sig i mitt knä och så har jag kunnat lugna henne, men sen hon slutade med nappen är det inte lika enkelt. Ibland har det inträffat på natten och då är det extra svårt, när hon är supertrött.
Nu när hon är sjuk är det inte heller så lätt.
Två dagar den här veckan har hon vaknat mellan 4-4,30 och inte lyckats somna om. Hon har låtit så att Nora har vaknat och så har vi varit vakna allesammans... Suck. Ja, vad gör man? Inatt vaknade hon till och kom in till oss men då hade hon inte så stora problem att somna om. Förmodligen för att hon hade rätt hög feber. Hon vaknade till ibland och drack vatten. Idag har hon i princip bara fått i sig en blodpuddingsbit och två glassar. Lite macka också. Jag hoppas verkligen att febern går ner imorgon så att hon får tillbaka matlusten.
Här somnade hon på soffan, en kväll förra veckan då hon hade ett litet utbrott vid läggning...
Hennes standardfras har varit "Jag kan inte somna", tre sekunder efter att vi har släkt lampan. Sedan har hon upprepat det tills ögonen går i kors och hon blir övertrött och börjar gråta. De senaste två kvällarna har hon somnat när hon druckit välling. Men det har nog enbart med febern att göra. Hon blir alldeles slut stackarn, och inget har hon kunnat sovit på dagen heller.
Sjukstuga i Granboskogen
Signe skulle sova hos sin mormor och morfar i lördags. Hon kräktes i sängen strax efter halv elva på kvällen, och när de hade duschat av henne och bäddat rent hann hon bara somna in en sväng innan hon kräktes igen. Stackars liten! Hon verkade inte lida av att vara borta iaf, utan var pigg och glad emellan kräkningarna. När de sen skulle lägga sig kändes hon varm, men är man tre år så är man. Och ni har ju nyss läst om hur Signe är som person, och ni kanske kom fram till att hon är rätt bestämd :) Mormor fick minsann inte ta någon temp och hon ville absolut inte ha någon alvedon. Vi hade bara med suppar och hon tycker inte om dem. Hon tycker att de gör ont, så vi brukar ge henne flytande ipren, som såklart var hemma.
Per hade kännt sig dålig under lördagen här hemma, men hade inte behövt gå på toa vare sig för det ena eller det andra. Själv inledde jag söndagmorgon med huvudet i toalettstolen... Per fick hämta hem Signe som hade fått i sig två tuggor av pannkakan till lunchen. När hon kom hem kändes hon väldigt varm, jag ville inte bråka om tempen utan gav henne ipren och sen la jag mig med henne på soffan. Hon somnade nästan direkt. Hon hade förmodligen uppåt 40 grader för två timmar senare när hon hade sovit färdigt hade hon en temp på 39,5. Med ipren i kroppen. Och hon svarar mycket bättre på ipren än på alvedon.
Natten mellan måndag och tisdag tempade jag henne vid halv fem. Då hade hon 40,1. På kvällen hade hon vaknat och yrat flera gånger och vi fick kämpa en del innan hon tog ipren då. Nu när hon hade över 40 grader förklarade jag att jag var tvungen att ge henne medicin. "Okej då" blev hennes svar. När jag sen frågade om jag kunde få duscha av henne blev svaret återigen "okej då". Hon orkade inte ens försöka argumentera emot. Jag var livrädd för att febern skulle stiga ytterligare så jag ville försöka kyla ner henne med en dusch. Hon tog ipren utan ett ljud, hon sa bara "det är lite starkt men lite gott också".
Hon fick sova i vår säng under de nätter hon hade feber. Per fick snällt flytta in i Noras blivande rum. Jag tycker det är lite läskigt att henne i ett annat rum när hon har så hög feber. Sen vaknade hon till då och då för att hon var törstig och då är det såklart lämpligare att ha henne i samma rum.
Igår, efter duschen på natten, sov hon till kvart över 9. Hon var pigg och glad när hon vaknade och hade bara 38,2. Men tempen steg allt eftersom dagen gick och strax efter 14 var hon uppe på 39,5 igen. Min mamma kom förbi drygt en timme innan hon skulle jobba igår med nya pysselböcker till Signe. Det var skönt för oss båda då jag kunde ta ut Nora på en kort promenad och passa på att dammsuga lite.
Vid halv fyra var Signe så trött så jag gav henne ipren och hon somnade nästan sittandes i soffan, innan hon la sig ner på kudden.
Det är så himla jobbigt att försöka truga i henne nåt att dricka och äta. 1,5 liter sa de på sjukvårsrådgivningen att hon borde dricka när hon hade så hög feber... 1,5 liter liksom! Vi har erbjudit allt. Verkligen allt! Godis, glass, kakor, jucie, ja allt sånt som vi brukar undvika på vardagar. Men det är inte så mycket som har smakat. Hon tycker till och med att tandkrämen smakar illa nu! Som att hennes smaklökar har fått sig en törn då hon inte ätit något...
Nu har febern släppt iaf och vi lyckades ta oss ut en sväng idag.
Vi skulle på 3-års kontroll på BVC i måndags, men ska dit på fredag istället. Kul att göra hennes vägning efter en vecka utan mat... Hon som inte är någon storätare i vanliga fall.
Imorgon ska hon få åka till farmor och farfar. Jag vill inte att hon ska till förskolan ännu, eftersom hon inte äter så himla bra. Men jag känner att vi behöver ett litet brejk nu. Man kan inte bli arg på sitt barn när de är så sjuka. Man blir bara så förtvivlad, ledsen och rädd när de inte får i sig nåt. Det känns liksom hopplöst och det går inte att göra så mycket. Vill hon att jag ska bära henne ifrån soffan till toaletten för att hon har ont i hela kroppen så gör jag det. Vill hon ha två chokladbitar så får hon det. Vill hon inte ha någon mat men säger att en piggelin går bra, ja då får hon det.
Idag hade hon inte feber längre och jag tror att min brist på sömn har kommit ikapp för jag hade verkligen inget tålamod att ta diskussioner idag. Men imorgon eftermiddag är det tandläkarbesök som gäller för 3-åringen och då hoppas jag att vi alla är pigga och glada igen!
Ögoninflammation
Hon behöver ha rätt hög feber för att hon ska bli trött, iaf har det varit så när hon har varit mindre. Det var längesen hon hade feber nu, och idag har hon vart trött stötvis. Efter att vi hade vart ute och lekt på förmiddagen ville hon vila istället för att äta lunch. Vi fick i oss frukost rätt sent så vi gick och la oss i vår säng och vilade och kramades istället innan vi tog och värmde lite mat.
Ikväll efter maten så lekte vi affär och Signe satt i kassan och skulle ta betalt av Per, men hon sa till slut att hon inte orkade för att hon var så trött i benen :) Förmodligen också för att hon inte är helt hundra.
Det bökigaste med detta är ju såklart att torka rent ögonen. Hon tycker inte att det är så kul, men en gång till och med bad hon mig ta vatten på bomullstuss och torka, annars tyckte hon att det var jobbigt när det var lite vatten på. Hon gnällde mot kvällen att hon hade ont bredvid ögonen... Får ringa sjukvårdsrådgivningen imorgon om det blir sämre. Det står ju att man ska göra rent och att det ska gå över av sig själv. Om ögat blir väldigt rött och det varar mycket bör man dock ringa. Men Signe är bara röd runt ögat, själva vitan är inte röd. Det började bli kladdigare mot kvällen så vi får se hur det ser ut imorgon bitti. Det brukar ju kunna vara som värst på morgonen.
Jag hoppas verkligen inte att bebisen bestänmmer sig för att komma ut inom de närmsta dagarna. Tänk så fruktansvärt att försöka förklara för Signe att hon inte alls kan gosa med lillasyster eller lillebror. Det som hon har längtat efter så länge! Nej, uscha. Stanna där du är du bebis :)
Tom liten mage
Signe badade i förmiddags och blev bajsnödig. När man har magsjuka och blir bajsnödig är det toaletten asap som gäller.
Stackars lilla skrutten. Vi fick sovmorgon till halv nio imorse. Signe var nog helt slut. Men hon har inte kräkts nåt mer, däremot har jag tappat räkningen på hur många gånger hon har suttit på toaletten. Säkert 15-20. Så fort hon har fått i sig lite vatten har det blivit till att springa till toa. Hon har varit fantastiskt duktig! Varje gång har hon sagt att hon är bajsnödig och endast en gång har det kommit i blöjan, annars har hon lyckats hålla sig tills hon kom upp på toaletten. Väl där har det bara runnit ur henne. Som vatten. Hon har ju inte ätit något alls nästan, så det är väl kanske inte så konstigt.
Jag är väldigt tacksam över att hon har diarré och inte kräks iaf. Det är sjuttio resor värre. Vi har ju verkligen haft tur i och med att hon säger till så duktigt också, men nu när det blir natt blir det nog värre. Jag hoppas det stannar upp lite.
Hon sov bara i en halvtimme efter "lunch". Hon vaknade och sa att hon hade ont i magen, sen var det toaletten som gällde.
Hon somnade utan välling på två sekunder ikväll strax efter 19. Efter 45 minuter vaknade hon och hade ont i magen. Hon var väldigt besvärad, säkert eftersom hon var nyvaken + att hon inte hade bajsat i blöjan under dagen, innan hon lyckades få ur sig det hon behövde i blöjan. Hon la sig ner på mattan medan jag hämtade en ny blöja och tvättservetter. När jag kom tillbaka sov hon. Så trött och slut. Vi lyckades få i henne en mun päronjuice och 100 ml välling innan hon slocknade på nytt i sängen.
Hon har inte haft någon feber idag, kanske lite förhöjd temp, tempen visade strax över 38 när det var dags att sova. Tur det iaf.
Hörde att magsjukan som går nu är väldigt förrädisk och familjemedlemmar har insjuknat 30-40 timmar efter att den första i familjen började visa symptom. Känns inge roligt alls. Vi får se hur den här natten blir och om jag behöver stanna hemma ifrån jobbet imorgon. Handsprit ska man tydligen ha vid sånna här tillfällen. Det är ju tur att man har sån jädra bra koll. Suck. Jag äter vitlök, vitpeppar och hälsofil. Vi får se hur långt det räcker.
Signe jämrar till och vrider på sig titt som tätt. Hon har nog ont i sin lilla mage. Som just nu är mindre än vanligt.
Magsjuka?
Vi köpte pizza och kebab i Kilafors och for hem. Signe har inte velat äta mycket vare sig igår eller idag, men hon fick i sig några pizzabitar och senare lite broccoli.
Hon har vart krasslig i magen i snart tre veckor. Förra veckan var hon hemma från förskolan pga feber, så vi trodde att magen var besvärlig i samband med feber och förkylning. Men hela den här veckan har hon också vart lite lös i magen. Vi har också vart inne på att det är hörntänderna som vill upp, men nu vet jag inte alls. För vid tjugo över åtta ikväll vaknade hon och kräktes i sin säng. Jag stoppade in lillfisen i duschen och Per bäddade om sängen. Det kan alltså vara magsjuka! Usch! Om det är så hoppas jag verkligen inte att vi har smittat någon annan på kalaset...
Under den här veckan har Signe varit otroligt mammig. Hon har gråtit varje dag jag har lämnat henne på förskolan, och i tisdags fick de till och med ringa efter Per och fråga om han kunde komma och hämta henne för hon var så olik sig. Hon var klängig och gnällde efter mig. På onsdagen hade hon varit gladare och de tyckte att hon var som vanligt. Trist om vi måste vara hemma den här veckan pga sjukdommar också. Blir det kanske lika jobbigt att gå tillbaka veckan därpå.
Just nu hoppas vi att vi slipper upp och byta sängkläder och duscha Signe ytterligare en gång innan natten är till ända.
Liten gris?
Idag har jag varit hemma från jobbet med VAB. Vård av barn. För första gången. Signe hade skyhög feber igår kväll!
När jag kramade om henne efter att jag kom hem ifrån jobbet kändes hon väldigt varm, jag tog tempen och den visade 39 grader i örat, 39,2 i rumpan. Per hade också tyckt att hon kändes varm men hade inte hittat termometrarna. I bilen påvägen hem hade hon sagt: Nänä kall, så Per hade kännt på hennes händer men dom var varma. Kanske var det så att hon frös pga av febern?
Jag var tvungen att åka in till Bollnäs, Signe hade fått alvedon när jag tog tempen, så vi antog väl att den skulle avta. När Per skulle lägga henne hade den stigit till 40 grader och vid 21 vaknade hon och tempen var på 41,2! Enligt örontermometern, så vi vet ju inte till hundra. Jag tycker att det är svårt att mäta i öronen, de är ju så små. Men hon var verkligen kokhet, så det stämde nog. Jag ringde 1177 och frågade om jag kunde åka in till akuten och få ipren istället, då vi bara hade alvedon hemma som tydligen inte bet på febern. Hon ville prata med Per och sa att hon skulle återkomma snart till mig. Det gick rätt fort, men innan hon kunde bekräfta att jag fick åka till akuten ville hon kolla så att de hade ipren. Jag fick meddelanden på telefonen om att batteriet nästan var slut och det tog 6 (!!) minuter innan hon ringde tillbaka. Jag blev alldeles klen! De hade flytande ipren, så det var bara att åka och hämta.
Väl där dröjde det också säkert 7-8 minuter innan någon ens kom till luckan. Jisses! Jag har inte behövt besöka akuten som vuxen, och jag hoppas jag slipper det. Dörren in till själva akuten var låst och fastän jag tryckte på ringklockan så kom ingen och öppnade! Jag fick smita in när en tant skulle ut. Sen var det ashalt på vägen hem, så jag kunde och vågade inte köra speciellt snabbt. Det var såå frustrerande och tiden gick oerhört långsam innan jag äntligen var hemma. Kan ni tro att jag önskade att jag hade bott i stan istället?
Signe var naken när jag kom hem, Per hade försökt duscha henne kallt men det var inte populärt. Han hade försökt ställt ner henne på golvet, men hennes ben bar henne inte. Lilla fisen. Hon somnade till slut naken i min famn.
Natten var okej. Hon regerade bra på iprenen och febern sjönk. Men gud så varm hon var när jag kom hem, och alldeles slö.
Eftersom hennes feber var så hög igår bestämde vi att jag skulle vara hemma idag. Per tyckte det kändes skönast. Vi har läst massa böcker, lekt med lera, tittat på film, ritat och poat på. Vid nio gick vi och la oss i vår säng och sov till efter tio. Jätteskönt! Efter lunchen vill Signe sova igen, i vagnen. Då var hennes temp 38,5 så vi gick en promenad, men hon sov bara i 40 minuter när vi hade kommit hem.
Hon har vart väldigt pigg och glad, men trött i omgångar. Hon var upp i 40 grader nu på eftermiddagen, troligen höll iprenen på att gå ur då, men hon har hela tiden druckit bra och fått i sig att äta. Det känns iaf himla skönt.
Jag anade redan på söndagen att det var nåt på g. Hon var väldigt kramig och ville gosa mycket, så igår morse tog jag tempen innan vi åkte till förskolan. Men den visade ingen feber. De kan inte ha märkt på henne att hon hade feber eftersom de inte tog kontakt med oss. Men hon är ju en rätt pigg tjej ända upp till dryga 39 grader.
Imorgon blir det Per som får vara hemma.
Nån kväll ska jag ta med mig kameran in i Signes rum för att filma när hon ska somna. Man ser ju inget för mörkret, men hon låter så roligt när hon tjattrar på att man ibland har svårt att hålla sig för skratt! Även ikväll. Hon pratar och pratar och pratar och till slut blir hon knäpp tyst pang tjong och sen säger hon knappt ett pip tills hon somnar.
Hoppas att febern inte stiger när iprenen går ur kroppen, men det finns väl risk för det. Kanske att hon har åkt på influensan (svininfluensan). Barn kan ju få feber väldigt snabbt och väldigt högt, men man vet ju inte. På rådgvningen sa de att man kan vara lös i magen då också, och hon var rätt lös i slutet av förra veckan. Vi hoppas att det går över snart!