Frida & Familjen

Idag har jag vart hos barnmorskan. Det är snabba besök nu för tiden. De två senaste gångerna har vi inte tagit några blodprov alls. Jag började äta järntabletter för att jag hade för lågt järnvärde men efter det har vi inte kollat så att värdet ligger bättre...

Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1) - 29 (29+4) - 31 (31+5)
 
Vikt 60 - 67 - 68 - 70 - 72

Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60 - 120/70 - 120/70

Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5 - ---- - ----

HB 117 - 119 - 110 - ---- - ----

Flj ---- - 155 - 140 - 145 - 140
 
SF ---- - 23 - 27 - 29 - 31


Jag har gått upp ett kg i veckan ett tag nu... undrar vart det här kommer att sluta! Med Signe vägde jag 74 kg i vecka 40 om jag inte minns fel. Men när hon var en fyra månader hade jag gått ner allt plus 6 kg till! Så jag vägde 54 kg ett tag. Kanske lite väl lite för nån som är 1,72 lång. Så Per tycker att det är bra att jag lägger på mig så det finns att ta av sen. Men man vet ju aldrig om det ramlar av lika lätt denna gången. Jag gick väldigt mycket långa promenader då, har en känsla av att det inte kommer att bli lika långa och många sånna... Men jag får väl försöka!

Idag har det varit mycket docklek för Signe. Hon är så himla söt när hon sitter och poar på med sina dockor. Byter blöja, klär på och klär av och pratar gulligt med dem. När vi skulle gå ut idag gick hon fram till sin minsta docka och viskade lite tyst: "jag kommer tillbaka om en stund". Gofis!

Vädret har vart mycket bättre idag, tack och lov, och vi gick och matade hästarna med lite morötter. Signe hade med sig sin största docka på promenaden. Hon heter också Signe :) Hon har tre dockor som är efter mig. De har hon döpt till Signe, Ida och Emil. Emil hette Olle förrut då hennes tremänningar heter Ida och Olle. Men sedan hon började kolla på Emil i Lönneberga döpte hon om honom till Emil, så nu är det Emil och Ida istället :)
Hon har en liten docka som heter Ingrid, efter Ida och Anders Ingrid som vi hälsade på när Signe var 1,5 drygt. Hon tyckte helt enkelt att lilla Ingrid var så söt, så hon döpte sin lilla docka till det. Och det heter hon fortfarande! Hon har även en ännu mindre docka, som också är efter mig. Den heter inget, men idag började vi kalla den för Engla, efter hennes bästa kompis på förskolan.
Hon är en väldigt bra mamma till alla sina bebisar!

Efter lunch for vi ner på stan där flera affärer hade söndagsöppet. Men gudars vad dåligt med folk! Det kan inte vara många som hade sett annonsen i Ljusnan för det var som att vara där en vardag, kvart i sex! Jag trodde det skulle vara proppat! Signe fick rida ponnyridning runt stan och alla i familjen fick sig något nytt. Per köpte ett innebandyblad, jag köpte en ny bh, bebisen fick ett par söta tossor som Signe tyckte att vi skulle köpa och hon fick en ny jacka. Eller en kappa är det väl. Jättefin som kan användas i vinter till lite finare ändamål eller när vi ska iväg på stan eller på affärn. Den är mörkt mossgrön med lite rosa snirklig text, luvan har lite lurv på insidan och det är volanger nedtill. Ja, den var verkligen superfin!



Det här är min första docka som jag nog fick när jag var en 2 år. Den har hängt med länge med andra ord!

Jag ser att denna bilden är i annan vinkel än den förra så det är svårt att se skillnader. Jag har iaf svårt att börja mig ner, magen kläms ihop mellan benen och tuttarna och jag måste liksom hålla andan medan jag plockar upp nåt.

Idag tog Per ner lådan med Signes kläder stl 50-68. Men så mysigt! Jag har sorterat upp dem och gett några grejer till Signe och hennes dockor. Nästa grej att pricka av är att tvätta dem. Signe har några jättefina sommarplagg som hon knappt använde något hennes första sommar då det var rätt mycket dåligt väder. Även om vi får en tjej kommer hon nog inte hinna ha dem och det känns trist! Men vi kan väl hoppas på en liten skit som inte har samma växtkurva som Signe :) Hon växte som ett hus i början! Gick upp och förbi sin födelsevikt på bara några dagar. Men det är såklart jättebra, att få en bebis som äter mycket och går upp bra. Några saker i stl 50 hann hon bara ha en i en vecka eller två sedan var det 56 som gällde.

På kläderna så står det ju exmeplvis "stl 62 2-4 mån". Jag minns att Signe alltid bytte till en ny klädstorlek i början av åldersangivelsen. 62 när hon var två månader, 68 när hon var fyra osv.

Idag har vi varit iväg och badat på badhuset. Per skulle kolla på innebandymatch så vi passade på att bada under tiden. Det var inte lika varmt i vattnet som i Kilafors, men det fick duga. Signe tyckte det var skoj.

Hon är så himla snäll och duktig när vi är ute på! Väldigt nöjd liksom. Vi besökte två leksaksaffärer innan vi åkte till badhuset, men vi köpte inget. Hon sa inte att hon ville ha något. Men hon kanske är för liten för det än? 

När vi duschade stod hon och poade och tvättade sig själv vid en liten dusch. Eller ja, det ska väl sitta en duschslang där men det finns ingen så vattnet rinner rakr ner, men hon gillar det.
När jag klädde på mig stod och hon pysslade med våra saker i godan ro och när vi väntade på hennes mat, som glömdes bort så det tog extra lång tid..., satt hon snällt och väntade trots att hon var väldigt hungrig. När maten sen kom in slukade hon plättarna i ett nafs. Jag tyckte så synd om henne när de hade glömt bort hennes mat! Hon frågade några gånger när hennes plättar skulle komma och till slut anade jag oråd. Hon fick glass till efterrätt som kompensation för att de glömde och hon var inte sen med att få sig den heller.

Även ikväll har hon vart väldigt glad och tillfreds, fram tills att vi skulle borsta tänderna och göra kväller. Men då var hon så trött så det blev väl för mycket. Annars har vi de senaste dagarna försökt borsta tänderna direkt efter middagen så att vi ska slippa det momentet när hon är trött. Och det har funkat rätt bra.

Igår var mamma och pappa här och Signe var på toppenhumör hela tiden då med. Hon är så härlig när hon är nöjd och glad! Vi åt tacos och hon var så söt när hon tog på sin mat. Hon får makaroner till när vi äter tacos och så väljer hon grönsaker och har i av allt som finns att välja. Hon vill smaka av allt som finns och säger oftast: "mmm, det var jättegott!". Det är gulligt!

I eftermiddag har jag fått ont i svanken. Jag vet inte om det är för att jag dammsög i förmiddags eller om ryggen bara var trött för att jag inte fått suttit och vilat så mycket idag. Jag känner mig riktigt stel i svanken nu iaf.
Nåt som känns ledsamt är att Per är den som sitter i soffan eller ligger och vilar mest om dagarna, fast jag kan tycka att jag är i störst behov av det nu.

Sen sätter jag mig inte i soffan eller lägger mig och vilar lika lätt som honom. Finns det tvätt att tvätta, saker att damma eller rum att dammsuga så gör jag det på helgerna. Eftersom jag vet att han inte tar tag i det måste jag göra det för att det ska bli gjort. På kvällarna under veckan är det ingen som har lust med det.

Imorgon hoppas jag att det inte regnar mer. Vi har verkligen haft en skitväder och det har regnat konstant sedan igår. Jag vill även ta ner Signes bebiskläder så vi kan sortera ut lite. När vi var på leksaksaffären letade vi dockblöjor till Signes skötbord. Men gud så dyrt! 6 blöjor och en liten hakklapp för 89:- om jag inte minns fel. Så jag kommer att köpa ett paket med minsta storleken på bebisblöjor istället. Då kan Signe få några och resten spar vi till bebisen kommer. Det blir mycket billigare.

Nu är det dags att sova!

Söndagkväll och helgen lider mot sitt slut. Vi har hunnit med att bada i Kilafors badhus, hälsat på mina föräldrar, varit på Karlssons varuhus, städat och röstat i valet. Per har också fått världens ryggskott... Han har haft riktigt ont och kunde ett tag knappt röra sig. Vi får hoppas att det släpper snarast!

Igår var vi och badade i Kilafors badhus. Per hackade tänder och Signes läppar var blå. Jag tyckte det var helt okej i vattnet! Mycket varmare än vad det brukar kännas i Bollnäs. Vi passade på att bada bubbelpool också innan vi gick upp. Signes läppar återfick då sin normala färg och vi var inte lika frössna längre.

Signe har inte ätit speciellt mycket den här helgen. Igår efter badet tog vi en korv med bröd på grillen som hon dock slukade. Vi åt middag i röste och då åt inte mycket alls... Idag åt hon bra med lunch, men middagen var samma som igår. Knappt nåt. Jobbigt när hon inte vill äta. Hon var trött och sur ikväll och eftersom Per fick hanka sig fram var det extra jobbigt. Nog för att han sällan duger i vanliga fall heller, när hon är på det viset. Jag hoppas att det kommer att förändras! Det är jobbigt att det bara är jag som duger när hon är på dåligt humör. Vi får verkligen jobba för att nästa bebis inte blir lika mammig.

Jag har tvättat massvis den här helgen och det känns skönt. Att få bort massa lorttvätt.

Jag skulle så gärna vilja vara hemma från jobbet med min mage nu. Jag känner inget behov alls av att jobba utan skulle trivas utmärkt med att vara hemma och dona och ta det lugnt. Jag skulle behöva sova mer, jag känner det, men lyckas ändå inte komma i säng i tid på kvällarna.

Nu är det valvaka på tvn. Vi har röstat idag och jag bestämde mig väl typ igår kväll. Jag och Per röstade helt olika i riksdagsvalet, men det gör mig inget alls :) Jag surfade runt på de olika partiernas hemsidor igår kväll i hopp om att få en bra känsla i kroppen. Jag tyckte att Socialdemokraternas valfrågor kändes rätt för mig. De pratar mycket om barnen och gamla och för mig är det såklart barnfrågorna som känns viktiga. Så jag röstade på S i riksdagsvalet. Kommunalt valde jag att rösta blankt. Det känns som att de största frågorna sker på riksdagsnivå och att frågorna som diskuteras i vår kommun handlar om bandyarenan eller galleriabygget... Som sagt, jag är inte ett dugg insatt egentligen och kände därför att en blank röst var det bästa. Sjukvårdspartiet fick min röst i landstinget. Och nej, jag har inga problem med att säga vad jag röstade på :)

Jag och Signe var iväg på Karlssons för att se om vi hittade några saker till hennes dockskötbord som vi hämtade hem ifrån Röste igår. Pappa och mamma gjorde det till mig när jag var liten, det är superfint, och Signe frågade häromdagen vart hon skulle byta blöjor på sina dockor. Och det är klart att de ska ha ett skötbord :)
Men vi hittade inget sånt på Karlssons. Signe tycker däremot att det är superkul att springa runt och gömma sig bakom hyllor och prylar när vi är på affären. Hon tjatar aldrig om att få något utan bara busar på och skrattar. Hoppas att det kommer att fortsätta vara på det viset.

Jag mår fortsatt bra! Även om jag fortfarande lider av halsbränna så fort jag böjer mig ner och magen liksom kläms ihop. Jag tror också att jag ikväll har kännt av foglossingar. Jag läste att man kunde få ont i ländryggen av foglossning och det var nog det mesta jag kände av det i graviditeten med Signe. Ikväll har jag kännt hur det strålar längs höger ljumske ungefär... Kanske det kan vara en början till foglossning? Hoppas verkligen inte att jag behöver få stora besvär.

Som ni ser har magen verkligen tagit fart nu! Jag väger mer än Per nu också. Det kanske inte säger så mycket eftersom han inte är en så tung kille, men vågen stannar på strax över 70 kg nu. Förra graviditeten höll jag mig på mittenkurvan för magen, och nu ligger jag strax ovanför samt att jag har gått upp lite mer än förra gången.

Jag längtar efter vår bebis!

Idag har Signe mått bra! Och då mår hela familjen bra :) Morgonen var mysig och eftermiddagen full med bus! Hon har inte ifrågasatt och satt sig på tvären på det sätt hon brukar utan det har varit en väldigt skönt dag! Åh vad härligt!

Signes mormor och morfar var här och lekte i eftermiddag och trots det hoppade hon glad i hågen upp och åt massa tjockpannkaka. Det händer aldrig. Inför varje middag måste hon göra tvärtemot och hon säger att hon inte är hungrig och att hon inte vill äta. Till slut kommer hon och äter ändå men vi brukar vara tvugna att distrahera henne med något som verkar roligt. Då kommer hon och äter. När hon glömmer bort varför hon egentligen sätter sig där...

Vi var upp på Bolle idag. Per och Pappa spelade golf, Izzi letade golfbollar, Signe sprang efter Izzi och jag fotade.

Det var väldigt skönt ute och Signe var duktig och gick långt. Hon blev dock trött i de små benen på slutet, men gnällde inget om att vilja bli buren vilket hon annars kan få för sig att göra. Izzi letade efter bollar och Signe tyckte det var skoj att springa efter henne.

I övrigt har vi haft en väldigt lugn helg, vilket var behövligt då jag har kännt mig trött! Men kanske det var på grund av att vi inte har gjort så mycket som tröttheten smög sig på. Eller så kanske jag måste inse att jag inte kommer att orka lika mycket under den här graviditeten som den förra, då jag inte hade en liten tjej att tänka på och alltid sätta i första hand.

Igår var vi på stan, vilket var mysigt! Vi kom ner precis till 10 och det var lite folk på stan. Skönt! Per fick sig ett par nya jeans och en skjorta ifrån JC och Signe fick ett underställ som var prissänkt ifrån 300 till 200:-
Det var tågets dag och vi åkte Snoddas tåget, vilket uppskattades väldigt av Signe, och sedan gick vi in på X-tåget och Signe fick testa sitta i förarstolen innan hon fick fiska fiskedamm. En väldigt trevlig förmiddag med andra ord!

Idag somnade hon i bilen påväg hem från Bolle och eftersom klockan inte var så himla sent tänkte vi att hon kunde få sova en lite längre stund än de 15 minuter som vi brukar väcka henne efter när hon somnar annars. Det kändes som att det inte borde påverka läggningen så väldigt mycket eftersom det var vid 13-tiden. Jo visst. Hon sov i kanske drygt 45 minuter på soffan innan hon vaknade själv. Ikväll somnade hon inte förän framåt kvart i nio och vi var till slut tvugna att sitta bredvid henne då hon själv sa att hon inte kunde somna.

Nu har jag klivit in i vecka 30! Det är inte lång tid kvar. Och oj så vi längtar! Signe sa ikväll i soffan att hon hade drömt i sin säng att det var en flicka. Jag berättade förut för henne att jag drömde att det var en pojke. Hon verkar ha snöat in på att det ska vara en lillasyster. Jag frågade vad hon skulle säga om det kom ut en lillebror, om hon skulle bli ledsen då.
Jag skulle bli jätteledsen, jag skulle gråta och gråta svarade hon. Haha, vi får hoppas på en annan reaktion om det skulle vara på det viset :)

Jag mår fortfarande bra men har kännt mig väldigt trött i helgen. Framförallt mentalt. Jag har velat lagt mig ner och vilat, haft ont i svanken och inte orkat med Signes trots alls. Jag har gråtit flera gånger över att hon driver oss till vansinne. Jag har inte haft psyket med mig alls den här helgen. Det som känns jobbigast är att jag är känsligare än vanligt och inte orkar lirka och ta det lugnt med Signes utbrott, på det sätt jag önskar. Det slutar med att jag känner mig alldeles tom och bara vill lägga mig ner och böla. Vilket såklart händer då och då också.

När jag skrev förra gången om hur "bråken" ofta slutar med att Signe sitter i mitt knä och vi båda gråter fick jag sådan fin respons. Jag blev väldigt glad över var fler som sa att de kände igen sen, då det sällan är något man läser i bloggarna.

Det bloggas friskt om hur fina, underbara och fantastiska våra barn är (vilket de såklart är!), samt att det trotsas ibland. Men väldigt sällan om ärligheten runt hur vi föräldrar handskas med de jobbiga stunderna. Är det något man ska skämmas över? Att man ibland inte orkar och bryter ihop? Jag väljer att se det från andra hållet, det har jag fått lära mig under årens gång. Att det är starkt att kunna visa sina svagheter. Och jag läser mycket hellre om mammor som ärligt skriver att det är jobbigt att vakna tre gånger varje natt, att de gråter för att tröttheten gör sig påmind in i märgen och att det inte alltid är en barnlek att handskas med en 2,5 åring med en vilja av stål.

Punkt.

Signe till Per imorse.

- Fyller du 36 år? Det kan väl inte vara bra!

Jag och Signe låg och myste tillsammans i sängen vi har i gästrummet och lyssnade på Barnen i Bullerbyn i eftermiddag. Jag låg närmast kanten och vi förde en liten dialog.

Signe rullade nästan ner över kanten när vi skulle gå ner från sängen en stund tidigare.

- Ligg inte så nära kanten mamma, du kan ju ramla ner!
- Men jag ligger still, då är det ingen fara.
- Ser du inte kanten? Det där är kanten (Signe pekar). Du kan ramla ner!
- Men ligger man still ramlar man inte ner, det är bara om man rör sig massa.
- Men du är ju också en riktig busunge, som bara rullar runt runt!

Haha, vilken gobit!

Idag när jag kom hem från jobbet hade Signe somnat i soffan. Hon sover så djupt att det nästan är omöjligt att väcka henne!

De här bilderna har jag missat att lägga upp. De är ifrån ålders-KM för två veckor sedan. När Per spelade H35.

Signe och Amelia följde sina pappor ute på banan.

Idag tog jag sovmorgon till kvart över tio då jag vaknade. Skönt! Vi kom i säng rätt sent inatt och Per vaknade redan kl 7 även fast han hade klockan ställd på halv nio. Han vaknar alltid tidigt när han har druckit alkohol.

Jag dammsög hela huset och gjorde en ordentlig städning i Signes rum. Vi halv två for jag och hämtade henne. Jag längtade hela förmiddagen! Helgerna är så korta när man inte har semester längre och vi vill ju såklart försöka umgås så mycket som möjligt med vår lilla pärla!

Jag och Signe handlade lite på hemvägen och hon slocknade i bilen. När vi kom hem gick det inte att få liv i henne. Hon kan verkligen sova otroligt djupt! När hon vaknade till på mitt bröst för att jag pratade med henne gnällde hon till och sa att hon ville sova, sen sov hon vidare en stund till. Det går ju inte att låta henne sova för länge, även om det väldigt mysigt!
Till slut lyckades hon hålla ögonen öppna när jag började prata om Emil i Lönneberga. Jag sa något om när han sväljer pengarna... då säger hon helt klarvaket: "det är bara en peng, inte tre!". Hon hörde att jag sa "pengarna" och då var hon tvungen att uppmärksamma mig på att det minsann inte var flera, han "svalde en peng". Haha!

Under eftermiddagen och kvällen var hon jätteglad och pratade på som en toka. Det är så himla roligt att höra henne och jag önskde att jag spelade in allt. Mitt korttidsminne är så katastrofalt dåligt sedan jag blev mamma så jag glömmer alldeles för mycket av allt tok hon säger.

Som ikväll, när vi lekte med dockorna i hennes rum vände hon sig till de som låg i docksängen och sa: "men vad har de här luringarna för sig!" :)

Hon har alltid svar på tal, vilket är väldigt imponerande! Ställer jag en fråga svarar hon direkt, även om det hon säger bara är påhitt. Så hon kommer att bli duktig på att ljuga den här tjejen när hon kommer upp i tonåren...
Hon pratade om hur vi alla åkte i en helikopter, hon kan ju hitta på och prata om ihopfantiserade saker i en evighet, och jag frågade vad han som körde helikoptern heter. Utan att blinka svarar hon: Olle. Hon tog inte ens en sekund till att fundera ut något, utan hon bara sa ett namn rakt ut. Ofta när hon gör så blir det nåt påhitt. Nåt tokigt, men den här gången var det ett riktigt namn.

Hon hade svårt att somna ikväll. Så förmodligen beror på det fantastiska humöret och läggningen på att hon sov en kort middagssovning vid 15.

Imorgon är det en ny arbetsvecka för oss alla. Jag hade gärna vart ledig en vecka rakt av istället.

Jag mår fantastisk med min mage! Jag undrar hur stor den kommer att bli den här gången... Fast på dessa två veckor ser det mest ut som att den har blivit högre. Jag tycker att man ser att livmodern är högre än för två veckor sedan.

Det enda "besvär" som jag har är halsbränna (samma som med Signe). Jag hoppas att jag får fortsätta att må bra hela vägen.

Jag längtar nåt otroligt efter att få vara hemma med en bebis igen. Få ligga och mysa mer en nyfödd liten fis. Jag vill väldigt gärna upp på vinden för att ta ner lådan med de minsta bebiskläderna. Men först måste vi flytta de kläder som vi idag har i den garderoben som kommer att bli bebisens.