Frida & Familjen

Jag har verkligen tappat stinget. Trist. Tänkte jag skulle skriva lite om Signes första utvecklingssamtal innan jag helt glömmer bort vad som sades. Kan ju vara kul för vår egen del om inte annat.

I fredags var jag iväg på utvecklingssamtal. Signe har inte alltid uttryckt sin lycka inför att åka till förskolan utan hon säger snarare "nej!" varje gång man påpekar att det är dagis som gäller. Det verkar som att hon har sagt så ibland av bara farten medan hon vissa morgnar verkligen inte alls har velat åka. Vi pratade om det och fröken sa att hon alltid verkar ha så roligt när hon väl är där iaf och att de gånger hon blir lite ledsen vid lämning snabbt blir glad igen.

De beskrev henne som en väldigt självständig tjej. Hon gillar att leka själv samtidigt som hon tycker om att leka med andra också. Men det som hon tyckte var så fascinerade just med att hon kan sitta själv och leka är att Signe kan sitta i en evighet och pilla med pärlor på ett halsband eller med målarfärger, eller vad det är för pyssel de donar med. Hon hade en otroligt utvecklad finmotorik, vilket de har sett länge.

När det gällde maten vill hon alltid prova allting som det bjuds på, och hon älskar grönsaker. Det är samma hemma och har väl alltid varit. Vi kan oftast inte ta fram broccoli, ärtor eller gurka förän hon har ätit upp sin mat för då väljer hon grönsaker framför maten.
Hon hade också väldigt ro att sitta kvar och äta sin mat fastän en del barn hade fått gå ifrån bordet för att tvätta händerna.

När det kom till talet hade de knappt sett något liknande. Det som de tyckte var mest imponerade är hennes sätt att böja ord. Många barn kan mycket ord, men Signe använder oftast rätt böjningsform på ordet i sina meningar. Hon kan räkna till 20 och kan nästan alla bokstäver. Hon räknar ju som sagt även på engelska vilken de även hade hört på förskolan.

De tyckte att hon var en väldigt ödmjuk och sympatisk tjej som har lätt att sätta sig in i de andra barnens känslor. De sa tex att hon aldrig skulle slå ett annat barn eller vara elak, vilket känns bra eftersom hon ibland passar på att slå oss när vi är hemma.

De hade en massa fina saker att säga om Signe och det var roligt att höra att hon leker bra i gruppen. Ofta när vi kommer iväg där det finns större barngrupper så brukar hon hålla sig lite åt sidan och poa på med sina saker eller hålla sig till mig eller Per. Så vi tycker att det är viktigt att hon kommer in och trivs i att leka i grupp. De på förskolan hade också märkt att hon tar en liten mer passiv position när de andra barnen är högljudda, men de tyckte att det visade på hennes känsla för andra och hennes ödmjukhet.