Välkommen Nora!

Det verkar som att SMS-inläggen blev utan text. Det var ju inte alls meningen! Jag skrev ju massvis med information :)

ÄNTLIGEN kom vår bebis iaf!

Jag kommer att skriva en förlossningsberättelse så småningom så vi kan ju skippa detaljerna just nu kanske.

Hon kom igår 16.06 igår efter att vi hade blivit ombedd på morgonen att stanna kvar i stan efter ultraljudet. En BM drog och tryckte lite på hinnan och det gjorde att värkarna kom igång när vi gick i affärerna! Klockan 13 var vi tillbaka på förlossningen så allt gick väldigt smidigt och fort även denna gång.

Två krystvärkar blev det och INGEN sugklocka! Ingen är gladare än mig och Per för det.

Hon vägde 3672 gram (2 gram mer än Signe!) och var 50 cm lång med ett huvudomfång på 34 cm.

Vi valde att åka hem till storasyster redan idag som pussade på lilla Nora det första hon gjorde :) Vi hade förberett med presenter till Signe så hon fick några pippifigurer som hon har lekt med och nu kollar hon på en ny Emil i Lönneberga-film. Det känns skönt för oss alla :)

Nora har sovit sedan vi åkte ifrån Gävle! Dvs halv tolv... Hon sover väldigt länge och skönt, även inatt. Men hon går ju fortfarande på reserverna från i magen så hon behöver nog inte tutta så mycket. Det känns dock att tuttarna redan börjar få mjölk, vilket är bra för natten kommer nog inte bli lika enkel då hungern sätter in :)

Kram på er så länge! Och TACK för alla gratulationer! Vi är verkligen rörda!

BF +11

11 dagar över idag. Det trodde jag faktiskt aldrig! Jag gjorde inte det. Jag hade en känsla av att jag skulle gå över och att några dagar inte skulle göra mig less. Det var jag inte heller. Men som jag anade skulle den här veckan kännas lite jobbigare... Jag tycker lite synd om Signe också. Hon väntar och väntar och väntar på sin lillasyster eller lillebror, men nejdå, ingen kommer. Vi vet ju att det senast på lördag kommer ut en "liten" krabat, men det är svårt för Signe att ha koll på hur lång tid det egentligen är kvar tills lördag.

Jag hoppas såklart att bebisen kommer igång av sig själv, men just nu känns det lite hopplöst. Jag tycker att den har tryckt på som satan ikväll, men det har jag tyckt tidigare också och det har ju inte resulterat i några värkar... Imorgon ska vi till Gävle på ultraljud 8.30. Det känns konstigt att packa med sig väskan och allt. För jag menar, vi måste ju ta med babyskyddet, kamera och alla sånna saker också. Sätter de mot förmodan igång det hela så vill man ju ha alla prylar med. Man kan ju inte bara ta med "lite prylar" utifall. Det är ju rubbet som gäller.

Igår hade jag en jättemysig kväll! Jag träffade Fia när jag var på innebandy på dagen och hon och Sara skulle träffas hemma hos Fia på kvällen, så jag for dit när det var dags för Signe att sova. Det var härligt att träffa lite vänner och sitta och mysa!

Idag var vi ute och lekte på förmiddagen och vi käkade middag i Kilafors. Vi har börjat leka "gömma nyckel" med Signe, fast vi har gömt lite större saker, och hon tycker det är jätteskoj! Hon gillar ju att leka kurragömma och det här blir lite samma sak. Vi började med en träbit ute idag och sedan gömde vi Bert och Mamma Mu i Kilafors.


I´m still here!

Hej och hå! Nope, jag har inte åkt in till förlossningen :) Och lär inte göra det på ett tag heller. Jag har ringt till Gävle idag och bokat in tid för ultraljud på måndag. Då kollar de så att allt är ok med fostervatten. Vilket det förmodligen är, så då får vi åka hem igen. Jag är inte rädd för att lillen där inne ska må dåligt längre iaf. Den sparkar på och bökar nedåt så jag tror det ska starta i tid och otid. Men som sagt, ingenting kommer ju igång utan värkar...

Sen får vi komma tillbaka för koll när man är i 42+0, dvs på torsdagen och ser det fortfarande bra ut får vi komma tillbaka igen den 11/12, 42+2 alltså. Så länge får man gå innan de sätter igång en. Jag läre väl få en gigantisk bebis innan det här är färdigt!

Färdknäppar hit och färdknäppar dit, funkar ju inte ett skit! Det sägs att det ska vara bra om man är "mogen". Kan tycka att jag är mogen när allt var så mjukt och jag var öppen 3 cm redan...

Nu ska vi åka till röste och hämta lillfisen. Eller vi ska få middag och så först :)
Mamma kom förbi en sväng igår och Signe ville gärna följa med henne hem och sova, så då fick det bli så. Sovmorgon för mamman idag alltså! Härligt härligt! Och jag har det verkligen himla bra på natten, behöver inte upp och kissa nånting. Tio över nio klev jag upp imorse. Skönt!

Förlossningstankar

Idag har jag gått in i vecka 41+0. Men BF + vad blir det? Jag hade ju planerad BF för bebisen onsdag förra vecka, räknar man dagarna så borde det ju vara BF +8 idag? Men isf skrev jag fel igår. Så om jag är i 40+6 så kanske det är BF +7? Någon som har koll på termerna? Jag tycker ju att jag gick fem dagar över tiden med Signe. Hon föddes den 9/2 men hade planerat BF till den 4/2, hon föddes på 40+4, men det är ju den där +0 dagen som blir lite konstig... Jag skulle vilja säga att Signe föddes på BF +5, vecka 40+4.

Jaja, ni som vet får gärna skriva iaf!

Idag tänkte jag skriva om den stundande förlossningen, som känns sjukt långt borta. Med Signe hade jag förberett mig på att vi skulle vara inne länge på förlossningen. Det var första gången och enligt bm vi hade i vår föräldragrupp skulle man lätt räkna med värkar i ett dygn... Jag hade bunkrat upp med godis (som vi fick äta på BB), sett framför mig hur Per skulle behöva massera svanken på mig, epidural, hur vi skulle vanka av och an i korridoren med sånt gåbord. Ja ni förstår, första-gången-förlossningen liksom.

Jag vaknade av att Per väckte mig på morgonen vid halv tio. Och visst hade jag lite ont i magen? Mjo, det hade jag. Och vips så hade jag visst återkommande värkar. Rätt täta kunde man kanske tycka. Vi åkte ner till MVC i Bollnäs och de tog en CTG kurva och jovisst, regelbundna värkar var tredje minut som höll i sig en minut. Och jag var öppen 4 cm. Så det var bara att åka hem och hämta väskan och bege sig till Gävle.

14.00 - inskrivning Gävle
14.30 - öppen 5 cm
14.50 - lägger mig i badet
15.30 - får sjukt onda värkar (förmodligen gick mitt vatten här i badet och då tilltog värkarna), kliver upp och får lustgas.
15.45 - öppen 8 cm
16.00 - öppen 10 cm
16.15 - (tror jag) krystvärkar
17.09 - Signe föds med hjälp av sugklocka då hennes hjärtljud gick ner

Som ni ser gick det rätt fort och jag hann varken äta något godis, bli masserad eller gå runt med ett gåbord. Något som jag såklart är jättetacksam över! Att få en snabb, rätt okomplicerad, första förlossning är ju verkligen en önskedröm.

Därför har jag hela tiden trott att min andra förlossning kommer att gå till på samma sätt eller kanske ändå snabbare. Dock helst utan sugklocka då det var den värsta biten på hela förlossningen... Men NU, när jag snart är framme och har fått gått över alla de här dagarna så känns allt hopplöst! Det känns som att det kommer att bli en igångsättning, för det händer ju ingenting! Eller ja, det har ju hänt grejer i och med att jag var öppen, men jag måste ju få värkar. Alla säger att bebisen kommer när den är redo, jag säger också det. Men NÄR är den redo? Vad är det som bestämmer att den vill ut? Vad är det som gör att samma person kan få bli igångsatt alla graviditeter som den går igenom? Vad är det som gör att den personens bebisar inte känner sig "redo" och kan komma igång av sig själva?

Som det känns nu så tror jag visst att min bebis är redo. Redo as hell. Men kroppen sätter inte igång med värkarna. Och vad är det som gör att man får värkar egentligen? Allt det här kan jag säkert googla fram, men ni är ju så många som läser min blogg, många kloka mammor :) Och kanske någon barnmorska till och med?

Och är den starka längtan på gränsen till desperat när man tar sin dotters docka för att provgunga vagnen med något i? ;) Det får bli min sista tanke för nu.

Förresten! Jag har ju lärt mig att mobilblogga nu ju! Jag vill få användning för det!

Det händer grejer i puppan!

Jag var ju till barnmorskan idag och det händer tydligen grejer fast jag inte känner så mycket! Lovely! Värdena ser bra ut, jag ska lägga ut de där siffrorna här nedan, gjorde ju inte det sist heller så för min egen skull ska jag fixa det. Det är ett lätt sätt att gå tillbaka och se hur siffrorna såg ut.

Jaja, nu till dagens besök!

Efter rutinkollen kunde vi konstatera att bebisen är fixerad! Jaaa! Signe var ju inte fixerad på sista undersökningen jag var iväg på med henne, iofs var det på hennes BF dag tror jag. Så hon blev ju fixerad sista dagarna eller i samband med att värkarna kom igång.

I och med att jag har kännt tryck nedåt, som att den liksom borrar sig ner, frågade jag om hon inte kunde kolla om det hänt något. Om det har gett något resultat. Det hade det! Allt var mjukt och jag var redan öppen 3 (!) cm! Jag blev lite chockad när hon sa det. Hade hoppats på 1 cm kanske, bara för att få veta att allt borrande med bebisens huvud hade gett något resultat. Men jag har ju egentligen inte haft några förvärkar, så jag visste inte vad jag skulle tro.

Hon tryckte lite och drog i hinnan och kände bebisens huvud. Så nu väntar vi bara på värkar! Hon sa också att man kan satsa på samlag eller att dra i bröstvårtorna (!) för att kanske få det att sätta igång. Trevligare förslag än att gå i trappor, käka äpplen, åka skidor och annat jobbigt som kommit som förslag ;)

Men jag har inte kännt ett jota än iaf. Så jag vet inte hur länge det här kan ta ändå. Det som känns skönt att veta är att så fort jag börjar få några återkommande värkar kan vi åka in. De skickar ju inte hem någon som är öppen 3 cm med värkar. 3 cm är väl lite den magiska gränsen har jag förstått?

Hur kan man någonsin längta efter att få pressa ut något ur sin puppa med en omkrets på säg 35 cm? Märkliga ting :)

Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1) - 29 (29+4) - 31 (31+5) - 33 (33+6) - 35 (35+6) - 37 (37+6) - 39 (39+4) - 40 (40+5)

Vikt 60 - 67 - 68 - 70 - 72 - 72 - 73 - 74 - 74 - 74

Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60 - 120/70 - 120/70 - 110/70 - 130/70 - 120/70 - 130/70 - 110/70

Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5 - ---- - ---- - 4,9 - ---- - 5,8 - ---- - ----

HB 117 - 119 - 110 - ---- - ---- 106 - 124 - 118 - 106 - 128

Flj ---- - 155 - 140 - 145 - 140 - 140 - 150 - 150 - 145 - 140
 
SF ---- - 23 - 27 - 29 - 31 - 33 - 34 -35 -36 -35

Småless

Signe 23/11, flicka.
Jenny 23/11, pojke.
Anna-Maria 24/11, flicka.
Elin G 25/11, flicka
Elin S 25/11
Per 27/11, flicka
Jag 27/11, flicka
Pappa (morfar) 28/11, pojke.
Erika 29/11, pojke.
Malin N 30/11, flicka.
Helen 1/12, pojke.
Jonas E 1/12, pojke. (Måste ju skriva in dig nu med tanke på att det börjar närma sig och det verkar som att du kan ha en chans att få rätt =/ Fast nu är ju 1/12 ett rätt bra datum om man jämför. Är ju bara två dagar bort!)

Suck. Suck. Suck.

Jag har hela tiden sagt att jag inte trodde att jag skulle börja känna mig desperat förrän helgen var över. Och ja, det är nu jag börjar bli lite smått frustrerad över att det inte händer något. Jag är inte rastlös, absolut inte. Jag menar, nu är det ju en vecka sedan jag dammsög hela jävla huset så nu måste det ju dammsugas igen!

Har inte bebisen bestämt sig för att titta ut imorgon skulle jag kanske passa på att handla också, annars kommer vi väl hem från BB till ett helt tomt hus. Men det känns så trist att vara "redo" ena dagen för att sedan behöva vänta en vecka till och så står man på noll igen... Och finns det nåt tristare än att skriva matlista? Ja, det är klart vi kan räkna upp hundra saker som är tråkigare, men det är inge roligt när man inte har någon inspiration iaf.

Imorgon har jag ett besök hos barnmorskan också. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle behöva gå på det här besöket. Men det verkar ju inte bättre.

Ja, ni hör ju, jag börjar låta lite småless :)


Hallåååå! Bebisen ska komma NU!

Det är den ständiga meningen från Signe nu för tiden. Stackarn, hon längtar så mycket efter bebisen. För mig känns det fortfarande sjukt overkligt att vi ska ha en bebis snart. Borde kanske inte vara så med tanke på att jag har gått över 3 dagar :)

Jag är lite orolig för hur det kommer att bli med. Signe kan vara sjukt mammig vissa stunder och då får hon verkligen panik och blir helt hysterisk om Per försöker göra något eller ta på henne. Det går inte helt enkelt. Det är bara mamma som gäller stundvis. Det beror helt och håller på vilken stämning hon är i. Idag har det funkat jättebra med pappa. Hon har velat lekt med honom och sagt till honom när hon behöver gå och kissa. Andra dagar är det kört. Vi får se helt enkelt.

Det är många som är borta nu från att ha rätt när bebisen kommer :)

Här har ni en liten lista, och han man inte vågat sig på att gissa än så kan man ju passa på nu.

Signe 23/11, flicka.
Jenny 23/11, pojke.
Anna-Maria 24/11, flicka.
Elin G 25/11, flicka
Elin S 25/11
Per 27/11, flicka
Jag 27/11, flicka
Pappa (morfar) 28/11, pojke.
Erika 29/11, pojke.
Helen 1/12, pojke.
Sara ?, pojke.

Bara pojkar kvar alltså! Då kommer ni alla att ha fel på det iaf ;)

Jag vågade mig på att stryka mitt och Pers datum som är idag. Jag har verkligen nada känningar och det känns som att jag lika gärna kunde vara i vecka 37 som i 41.

Känslomässigt bryt

Idag fick jag ett känslomässigt bryt innan jag skulle hämta Signe på förskolan.

Igår kändes det som att det "forsade" mer än vanligt när jag kissade. Tanken for genom mitt huvud att "tänk om det är fostervatten". Det fortsatte ju inte sippra något efter det, men jag var rädd att kanske kunnat förlora lite. Att bebisen inte skulle ha tillräckligt kvar. Mitt vatten med Signe gick förmodligen när jag badade på förlossningen, så jag vet inte hur det känns när vattnet har gått. Jag förstår ju att det borde komma mer, men det är svårt att få något hum om mängd när man sitter på toaletten.

Jag tänkte inte så mycket mer på det i och med att det inte hände något mer efteråt. Och man har ju hört folk berätta att när vattnet väl går så tänker man "aha, det var så HÄR det känns" och att det inte alls hjälper med att använda en binda påväg till förlossningen som de rekommenderar på föräldrautbildningen...

Iaf så fick jag för mig att bebisen kanske inte hade rört sig så mycket idag. Den är väldigt lugn under dagarna och kommer igång först rejält på kvällen. Så har det varit hela tiden, och så var även Signe i magen. Men jag började fundera om den verkligen hade sparkat så mycket igår kväll också, och hade den hicka nån gång?

Jag började buffa på magen och tyckte att den var väldigt mjuk, kände liksom inget motstånd eller några kroppsdelar som kändes hårda. Det var så himla mjukt helt enkelt. Jag fick inget svar från bebisen heller. Inte en spark, ingenting. Jag satte mig i bilen för att åka till Kilafors och kände mig illa till mods över att jag inte kom ihåg när jag hade kännt sparkar sist. Jag börjar så klart spinna vidare på det här och vad som kan ha hänt och vad det innebär. Det resulterade i att jag bröt ihop och grät stora delar av turen till Kilafors. Hormoner, yes I love them.

Mest grät jag nog för Signes skull, hon har väntat så himla länge och tänk om något händer som gör att bebisen inte kommer? Fy fan. Rent ut sagt.

Jag kunde inte andas ut riktigt förrän ikväll när bebisen fick hicka och sedan sparkade på som vanligt. Hicka = det finns fostervatten att svälja = lugnare mamma.

Min stora rädsla med Signe var också just att något skulle hända efter att man har gått sina 40 veckor. Bebisen är färdigbakad men att det sker några komplikationer i magen som gör att man får krysta ut ett barn som... ja. Usch jag kan inte ens skriva det. Ni förstår.

Så bebis, eftersom jag nu börjar ge tecken på hysteriska små sammanbrott kanske det är dags att fundera på att komma ut?

Vi längtar efter dig nu! Puss!

Lugna puckar

Här är det fortfarande lugna puckar. Jag känner mig oförskämt pigg i kroppen! Magen känns så liten nu när den har sjunkit ner. Och jag har lika tur denna gång som förra med att slippa stiga upp på natten. De gånger jag går och kissar är när jag har vaknat för att jag hostar, är så täppt så att jag nästan kvävs eller om Signe har ropat på mig...

Jag är bra nog less den här förkylningen! Graviditeten är jag inte alls speciellt less på. Jag känner mig mycket lugnare den här gången än förra. Kanske beror det på att jag börjar bli lite nervös inför förlossningen? Jag är rädd för att jag har förskönat känslorna i samband med den förra förlossningen och att det inte alls gick så lätt som jag tror. Jag minns ju att jag under förlossningen tänkte: "Men gud vad det här går fort! Hon kommer ju snart!" så nog måste det ändå ha gått ganska bra... Men vem vet hur det kommer att gå nu? Jag har börjat tänka på kejsarsnitt. Om något går tokigt och de måste snitta mig, eller om jag måste använda sugklocka igen. Det är den jag bävar mest för. Sugklockan. Om ni vill jämföra med hur jag kände mig när Signe skulle födas och känna lite av den frustration jag kände, läs några inlägg från början av februari 2008 :)
Signes förlossningsberättelse finns också att läsa under just kategorin "förlossningen".

Signe längtar iaf ihjäl sig efter bebisen.

Imorse när vi låg i sängen tog hon bort mitt täcke, satte huvudet mot magen och ropade: "Hallååå bebisen! Vad gör du där inne?". Hon vaknade före halv sex imorse... hon tycker om att ligga i vår säng efter att hon har vaknat, men imorse kunde hon inte somna om. Så vi har vart vaken sedan dess. Även om vi kunde ligga kvar i sängen till kl sju. Då var det jag som sa att vi måste kliva upp, för jag höll på att hungra ihjäl!

Nu är det barn-tv som gäller fram tills vi ger oss av till förskolan. Själv ska jag nog försöka sova lite igen när jag kommer hem efter lämningen.

När kommer lillfisen?

De flesta gravida som bloggar brukar be läsarna gissa när, vad och hur mycket som kommer att komma ut från magen. Jag har inte gjort det :)

Men jag tänkte berätta vad vi här hemma tror. Sen får ni såklart hänga på om ni vill och skriva en kommentar om vad ni tror det är för filur som kommer till oss. Signe frågar varje dag när bebisen kommer och så säger hon: "Hallååååå, kom ut nuuuuu!". Hon frågade mig när jag tror att den kommer, så vi gjorde ett schema med dagar ett tag framåt. Jag visade vilken dag som det är "tänkt" att bebisen ska komma och så fick hon kryssa när hon tror att den kommer. Sedan kryssade jag på en dag och när pappan kom hem fick han också kryssa.

Såhär tror vi :)

Signe - Tisdag 23/11, -1 dag, flicka.

Lill-Signe - Fredag 26/11, +2, "flicka, precis som hon"

Frida - Lördag 27/11, +3, flicka.

Per - lördag 27/11, +3, flicka.



Alla tror på tjej alltså! På Pers jobb har de tippat när det blir, så jag och Per hade valt samma dag :) Lite gulligt att de har gjort det, bara killar som jobbar där! Verkstadssnubbar :)

Det kan ju inte infalla på sååå många dagar känns det som så kanske är det någon som lyckas tippa rätt iaf. Att gissa vikt och längd hoppar vi. När Signe föddes gissade min mamma rätt exakt på grammet! 3670. Inte illa!

Lurifax

Igår trodde jag nästan att det var på G. Jag och Signe var ner på stan och hämtade hennes vinterskor, när vi kom hem fick jag så jäkla ont i svanken! Jag hade kännt mig konstigt i kroppen hela dagen. Jag och Signe gick och vilade i sängen och jag fick ligga med en värmedyna mot ryggen för att jag hade ont, och helt plötsligt får jag någon form av värk i magen och ner mot ljumskarna.

Vi låg rätt länge i sängen och när jag skulle kliva upp fick jag en smärta i bägge ljumskarna som påminde om kramp eller väldigt jobbigt sendrag! Jag kunde inte gå! Jag fortsätte ha ont i svanken hela tiden och jag fick någon "värk" till med 1-1,5 timmes mellanrum. Men allt avtog framåt kvällen och idag har det varit coollugnt, trots att jag har tagit en sparktur på någon km.

Så antingen var det någon form av foglossning kanske eller förvärkar? Jag har ju aldrig kännt av något av det på riktigt vare sig under den här graviditeten eller under Signes så jag har ingen aning. Mitt värkarbete med Signe startade under natten så det lyckades jag sova mig igenom, det var först på morgonen som jag förstod att jag hade haft lite värkar när jag sov :) Jag trodde att jag kanske hade drömt det först men när jag fortsatte ha värkar efter att jag hade vaknat förstod jag att jag måste haft det under natten också. Därför vet jag inte heller hur det värkarbetet såg ut i början...

Kanske jag helt enkelt fick ett finger av någon för det jag skrev i bloggen tidigare :) Att jag har haft så lätta graviditeter och att jag inte tror att jag kommer att gå flera dygn med värkar den här gången heller.

Det sjuka är att jag fick panik och nästan ville börja gråta när jag trodde att det kunde vara början på vad som i slutet är en förlossning! Jag hade feber igår, skitont i halsen, Signe är sjuk och har ögoninflammation, vi hade verkligen stökigt hemma, gamla sängkläder och "massvis" kvar på "att-göra-listan" som inte blir kortare eftersom Signe är hemma med mig på dagarna nu. Haha helt sjukt! Vanligtvis hade man väl blivit glad om det hade satt igång en vecka innan beräknat BF. Men det kändes så orättvist omm jag skulle få gå in i värsta matchen med dåliga förutsättningar... och stackars Signe som inte är kry och sover dåligt skulle behöva vara utan mamma och pappa. Nej, det hade inte vart roligt.


Paniken resulterade iaf i att jag gjorde fint i köket, såg till att Per bytte sängkläder och så la jag över alla bilder på USB-minne så att jag kunde tömma kameran + att jag dammsög hallen och köket idag :) Alltid nåt!

Väntan

Det känns annorlunda den här gången! Väntan på att få en bebis alltså :)

I och för sig jobbade jag fortfarande vid den här tiden förra gången och jag har ju drygt en vecka kvar till det magiska datumet (som jag för övrigt inte skulle fokusera på så mycket den här gången!). Det känns i alla fall som att det inte skulle vara lika jobbigt att gå över den här gången som det gjorde förra gången. Jag tyckte att dagarna efter Signes BF var aslånga och vi längtade så otroligt efter vår lilla fis. Nu har vi redan ett underbart barn att fokusera på och det gör nog att den här väntan inte kommer att bli på samma sätt. Klart att vi längtar efter bebisen, men jag tycker fortfarande att det känns lite overkligt att vi snart kommer att vara fyra i familjen!

Signe är nog den som längtar mest :) Hon säger varje dag att bebisen ska komma NU! Och nu med Signes ögoninflammation hoppas jag verkligen att bebisen väntar till hon blir frisk. Vi har pratat så mycket om att vi ska mysa tillsammans allihopa när bebisen kommer, och att hon ska vara sjuk då känns himla orättvist. Jag förmodar dock att den här lillfisen kommer att få genomgå en hel del förkylningar tidigt... Vintersäsongen brukar inte vara den bästa för dagisbarnen.

På tal om det här datumet. Vårt beräknade BF datum. Jag bestämde mig tidigt att jag den här gången inte skulle prata om det. Jag skulle helt enkelt säga "i slutet av november" när folk frågade när det var dags. Jag tyckte som sagt att väntan förra gången efter att vi hade passerat BF datumet kändes som en sjukt lång väntan och jag vill slippa den känslan den här gången. Det fungerade rätt bra i början, när det var lång tid kvar. Men ju längre tiden gick desto oftare blev då följdfrågan: "Men vilket DATUM?". Så hur gärna man själv inte vill fokusera på det utan bara låta tiden gå så är det svårare för folk runt omkring.
Nu får jag frågan "Nu måste det börja närma sig va, vilket datum var det ni hade nu?" eller "Har du inte haft några känningar än?" från de allra flesta.

Så jag vill bara påminna er om en sak :) 

I min förra graviditet hade jag inte en enda förvärk. Lite lätt molande mensvärk på sin höjd, ibland. Väldigt sällan dock. Jag kände hur det började trycka på neråt mer än tidigare kvällen innan Signe föddes. Jag sov hela natten och vaknade på morgonen med värkar. 8 timmar senare var hon född.

Det enda jag känner av nu är sammandragningar när jag anstränger mig för mycket eller sitter på huk och gör något för länge. Inget onormalt alls med andra ord. Och att "anstränga sig för mycket" kan ju vara något helt annat för mig mot för en annan höggravid. Jag kan göra det mesta och jag kan leka på med Signe som vanligt (i det stora hela iaf), vilket jag är väldigt tacksam för!

Jag själv tror inte att det kommer att bli så mycket annorlunda den här gången. Jag skulle iaf bli förvånad om jag under min andra förlossning skulle ha värkar i flera dygn innan något skulle hända. Tvärtom är vi lite nervösa för att det kan gå ännu snabbare nu.
Jag frågade Per härom kvällen om man ringer till förlossningen eller 112 om man behöver hjälp att förlösa i bilen. Per såg lite smånervös ut och jag sa att vi iaf bör packa med oss handdukar och filtar. Vi har närmare 10 mil att åka och man vet aldrig.
När jag var liten och vi bara skulle till min mormor och morfar på julafton sa mamma alltid att vi måste ha täckbyxor på oss utanför finkläderna. Jag tyckte det var helt onödigt, men "vi kan få fel på bilen och bli stående i -20 grader" var den stående frasen. Och ja, så kan det faktiskt bli. Så filtar it is!

Förra gången åkte vi ner till MVC i Bollnäs först och hade inte hon sagt att jag redan var öppen fyra centimeter hade vi knappast åkt till Gävle redan då! Jag hade tre minuter mellan värkarna och de höll i sig i en minut, och som sagt, vi har ju en timmes bilfärd också. Men värkarna gjorde ju inte så ont! Den här gången finns inte den möjligheten, att åka till MVC alltså, så det blir raka vägen till Gävle. Jag vet ju hur fort allt gick förra gången och kommer att stå på mig oavsett hur pass "svaga" värkar jag har. Så det finns väl en risk för att vi får vara längre på förlossningen den här gången, men det känns ju skönare än att behöva ha en känsla av att vara tvungen att krysta i bilen.

Ja, den som lever får se helt enkelt :) Nu är det ett himla liv där inne i magen iaf! Den har samma mönster som Signe hade. Världens livligaste på kvällen och det höll i sig under Signes två första veckor... Hon sov sig igenom hela dagarna och hade vakentimmarna sent på kvällen. Fast storasyster kommer säkert smyga runt och väcka den lille den här gången :) Det är väl kanske inte såå kul med en sovandes bebis bara!

Barnmorskebesök i vecka 37 (37+6), i onsdags.


Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1) - 29 (29+4) - 31 (31+5) - 33 (33+6) - 35 (35+6) - 37 (37+6)

 
Vikt 60 - 67 - 68 - 70 - 72 - 72 - 73 - 74

Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60 - 120/70 - 120/70 - 110/70 - 130/70 - 120/70

Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5 - ---- - ---- - 4,9 - ---- - 5,8

HB 117 - 119 - 110 - ---- - ---- 106 - 124 - 118

Flj ---- - 155 - 140 - 145 - 140 - 140 - 150 - 150
 
SF ---- - 23 - 27 - 29 - 31 - 33 - 34 -35


Signes hjärtljud låg nästan exakt likadant. Mellan 140-150 hela graviditeten. I Vecka 39 låg de i snitt på 135 och dagen när vi var in och kikade läget innan vi åkte till förlossningen låg de på 130.

Magens SF mått har gått och blivit lika som med Signes graviditet. I vecka 35 och 37 låg den exakt på 34 och 35 cm. Det var även vad den låg på i vecka 39 med Signe, så den stannade av. Vi får se om det blir samma sak denna gången.

Huvudet har precis som i Signes graviditet nu sjunkit lite och räknas som ruckbart. Det blev Signe också i vecka 37. Hon var inte fixerad förrän det i princip var dags för förlossning.

Viktmässigt har jag gått upp två kg mer nu än med Signe. Än så länge. Jag hade exakt samma inskrivningsvikt med bägge graviditeterna. Signe åt dock upp mig när jag ammade henne, så när hon var en fem månader kanske vägde jag bara 54 kg. Jag gick alltså ner ytterligare 6 kg... det var väldigt lite för min längd så det känns inte nödvändigt denna gång :)



Att-göra-lista inför bebisen ankomst

Vi har så mycket fina kläder i stl 50-56 som knappt ser använda ut, jag hoppas lite på att vi får en tjej till så att vi kan använda dem igen :) Jag har tvättat dem i helgen och det var så mysigt att hänga upp de små, små strumporna.

Tänk att tjejers och killars hjärnor fungerar så olika. Jag kan peka på alla Signes bebisplagg och berätta vem som har köpt dem. Per kommer inte ens ihåg vissa plagg. Mamma sa att det helt enkelt är så det är. Mäns och kvinnors hjärnor registerar helt olika saker.

Jag har även tvättat klädseln till bilbarnstolen och så ska jag göra ren vagnen så att den är fin och ordninggjord. Vaggan måste vi ta hem också. Och packa en BB-väska... Känns som den här väskan säkert kommer att bli betydligt sämre packad än förra gången :)

Det är mycket jag ska göra med början på tisdag nästa vecka. Då börjar Signe 15 timmar på förskolan och jag ska hinna med följande:

- Städa databordet
- Ordna i pärmarna
- Sätta upp böckerna på hyllan ovanför datorbordet
- Börja riva tapeter i det "blå rummet"
- Göra plats för vaggan
- Putsa fönster
- Byta gardiner
- Ta hem och bädda vaggan
- Göra i ordning vagnen
- Baka inför bebisens ankomst
- Torka lite golv kanske?

- Måla bokhyllan
- Måla Signes "skrivbord"
- Måla Signes andra stol

Puh.

Sakerna som ska målas känns inte så akuta. Det är något som inte kommer att göras den första tiden. Det kan jag lova.


Nedräkning

Nu har jag nedräkning på jobbet!

På måndag och tisdag ska jag vara hemma med Signe för hennes förskola är stängd sedan ska jag jobba onsdag-fredag. Tre dagar kvar på jobbet alltså!

Efter den veckan är det bara 2,5 vecka kvar till BF. GUUUUUD vad fort den här graviditeten har gått. Helt otroligt!

Har vart lite dålig på att lägga in när jag har vart till barnmorskan på slutet. Så här kommer lite siffror igen då jag var där i onsdags. Jag har alltså gått 35 hela veckor och är nu inne i vecka 37.

Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1) - 29 (29+4) - 31 (31+5) - 33 (33+6) - 35 (35+6)
 
Vikt 60 - 67 - 68 - 70 - 72 - 72 - 73

Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60 - 120/70 - 120/70 - 110/70 - 130/70

Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5 - ---- - ---- - 4,9 - ----

HB 117 - 119 - 110 - ---- - ---- 106 - 124

Flj ---- - 155 - 140 - 145 - 140 - 140 - 150
 
SF ---- - 23 - 27 - 29 - 31 - 33 - 34

Barnmorskebesök i vecka 32 (31+5)

Idag har jag vart hos barnmorskan. Det är snabba besök nu för tiden. De två senaste gångerna har vi inte tagit några blodprov alls. Jag började äta järntabletter för att jag hade för lågt järnvärde men efter det har vi inte kollat så att värdet ligger bättre...

Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1) - 29 (29+4) - 31 (31+5)
 
Vikt 60 - 67 - 68 - 70 - 72

Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60 - 120/70 - 120/70

Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5 - ---- - ----

HB 117 - 119 - 110 - ---- - ----

Flj ---- - 155 - 140 - 145 - 140
 
SF ---- - 23 - 27 - 29 - 31


Jag har gått upp ett kg i veckan ett tag nu... undrar vart det här kommer att sluta! Med Signe vägde jag 74 kg i vecka 40 om jag inte minns fel. Men när hon var en fyra månader hade jag gått ner allt plus 6 kg till! Så jag vägde 54 kg ett tag. Kanske lite väl lite för nån som är 1,72 lång. Så Per tycker att det är bra att jag lägger på mig så det finns att ta av sen. Men man vet ju aldrig om det ramlar av lika lätt denna gången. Jag gick väldigt mycket långa promenader då, har en känsla av att det inte kommer att bli lika långa och många sånna... Men jag får väl försöka!

Barnmorskebesök i vecka 28 (27+1)

I fredags var jag till barnmorskan. Vägde mig, lyssnade på hjärtljud, tog lite tester och mätte magen.

Då var jag i vecka 27+1, förra gången var jag i 23+1 så jag skriver väl vecka 27 här nere då för att vara konsekvent.

Dock är min barnmorska, som jag nämnt tidigare, otroligt surrig. Vågen stod på -0,6 när jag ställde mig på den. Det var alltså startvikten. Vågen stannade på 67,7 och eftersom jag började på 0,6 för lite så måste vi såklart lägga till det så att slutvikten blev 68,3. Trodde jag. Men inte min barnmorska minsann! För står det ett minustecken framför så är det ju klart att vi ska dra av från min vikt...! Nollställa visste hon inte hur man gjorde. Mjo, att jag skulle väga 67 kg efter frukosten är liksom inte ens troligt med tanke på att jag vägde 66,6 förra gången jag var där. Men hon envisades och fine, skriv in 67 då som vikt. Men jag skriver 68 här för jag vet att det är den mest riktiga siffran.

Hon skrev heller inte ner SF måttet men jag tror att det var på 27, så jag skriver det. Skrev hon in mig som vecka 27 hade jag 27 i mått och skrev hon det som vecka 28 är det 28 i mått. För jag låg liiite över mittenkurvan jag

Järnvärdet var lite lågt, så jag ska börja äta järntabletter. Måste bara komma ihåg att köpa det.

Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1)
 
Vikt 60 - 67 - 68

Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60

Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5

HB 117 - 119 - 110

Flj ---- - 155 - 140

SF ---- - 23 - 27

Bebisens rum

Vi har tre sovrum i vårt hus. Det tredje rummet har mest fungerat som ett skräprum där vi har ställt in en massa saker bara. Det har stått en säng där och en bokhylla med massa böcker, sen massa junk bara! Jag har använt det rummet till målarrum och fastän det var väldigt länge sen jag målade något stod målarburkarna kvar där inne... Ja, ni fattar vilket sorts rum det har vart. Vi har inte ens kallat det för "gästrummet" när vi har pratat om det, eftersom det inte har kunnat agera gästrum. "Blårummet" är benämningen :) 

Nästa helg får vi nattbesök så det kändes lägligt att ta tag i det där förbaskade rummet. Vi har ändå bott här i snart tre år och det är ju bebisens tilltänkta rum så det ska ju göras i ordning så småningom.

Såhär ser det ut nu iaf. Bebisens rum. Det ska upp vita tapeter och en fondvägg innan bebisen kommer hoppas jag. Iaf ska alla väggar utom en vara vita. Den som ska ha fondtapet kanske vi väntar lite med då vi inte vet vem det är som tittar ut ännu.
Det här rummet har vi alltså inte gjort något alls med sedan vi flyttade in.


Hormonrand

Jag tycker mig börja skymta en hormonrand på magen. Med Signe fick jag en väldigt tydlig som blev längre ju större livmodern blev. Vi får se hur det blir den här gången.

Hade ni hormonrand i era graviditeter? Och var det med en pojke eller flicka i magen? Bara upp till naveln eller hela vägen?

Barnmorskebesök

Idag har hela familjen följt med till barnmorskan för att lyssna på lillfisens hjärtljud. Egentligen skulle jag iväg den 4/8 då jag har gått 24 veckor men det kändes dumt då vi alla har börjat jobba då, så jag ändrade tid till idag istället.

Nu är jag i vecka 24, jag har alltså gått 23 fullgågna veckor + 1 dag, så det var lite tidigt för det här besöket.

Min inskrivningsvikt var 60 kg och nu vägde jag 66,6. Under min graviditet med Signe hade jag gått upp 4 kg när jag var där på besök i vecka 24, eller efter 24 fullgågna veckor. Så jag har gått upp lite mer nu. Mitt SF mått var 23 cm, precis som förra graviditeten fast då var det ju en vecka senare. Så magen är större den här gången. Fast det har jag ju märkt redan. Hjärtljuden låg på 155 så jag tror minsann det är en liten flicka där inne. Signes hjärtljud registrerades som mest på 150 och det sägs ju att tjejer har högre hjärtljud än pojkar.

Signe tyckte det var spännande att vara med och vår barnmorska berättade hela tiden för henne vad vi skulle göra för olika moment. Hon passade också på att väga sig och vågen stannade på 13,8 kg. När vi vägde henne på två-årskontrollen vägde hon 13,5... Är det okej att de inte går upp så mycket i den åldern?

Här kommer lite siffror för min egen uppföljning:


Veck 8 - 23

Vikt 60 - 67

Bltr 125/65 - 100/60

Glyk 4,3 - 5,9 

HB 117 - 119

Flj ---- - 155

SF ---- - 23


Tidigare inlägg