Det händer grejer i puppan!
Jaja, nu till dagens besök!
Efter rutinkollen kunde vi konstatera att bebisen är fixerad! Jaaa! Signe var ju inte fixerad på sista undersökningen jag var iväg på med henne, iofs var det på hennes BF dag tror jag. Så hon blev ju fixerad sista dagarna eller i samband med att värkarna kom igång.
I och med att jag har kännt tryck nedåt, som att den liksom borrar sig ner, frågade jag om hon inte kunde kolla om det hänt något. Om det har gett något resultat. Det hade det! Allt var mjukt och jag var redan öppen 3 (!) cm! Jag blev lite chockad när hon sa det. Hade hoppats på 1 cm kanske, bara för att få veta att allt borrande med bebisens huvud hade gett något resultat. Men jag har ju egentligen inte haft några förvärkar, så jag visste inte vad jag skulle tro.
Hon tryckte lite och drog i hinnan och kände bebisens huvud. Så nu väntar vi bara på värkar! Hon sa också att man kan satsa på samlag eller att dra i bröstvårtorna (!) för att kanske få det att sätta igång. Trevligare förslag än att gå i trappor, käka äpplen, åka skidor och annat jobbigt som kommit som förslag ;)
Men jag har inte kännt ett jota än iaf. Så jag vet inte hur länge det här kan ta ändå. Det som känns skönt att veta är att så fort jag börjar få några återkommande värkar kan vi åka in. De skickar ju inte hem någon som är öppen 3 cm med värkar. 3 cm är väl lite den magiska gränsen har jag förstått?
Hur kan man någonsin längta efter att få pressa ut något ur sin puppa med en omkrets på säg 35 cm? Märkliga ting :)
Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1) - 29 (29+4) - 31 (31+5) - 33 (33+6) - 35 (35+6) - 37 (37+6) - 39 (39+4) - 40 (40+5)
Vikt 60 - 67 - 68 - 70 - 72 - 72 - 73 - 74 - 74 - 74
Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60 - 120/70 - 120/70 - 110/70 - 130/70 - 120/70 - 130/70 - 110/70
Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5 - ---- - ---- - 4,9 - ---- - 5,8 - ---- - ----
HB 117 - 119 - 110 - ---- - ---- 106 - 124 - 118 - 106 - 128
Flj ---- - 155 - 140 - 145 - 140 - 140 - 150 - 150 - 145 - 140
SF ---- - 23 - 27 - 29 - 31 - 33 - 34 -35 -36 -35
Småless
Jenny 23/11, pojke.
Anna-Maria 24/11, flicka.
Elin G 25/11, flicka
Elin S 25/11
Per 27/11, flicka
Jag 27/11, flicka
Pappa (morfar) 28/11, pojke.
Erika 29/11, pojke.
Malin N 30/11, flicka.
Helen 1/12, pojke.
Jonas E 1/12, pojke. (Måste ju skriva in dig nu med tanke på att det börjar närma sig och det verkar som att du kan ha en chans att få rätt =/ Fast nu är ju 1/12 ett rätt bra datum om man jämför. Är ju bara två dagar bort!)
Suck. Suck. Suck.
Jag har hela tiden sagt att jag inte trodde att jag skulle börja känna mig desperat förrän helgen var över. Och ja, det är nu jag börjar bli lite smått frustrerad över att det inte händer något. Jag är inte rastlös, absolut inte. Jag menar, nu är det ju en vecka sedan jag dammsög hela jävla huset så nu måste det ju dammsugas igen!
Har inte bebisen bestämt sig för att titta ut imorgon skulle jag kanske passa på att handla också, annars kommer vi väl hem från BB till ett helt tomt hus. Men det känns så trist att vara "redo" ena dagen för att sedan behöva vänta en vecka till och så står man på noll igen... Och finns det nåt tristare än att skriva matlista? Ja, det är klart vi kan räkna upp hundra saker som är tråkigare, men det är inge roligt när man inte har någon inspiration iaf.
Imorgon har jag ett besök hos barnmorskan också. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle behöva gå på det här besöket. Men det verkar ju inte bättre.
Ja, ni hör ju, jag börjar låta lite småless :)
Bök och stök
På förmiddagen idag var vi ute. Per och Signe åkte snowracer, ja jag åkte två åk jag med men jag stod mest på sidan och tittade på. Så jäkla jobbigt att behöva dra Signe upp för backen så det var lämpligast så.
Jag skottade lite snö och satte upp ljusslingan på bron innan vi gick in, så jag fick röra lite på mig iaf. Efter lunchen åkte jag till Segersta för lite glöggmys tillsammans med Veronica och vänner till henne. Jättemysigt! Sen åkte jag hem och plockade upp övriga familjen och så for vi till stan för att bli bjuden på middag hemma hos familjen Thyrén. Lyxigt värre!
Själva tiden runt middagsbordet är dock som vanligt lite kaotiskt! Haha, det är intressant att äta middag med ett gäng barn. Det ena blir kissnödig, den andra får ont i magen, den tredje blir gungad i vagnen för ett försök till att somna. En förälder får äta relativt ostört, den andra har fullt sju med att lura i mat i en treåring, den tredje har en sexåring som behöver plåster och gå på toa för att bajsa, den fjärde gungar vagn samtidigt som hon intar majsbitar och bröd. Puh. Men det är skönt att vi alla vet att det är såhär verkligheten som småbarnsförälder ser ut :)
Jag är sjukt trött ikväll. Kanske beror på att jag vart igång under dagen. Ska nog ta mig en dusch innan jag går till sängen. Lika bra att vara nyduschad, utifall jag har "turen" att få värkar inatt. Fast vi ska nog inte hoppas för mycket, för jag har för mig att det var så här den bökade tidigare en kväll den här veckan och då hände nada.
Jag ska nog testa att göra en mobiluppdatering på bloggen för att se hur det går till :)
Uppdatering julklappslistan
Då var det en bock satt även på de fina träklockorna :)
Pepparkaksbak
Jag tycker egentligen inte om att baka pepparkakor. Jag får lätt ont i huvudet, bakom ögonen, av lukten av pepparkakor. Måste vara någon ingrediens, för det blir lika varje gång. Och när man bakar dem själv så luktar det ju en del. Och pepparkakor som man köper är ju oftast godare. Tycker jag. Signe tröttnade rätt snabbt också så det slutade med att jag bakade det mesta själv :)
Hallåååå! Bebisen ska komma NU!
Jag är lite orolig för hur det kommer att bli med. Signe kan vara sjukt mammig vissa stunder och då får hon verkligen panik och blir helt hysterisk om Per försöker göra något eller ta på henne. Det går inte helt enkelt. Det är bara mamma som gäller stundvis. Det beror helt och håller på vilken stämning hon är i. Idag har det funkat jättebra med pappa. Hon har velat lekt med honom och sagt till honom när hon behöver gå och kissa. Andra dagar är det kört. Vi får se helt enkelt.
Det är många som är borta nu från att ha rätt när bebisen kommer :)
Här har ni en liten lista, och han man inte vågat sig på att gissa än så kan man ju passa på nu.
Signe 23/11, flicka.
Jenny 23/11, pojke.
Anna-Maria 24/11, flicka.
Elin G 25/11, flicka
Elin S 25/11
Per 27/11, flicka
Jag 27/11, flicka
Pappa (morfar) 28/11, pojke.
Erika 29/11, pojke.
Helen 1/12, pojke.
Sara ?, pojke.
Bara pojkar kvar alltså! Då kommer ni alla att ha fel på det iaf ;)
Jag vågade mig på att stryka mitt och Pers datum som är idag. Jag har verkligen nada känningar och det känns som att jag lika gärna kunde vara i vecka 37 som i 41.
Känslomässigt bryt
Igår kändes det som att det "forsade" mer än vanligt när jag kissade. Tanken for genom mitt huvud att "tänk om det är fostervatten". Det fortsatte ju inte sippra något efter det, men jag var rädd att kanske kunnat förlora lite. Att bebisen inte skulle ha tillräckligt kvar. Mitt vatten med Signe gick förmodligen när jag badade på förlossningen, så jag vet inte hur det känns när vattnet har gått. Jag förstår ju att det borde komma mer, men det är svårt att få något hum om mängd när man sitter på toaletten.
Jag tänkte inte så mycket mer på det i och med att det inte hände något mer efteråt. Och man har ju hört folk berätta att när vattnet väl går så tänker man "aha, det var så HÄR det känns" och att det inte alls hjälper med att använda en binda påväg till förlossningen som de rekommenderar på föräldrautbildningen...
Iaf så fick jag för mig att bebisen kanske inte hade rört sig så mycket idag. Den är väldigt lugn under dagarna och kommer igång först rejält på kvällen. Så har det varit hela tiden, och så var även Signe i magen. Men jag började fundera om den verkligen hade sparkat så mycket igår kväll också, och hade den hicka nån gång?
Jag började buffa på magen och tyckte att den var väldigt mjuk, kände liksom inget motstånd eller några kroppsdelar som kändes hårda. Det var så himla mjukt helt enkelt. Jag fick inget svar från bebisen heller. Inte en spark, ingenting. Jag satte mig i bilen för att åka till Kilafors och kände mig illa till mods över att jag inte kom ihåg när jag hade kännt sparkar sist. Jag börjar så klart spinna vidare på det här och vad som kan ha hänt och vad det innebär. Det resulterade i att jag bröt ihop och grät stora delar av turen till Kilafors. Hormoner, yes I love them.
Mest grät jag nog för Signes skull, hon har väntat så himla länge och tänk om något händer som gör att bebisen inte kommer? Fy fan. Rent ut sagt.
Jag kunde inte andas ut riktigt förrän ikväll när bebisen fick hicka och sedan sparkade på som vanligt. Hicka = det finns fostervatten att svälja = lugnare mamma.
Min stora rädsla med Signe var också just att något skulle hända efter att man har gått sina 40 veckor. Bebisen är färdigbakad men att det sker några komplikationer i magen som gör att man får krysta ut ett barn som... ja. Usch jag kan inte ens skriva det. Ni förstår.
Så bebis, eftersom jag nu börjar ge tecken på hysteriska små sammanbrott kanske det är dags att fundera på att komma ut?
Vi längtar efter dig nu! Puss!
Lugna puckar
Jag är bra nog less den här förkylningen! Graviditeten är jag inte alls speciellt less på. Jag känner mig mycket lugnare den här gången än förra. Kanske beror det på att jag börjar bli lite nervös inför förlossningen? Jag är rädd för att jag har förskönat känslorna i samband med den förra förlossningen och att det inte alls gick så lätt som jag tror. Jag minns ju att jag under förlossningen tänkte: "Men gud vad det här går fort! Hon kommer ju snart!" så nog måste det ändå ha gått ganska bra... Men vem vet hur det kommer att gå nu? Jag har börjat tänka på kejsarsnitt. Om något går tokigt och de måste snitta mig, eller om jag måste använda sugklocka igen. Det är den jag bävar mest för. Sugklockan. Om ni vill jämföra med hur jag kände mig när Signe skulle födas och känna lite av den frustration jag kände, läs några inlägg från början av februari 2008 :)
Signes förlossningsberättelse finns också att läsa under just kategorin "förlossningen".
Signe längtar iaf ihjäl sig efter bebisen.
Imorse när vi låg i sängen tog hon bort mitt täcke, satte huvudet mot magen och ropade: "Hallååå bebisen! Vad gör du där inne?". Hon vaknade före halv sex imorse... hon tycker om att ligga i vår säng efter att hon har vaknat, men imorse kunde hon inte somna om. Så vi har vart vaken sedan dess. Även om vi kunde ligga kvar i sängen till kl sju. Då var det jag som sa att vi måste kliva upp, för jag höll på att hungra ihjäl!
Nu är det barn-tv som gäller fram tills vi ger oss av till förskolan. Själv ska jag nog försöka sova lite igen när jag kommer hem efter lämningen.
Uppdatering julklappslistan
Tokroligt med pappsen
Signe har blivit hämtad av farmor och farfar idag. De skulle åka tåg till Bollnäs :) Så jag har en heldag för mig själv! Verkligen för mig själv, de insisterade på att ha kvar henne över middagen också så att jag och Per kunde ta det lugnt hela eftermiddagen innan de kommer tillbaka med vårt busfrö.
Jag har en tid att passa, 15,30. Då ska jag till barnmorskan. Förhoppningsvis mitt sista besök!
Det onda i min hals är borta och jag har nu övergått till att torrhosta på natten istället och så är jag sjukt täppt i näsan. Igår var jag ut två gånger, då stod jag på bron... Signe tycker om att poa på inne och då är det ibland svårt att få ut henne på lek. Även om jag helst vill att hon ska vara ute minst en gång per dag iaf. Men hon ville inte åka snowracer med pappa, göra snögubbar, skotta med nya snöskyffeln eller göra snölykta. Så hon fick väl vara inne och pyssla då. Vilket gjorde att jag inte heller kom ut såklart.
Jag dammsög hela huset igår, det kändes skönt. Det dryga med dammsugning är ju att det inte räcker att göra det en gång och sen är man klar. Bebisen kommer förmodligen inte ännu så jag lär väl behöva dammsuga en gång till antar jag.
Vi möblerade om lite i Signes rum också. Flyttade de saker som inte är så stora, så det blir lite variation. Men nu är en vägg så himla vit så jag måste upp med några stora tavlor eller helst en stor tavla och en stor gren med några ugglor på. Jag har vart på jakt efter wallies med ugglor men det är så svårt att hitta några bra. Jag skulle vilja ha en ganska lång, tjock gren och sedan ett par, tre ugglor som går i rosa, brunt och ljusgrönt. Nån som sett några sånna eller något liknande? :)
Nu ska jag sluta slösurfa, ta mig en dusch och sedan sätta igång med att rensa papper och stoppa in i pärmar. Jag har kommit fram till ett nytt system och det ser för hemskt ut just nu på vårt skrivbord. Jag vill bocka av den punkten på listan!
Här får ni en bild på mina finaste från i helgen!
Magen vecka 40 (39+3)
Julklappstips
Hon älskar allt som har med Astrid Lindgren att göra, så det mesta där går hem. Sen tycker hon om att leka med duplo och brio-tåget. Djur älskar hon det finns ju små hundar som man kan ha gåendes bredvid sig som kan skälla, en sån finns inte med i kollaget, men det skulle hon nog bli överlycklig över. En egen hund :)
De saker som har röda bockar är redan fixade. De är "upptagna".
Här kommer lite tips iaf!
När kommer lillfisen?
Men jag tänkte berätta vad vi här hemma tror. Sen får ni såklart hänga på om ni vill och skriva en kommentar om vad ni tror det är för filur som kommer till oss. Signe frågar varje dag när bebisen kommer och så säger hon: "Hallååååå, kom ut nuuuuu!". Hon frågade mig när jag tror att den kommer, så vi gjorde ett schema med dagar ett tag framåt. Jag visade vilken dag som det är "tänkt" att bebisen ska komma och så fick hon kryssa när hon tror att den kommer. Sedan kryssade jag på en dag och när pappan kom hem fick han också kryssa.
Såhär tror vi :)
Signe - Tisdag 23/11, -1 dag, flicka.
Lill-Signe - Fredag 26/11, +2, "flicka, precis som hon"
Frida - Lördag 27/11, +3, flicka.
Per - lördag 27/11, +3, flicka.
Alla tror på tjej alltså! På Pers jobb har de tippat när det blir, så jag och Per hade valt samma dag :) Lite gulligt att de har gjort det, bara killar som jobbar där! Verkstadssnubbar :)
Det kan ju inte infalla på sååå många dagar känns det som så kanske är det någon som lyckas tippa rätt iaf. Att gissa vikt och längd hoppar vi. När Signe föddes gissade min mamma rätt exakt på grammet! 3670. Inte illa!
Lurifax
Vi låg rätt länge i sängen och när jag skulle kliva upp fick jag en smärta i bägge ljumskarna som påminde om kramp eller väldigt jobbigt sendrag! Jag kunde inte gå! Jag fortsätte ha ont i svanken hela tiden och jag fick någon "värk" till med 1-1,5 timmes mellanrum. Men allt avtog framåt kvällen och idag har det varit coollugnt, trots att jag har tagit en sparktur på någon km.
Så antingen var det någon form av foglossning kanske eller förvärkar? Jag har ju aldrig kännt av något av det på riktigt vare sig under den här graviditeten eller under Signes så jag har ingen aning. Mitt värkarbete med Signe startade under natten så det lyckades jag sova mig igenom, det var först på morgonen som jag förstod att jag hade haft lite värkar när jag sov :) Jag trodde att jag kanske hade drömt det först men när jag fortsatte ha värkar efter att jag hade vaknat förstod jag att jag måste haft det under natten också. Därför vet jag inte heller hur det värkarbetet såg ut i början...
Kanske jag helt enkelt fick ett finger av någon för det jag skrev i bloggen tidigare :) Att jag har haft så lätta graviditeter och att jag inte tror att jag kommer att gå flera dygn med värkar den här gången heller.
Det sjuka är att jag fick panik och nästan ville börja gråta när jag trodde att det kunde vara början på vad som i slutet är en förlossning! Jag hade feber igår, skitont i halsen, Signe är sjuk och har ögoninflammation, vi hade verkligen stökigt hemma, gamla sängkläder och "massvis" kvar på "att-göra-listan" som inte blir kortare eftersom Signe är hemma med mig på dagarna nu. Haha helt sjukt! Vanligtvis hade man väl blivit glad om det hade satt igång en vecka innan beräknat BF. Men det kändes så orättvist omm jag skulle få gå in i värsta matchen med dåliga förutsättningar... och stackars Signe som inte är kry och sover dåligt skulle behöva vara utan mamma och pappa. Nej, det hade inte vart roligt.
Paniken resulterade iaf i att jag gjorde fint i köket, såg till att Per bytte sängkläder och så la jag över alla bilder på USB-minne så att jag kunde tömma kameran + att jag dammsög hallen och köket idag :) Alltid nåt!
Ingen tid till pyssel och städning
Idag lyckades jag dammsuga köket och hallen iaf. Hon gick in på sitt rum och vilade lite i sängen och sen poade hon på en stund med Lill-Signe. Hennes favoritdocka :) Det är så roligt för hon pratar verkligen till den där dockan och ställer frågor till henne. I eftermiddag när hon hjälpte mig med maten ställde hon sig vid "Lill-Signe" och sa skrattandes: "Lill-Signe, har du sett vad kladdig jag är om händerna?!" Lill-Signe får också vara med när vi spelar kortspel. Vi tar ett varsitt kort ur högen, den som får högst kort vinner. Det är Per som har börjat spela med henne och hon älskar det! Igår vann Lill-Signe. Kul att förlora mot en docka! Signe får sen räkna korten för att se vem som har fått flest och hon kan nu räkna till 29 utan större problem. Ett tag fastnade hon alltid på 13, hon sa 16 istället, och vid 17 sa hon 20. Men det går oftast utan hjälp nu, men 23 missar hon alltid :) Hon säger 22 och sedan 24.
Hon har sovit länge om morgnarna iaf, vaknat mekllan 7,15-8 utom imorse när hon vaknade redan vid 6... Då låg vi i soffan och tittde på tv från 7-tiden ungefär, så att mamman fick slumra lite till :) Jag var upp 4 gånger tror jag mellan 1-2 inatt, hon har hostat en del under de sista nätterna. Ibland går jag in bara för att ta ur nappen när hon hostar så att hon får hosta ordentligt eller så har hon hostat så att hon vaknar till. Jag tycker det känns hemskt att bara ligga och lyssna när hon hostar, även om hon inte vaknat. Det är väl kanske dumt att kliva upp då... men ja.
Idag har det vart väldigt kallt ute! Jag och Signe tog en sparktur i solskenet. Det var lite småstenigt här och där efter att de har grusat vägen tidigare men det gick ändå ganska bra att åka. Signe däremot blev sur när vi vände och sen blev allt fel... Hon grinade och gnällde mest hela vägen tillbaka, förmodligen mest av trötthet. När vi kom in ville hon sitta med mig och mysa i soffan tillsammans med nappen, snutten, Bert och Mamma Mu. Den där nappen känns det som att hon kommer att ha kvar livet ut. Suck.
Hon säger själv att hon ska sluta med den till julen, att hon ska ge den till tomten och att hon då ska få ett pippihus. Men ofta frågar hon när hon har sagt det: "Men vad ska jag ha för napp dårå?". Så jag tror väl inte riktigt att det kommer att funka i slutändan.
Rånarluva är bra när det är -10 grader och lite fart i nedförsbackarna!
Väntan
I och för sig jobbade jag fortfarande vid den här tiden förra gången och jag har ju drygt en vecka kvar till det magiska datumet (som jag för övrigt inte skulle fokusera på så mycket den här gången!). Det känns i alla fall som att det inte skulle vara lika jobbigt att gå över den här gången som det gjorde förra gången. Jag tyckte att dagarna efter Signes BF var aslånga och vi längtade så otroligt efter vår lilla fis. Nu har vi redan ett underbart barn att fokusera på och det gör nog att den här väntan inte kommer att bli på samma sätt. Klart att vi längtar efter bebisen, men jag tycker fortfarande att det känns lite overkligt att vi snart kommer att vara fyra i familjen!
Signe är nog den som längtar mest :) Hon säger varje dag att bebisen ska komma NU! Och nu med Signes ögoninflammation hoppas jag verkligen att bebisen väntar till hon blir frisk. Vi har pratat så mycket om att vi ska mysa tillsammans allihopa när bebisen kommer, och att hon ska vara sjuk då känns himla orättvist. Jag förmodar dock att den här lillfisen kommer att få genomgå en hel del förkylningar tidigt... Vintersäsongen brukar inte vara den bästa för dagisbarnen.
På tal om det här datumet. Vårt beräknade BF datum. Jag bestämde mig tidigt att jag den här gången inte skulle prata om det. Jag skulle helt enkelt säga "i slutet av november" när folk frågade när det var dags. Jag tyckte som sagt att väntan förra gången efter att vi hade passerat BF datumet kändes som en sjukt lång väntan och jag vill slippa den känslan den här gången. Det fungerade rätt bra i början, när det var lång tid kvar. Men ju längre tiden gick desto oftare blev då följdfrågan: "Men vilket DATUM?". Så hur gärna man själv inte vill fokusera på det utan bara låta tiden gå så är det svårare för folk runt omkring.
Nu får jag frågan "Nu måste det börja närma sig va, vilket datum var det ni hade nu?" eller "Har du inte haft några känningar än?" från de allra flesta.
Så jag vill bara påminna er om en sak :)
I min förra graviditet hade jag inte en enda förvärk. Lite lätt molande mensvärk på sin höjd, ibland. Väldigt sällan dock. Jag kände hur det började trycka på neråt mer än tidigare kvällen innan Signe föddes. Jag sov hela natten och vaknade på morgonen med värkar. 8 timmar senare var hon född.
Det enda jag känner av nu är sammandragningar när jag anstränger mig för mycket eller sitter på huk och gör något för länge. Inget onormalt alls med andra ord. Och att "anstränga sig för mycket" kan ju vara något helt annat för mig mot för en annan höggravid. Jag kan göra det mesta och jag kan leka på med Signe som vanligt (i det stora hela iaf), vilket jag är väldigt tacksam för!
Jag själv tror inte att det kommer att bli så mycket annorlunda den här gången. Jag skulle iaf bli förvånad om jag under min andra förlossning skulle ha värkar i flera dygn innan något skulle hända. Tvärtom är vi lite nervösa för att det kan gå ännu snabbare nu.
Jag frågade Per härom kvällen om man ringer till förlossningen eller 112 om man behöver hjälp att förlösa i bilen. Per såg lite smånervös ut och jag sa att vi iaf bör packa med oss handdukar och filtar. Vi har närmare 10 mil att åka och man vet aldrig.
När jag var liten och vi bara skulle till min mormor och morfar på julafton sa mamma alltid att vi måste ha täckbyxor på oss utanför finkläderna. Jag tyckte det var helt onödigt, men "vi kan få fel på bilen och bli stående i -20 grader" var den stående frasen. Och ja, så kan det faktiskt bli. Så filtar it is!
Förra gången åkte vi ner till MVC i Bollnäs först och hade inte hon sagt att jag redan var öppen fyra centimeter hade vi knappast åkt till Gävle redan då! Jag hade tre minuter mellan värkarna och de höll i sig i en minut, och som sagt, vi har ju en timmes bilfärd också. Men värkarna gjorde ju inte så ont! Den här gången finns inte den möjligheten, att åka till MVC alltså, så det blir raka vägen till Gävle. Jag vet ju hur fort allt gick förra gången och kommer att stå på mig oavsett hur pass "svaga" värkar jag har. Så det finns väl en risk för att vi får vara längre på förlossningen den här gången, men det känns ju skönare än att behöva ha en känsla av att vara tvungen att krysta i bilen.
Ja, den som lever får se helt enkelt :) Nu är det ett himla liv där inne i magen iaf! Den har samma mönster som Signe hade. Världens livligaste på kvällen och det höll i sig under Signes två första veckor... Hon sov sig igenom hela dagarna och hade vakentimmarna sent på kvällen. Fast storasyster kommer säkert smyga runt och väcka den lille den här gången :) Det är väl kanske inte såå kul med en sovandes bebis bara!
Ögoninflammation
Hon behöver ha rätt hög feber för att hon ska bli trött, iaf har det varit så när hon har varit mindre. Det var längesen hon hade feber nu, och idag har hon vart trött stötvis. Efter att vi hade vart ute och lekt på förmiddagen ville hon vila istället för att äta lunch. Vi fick i oss frukost rätt sent så vi gick och la oss i vår säng och vilade och kramades istället innan vi tog och värmde lite mat.
Ikväll efter maten så lekte vi affär och Signe satt i kassan och skulle ta betalt av Per, men hon sa till slut att hon inte orkade för att hon var så trött i benen :) Förmodligen också för att hon inte är helt hundra.
Det bökigaste med detta är ju såklart att torka rent ögonen. Hon tycker inte att det är så kul, men en gång till och med bad hon mig ta vatten på bomullstuss och torka, annars tyckte hon att det var jobbigt när det var lite vatten på. Hon gnällde mot kvällen att hon hade ont bredvid ögonen... Får ringa sjukvårdsrådgivningen imorgon om det blir sämre. Det står ju att man ska göra rent och att det ska gå över av sig själv. Om ögat blir väldigt rött och det varar mycket bör man dock ringa. Men Signe är bara röd runt ögat, själva vitan är inte röd. Det började bli kladdigare mot kvällen så vi får se hur det ser ut imorgon bitti. Det brukar ju kunna vara som värst på morgonen.
Jag hoppas verkligen inte att bebisen bestänmmer sig för att komma ut inom de närmsta dagarna. Tänk så fruktansvärt att försöka förklara för Signe att hon inte alls kan gosa med lillasyster eller lillebror. Det som hon har längtat efter så länge! Nej, uscha. Stanna där du är du bebis :)
Fars dag!
PUSS på er!
Jag vill samtidigt passa på att gratulera svärfar, som inte bara är en fin farfar till Signe, utan som även fyller år idag!
Barnmorskebesök i vecka 37 (37+6), i onsdags.
Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1) - 29 (29+4) - 31 (31+5) - 33 (33+6) - 35 (35+6) - 37 (37+6)
Vikt 60 - 67 - 68 - 70 - 72 - 72 - 73 - 74
Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60 - 120/70 - 120/70 - 110/70 - 130/70 - 120/70
Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5 - ---- - ---- - 4,9 - ---- - 5,8
HB 117 - 119 - 110 - ---- - ---- 106 - 124 - 118
Flj ---- - 155 - 140 - 145 - 140 - 140 - 150 - 150
SF ---- - 23 - 27 - 29 - 31 - 33 - 34 -35
Signes hjärtljud låg nästan exakt likadant. Mellan 140-150 hela graviditeten. I Vecka 39 låg de i snitt på 135 och dagen när vi var in och kikade läget innan vi åkte till förlossningen låg de på 130.
Magens SF mått har gått och blivit lika som med Signes graviditet. I vecka 35 och 37 låg den exakt på 34 och 35 cm. Det var även vad den låg på i vecka 39 med Signe, så den stannade av. Vi får se om det blir samma sak denna gången.
Huvudet har precis som i Signes graviditet nu sjunkit lite och räknas som ruckbart. Det blev Signe också i vecka 37. Hon var inte fixerad förrän det i princip var dags för förlossning.
Viktmässigt har jag gått upp två kg mer nu än med Signe. Än så länge. Jag hade exakt samma inskrivningsvikt med bägge graviditeterna. Signe åt dock upp mig när jag ammade henne, så när hon var en fem månader kanske vägde jag bara 54 kg. Jag gick alltså ner ytterligare 6 kg... det var väldigt lite för min längd så det känns inte nödvändigt denna gång :)
Stora tjejen
Och ni förstår väl hur stolt hon var efteråt? Vi med för den delen, för gud så mycket saker de kan utan att man tror det!
Sen har hon gått några fler gånger, och hon visar gärna för andra, men man får inte vara inne på toaletten utan bara stå utanför och kika in på henne :)
Nya skor till Signe. Igen.
Då har jag beställt nya vinterskor till Signe. Hon klagade ju över att hon frös om tårna igår och de var kalla när vi kom in. Det var tre minusgrader ute och då känns det hemskt om hon ska frysa om tårna! Jag letade lite på nätet, ville försöka hitta ett par grymt varma skor. Vet att Powerstövlarna som många har som skoter- och fiskestövlar är riktigt varma. De görs dock bara ifrån stl 29/30, MEN på deras hemsida såg jag att de nu har tillverkat Powerboots kids från stl 21. Jag hittade en återförsäljare på nätet där de kostade 549:- (rekommenderade priset från Powerboots egna hemsida var 599:-) plus att det var fri frakt om man handlade över 500:- Vilken kanonsida! Stööks skoaffär från Jämtland, känns bra när man ska beställa vinterprylar.
De är små i storlekarna stod det och på sidan vi köpte dem ifrån hade de mätt innermåtten, vilket är super! Så jag tog 27/28. Låter stort kanske, men jag lägger hellre in ytterligare en ullsula eller sätter på henne två par sockor än att vi ska få hem ett par som är på gränsen.
Lite mer pengar spenderade på lillfisen alltså :) Jag är väldigt glad över att jag köpte en täckdress till halva reapriset i våras samt ett par täckbyxor i höstas, även de till halva reapriset. Plus att båda tretornsskorna är köpta med 50% rabatt. Det gäller att planera och hålla koll på rabatterna :)
Varm och tålig vinterstövel för de minsta.
Det löstagbara fodret består av "Goritherm.
Goritherm är ett foder i 3 skikt, ull, filt, mellan dessa lager ett tunnt alluminiumskickt vilket reflekterar kyla och behåller värmen i skon.
Vi får hoppas att de är lika varma som vuxenstövlarna helt enkelt.
Vinterlek
Vi har sagt till Signe att när snön kommer, då kommer bebisen. När vi vaknade igår morse och gården var snöfylld konstaterade Signe: Titta mamma, nu har snön kommit! Men inte bebisen... Jag får nog ingen bebis. Idag gjorde hon samma konstaterande, men denna gång sa hon att bebisen nog aldrig kommer :)
Men nog kommer den allt! Tids nog.
Det är otroligt skönt att vara ledig! Men jag har inte hunnit med så himla mycket på "att-göra-listan". Känns som jag mest vart ute och köpt massa prylar... I söndags åkte vi till E-center och köpte golv på Coop. Vi var in på Barnens Hus och köpte en del prylar. Bland annat en ny barnvakt och en ståbräda till vagnen.
På tisdagen var jag och Helene till Barnens Hus en sväng innan vi åkte till Majas i Rengsjö för att fika och kika på fina saker!
Igår var jag till barnmorskan och sedan åkte jag in på Rusta och Albert&Herbert och köpte lite saker. Ja ni ser ju. Men IDAG har jag vart hemma och putsat fönster! Det har ju vart minusgrader idag så jag har bara putsat insidan, men då är det desto mindre att göra när det blir varmare ute.
Jag har duschat blommorna också, och oj vad gröna och fina de kan vara!
Igår var Signe till frisören och klippte sig. Hon var så himla duktig! Pratade massvis med Stephanie och ställde frågor direkt till henne när hon funderade över nåt. Förra gången Signe var till frisören så fick hon en present och eftersom hon har ett sjukt minne så vågade jag inte riskera något utan köpte en present även denna gången. En snöskyffel, som kom väl till användning. Och Signe var så glad över att få öppna ett paket. Hon förtjänade det verkligen, för allt flöt på väldigt bra hos frissan! Vi klippte av luggen rejält då hon har ett väldigt bestyr med den. Spännen och snoddar går bara an när man ska vara extra fin och gå på kalas. Då tycker hon det är roligt. Men annars ska det vara utsläppt och utan spännen.
Idag var det varit kanonväder! Några minusgrader och solsken. När jag hade hämtat Signe från förskolan så hade solen nästintill hunnit gå ner när vi kom hem, men vi stannade ute ändå och lekte i snön. Vi tog en premiärtur med snowracen och åkte flera gånger ned för en backe vi har på vägen i närheten av huset. Signe tyckte det var superkul, men till slut orkade jag inte dra fler gånger upp för backen och Signe klagade över att hon frös om tårna så vi gick in och drack varm oboy och åt en macka.
Så nu måste vi nog köpa ett par nya vinterskor... För det var bara -3 grader ute och då känns det inge vidare om hon frös. Nog för att hon mest satt stilla, men ändå. Vi har ju köpt Tretornstövlarna och de andra Tretornskorna men vinterskorna har vi lånat av Helene, ett par Viking. Signe hade de även förra vintern då de var gigantiska på hennes fötter. Men vi kanske får satsa på ett par större som vi kan lägga i en ullsula i. Det kanske hjälper till lite mot kylan?
Ellos fick in Sorel barnkängor tidigare men de verkar helt slut nu då de inte ens finns kvar på bild längre... Synd, för det finns säkert en rabattkod på halva priset att använda. Och när de kom in trodde vi ju inte att vi skulle behöva köpa några nya vinterskor.
Efterlysning: Vit kartongväska!
Magen vecka 38 (37+3)
Att-göra-lista inför bebisen ankomst
Vi har så mycket fina kläder i stl 50-56 som knappt ser använda ut, jag hoppas lite på att vi får en tjej till så att vi kan använda dem igen :) Jag har tvättat dem i helgen och det var så mysigt att hänga upp de små, små strumporna.
Tänk att tjejers och killars hjärnor fungerar så olika. Jag kan peka på alla Signes bebisplagg och berätta vem som har köpt dem. Per kommer inte ens ihåg vissa plagg. Mamma sa att det helt enkelt är så det är. Mäns och kvinnors hjärnor registerar helt olika saker.
Jag har även tvättat klädseln till bilbarnstolen och så ska jag göra ren vagnen så att den är fin och ordninggjord. Vaggan måste vi ta hem också. Och packa en BB-väska... Känns som den här väskan säkert kommer att bli betydligt sämre packad än förra gången :)
Det är mycket jag ska göra med början på tisdag nästa vecka. Då börjar Signe 15 timmar på förskolan och jag ska hinna med följande:
- Städa databordet
- Ordna i pärmarna
- Sätta upp böckerna på hyllan ovanför datorbordet
- Börja riva tapeter i det "blå rummet"
- Göra plats för vaggan
- Putsa fönster
- Byta gardiner
- Ta hem och bädda vaggan
- Göra i ordning vagnen
- Baka inför bebisens ankomst
- Torka lite golv kanske?
- Måla bokhyllan
- Måla Signes "skrivbord"
- Måla Signes andra stol
Puh.
Sakerna som ska målas känns inte så akuta. Det är något som inte kommer att göras den första tiden. Det kan jag lova.
Husets herre - en liten donna på knappt en meter
Jag har svårt att sätta en benämning på Signes ålder nu. Det är ju liksom antingen 2,5 eller 3 man brukar säga, eller skriva rättare sagt. Att säga att hon är 2 år och 9 månader går ju bra men det är svårt att skriva det i en mening. Det flyter liksom inte. "Min treåring" eller "2,5-åringen" låter bättre. Ptja, vi får se vad jag bestämmer mig för :)
Iaf så har nog inte vår treåring förstått lyxen av att vara ledig på veckorna och ha möjlighet att få sova ut. I helgen sov hon bra, men när det var dags för mig att vara hemma ensam med henne var det dags att vakna i ottan. Hon verkar leva efter mottot att man ska ta tillvara på tiden. I måndags vaknade hon kvart i sex... och igår vaknade hon 4:48!! Hon ville somna om i vår säng vilket inte alls gick speciellt bra. Hon sover helt enkelt bättre i sin egen. Så igår morse hade även jag svårt att slumra om, även fast hon är duktig och ligger relativt still och tyst. Jag lyckades hålla kvar henne i sängen till tjugo över sju iaf, efter lite välling och kissning på toaletten.
Hon är så rolig på morgonen när hon fortfarande har nattblöjan på sig. "Kan jag kissa i blöjan?" frågar hon, då det har hänt att den har läkt just på morgonen. Men jag sa att det var bättre att vi gick upp och kissade på toaletten istället och det gick hon med på.
De här dagarna vi har haft tillsammans har varit både väldigt mysiga och stundvis väldigt påfrestande. Det gäller att koncentrera sig hela tiden och ha tålamod som en galning för att inte allt ska gå överstyr. Tex så kan hon få ett ryck ibland då hon inte kan göra någonting. Ligger nappen fem centimeter från hennes hand ska jag ändå komma dit och ge henne den. Hon ska bli buren till toaletten och ja... allt möjligt fjantigt! Vi går såklart inte med på det, men då får man ju verkligen vara beredd på att helvetet bryter lös. Är det värt det? Ja, ibland så måste man ju låta henne få bli sådär galen, annars får hon ju styra och ställa precis som hon vill.
Annars brukar jag alltid snabbt överväga vilka fajter jag ska ta. Jag försöker vända på det hela så att hon får känna sig duktig istället och på så sätt vilja göra det själv. Ikväll sa hon att jag skulle bära henne till köket när vi skulle göra välling. Jag sa då att vi kunde tävla (hon är väldigt tävlingsinriktad) om vem som kunde springa snabbast och att jag trodde att jag minsann skulle vinna. Då glömmer hon bort att hon ville bli buren och så sätter hon fart och springer. Har man bara orken och fokus så kan man ju göra så med alla konflikter, men ibland pallar jag inte. Efter tillräckligt många duster så tryter tålamodet helt enkelt.
Vi har iaf hunnit med att vara hemma och tagit det lugnt, lyssnat på ljudböcker (så att mamman har fått slumra lite...), lekt i sandlådan, läst böcker, besökt biblioteket och gått en sväng på stan.
Det var längesen vi var på bibblan. Signe älskade det och tyckte det var kanonroligt! De har en mysig sagoskog där vi satt och läste en bok och hade fruktstund innan vi gick på stan och kikade.
Signe var så söt och tittade på kläder åt bebisen. Hon tog fram en jacka som passade henne och konstaterade att den var lite för stor. Sen hittade hon en svart klänning, också den för lite större barn, och ropade återigen på mig för att berätta att även den var lite stor :) Hon var väldigt gullig och hon går glatt ur affärerna sedan vi vart där utan att någonsin vilja ha något. Till och med på leksaksaffären, där jag köpte saker till vårt halloweentema på jobbet på fredag, var hon glad i hågen när vi gick utan att ha köpt något till henne. Men det kanske är något som kommer lite senare?
På biblioteket var det en utställning om socker. Väldigt intressant och väldigt skrämmande! Shit vad socker det är i saker och ting! Vissa saker hade man ju koll på sedan tidigare, men som att en risifrutti innehåller 14 (!!!) sockerbitar och ett glas nyponsoppa innehåller 10 (!) var något jag inte visste.
Se här:
Dryck
Coca Cola 50cl - 11 sockerbitar
1 fpk MER festis (liten med sugrör) - 6 sockerbitar
1 glas Jucie - 8 sockerbitar
1 glas Lättdryck - 4 sockerbitar
1 glas Saft - 5 sockerbitar
Flingor
1 portion Frosties - 3 sockerbitar
1 portion All-bran - 3 sockerbitar
1 portion Frukt Müsli - 3 sockerbitar
1 glas Nyponsoppa - 10 sockerbitar
1 burk barnmat - 3 sockerbitar
1 burk barnmat, efterrätt - 6 sockerbitar
1 msk Lingonsylt - 2 sockerbitar
1 msk Ketchup - 1 sockerbit
1 glas Oboy - 7 sockerbitar
1 fpk Risifrutti - 14 sockerbitar
1 fpk Bärry yoghurt - 7 sockerbitar
1 tallrik Kräm - 12 sockerbitar
Helt sjukt och jag kommer aldrig att köpa en risifrutti till mellis till Signe...