Frida & Familjen

Idag var jag och Signe och hälsade på hos grannarnas får. Vi var i fårhuset i 50 (!) minuter. Hon var djurskötare minsann, "djurskötare för får" och då kan man bara inte gå när som helst. Hon "städade" gången genom att plocka upp allt hö och kasta in till dem. När hon som bäst håller på och jobbar säger hon så sött:
"De tycker nog att jag är deras bästa djurskötare". Haha, ja förmodligen så gör de det :)

Igår så sa hon när hon satt i soffan säger hon plötsligt: "Men förresten mamma! Vi skulle ju baka pepparkakor idag!" Vilket var ett rent påhitt från hennes sida :)

Hon använder mycket roliga ord som hon hör oss använda. "Utifall-att" som hon hörde oss använda när vi skulle in för att göra överburenhetsultraljudet använder hon lite då och då och det låter roligt.

Jag är dålig på att skriva ner dem nu, måste ha ett block framme för roliga meningar som ploppar ur hennes mun lite titt som tätt.

Här är några bilder på vår minsta sötnäsa från juldagen när Nora var 2 veckor och 5 dagar. Finns det något finare att fota än bebisar? Alla dessa små kroppsdelar är alldeles ljuvliga!

Nora har fått varit med om sin första jul och Signe har firat sin tredje! Signe visste vad som väntade, vi har pratat om tomten länge nu och hon minns väl förra julen fastän hon inte var två år ens. Men de har ju bra minne de små, så det är kanske inte så konstigt.

På julaftonsmorgonen hade vi skattjakt här hemma. Signe tyckte dock att kartan var lite svår att förstå sig på. Mamman lyckades kanske inte så bra :) Det enda som hon verkligen kände igen var julgranen som jag hade ritat som en vanlig gran. Allt annat var ritat uppifrån och barn har väl såklart inte så bra koll på hur en soffa ser ut uppifrån. Pippihuset hade vi monterat ihop och ställt under en handduk i köket. Det första hon sa när hon såg det var "var är Hoppetossa då?". Jag hade förväntat mig ett jättestort leende :) Sen öppnade hon klapparna där möblerna fanns och då tyckte hon att det var roligt och började genast leka med dem.

Nora sov till närmare 11 på förmiddagen så hela familjen hade hunnit duscha och bada innan hon vaknade och fick mat. Sen åkte vi hem till Pers föräldrar där vi spenderade resten av dagen. Juldagen firade vi hos mina föräldrar. Vi har de senaste tre åren firat jul två dagar, då mamma har jobbat på julafton. Det är verkligen kanon! Vi slipper dela upp dagen och det är skönt att slippa stressen på förmiddagen som annars infinner sig om man måste åka efter halva dagen från ett ställe till nästa. Plus att alla kan vara med och fira när vi är hos mina föräldrar då det inte krockar med något annat firande.

Pers pappa var tomte i Kilafors och jag trodde att Signe skulle känna igen hans röst direkt! Men hon tänker nog inte ens på att det kan vara någon annan än just "tomten". Hon frågade inte ens vart farfar var fastän det bara var jag, Per, Nora, hon och farmor där. Hon hade fullt sjå med att ta emot sina julklappar! Och hon var så himla duktig, väntade med att öppna tills alla klappar var utdelade och var genuint lycklig över att tomten kom! Hon gav honom en kram och vinkade glatt hejdå.

På juldagen frågade hon ofta om när tomten skulle komma. När det väl knackade på dörren blev hon alldeles till sig och sprang och hämtade Bert och Mamma Mu som också måste få hälsa på tomten :)
Hon blev toklycklig och satte sig i mitt knä för att ta emot julklapparna. När tomten skulle gå fick han både en puss och en kram och när han frågade om hon var nöjd med julklapparna (som hon för övrigt inte hade hunnit öppna ännu) svarade hon med ett glatt JA! Haha, det var härligt att se henne så lycklig. Hon var väldigt glad även när tomten sa att det var Mikaelas eller Noras julklapp, hon delade glatt ut till alla de andra.

Nora sov sig igenom båda firandena. Hemma hos mamma och pappa var hon verkligen däckad under eftermiddagen och var inte vaken långa stunder.

Signe somnade i bilen påväg hem båda kvällarna. Vi hade förberett med pyjamas, borstade tänder och välling innan vi åkte, sen var det bara att klä av och lägga henne i hennes säng så fortsatte hon sova. Skönt för oss alla!

Signe fick mängder med julklappar och har lekt med allihopa! Nu måste vi börja fundera på någon smart hyllförvaring i hennes rum så att vi får upp lite saker från golvet! Tips? Det känns dumt att skruva fast hyllplan med konsoller om man vill möblera om där inne.

Njut av lite bilder på vår vackra tös!

Den 18/12 fick Nora testa att äta ur flaska. Jag pumpade ur och Signe och Per fick ge henne. Signe fokuserade dock mer på hockeyn på tvn och tyckte det räckte efter en minut eller så :)

Nora mumsade på och det gick jättebra! Signe fick nog inte mat ur flaska förrän hon var en 8 veckor kanske, men jag ville testa redan nu med Nora så att vi vet att det funkar om jag och Signe vill åka iväg tillsammans på något och så var jag tvungen ner på stan en sväng och fixa med lite julsaker. Och även om Nora ofta sover långa stunder känns det bättre att lämna Per med lite mat än helt utan.

Är det någon som har koll på hur mycket de äter när de är såhär liten? Det känns dumt att pumpa ur alldeles för mycket om man bara ska ha till en måltid. Någon som ger ersättning kanske, som har koll på det? När man ammar så har man ju verkligen noll koll på hur mycket de får i sig. Man märker bara om de är nöjda eller inte när de har tuttat klart.

Nora är lite mera vaken nu men tycker ändå om att sova långa stunder i vagnen eller i babysitteren. Vår lilla tröttmössa!

Nora är en riktig sömntuta! Det är väldigt lämpligt såklart :) Det bästa är att hon sover timtals i babysittern eller i vagnen inne under dagarna. Signe sov också väldigt mycket när hon var så liten, men hon behövde sova på oss för att kunna sova länge. När man lade ifrån sig henne så vaknade hon ganska snabbt igen. Jag hoppas att hon fortsätter kunna sova bra i vagnen när den står inne eller senare i vaggan och sängen. Det känns lite bökigare att behöva gå ut med vagnen när man har en till liten hemma. Signe kunde bara sova bra i vagnen ute när hon blev större. Hon fick sova ute när det var -28 grader minns jag, med snuttefiltar av fleece över kinderna. Men det gick bra det med, hon sov gott och var varm när hon kom in :)

Signe hade också rätt många vakentimmar på kvällen, Nora sover sig igenom kvällarna också. Men inatt fick vi sota för det... Hon hade inte bajsat riktigt på kvällen, för hon bara sov, så inatt mellan kl 3-5 ungefär bytte jag fyra blöjor! Hon kunde inte komma till ro och somna utan ville tutta fastän hon precis hade ätit. Det resulterade i en hel del bajs och även ett rätt rejäl spya innan hon kunde somna gott :) Till råga på allt så vaknade Signe tjugo över sex imorse! Vi har fått väcka henne tis-tors den här veckan mellan 7,30-8 för att hinna till förskolan i tid. Men när hon kan sova, då sover hon minsann inte!
Men Nora har annars sovit bra på natten. Hon somnar om direkt efter hon har ätit och det dröjde inte många nätter förrän jag var van att hon låg där. Så jag somnar väldigt lätt jag med. Lite för lätt, då jag kan somna medan hon äter. Då kan det ju hända att hon har bajsat och så får hon ligga där och sova med sin blöja tills jag vaknar till lite senare... stackarn! Så hör jag att hon bajsar när hon äter får jag verkligen fokusera för att hålla mig vaken. Gudars vad mycket bajsprat det blev! Men det är mycket blöjbyten på en lite bebis :)

Men vi införskaffade oss en tv till sovrummet för en vecka sedan så Signe fick ligga i vår säng och titta på barntv medan jag kunde slumra till lite.

Tillbaka till Noras sömn. Det har verkligen gått bättre än vad jag trodde att lämna och hämta Signe på förskolan, för Nora sover sig igenom på- och avklädningar! Första dagen somnade hon när jag hade satt henne i bilstolen inne, hon sov genom lämningen, genom besöket på Konsum, genom avklädning hemma och sedan vidare i 2 timmar tillsammans med mig i sängen!
När vi skulle hämta Signe igår var hon tvungen att få mat innan vi åkte. Jag tog upp henne och visade att hon ville äta, men hon öppnade inte ögonen. Hon åt med ögonen stängda. Jag bytta blöja och klädde på henne utekläderna och tjejen hade inte ens tittat upp en gång! Sedan fortsatte hon sova i vagnen efter att jag hade klätt av henne när vi kom hem! Verkligen skönt att hon inte vaknar lätt, då får jag och Signe lite tid till att äta frukt och läsa böcker när vi kommer hem.

Har jag sagt att det är helt ljuvligt med en liten bebis? Det är så himla härligt att få lukta på den här underbara tjejen! Hon är så himla go och jag vill verkligen inte att hon ska bli stor!

Vi var och vägde och mätte idag på bvc. Hon har gått upp till 3940 gram från 3672 på 11 dagar och vuxit 2 cm på längden till 52 cm. Hon blir en rund och go bebis :) Signe vägde 4020 när hon var 12 dagar.

Här kommer två bilder på vår minsta goskrutt!

Igår var det luciafirande på Signes förskola. Det gick sådär.

Parametrar som gjorde att chanserna för ett lyckat luciafirande inte var så goda.

1. Signe har inte varit på förskolan på 1,5 vecka.
2. Vi åt sen lunch, vilket gjorde att vi inte hann med någon middag. Signe fick tomtegröt och allt blev fel. Det skulle vara mer mjölk, mer kanel och till slut ville hon ändå inte ha gröten. Det blev tårar ett tag innan vi kunde lösa det genom att läsa en bok. Hon fick i sig gröten.
3. I och med att tidsplanen sprack vid gröten var det väldigt stressigt med att byta kläder. Firandet skulle vara ute i -10 grader så det behövdes en del varma kläder under lucialinnet. Signe blev som en michelingubbe och hon ville inte ha lucialinnet. Mera gråt med andra ord.
4. Vi lyckades svänga in på parkeringen någon minut sen för att upptäcka att Signe har somnat. Uppvaknandet går dock bra och hon ställer sig med barnen i luciatåget.

Men efter några sånger vill hon inte mera och kommer gråtandes mot mig, samtidigt som hon ramlar. Lilla snuttan. Det var synd om henne! Allt hade varit tok och hon ville vara med mamma och ha sin napp och snutt...
Hon sa sen i bilen att hon hade tittat på alla pojkar och flickor för att hitta sin mamma, pappa och bebis.

Luciafirandet är 17,30 på kvällen vilket gör att flera är trötta, säkert många som har fått stressa med maten, plus att det är ute och det behövs en hel del kläder under. Nu är firandet inte så långt så jag hade kanske inte behövt klätt Signe med så många lager, men man vill ju inte att de ska frysa när de står still och sedan är det fika efteråt. Även det ute. 

Jag och Per hade tid för ultraljud i Gävle 8,30. Jag var helt säker på att vi skulle få åka hem igen samma dag så jag lämnade energidrycken hemma... Jag hade packat allt annat (förutom hårborste och mobilladdare som vi glömde) men struntade i den då den iaf inte skulle bli använd. Signe sa till Per att han inte fick glömma bilbarnstolen, utifallatt. Hon måste ha hört oss tala när vi plockade ihop sakerna :)

Vi sa hej då till henne och jag sa att vi förmodligen skulle vara tillbaka några timmar senare, tanken var ju att Per skulle till jobbet efter ultraljudet.

Väl på plats såg allt så bra ut. Det fanns bra med fostervatten och bebisen mådde bra i magen. Sköterskan vid ultraljudet var väldigt ödmjuk och gullig. Hon frågade om vi ville träffa en läkare eftersom vi hade åkt så långt, när jag berättade att jag hade vart öppen 3 cm vid undersökningen för en vecka sedan.

En barnmorska kom och kände på mig. Jag var fortfarande öppen 3 cm, inget mer hade hänt alltså och det var nästan 3 cm kvar av livmodertappen, även om den var mjuk. De kopplade på en CTG medan hon gick och talade med en läkare om de tyckte att jag skulle sättas igång. De verkade tänka på att vi hade 10 mil enkel resa och på det rådande väglaget, men läkaren sa nej. Hade livmodertappen varit helt utplånad hade jag blivit igångsatt, men det finns för stora risker att sätta igång en förlossning när kroppen inte själv är redo att förlösa barnet.

Barnmorskan gjorde iaf en hinnsvepning, hon drog lite i kanterna och bad oss stanna kvar i Gävle några timmar och återkomma för en undersökning innan vi åkte hem, även om jag inte skulle känna något. Det skulle kunna komma igång efter att hon hade varit där och irriterat lite.
Vi lämnade förlossningen vid 9,30 och åkte till Gävle Södra för att gå på Biltema. Vi hann knappt in förrän jag fick min första värk. Sedan kom de tillbaka med fem minuters intervaller för att ett tag senare vara nere på tre. Då förstod jag att det faktiskt var på gång! Det hade satt igång och vi skulle inte behöva åka hem!

Värkarna började göra lite ont och jag var tvungen att stanna till och koncentrera mig på andningen när vi var inne på affärerna. Vi fixade lite julklappar till Signe och sedan åkte vi till Max för att äta. Vi var ju tvungen att få i oss mat när vi hade en stundande förlossning! Det var lite roligt att Per frågade om vi skulle hinna att äta, vi hade bara några minuters bilfärd till förlossningen mot för vad som kunnat vara en timme :)
Vi var båda iaf väldigt nöjda med att slippa åka de 10 milen från Bollnäs med mig mitt i ett värkarbete. Kändes lite mer behagligt att ha 5 minuter i bilen. 

Jag skickade lite sms till familj och vänner och vi ringde våra föräldrar och förklarade att vi faktiskt skulle få föda barn nu!

Vi var tillbaka på förlossningen kl 13 och vi fick ett förlossningsrum direkt. Det var ingen rusning på avdelningen om man säger så.

Jag får ligga med CTG i 20 minuter och sedan får jag bada, då jag tyckte det hjälpte väldigt bra med Signe. Det var skönt att ligga i det varma vattnet och till skillnad mot för förra gången var det här vattnet så hett att jag knappt kom i först. När jag skulle bada vid förra förlossningen fick vi börja med att tappa ur massa vatten för att fylla på med varmvatten. 

Jag badade länge och gungade som en säl när värkarna kom. Det var en barnmorskestundent med på förlossningen och hon kom in för att lyssna på hjärtljuden tillsammans med barnmorskan, när jag låg i badet. Jag fick hålla upp magen under en värk så att de skulle kunna lyssna, men hon lyckades inte hitta hjärtat så till slut fick den "riktiga" barnmorskan ta över. Hon hittade det direkt. Två gånger till under badet kom studenten in själv, men jag tror inte riktigt hon lyckades någon av gångerna...

Efter 1,5 timme kliver jag upp ur badet. Då är klockan 15,15 och värkarna har tilltagit i både styrka och täthet. Jag kör på lustgas även den här gången, men det känns som att det går bättre än under Signes förlossning. Per har stenkoll på vad CTG-apparaten visar och säger till direkt när siffrorna börjar gå upp. Det känns jättebra och lustgasen fungerar helt okej även om smärtan inte försvinner. Den ska ju kapa topparna och det gjorde den nog.

Barnmorskestundenten är inne på vårt rum själv utan barnmorskan och ska sätta dropp i min hand. Det går sådär för henne. Hon pratar om mina fina blodkärl medan jag drar lustgas som en galning. Hon kör rakt igenom blodkärlet på handen och lika så i armvecket. Hon säger något om att det där säkert gjorde ont. Jo visst, det var ju inte så skönt såklart men jag är snart påväg att föda ut ett barn. Den smärtan tar över rätt mycket mer än ett eller ett par felstick.

Fortfarande har ingen kollat hur öppen jag är. Jag tycker att det är konsigt eftersom de har läst min förlossningsjournal från förra gången och just efter badet öppnades jag väldigt fort. Till slut kommer barnmorskan och sätter nålen i min högra hand utan problem. Hon säger att jag just hade en väldigt lång och jobbig värk och frågar om de är så hela tiden. JA! Jag har berättat för studenten att jag inte tycker att värken riktigt klingar av, det trycker och gör lite ont hela tiden.

Jag behöver kissa och när jag och Per är på toaletten börjar jag gråta. Det gör ont och jag har svårt att slappna av och kissa för det känns väldigt mycket nedåt.

Väl tillbaka bestämmer de sig snart för att kolla hur pass öppen jag är. Först barnmorskan sedan studenten. Och ser man på, 15,45 när de känner efter är jag öppen 10 cm! Jag funderar för mig själv hur länge jag har vart det och är glad att jag inte födde på toaletten.

Mitt vatten hade inte gått så de tog hål på hinnorna och i samma veva så känns trycket helt plötsligt sjukt mycket! Under Signes förlossning var jag så påverkad av lustgasen så jag kom inte ens ihåg hur det där trycket kändes. Jag kom inte ihåg det ens dagen efter.
Men NU, nu vet jag.
Jag ojar mig något om att det trycker så mycket nedåt och att jag behöver krysta. Jag har ont mot svanken och jag får lägga mig på sidan med ett ben upp istället för den "vanliga" ställningen som jag födde Signe i. Jag frågar om jag får krysta och barnmorskan är lugn och säger väldigt behagligt att jag kan ta bort lustgasen och krysta i nästa värk.

Jag krystar och huvudet kommer ut. Sen är värken slut och jag får inte krysta mer! Jag håller på att dö och det gör fruktansvärt ont när huvudet är ute. Det känns som att de står och håller emot och barnmorskan ber mig andas väldigt fort och invänta nästa värk. Det var nästan omöjligt. Kroppen vill bara fortsätta att krysta och jag kände att i nästan värk måste hon ut! Och ut kom hon! Signe drogs ju med sugklocka och då kom hela kroppen samtidigt, så smärtan med huvudet ute och kroppen inne var en ny upplevelse. En rejält smärtsam sådan! MEN så skönt det var när hon kom ut! Hon skrek i samband med att hon flög ut kändes det som. Det var ljuvligt att höra!
Jag läste i förlossningsjournalen att hon hade haft "navelsträngen ett varv relativt hårt runt halsen". Skönt att det inte påverkade henne något.

16.06 är Nora född och den sjuka känslan av att gråta, oja sig och skratta samtidigt är häftig! Det var underbart att se Pers tårade ögon över att vår andra dotter var född!

Oj, vad många ni är som kollar läget på bloggen varje dag! Och inget uppdaterar jag... Förlåt! Livet rullar på och det är svårt att sätta sig vid datorn. Den 7:e var det 242 unika IP-adresser och 557 siduppdateringar på min blogg! Otroligt! Och jag får fortsätta tacka för alla fina gratulationer som fortsätter att ramla in!

Nora är världens underbaraste! Sover och äter, är vaken och kikar lite ibland men annars är det mest sova som gäller.

Nätterna går kanon! Mjölken har runnit till på riktigt och jag har inte lika ont i brösten som för ett par dagar sedan när det var gigantiska och knöliga... Så nu kan både jag och Nora sova gott om natten. Jag har börjat vänja mig vid att sova med en liten bebis tätt intill igen vilket gör att jag somnar när hon ammar och vaknar upp ett par timmar senare =/ Hon bajsar i princip vid varje amning så det känns hemskt när jag vaknar upp och inser att jag har somnat och att hon sover skönt med bajs i rumpan. Det känns så hemskt att börja byta blöja när de sover så mysigt, tycker ni inte? Men det måste man ju såklart.
 
Jag tänkte lägga in en bild på Signe och Nora som togs härom dagen och så kanske jag lyckas uppdatera med lite mer info senare ikväll. Beroende på hur mycket vakentid det blir för Nora :) Signe sover hos mormor och morfar ikväll och Nora har sovit sedan vi kom därifrån. Dvs minst 4 timmar nu! Hon skruvar lite på sig ibland för att jämra sig lite, sen är det tyst :) Per sover i den andra soffan, jag däremot känner mig inte trött! "Naturen" ser ju till att mamman klarar sig igenom den här första tiden med minimal sömn, och tur är väl det!

Nå, här kommer bilden! Sen ska jag försöka knappa ihop en förlossningsberättelse och dela med mig av lite bilder från Noras första tid i livet!



Det är mysigt att hålla i lillasyster och det vill jag helst göra hela tiden!

Det verkar som att SMS-inläggen blev utan text. Det var ju inte alls meningen! Jag skrev ju massvis med information :)

ÄNTLIGEN kom vår bebis iaf!

Jag kommer att skriva en förlossningsberättelse så småningom så vi kan ju skippa detaljerna just nu kanske.

Hon kom igår 16.06 igår efter att vi hade blivit ombedd på morgonen att stanna kvar i stan efter ultraljudet. En BM drog och tryckte lite på hinnan och det gjorde att värkarna kom igång när vi gick i affärerna! Klockan 13 var vi tillbaka på förlossningen så allt gick väldigt smidigt och fort även denna gång.

Två krystvärkar blev det och INGEN sugklocka! Ingen är gladare än mig och Per för det.

Hon vägde 3672 gram (2 gram mer än Signe!) och var 50 cm lång med ett huvudomfång på 34 cm.

Vi valde att åka hem till storasyster redan idag som pussade på lilla Nora det första hon gjorde :) Vi hade förberett med presenter till Signe så hon fick några pippifigurer som hon har lekt med och nu kollar hon på en ny Emil i Lönneberga-film. Det känns skönt för oss alla :)

Nora har sovit sedan vi åkte ifrån Gävle! Dvs halv tolv... Hon sover väldigt länge och skönt, även inatt. Men hon går ju fortfarande på reserverna från i magen så hon behöver nog inte tutta så mycket. Det känns dock att tuttarna redan börjar få mjölk, vilket är bra för natten kommer nog inte bli lika enkel då hungern sätter in :)

Kram på er så länge! Och TACK för alla gratulationer! Vi är verkligen rörda!

11 dagar över idag. Det trodde jag faktiskt aldrig! Jag gjorde inte det. Jag hade en känsla av att jag skulle gå över och att några dagar inte skulle göra mig less. Det var jag inte heller. Men som jag anade skulle den här veckan kännas lite jobbigare... Jag tycker lite synd om Signe också. Hon väntar och väntar och väntar på sin lillasyster eller lillebror, men nejdå, ingen kommer. Vi vet ju att det senast på lördag kommer ut en "liten" krabat, men det är svårt för Signe att ha koll på hur lång tid det egentligen är kvar tills lördag.

Jag hoppas såklart att bebisen kommer igång av sig själv, men just nu känns det lite hopplöst. Jag tycker att den har tryckt på som satan ikväll, men det har jag tyckt tidigare också och det har ju inte resulterat i några värkar... Imorgon ska vi till Gävle på ultraljud 8.30. Det känns konstigt att packa med sig väskan och allt. För jag menar, vi måste ju ta med babyskyddet, kamera och alla sånna saker också. Sätter de mot förmodan igång det hela så vill man ju ha alla prylar med. Man kan ju inte bara ta med "lite prylar" utifall. Det är ju rubbet som gäller.

Igår hade jag en jättemysig kväll! Jag träffade Fia när jag var på innebandy på dagen och hon och Sara skulle träffas hemma hos Fia på kvällen, så jag for dit när det var dags för Signe att sova. Det var härligt att träffa lite vänner och sitta och mysa!

Idag var vi ute och lekte på förmiddagen och vi käkade middag i Kilafors. Vi har börjat leka "gömma nyckel" med Signe, fast vi har gömt lite större saker, och hon tycker det är jätteskoj! Hon gillar ju att leka kurragömma och det här blir lite samma sak. Vi började med en träbit ute idag och sedan gömde vi Bert och Mamma Mu i Kilafors.

Hej och hå! Nope, jag har inte åkt in till förlossningen :) Och lär inte göra det på ett tag heller. Jag har ringt till Gävle idag och bokat in tid för ultraljud på måndag. Då kollar de så att allt är ok med fostervatten. Vilket det förmodligen är, så då får vi åka hem igen. Jag är inte rädd för att lillen där inne ska må dåligt längre iaf. Den sparkar på och bökar nedåt så jag tror det ska starta i tid och otid. Men som sagt, ingenting kommer ju igång utan värkar...

Sen får vi komma tillbaka för koll när man är i 42+0, dvs på torsdagen och ser det fortfarande bra ut får vi komma tillbaka igen den 11/12, 42+2 alltså. Så länge får man gå innan de sätter igång en. Jag läre väl få en gigantisk bebis innan det här är färdigt!

Färdknäppar hit och färdknäppar dit, funkar ju inte ett skit! Det sägs att det ska vara bra om man är "mogen". Kan tycka att jag är mogen när allt var så mjukt och jag var öppen 3 cm redan...

Nu ska vi åka till röste och hämta lillfisen. Eller vi ska få middag och så först :)
Mamma kom förbi en sväng igår och Signe ville gärna följa med henne hem och sova, så då fick det bli så. Sovmorgon för mamman idag alltså! Härligt härligt! Och jag har det verkligen himla bra på natten, behöver inte upp och kissa nånting. Tio över nio klev jag upp imorse. Skönt!

182 unika IP-adresser igår! Kul kul! Och en rejäl hög med siduppdateringar.

Idag har jag gått in i vecka 41+0. Men BF + vad blir det? Jag hade ju planerad BF för bebisen onsdag förra vecka, räknar man dagarna så borde det ju vara BF +8 idag? Men isf skrev jag fel igår. Så om jag är i 40+6 så kanske det är BF +7? Någon som har koll på termerna? Jag tycker ju att jag gick fem dagar över tiden med Signe. Hon föddes den 9/2 men hade planerat BF till den 4/2, hon föddes på 40+4, men det är ju den där +0 dagen som blir lite konstig... Jag skulle vilja säga att Signe föddes på BF +5, vecka 40+4.

Jaja, ni som vet får gärna skriva iaf!

Idag tänkte jag skriva om den stundande förlossningen, som känns sjukt långt borta. Med Signe hade jag förberett mig på att vi skulle vara inne länge på förlossningen. Det var första gången och enligt bm vi hade i vår föräldragrupp skulle man lätt räkna med värkar i ett dygn... Jag hade bunkrat upp med godis (som vi fick äta på BB), sett framför mig hur Per skulle behöva massera svanken på mig, epidural, hur vi skulle vanka av och an i korridoren med sånt gåbord. Ja ni förstår, första-gången-förlossningen liksom.

Jag vaknade av att Per väckte mig på morgonen vid halv tio. Och visst hade jag lite ont i magen? Mjo, det hade jag. Och vips så hade jag visst återkommande värkar. Rätt täta kunde man kanske tycka. Vi åkte ner till MVC i Bollnäs och de tog en CTG kurva och jovisst, regelbundna värkar var tredje minut som höll i sig en minut. Och jag var öppen 4 cm. Så det var bara att åka hem och hämta väskan och bege sig till Gävle.

14.00 - inskrivning Gävle
14.30 - öppen 5 cm
14.50 - lägger mig i badet
15.30 - får sjukt onda värkar (förmodligen gick mitt vatten här i badet och då tilltog värkarna), kliver upp och får lustgas.
15.45 - öppen 8 cm
16.00 - öppen 10 cm
16.15 - (tror jag) krystvärkar
17.09 - Signe föds med hjälp av sugklocka då hennes hjärtljud gick ner

Som ni ser gick det rätt fort och jag hann varken äta något godis, bli masserad eller gå runt med ett gåbord. Något som jag såklart är jättetacksam över! Att få en snabb, rätt okomplicerad, första förlossning är ju verkligen en önskedröm.

Därför har jag hela tiden trott att min andra förlossning kommer att gå till på samma sätt eller kanske ändå snabbare. Dock helst utan sugklocka då det var den värsta biten på hela förlossningen... Men NU, när jag snart är framme och har fått gått över alla de här dagarna så känns allt hopplöst! Det känns som att det kommer att bli en igångsättning, för det händer ju ingenting! Eller ja, det har ju hänt grejer i och med att jag var öppen, men jag måste ju få värkar. Alla säger att bebisen kommer när den är redo, jag säger också det. Men NÄR är den redo? Vad är det som bestämmer att den vill ut? Vad är det som gör att samma person kan få bli igångsatt alla graviditeter som den går igenom? Vad är det som gör att den personens bebisar inte känner sig "redo" och kan komma igång av sig själva?

Som det känns nu så tror jag visst att min bebis är redo. Redo as hell. Men kroppen sätter inte igång med värkarna. Och vad är det som gör att man får värkar egentligen? Allt det här kan jag säkert googla fram, men ni är ju så många som läser min blogg, många kloka mammor :) Och kanske någon barnmorska till och med?

Och är den starka längtan på gränsen till desperat när man tar sin dotters docka för att provgunga vagnen med något i? ;) Det får bli min sista tanke för nu.

Förresten! Jag har ju lärt mig att mobilblogga nu ju! Jag vill få användning för det!

Jag är fortfarande hemma. I soffan. Ska dammsuga idag. Snart. Alldeles om en stund. Jag har bara ingen motivation till det... Snälla bebis kom nu! Vi lydde barnmorskans råd igår. Men inget resultat alltså. Suck!

Det går vattkoppor på Signes dagis, på en annan avdelning i och för sig, men det vore lämpligt om hela familjen kunde vara hemma lite nu. Jag är ju hemma och kan såklart välja att ha henne hemma också, men då blir det inga lugna stunder med vila eller en chans att göra nåt här hemma. Sen kommer hon ju vara hemma lite när bebisen har kommit och snart är det jullov för henne i tre veckor, så det är nog bäst att hon får sina timmar där nu. Annars blir det nog ännu jobbigare när hon ska tillbaka sen.

Igår hade jag besöksrekord på bloggen! Jag tror nog att det minsann kan ha att göra med att jag skrev "puppa" i rubriken. Haha, ärligt alltså jag tror nog det :) Eller så tycker folk att det är intressant att följa med i den här "snart-förlossningssvängen". 161 unika besökare blev det iaf. Innan jag la till mig blogg så att inläggen generar statusmeddelanden på facebook så hade jag drygt 100 unika IP-adresser per dag. Ibland var det uppe i 115-120 kanske. Inte så ofta dock. Och det märks att jag peakar just vid slutskedet av graviditeten. Samma som med Signe :) Sen jag har lagt upp den via facebook har det varit 159 vid två tillfällen och så 160 nu senast. Så ett gäng nytillkomna läsare! Kul! Ni får gärna slänga in en kommentar också :)

Snart så kommer vi att åka hem med en till sån här lite goklimp i bilen! Det här var Signes första bilresa hem ifrån BB :)