Frida & Familjen

Jag har det rätt bra nu för tiden måste jag erkänna. Per slutar ju alltid före mig, så han hämtar Signe på förskolan, sen åker dem hem och han lagar mat. När jag sen lägger henne på kvällen (Per får fortfarande inte lägga henne när jag är hemma...) diskar han. Ibland hjälper jag till och diskar innan hon ska sova också, men oftast inte. Så, puss på dig vännen!

Igår jobbade jag över. Till 21. Det vill säga, 4 timmars övertid. Sen när jag hade somnat drömde jag om jobbet hela natten, lagom tills jag skulle upp och jobba igen. Herregud!

Signe är inne i ett flow just nu! Man märker så väl när hon är inne i en bra (normal?) period och när hon är inne i någon form av utvecklingsperiod. Nu somnar hon lättare på kvällen, hon sover HELA nätterna (har iaf gjort några dagar) och lämningen går lätt på förskolan.
Det var inte länge sen hon hade en jobbig period då hon grät varje morgon jag lämnade henne, hon tog otroligt lång tid på sig att somna och jag fick gå upp tre gånger varje natt för att hon ropade på mamma. Det är liksom vardagsmat för oss, sånna nätter alltså. Men nu hoppas jag att det här håller i sig en längre stund. Jag behöver få sova.

Under eftermiddagarna visar Signe prov sin härliga vilja! Jag läste att 2-år är frontalkrockarnas tid i Trotsboken. Det stod också att studier har visat att det uppstår småkonflikter mellan 2-3 åringar och deras föräldrar var tredje minut och större konflikter tre-fyra gånger i timmen. När Signe är trött trotsar hon som mest. Idag när Per och Signe skulle äta middag, medan jag var och tränade, hade hon först hällt all mjölk i maten. När Per sedan hällde upp mer mjölk hade hon slagit omkull glaset så att all mjölk rann ut över bordet och golvet. Hon vet hur hon testar våra gränser den lilla damen. Ibland tror jag att jag ska få ett bryt.

Hon slåss också. Iaf så slår hon oss. Och så petar hon oss i ögonen bara för att hon vet att hon inte får. Allt som man inte får är väldigt intressant att göra, om och om igen. Men det är bara när hon är med oss som det blir såhär. Är vi allesammans bland annat folk så håller hon sig i skinnet, än så länge. Och som vanligt med små barn så trotsas det inget eller iaf mycket mindre hos andra närstående. Men det är bara för att barnen vet att de kan känna sig trygga med sina föräldrar. Oavsett kommer vi att älska våra barn, då vågar de trotsa och sätta sig emot det vi säger. De törs uppföra sig precis som de känner, för de vet att vi kommer att fortsätta att älska dem trots att de är besvärliga. Det sägs att det är en sorts kärleksbetygelse att barnet vågar trotsa mot föräldrarna. Ett barn som mår bra ska trotsa mot den eller de människor som det är mest tryggt med.
Men när man är mitt upp i allt är det svårt att se att trots är så himla bra, att det är något positivt i Signes utveckling.

Hon är väldigt frågvis Signe. "Vadå?" "Vadå?" "Vadå?" hundra gånger om. I kväll kollade vi på apor på tv:n och Signe ställde den frågan tusen gånger. "Vadå mamma?" så fort jag  sa något om aporna eller skrattade eller ja, vad som helst. Det är ju också bra såklart, men det blir lätt tröttsamt att svara samma sak om och om igen.

Signe vill fortfarande ha blöja på ibland. Hon verkar gilla den, och vi stressar inte. Jag har köpt Dora trosor och Pippi trosor som gör att hon tycker det är roligt med trosor också. Det har väl också att göra med trotsen kan jag tänka mig, hon känner sig trygg med blöja och om vi frågar om hon vill ha trosa är det klart att det andra alternativet lockar mer. Bara för att få sätta sig på tvären.

Hon leker väldigt självständigt nu, tycker att det är roligt att sitta och pyssla, plocka med småsaker och prata för sig själv. Det är skönt! Sjunga älskar hon också, och det är ofta hon börjar sjunga på sånger själv. Så gulligt att höra!

Per och Signe sitter och leker med play-do lera. Per skär ut en fyrkant och Signe börjar räkna för varje streck han gör. One, two, three... Tjejen räknar till fem. På englska! Jag och Per bara gapar. Jag frågar vem som har lärt henne att räkna på engelska. Vet ni vad hon svarar?

-DORA!! med ett stort flin.

Dora Utforskaren tittar Signe på varje morgon innan vi åker till förskolan, de pratar både svenska och engelska och nog förtjänar hon nog ett litet pris den där Dora!

Sagt av Signe.

Vid matbordet i eftermiddags tittar hon på Per och säger "Du ser lite trött ut pappa" :) Helt rätt analys!

När jag kom hem från jobbet fick jag kramar och så säger sötsnöret "Jag tycker om dig mamma!" Det var något hon sa varje gång hon kramade mig ikväll. Goa, goa skrutt!

Signe har blivit så himla duktig! Hon har under en ganska lång tid nu sagt till när hon behöver bajsa, hon gillar inte att göra det i blöjan längre. Även på förskolan säger hon till så att hon får sitta på pottan eller på den lilla toan de har som är anpassad till små barn.

I helgen har hon fått haft trosor på sig rätt mycket inne och inte en gång har hon kissat i dom! Hon har sagt till varje gång hon behöver kissa och så har hon sprungit in till toaletten. Det är jätteroligt och hon blir så stolt när hon får ha på sig fina trosor. Hon fick två med mumin på av mormor och morfar när hon fyllde år. De gillar hon jättemycket.

"Jag vill ha trosorna med glittermumin på!" 

Jag har nu hunnit bli två år! Här kommer en liten sammanställning om hur jag är som person just nu och vad jag gillar att pyssla med om dagarna.

Mitt stora intresse är bokstäver! Ända sedan jag var väldigt liten har jag intresserat mig för ord. Min mamma och pappa började läsa böcker för mig när jag var liten bebis, det är säkert där allt började.
Nu tycker jag om att titta efter bokstäver i böckerna som mamma och pappa läser för mig. Jag är en hejare på dom! Jag har två olika magnetset med bokstäver som jag tränar flitigt med. Jag kan peka ut nästa alla bokstäver. Jag tycker om när mamma och pappa skriver olika ord, jag ber dom ofta göra det.

Jag kan räkna också! Ända till 20. Efter 15 kan jag behöva lite hjälp, ibland iaf. Men upp till 15 jag kan räkna i en rasande fart. Jag brukar räkna när vi leker kurragömma. Det tycker jag är roligt!

Jag älskar att rita och måla också! Jag fick ett jättefint stort ritblock när jag fyllde år, och kanonfina pennor till. De tycker jag om att rita med.

Mamma och pappa säger att jag är en rätt bestämd tjej. Jag säger vad jag tycker och jag säger det gärna högt. Precis som mamma alltså! Jag kan bli ursinnig när jag inte får som jag vill, det sägs att jag inte var så förrut. Nåt som kommit med åldern alltså. Somliga kallar det två-årstrots, men jag vill ju så mycket! Jag vill gärna klä på och av mig själv, vilket jag är rätt duktig på om jag får säga det själv.

Jag tycker om att pyssla i lugn och ro. När det är mycket barn som är högljudda går jag gärna undan och leker själv med något. Är det många som jag inte känner vill jag ha min mamma eller pappa med mig. Finns det djur att leka med, leker jag hellre med djuren än med de andra barnen.

Jag säger alltid till när jag är bajsnödig så att jag får bajsa på toaletten. Jag gillar inte att bajsa i blöjan längre. När jag är utan blöja kan jag ibland komma ihåg att säga till när jag behöver kissa också. Jag har fått jättefina trosor som jag hoppas att jag kan börja använda snart. En dag när vi skulle till dagis ville jag ha dom utanpå blöjan, det fick jag!

Alla säger att jag är himla duktig på att prata, och jag antar att jag är det! Prata och leka med bokstäver är liksom min grej. Jag gillar att ta in information och bearbeta det. Jag har ett riktigt bra minne!

Djur! Jag älskar djur! Jag får tacka min mamma och pappa för att de flyttade hit till skogen. Mamma tror nämligen inte att jag kommer att tacka henne om 13 år, så det är väl bäst att göra det nu medan jag trivs. Mina grannar har hundar, får och hästar och jag älskar att gå till dom! Sen har ju mormor och morfar en hund och en katt, plus att Göran (som är mormor och morfars granne) har massa djur som jag får hälsa på. Just nu pratar jag ofta om att jag vill ha en kattunge. Jag tycker dom är gulliga! Mamma säger att pappa är allergisk, men jag förstår inte riktigt vad det betyder.

Jag tycker mycket om bebisar, jag gillar att titta på bebisar på bild och prata om bebisar. När jag gör det pratar jag gärna med ljus röst. Jag har nog hört att de vuxna gör så. Ibland tycker jag om att leka bebis, då vill jag ligga i mammas famn.

Något som mamma och pappa inte är så nöjd med är mina nattvanor. Tills jag var över ett år somnade jag helt själv i mitt rum. Jag var enligt dom en väldigt duktig tjej. Men sedan hände nåt. Jag ville att mamma skulle sitta bredvid min säng när jag skulle somna. Inte pappa! Verkligen inte pappa. Så har det varit nu, i snart ett år. Jag vet att mamma inte tycker att det är speciellt roligt. Hon säger varje kväll att det är pappas tur att läsa boken, men nej! Det är mammas tur, brukar jag skrika då. Sen vaknar jag ofta på natten. Jag vill ha välling då. Det är tryggt för mig att få välling på natten. Mamma har gjort några tafatta försök att säga att det inte blir nå mer välling på natten. Det räcker att jag skriker riktigt högt i två minter, sedan ger hon med sig. I höstas lurade jag dom allt! Då struntade jag i vällingen i två veckor, jag sov hela natten. Eller så kom jag in till deras säng och somnade om utan välling. De ropade hurra lite för tidigt. Jag saknade min välling!