Frida & Familjen

Igår trodde jag nästan att det var på G. Jag och Signe var ner på stan och hämtade hennes vinterskor, när vi kom hem fick jag så jäkla ont i svanken! Jag hade kännt mig konstigt i kroppen hela dagen. Jag och Signe gick och vilade i sängen och jag fick ligga med en värmedyna mot ryggen för att jag hade ont, och helt plötsligt får jag någon form av värk i magen och ner mot ljumskarna.

Vi låg rätt länge i sängen och när jag skulle kliva upp fick jag en smärta i bägge ljumskarna som påminde om kramp eller väldigt jobbigt sendrag! Jag kunde inte gå! Jag fortsätte ha ont i svanken hela tiden och jag fick någon "värk" till med 1-1,5 timmes mellanrum. Men allt avtog framåt kvällen och idag har det varit coollugnt, trots att jag har tagit en sparktur på någon km.

Så antingen var det någon form av foglossning kanske eller förvärkar? Jag har ju aldrig kännt av något av det på riktigt vare sig under den här graviditeten eller under Signes så jag har ingen aning. Mitt värkarbete med Signe startade under natten så det lyckades jag sova mig igenom, det var först på morgonen som jag förstod att jag hade haft lite värkar när jag sov :) Jag trodde att jag kanske hade drömt det först men när jag fortsatte ha värkar efter att jag hade vaknat förstod jag att jag måste haft det under natten också. Därför vet jag inte heller hur det värkarbetet såg ut i början...

Kanske jag helt enkelt fick ett finger av någon för det jag skrev i bloggen tidigare :) Att jag har haft så lätta graviditeter och att jag inte tror att jag kommer att gå flera dygn med värkar den här gången heller.

Det sjuka är att jag fick panik och nästan ville börja gråta när jag trodde att det kunde vara början på vad som i slutet är en förlossning! Jag hade feber igår, skitont i halsen, Signe är sjuk och har ögoninflammation, vi hade verkligen stökigt hemma, gamla sängkläder och "massvis" kvar på "att-göra-listan" som inte blir kortare eftersom Signe är hemma med mig på dagarna nu. Haha helt sjukt! Vanligtvis hade man väl blivit glad om det hade satt igång en vecka innan beräknat BF. Men det kändes så orättvist omm jag skulle få gå in i värsta matchen med dåliga förutsättningar... och stackars Signe som inte är kry och sover dåligt skulle behöva vara utan mamma och pappa. Nej, det hade inte vart roligt.


Paniken resulterade iaf i att jag gjorde fint i köket, såg till att Per bytte sängkläder och så la jag över alla bilder på USB-minne så att jag kunde tömma kameran + att jag dammsög hallen och köket idag :) Alltid nåt!