Frida & Familjen

Idag har jag gått in i vecka 41+0. Men BF + vad blir det? Jag hade ju planerad BF för bebisen onsdag förra vecka, räknar man dagarna så borde det ju vara BF +8 idag? Men isf skrev jag fel igår. Så om jag är i 40+6 så kanske det är BF +7? Någon som har koll på termerna? Jag tycker ju att jag gick fem dagar över tiden med Signe. Hon föddes den 9/2 men hade planerat BF till den 4/2, hon föddes på 40+4, men det är ju den där +0 dagen som blir lite konstig... Jag skulle vilja säga att Signe föddes på BF +5, vecka 40+4.

Jaja, ni som vet får gärna skriva iaf!

Idag tänkte jag skriva om den stundande förlossningen, som känns sjukt långt borta. Med Signe hade jag förberett mig på att vi skulle vara inne länge på förlossningen. Det var första gången och enligt bm vi hade i vår föräldragrupp skulle man lätt räkna med värkar i ett dygn... Jag hade bunkrat upp med godis (som vi fick äta på BB), sett framför mig hur Per skulle behöva massera svanken på mig, epidural, hur vi skulle vanka av och an i korridoren med sånt gåbord. Ja ni förstår, första-gången-förlossningen liksom.

Jag vaknade av att Per väckte mig på morgonen vid halv tio. Och visst hade jag lite ont i magen? Mjo, det hade jag. Och vips så hade jag visst återkommande värkar. Rätt täta kunde man kanske tycka. Vi åkte ner till MVC i Bollnäs och de tog en CTG kurva och jovisst, regelbundna värkar var tredje minut som höll i sig en minut. Och jag var öppen 4 cm. Så det var bara att åka hem och hämta väskan och bege sig till Gävle.

14.00 - inskrivning Gävle
14.30 - öppen 5 cm
14.50 - lägger mig i badet
15.30 - får sjukt onda värkar (förmodligen gick mitt vatten här i badet och då tilltog värkarna), kliver upp och får lustgas.
15.45 - öppen 8 cm
16.00 - öppen 10 cm
16.15 - (tror jag) krystvärkar
17.09 - Signe föds med hjälp av sugklocka då hennes hjärtljud gick ner

Som ni ser gick det rätt fort och jag hann varken äta något godis, bli masserad eller gå runt med ett gåbord. Något som jag såklart är jättetacksam över! Att få en snabb, rätt okomplicerad, första förlossning är ju verkligen en önskedröm.

Därför har jag hela tiden trott att min andra förlossning kommer att gå till på samma sätt eller kanske ändå snabbare. Dock helst utan sugklocka då det var den värsta biten på hela förlossningen... Men NU, när jag snart är framme och har fått gått över alla de här dagarna så känns allt hopplöst! Det känns som att det kommer att bli en igångsättning, för det händer ju ingenting! Eller ja, det har ju hänt grejer i och med att jag var öppen, men jag måste ju få värkar. Alla säger att bebisen kommer när den är redo, jag säger också det. Men NÄR är den redo? Vad är det som bestämmer att den vill ut? Vad är det som gör att samma person kan få bli igångsatt alla graviditeter som den går igenom? Vad är det som gör att den personens bebisar inte känner sig "redo" och kan komma igång av sig själva?

Som det känns nu så tror jag visst att min bebis är redo. Redo as hell. Men kroppen sätter inte igång med värkarna. Och vad är det som gör att man får värkar egentligen? Allt det här kan jag säkert googla fram, men ni är ju så många som läser min blogg, många kloka mammor :) Och kanske någon barnmorska till och med?

Och är den starka längtan på gränsen till desperat när man tar sin dotters docka för att provgunga vagnen med något i? ;) Det får bli min sista tanke för nu.

Förresten! Jag har ju lärt mig att mobilblogga nu ju! Jag vill få användning för det!