Skriva med penna
Högst upp på papperet har jag skrivit ner några meningar hon sa idag:
Signe till mig - Vilken platt mage du har! Du har ju ingen tjockmage längre! (Tack gofis :))
M - Du tog ju bara en mun! Drick lite mer är du snäll. (Signe drack en klunk mjölk vid maten)
S - Men jag har ju inte fler munnar.
S - Vilka fina örhängen du har mamma!
S är en svår bokstav att skriva så då höll jag i pennan lite löst tillsammans med henne.

Nappfri
Dag 1: Hysteriska skrikstunden i bilen påväg från Barnens Hus där vi lämnat nappen. Kvällen innehöll lite gråt och längtan efter nappen. Somnade dock relativt snabbt med hjälp av mys och massage av mamman. Vaknade på natten vid 02 och kunde inte somna om. Fick välling då hon sa att hon var hungrig och slumrade till men kom inte helt till ro. Blev ledsen vilket gjorde att Nora vaknade och jag var tvungen att ge henne mat. Det gick ju inte att göra med Signe bredvid, så jag fick gå till "blå rummet" och ge Nora mat i den sängen. Signe, som då fick vara med pappan, blev helt hysterisk tills dess att Nora hade somnat om och jag kunde trösta henne. Till slut somnade hon om efter en halv flaska till med välling.
Dag 2: Signe frågade inte efter nappen en enda gång under dagen. Hon berättade själv för sin farmor och farfar att hon slutat med nappen, även hon hon hade sett lite förlägen ut. På eftermiddagen när hon kollade på tv bad hon om snutten. Inte nappen. När det var dags att sova gnällde hon lite, men ingen gråt. Hon sa: När jag bara är tre år (dvs nu) vill jag åka tillbaka till Barnens Hus och knycka en napp av björnen! Får jag det? Hon ville att jag skulle ligga bredvid henne och det tog inte lång stund innan hon sov.
Dag 3: Signe åker till förskolan och berättar för fröknarna att hon har slutat med nappen och att de kan ta bort hennes nappburk. Det hade gått bra på vilan, hon hade till och med glömt bort att hämta snuttefilten! Hon sa att hon ville ha nappen en gång, det var när hon satt i soffan och snart skulle sova. När det var dags för sängen nämnde hon inte ordet napp en endaste gång. Jag behövde inte ligga bredvid henne och hon somnade väldigt fort.
LOVELY!
Jag känner mig så himla stolt över henne! Och jag är väldigt glad över att vi tog det här beslutet. Jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi vågat hoppas på att det skulle gå så bra. Visst, första natten var lite jobbig men det räknade jag med. Det är svårt att försöka förklara och prata med en trött 3-åring mitt i natten. Nu vet vi ju inte hur den här natten blir, men jag tror att hon har förlikat sig med det här nu.
Att försöka dra ner på nappanvändandet till bara sovning var inget alternativ för oss. Hon har blivit galen när hon inte har fått nappen, så det var allt eller inget som var grejen.
Idag fotade jag på en teckning där Signe hade skrivit massa bokstäver, då bad hon mig att fota henne också. "Jag vill att du knäpper kort på mig när jag gör grimaser!".
Se här vilken blåögd sötnos vi har!

Bönorna Bus
De här fyra tjejerna kommer förmodligen göra oss alldeles klena av nervositet och undran om kvällarna om en sisådär 10-15 år. Usch.
Men mycket roligt kommer de säkerligen att ha med varandra!

Nya färdigheter
Samma sak med att vända sig från rygg till mage. Jag har hjälpt henne genom att hålla i hennes hand och nu försöker hon själv. Men hon kommer bara till sidan än så länge. Vår minsta lilla skruttbebis håller på att bli en stor tjej!

Mission Impossible inlett?
Vi pratade om att hon skulle lämna napparna till tomten från sommaren ungefär, och trots att vi hade förberett och pratat så mycket om det så blev det tvärstopp när julen närmade sig. Så därför testade vi en annan metod nu. Vi bestämde det rakt av utan massa förberedelser och snack.
Signe vill ha sin napp när hon:
- Sover
- Åker bil (om hon är trött)
- Tittar på tv
- Blir ledsen eller arg
- Är trött
Ganska ofta med andra ord, men hon springer inte runt med den i munnen hela dagarna.
Signe och jag letade reda på alla napparna och skrev "S F" på dem utifall vi ska hälsa på dom vid ett senare tillfälle :) Vi trädde ett rött snöre igenom alla och la dom i en påse.
Jag, Signe och Nora drog till Söderhamn för att gå på Barnens Hus. Hela vägen satt Signe och sjöng eller pratade för sig själv. För er som inte är ifrån orten så tar resan en halvtimme ungefär. Jag var toknervös över att hon redan då skulle vilja ha nappen. När vi kom fram påpekade hon att vi måste ta med napparna in. Där hittade vi en plats där vi hängde dem runt björnens hals. Sen fick hon välja ut leksaker.
På vägen hem gick det bra drygt halva vägen. Sen... Stackars barn. Hon blev helt hysterisk, skrek i falsett och försökte ta sig ur bilstolen. Det knakade och brakade i den och hon skrek massa saker om att hon bara vill ha en napp. Att jag skulle vända bilen och åka tillbaka till björnen. Att hon inte alls var redo att sluta med nappen, det skulle inte alls gå bra. Hon bönade, bad, skrek ännu mer och till slut stammade hon fram orden för att hon hade gråtit så mycket. Vi var påväg till Bollnäs för att titta på innebandy, Per var redan där, men jag undrade hur det skulle gå... Men när vi kom fram hade hon lugnat sig lite och det går ju ganska bra att avleda barn så när vi kom in var allt glömt.
Hela eftermiddagen gick det bra. Både jag och Per trippade på tårna och undvek verkligen konflikter med henne. Det lyckades och hon blev inte ledsen och alltså bad hon inte om nappen.
Sen blev det kväller... Hon bad om nappen och snutten, och jag förklarade att vi hade lämnat alla nappar hos björnen och att hon därför bara fick snutten. Hon blev ledsen, men inte alls ohanterligt ledsen. Vi bytte om och hon ville att Per skulle läsa boken för henne, som vanligt. Det gick bra och när jag skulle sitta hos henne la jag mig bredvid henne i sängen istället. Hon sa: "Jag känner att jag behöver nappen" och "Det går inte alls bra!", men hon bara snyftade lite ibland. Som att hon verkligen var ledsen. Men jag låg och höll om henne och masserade hennes rygg och ganska snart sov hon. UTAN NAPP!
Nu får vi se hur natten går. Hon brukar bli ledsen om hon inte lyckas hitta nappen själv under natten...
Lilla gumman. Förlåt oss! Men du kommer visst att klara det här. Du kommer att klara det lika bra som allt du åtar dig. Vi älskar dig så mycket. Puss!

Matning i kyrkbänken

Nora testar gåstolen

Gulligaste kompisgänget!
Här får ni se de ljuvliga varelserna!

Lilla lammet!
Mamma och Izzi var också med till fåren och Izzi fick nosa lite på lammen hon med.
På eftermiddagen kom Sara och Johan hit och kikade på bandy och myste lite med tjejerna. Nora sov hela tiden men vaknade när det var några minuter kvar på bandymatchen, så de stannade kvar ett tag och gosade med henne innan de begav sig mot Stockholm.
Bandymatchen. Suck. S U C K! Vafan liksom! Jag vet inte vad jag ska skriva om den. Det känns bara så himla tråkigt för killarna att de förlorar på ett bortdömt mål, som visar sig vara ett felaktigt beslut. Hellre fria än fälla var inget som den dommaren anammade.

Signe snackar
S - Jag vill inte att du sjunger den!
M - Men det vill jag.
S - Nu talar vi inte mer om saken!
M - Nu kan vi äta.
S - Jag har inte tid!
Jag skulle hämta en bok som vi skulle läsa. Signe vill att allt ska vara en överraskning, det betyder att man måste hålla saken bakom ryggen. När jag gick mot hennes rum ropade hon bakom mig:
S - Håll den bakom ryggen, ordentligt!
Vi pratade om familjekonstellationer.
S - Om jag får ett barn då?
M - Då blir jag mormor och du blir mamma.
S - Ja, men vem blir pappa då?
M - Om du blir kär i någon kille så kanske han blir pappan. Du kanske redan tycker om någon?
S - Näe, men jag får väl hitta nån då!
Jag, Signe och Nora dansade och jag stod lite böjd med ryggen så att Nora skulle se Signe.
S - Ställ dig upp riktigt, ko!! (Signe gillar Mamma Mu... :))
M - Vill du ha potatis eller ris till fisken?
S - Laga vad du vill.
S - Jag vill se din stora tjockrumpa!
S - Jag älskar Nora!
Signe kom in till oss en morgon och stod bredvid sängen.
S - Alltså, jag vull inte sova i er säng nu. Jag vill titta på barntv.
P - Vill du inte ha fisken? (Signe spottade ut tuggan och hade tidigare sagt att hon inte tyckte om den)
S - Jag vill ABSOLUT INTE ha någon fisk!!
Nora heter Nora Magda Christina, Magda har hon fått efter Pers farmor i hopp om ett långt liv, hon är dryga 90 år.
Signe vill helst att Nora bara ska heta Christina, för det gör ju hon.
S - Nora ska ABSOLUT INTE heta Magda!!
Några ord som hon ofta använder som jag säger mycket är:
- "All världens väg".
- Slurken
- Sniskan
Något annat som hon gillar att säga är: Stopp i lagens namn! och så något mer efter det :)
Välkommen helg!
Nora sover verkligen så otroligt bra! Inte en endaste natt har hon bökat! Inte en endaste natt har hon velat kliva upp och vara vaken. Signe kunde vakna till vid halv fem och ligga och prata och inte somna om. Nora sover 8-9 timmar innan hon får mat. Hon somnar oftast mellan 19,30-20 och om hon vaknar till vid 02 tiden går det oftast att ge henne nappen så somnar hon om igen. Hon somnar själv i vaggan om kvällarna och hon sover oftast till minst 7 på morgonen. Någon gång har hon vaknat tidigare och förrut vaknade hon alltid senare än så.
Ingen blir väl förvånad nu om den här natten blir katastrof? Haha!
Igår fotade jag Tomas och Veronicas godingar Amelia och Melker och nu sitter jag och redigerar bilder på söta Siri Thyrén som jag tog tidigare i år. Om jag får tillstånd kanske jag lägger ut några bilder när de är klara.
Den här helgen är fullspäckad med grejer! Imorgon ska vi först på dop, sedan fyller Pers mamma år så vi ska dit och äta. På söndag åker Per till Uppsala för att se Bollnäs ta hem ett SM-guld och vi får besök av brorsan och Sara som kommer för att titta på matchen på tv:n. Eller ja, Sara ville nog hellre mysa med barnen medan vi tittar på matchen :)
Vasaloppet var tufft
Hon ville inte sluta gråta och hon ville åka hem. Genast. Så det blev inge mer förskola för henne idag. Hon lyckades få med sig en guldmedalj hem iaf, även om den inte gjorde henne på bättre humör så kanske hon kan glädjas åt den längre fram :)
Efter att Signe hade kommit hem och fått i sig lite mat fick hon nya krafter och vi gick ut och lekte i det fina vädret. Per åkte till Kilafors och hämtade hem ett par gamla skidor efter hans pappa som förmodligen stått orörda i minst 30 år. Så nu har han åkt upp en runda åt Signe på "gräsmattan" så att hon ska kunna träna mera skidor.
Per verkade tycka att det var väldigt roligt med skidor, han for upp och ner för uppfarten, så nu är de två som kan brassa runt på varsina uråldriga skidor!
Lilla Vasaloppet var kl 10 så jag och Per tog en promenad runt Kilafors efter att vi hade lämnat henne vid 9. Det har verkligen varit superfint väder idag och skönt med en promenad! Igår umgicks jag med Helene och vi gick en rejäl runda, så nu har jag verkligen slagit på stort! Jag har inte gått en bråkdel av vad jag gjorde när jag var hemma med Signe. Men jag har tur. Jag måste ha en otrolig ämnesomsättning för jag passerade inskrivningsvikten jag hade med Nora (och med Signe med, för den delen) för någon vecka sedan. Nu ligger jag mellan 59-60 kg. Jag hade 60 kg som inskrivningsvikt med både Signe och Nora. Med Signe var jag nere på 54 (!) kg under sommaren. Dvs när hon knappt var ett halvår. Hon åt upp mig och jag kunde inte göra så mycket. Ja, det här blev en väldig parentes i sammanhanget :)
Här kommer två bilder från idag. Vi skottade upp en soffa där vi kunde sitta och sola och fika lite grann.

Vara med på riktigt
Vi har köpt en ny babybjörnsele. Vi hade en gammal sedan tidigare som vi har fått, en vanlig modell, men när Signe var liten så lånade vi en "active", en sån med stöd för svanken och den är så mycket bättre! Tycker jag, som har dåligt med muskler i ryggen. Så när det var halva priset på dem på Barnens Hus slog vi till och köpte en. I torsdags fick Nora premiärsitta i den utomhus, annars så ligger hon ju bara i vagnen och sover när vi är ute. Hon kikade runt en stund innan hon slumrade in skönt :)
Att selen sen är blå och rosa är ju ingen nackdel ;)
Signe Kalla!
Jag tänkte på det ikväll också, att de kanske får nåt "pris", de som är med i loppet. Och alla -07:or går på samma avdelning som Signe och för henne så är det ju hennes kompisar. Hon tänker väl inte på att de kanske är lite äldre, så hon skulle säkert fundera varför hon inte får åka med de andra, och om de får någon medalj så kanske hon skulle bli ledsen. Plus att föräldrarna är välkomna dit för att titta, och hur skulle det kännas för henne om det kom flera föräldrar med inte hennes?
Så vid halv sex tiden, efter middagen, gick vi ut så att Signe fick provåka. Det gick jättebra och hon tyckte att det var superskoj! Även fast hon ramlade i "nerförsbacken" på vår uppfart. Hon tappade inte modet, utan skrattade och sa att hon ville åka mera. Jag tycker att hon var jätteduktig! Det märktes att hon har sett lite skidor på tv nu när det har varit VM, hon flaxade rejält med stavarna när hon skulle ta stavtag :) Vi hann inte visa henne hur man skulle göra, hon satte igång direkt!
Imorgon tar vi helt enkelt med de 25 år gamla skidorna till förskolan så att hon också får vara med och åka. Så mycket som hon vill iaf :)

Syskonen Bus
Så det kan jag verkligen rekommendera! Jättelätt och billigt dessutom! Plus att man inte ens behöver gå och posta kortet. Och att få vykort i brevlådan är ju faktiskt väldigt trevligt.

Premiärsittning i matstolen
Jag passade på att sätta henne första gången i stolen när hon hade samma kläder på sig som Signe hade när hon satt för första gången :)

Signe är så himla go på Nora nu! Hon vill klappa henne, krama henne, gosa med henne, ja hon vill verkligen vara med henne väldigt mycket :)

Sprutor i minsta låren
Nu får vi se om hon får någon feber under kvällen/natten. Hon kändes inte nå varm när jag la henne vid 20. Rekommendationerna har ju ändrats nu mot för när Signe vaccinerades. Då skulle man ge alvedon i förebyggande syfte, nu har man märkt att alvedonet försvårar för kroppen att ta upp vaccinet. Jahapp.
Per var också med på bvc. Jag har ju glömt att säga att han har blivit arbetslös... Så nu ska vi leva lyxliv framöver, på a-kassa och föräldrapenning! Vi hoppas helt enkelt att han får ett nytt jobb. Snart. Han är inne på sin andra dag som arbetslös, så det har ju inte gått så lång tid än :)
Per har varit på bandymatch ikväll. Bollnäs tog sig till andra raka SM-finalen! Jag har en bra känsla i kroppen om den här finalen, synd att jag inte kan åka. Förra året var det ju ett riktigt skitväder. Det hade typ inte kunnat varit värre. Möjligtvis om en meteorit skulle dimpa ner. Här kan ni se hur vi hade det i Uppsala i fjol.
Biobesök
Signe tyckte att det var jätteroligt att vara på bio! Vi åt vindruvor medan de flesta andra mumsade popcorn. Men Signe har aldrig testat popcorn så jag tog med något som jag vet att hon tycker om.

Nora 3 månader
Nora har hunnit bli 3 månader! I söndags mer exakt.
Sömn.
Nora sover jättebra på natten! Inatt slog hon dessutom till med sovrekord! Hon somnade kl 20 igår och fick inte mat förrän 05 imorse! Jag tror nog att jag gav henne nappen någon gång tidigare på natten och så sov hon vidare. Hon sover alltid minst 6 timmar innan hon äter. Om hon börjar böka runt strax innan det så brukar det lyckas att ge henne nappen. Ibland får jag peta in den några gånger, men jag tänker på att det är bättre i längden att ge henne nappen istället för att ta den enkla vägen och amma henne direkt.
Hon somnar oftast mellan 20-21 på kvällen. Ibland även före kl 20, som ikväll, då somnade hon vid kvart i ungefär. Hon sover länge på morgonen också, det är liksom bara att mata henne så fortsätter hon att sova. Imorse väckte jag henne 8,10 så att vi skulle hinna till förskolan.
Hon somnar väldigt snabbt i sin vagga, med snuttefilten över huvudet. Jag tror inte att jag har skrivit om det tidigare. Att hon vill ha snuttefilten över huvudet när hon ska somna. Det har hon haft nästan hela tiden.
På dagarna sover hon oftast 3 gånger. Det är lite olika hur länge det blir, men om hon får sova ute i vagnen så sover hon oftast minst 2,5 timme iaf. Vi brukar få gå ut och gunga till vagnen ibland då hon börjar böka runt, men då fortsätter hon sova.
Hon vill gärna sova när hon har varit vaken 2 timmar ungefär. Då vet man att det börjar bli dags att slumra igen.
Mat.
Här händer inget nytt. Bara "tuttmjölk" som Signe brukar säga :)
Gillar.
Noras favoritlek är fortfarande att prata! Hon tjuter numera av lycka och bubblar till i riktiga skratt emellanåt! Det är underbart! De senaste dagarna har hennes skratt växt fram på riktigt och det är så roligt att se henne när hon är sådär lycklig!
Hon gillar även sina händer som hon har i munnen mest hela tiden.
Efter utvecklingssprånget vid 12 veckor började hon att blåsa bubblor, så det gjorde hon intensivt ett tag, men nu har hon lugnat sig med det.
Jag brukar ha henne sittandes i knät mot mig på amningskudden och då trycker hon ifrån med benen och ställer sig upp för att snabbt sätta sig igen och så fortsätter hon så. Upp och ner.
Hon tycker väldigt mycket om Signe nu! Hon skiner upp när hon ser henne och det är så roligt att se!
Nappen.
Nappen tar hon för det mesta nu. Per kan ha lite bökigt att få in den ibland, men när jag ger henne den tar hon den nästan alltid direkt. När hon sover i vagnen har hon oftast ingen napp, eller när hon åker bil. Men däremot när hon ska somna i vaggan får hon nappen och sen snuttefilten över huvudet att gosa med. Efter att hon ha somnat letar hon aldrig efter den, det är bara om hon tappar den innan hon har somnat som hon vill ha tillbaka den.
Tröttsamt
Idag är det fem plusgrader ute och Nora sover bara i en kofta och tjocksockor i åkpåsen. Igår var hon såhär stickad och fin :) Sötaste knapparna på hennes kofta, tycker ni inte? Det är hennes farmor som har stickat!

Kärleksfull syster
Hade precis skrivit ett inlägg om att jag är sjuk, hade 39,2 i temp igår och 39 grader imorse, men det blev nåt tok och allt försvann. Det brukar sparas utkast lite då och då, men icke den här gången. Så nu får ni inte veta mer än så. Orkar inte skriva det egentligen helt ointressanta inlägget igen.
Och eftersom jag är sjuk så tillåter jag mig att sitta i soffan med datorn i knät medan Nora sover. I vanliga fall skulle jag ha dammsugit eller plockar i ordning här hemma men det får vänta. Jag har i och för sig vikt en tvätt och satt igång en maskin som så småningom ska hängas men nu tar jag det lugnt.
Signe blir hämtad på förskolan av farmor och farfar idag och får äta middag med dem. Dagen kommer att kännas så mycket längre. När man hämtar henne vid 14 så hinner man knappt hem och få sig lunch känns det som.
Signe är så kärleksfull mot Nora nu! Det är så fint att se! Självklart så är hon där och busar ibland och försöker göra en del dumma saker, men hon är väldigt ofta snäll och go på henne också.
Härom dagen sa hon:
S - Noris, du är min kompis. Noris, du är min vän. (Vi brukar inte kalla henne Noris, det var något som Signe kom på just i den stunden :) )
Och i morse med kärleksfull röst:
S - Tänk att jag får mysa med henne! (När hon hade kramat om henne där hon satt i babysittern).
Vi har verkligen tur som har så fantastiska föräldrar som ställer upp i vått och torrt och Signe och Nora har verkligen fått kärleksfulla mor- och farföräldrar. Pers föräldrar kommer och hämtar Signe imorgon bitti så att jag ska slippa åka till förskolan när jag har feber, fastän jag inte är helt slut :) Mamma har flera gånger bytt pass för att kunna vara barnvakt åt Signe och hennes farmor blir alltid ledsen om de av någon anledning inte har möjlighet att ha Signe.
Gotjejerna våra! Signe vill att Nora ska ligga och mysa lite med henne innan hon ska sova :) Nora suger på händerna mest hela dagarna, ni kan se vad mycket dreggel hon har på tröjan! Vi måste nog börja med dreggellappar :)