Nappfri
Nu kan vi konstatera att borttagandet av nappen har gått över förväntan!
Dag 1: Hysteriska skrikstunden i bilen påväg från Barnens Hus där vi lämnat nappen. Kvällen innehöll lite gråt och längtan efter nappen. Somnade dock relativt snabbt med hjälp av mys och massage av mamman. Vaknade på natten vid 02 och kunde inte somna om. Fick välling då hon sa att hon var hungrig och slumrade till men kom inte helt till ro. Blev ledsen vilket gjorde att Nora vaknade och jag var tvungen att ge henne mat. Det gick ju inte att göra med Signe bredvid, så jag fick gå till "blå rummet" och ge Nora mat i den sängen. Signe, som då fick vara med pappan, blev helt hysterisk tills dess att Nora hade somnat om och jag kunde trösta henne. Till slut somnade hon om efter en halv flaska till med välling.
Dag 2: Signe frågade inte efter nappen en enda gång under dagen. Hon berättade själv för sin farmor och farfar att hon slutat med nappen, även hon hon hade sett lite förlägen ut. På eftermiddagen när hon kollade på tv bad hon om snutten. Inte nappen. När det var dags att sova gnällde hon lite, men ingen gråt. Hon sa: När jag bara är tre år (dvs nu) vill jag åka tillbaka till Barnens Hus och knycka en napp av björnen! Får jag det? Hon ville att jag skulle ligga bredvid henne och det tog inte lång stund innan hon sov.
Dag 3: Signe åker till förskolan och berättar för fröknarna att hon har slutat med nappen och att de kan ta bort hennes nappburk. Det hade gått bra på vilan, hon hade till och med glömt bort att hämta snuttefilten! Hon sa att hon ville ha nappen en gång, det var när hon satt i soffan och snart skulle sova. När det var dags för sängen nämnde hon inte ordet napp en endaste gång. Jag behövde inte ligga bredvid henne och hon somnade väldigt fort.
LOVELY!
Jag känner mig så himla stolt över henne! Och jag är väldigt glad över att vi tog det här beslutet. Jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi vågat hoppas på att det skulle gå så bra. Visst, första natten var lite jobbig men det räknade jag med. Det är svårt att försöka förklara och prata med en trött 3-åring mitt i natten. Nu vet vi ju inte hur den här natten blir, men jag tror att hon har förlikat sig med det här nu.
Att försöka dra ner på nappanvändandet till bara sovning var inget alternativ för oss. Hon har blivit galen när hon inte har fått nappen, så det var allt eller inget som var grejen.
Idag fotade jag på en teckning där Signe hade skrivit massa bokstäver, då bad hon mig att fota henne också. "Jag vill att du knäpper kort på mig när jag gör grimaser!".
Se här vilken blåögd sötnos vi har!
Dag 1: Hysteriska skrikstunden i bilen påväg från Barnens Hus där vi lämnat nappen. Kvällen innehöll lite gråt och längtan efter nappen. Somnade dock relativt snabbt med hjälp av mys och massage av mamman. Vaknade på natten vid 02 och kunde inte somna om. Fick välling då hon sa att hon var hungrig och slumrade till men kom inte helt till ro. Blev ledsen vilket gjorde att Nora vaknade och jag var tvungen att ge henne mat. Det gick ju inte att göra med Signe bredvid, så jag fick gå till "blå rummet" och ge Nora mat i den sängen. Signe, som då fick vara med pappan, blev helt hysterisk tills dess att Nora hade somnat om och jag kunde trösta henne. Till slut somnade hon om efter en halv flaska till med välling.
Dag 2: Signe frågade inte efter nappen en enda gång under dagen. Hon berättade själv för sin farmor och farfar att hon slutat med nappen, även hon hon hade sett lite förlägen ut. På eftermiddagen när hon kollade på tv bad hon om snutten. Inte nappen. När det var dags att sova gnällde hon lite, men ingen gråt. Hon sa: När jag bara är tre år (dvs nu) vill jag åka tillbaka till Barnens Hus och knycka en napp av björnen! Får jag det? Hon ville att jag skulle ligga bredvid henne och det tog inte lång stund innan hon sov.
Dag 3: Signe åker till förskolan och berättar för fröknarna att hon har slutat med nappen och att de kan ta bort hennes nappburk. Det hade gått bra på vilan, hon hade till och med glömt bort att hämta snuttefilten! Hon sa att hon ville ha nappen en gång, det var när hon satt i soffan och snart skulle sova. När det var dags för sängen nämnde hon inte ordet napp en endaste gång. Jag behövde inte ligga bredvid henne och hon somnade väldigt fort.
LOVELY!
Jag känner mig så himla stolt över henne! Och jag är väldigt glad över att vi tog det här beslutet. Jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi vågat hoppas på att det skulle gå så bra. Visst, första natten var lite jobbig men det räknade jag med. Det är svårt att försöka förklara och prata med en trött 3-åring mitt i natten. Nu vet vi ju inte hur den här natten blir, men jag tror att hon har förlikat sig med det här nu.
Att försöka dra ner på nappanvändandet till bara sovning var inget alternativ för oss. Hon har blivit galen när hon inte har fått nappen, så det var allt eller inget som var grejen.
Idag fotade jag på en teckning där Signe hade skrivit massa bokstäver, då bad hon mig att fota henne också. "Jag vill att du knäpper kort på mig när jag gör grimaser!".
Se här vilken blåögd sötnos vi har!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag sa ju att det skulle gå bra! :) Och det konstiga är att dom (alla fall Neo) tycker det är äckligt med napp sen, det är bara för bebisar :) Firar nu ett år som nappfri utan att han yppat ett ord om att han skulle vilja ha den tillbaka, duktiga fisar!
Trackback