Vackra jänta
Vi har en underbart fin dotter. Eller ja, vi har två underbart fina döttrar. Men här är en bild på vår stora flicka, som blir 4 år nästa vecka. Vi älskar dig så mycket hjärtat vårat!
Driving Competition
Det är golfveckan nu. Det betyder för er som inte spelar golf att det är tävlingar hela veckan. Vi har inte varit ut nåt förutom igår kväll då det var Driving Competition. Det vill säga, längst slag vinner.
Signe ställde, liksom ifjol, upp i junoirklassen. Men nästa år måste de nog även ha en knatteklass för den som vann juniorklassen drämde iväg ett slag drygt 130 meter! Signe kom 10... :) Men modigt av henne att ställa upp, det är mycket folk som tittar!
Här kommer några bilder från Iphonen.
Kryddor är godis!
Vi har planterat kryddor i en blomlåda på vår lilla altan precis utanför vår entrédörr. Signe går ut dit och smaskar i sig lite av oregano, timjan, basilika och citronmeliss. Hon säger att det är hennes godis och så smaskar hon vidare :)
I den andra blomlådan har vi smultron som hon kan gå och plocka av själv. 
Signe 3 år och 5 månader
Signe blir snart 3,5 år! Den 9/8 rättare sagt. Hon har varit inne i en riktigt jobbig period, för oss alla, under våren. För ett tag sedan släppte det och det märktes så väl! Det är intressant att när de är bebisar säger man att de är inne i utvecklingsperioder och när de närmar sig 2 år så blir det trotsåldrar. Även fast det egentligen är precis samma sak. Så jag brukar försöka säga att Signe är inne i en jobbig utvecklingsperiod istället för just "trotsålder".
Hon har verkligen drivit oss till vansinne under den här tiden och hon har såklart haft det jättejobbigt själv. Hon kunde få riktiga utbrott som höll i sig länge. Hon skrek och grät medan hon kastade sig åt alla möjliga håll för småsaker som att hon inte blev buren från köket till badrummet när hon ville det. Det hela handlade om att hon ville bestämma. Jämt och över alla. Och när det inte blev så som hon bestämde blev hon väldigt upprörd.
Nu kommer de där utbrotten allt mer sällan. Det kan gå veckor emellan. Klart att hon blir ledsen och arg men på ett mycket mer hanterbart sätt och det går över fortare.
När hon kom ur den här utvecklingsperioden märktes det en enorm skillnad på vissa delar i hennes utveckling. Hon började rita "riktiga" saker. Innan har hon nästan bara klotterritat förutom vissa huvudfotingar. Men nu kan hon sitta själv och hitta på grejer att rita. En dag kom hon och visade en teckning där hon hade ritat "Fem myror är fler än fyra elefanter". Då hade hon ritat en elefant och en myra :) Hon vill testa rita allt möjligt, medan hon tidigare bara har sagt att hon inte kan. Hon verkar ha fått ett bättre självförtroende och hon kan skriva nästan alla bokstäver i alftabetet utan vägledning! Hon blir så stolt över sig när hon har skrivit ett ord, och det är så roligt att se. Vi berömmer henne naturligtvis massvis vilket gör att hon känner sig duktig, och då kan hon nästan inte stå still när hon kommer med något nytt och vill visa oss. Hon vet att vi kommer att bli så glada och att vi är stolta över henne, och det syns på hennes kroppsspråk :)
Det känns härligt, för allas skull, att hon är mer tillfreds med sig själv nu. Det var precis likadant i vintras. Hon hade det jobbigt under hösten fram till jul och efter nyår släppte allt!
Under förra sommaren började Signe lyssna på ljudböcker när hon skulle somna. Hon somnade då själv och gjorde det fram till slutet av hösten, strax innan Nora kom har jag för mig. Sedan dess har jag fått suttit bredvid hennes säng när hon ska sova. I början tog det knappt 5 minuter men när hon sakteliga började gå in i den här perioden, i februari kanske, började det dra ut på tiden. Ett tag satt jag där i drygt 30 minuter. Jag masserar henne och sjunger. Det är viktigt för henne. Att saker och ting är lika. Därför har det varit väldigt svårt att få in Per där. Han läser boken medan hon dricker välling och sedan ska jag komma. Per är ju borta ibland när de ska sova och då brukar vi lösa det på andra sätt, men eftersom jag är nummer 1 så gör det inte så mycket för henne. Men är Per hemma får jag verkligen inte läsa någon bok :)
Jag hoppas att läggningarna går fortare nu när hon är tillfreds och att hon kommer att börja somna själv snart igen. Vi har såklart föreslagit ljudböckerna, men icke. Igår gick hon dock med på att lyssna på Emil medan hon drack välling och jag la Nora, då Per spelade golf. Men när jag var klar skulle jag sitta vid hennes sida...
Hon är en väldigt stolt storasyster som oftast är go på Nora. Men ibland säger hon att hon vill göra Nora ledsen eller att hon vill att Nora ska bli rädd. Och så skriker hon högt eller försöker nypa henne lite för hårt.
När det ska tas bilder så vill Signe väldigt gärna skoja till det... :) Men hon är såå vacker vår lilla stora tjej!
Hon har verkligen drivit oss till vansinne under den här tiden och hon har såklart haft det jättejobbigt själv. Hon kunde få riktiga utbrott som höll i sig länge. Hon skrek och grät medan hon kastade sig åt alla möjliga håll för småsaker som att hon inte blev buren från köket till badrummet när hon ville det. Det hela handlade om att hon ville bestämma. Jämt och över alla. Och när det inte blev så som hon bestämde blev hon väldigt upprörd.
Nu kommer de där utbrotten allt mer sällan. Det kan gå veckor emellan. Klart att hon blir ledsen och arg men på ett mycket mer hanterbart sätt och det går över fortare.
När hon kom ur den här utvecklingsperioden märktes det en enorm skillnad på vissa delar i hennes utveckling. Hon började rita "riktiga" saker. Innan har hon nästan bara klotterritat förutom vissa huvudfotingar. Men nu kan hon sitta själv och hitta på grejer att rita. En dag kom hon och visade en teckning där hon hade ritat "Fem myror är fler än fyra elefanter". Då hade hon ritat en elefant och en myra :) Hon vill testa rita allt möjligt, medan hon tidigare bara har sagt att hon inte kan. Hon verkar ha fått ett bättre självförtroende och hon kan skriva nästan alla bokstäver i alftabetet utan vägledning! Hon blir så stolt över sig när hon har skrivit ett ord, och det är så roligt att se. Vi berömmer henne naturligtvis massvis vilket gör att hon känner sig duktig, och då kan hon nästan inte stå still när hon kommer med något nytt och vill visa oss. Hon vet att vi kommer att bli så glada och att vi är stolta över henne, och det syns på hennes kroppsspråk :)
Det känns härligt, för allas skull, att hon är mer tillfreds med sig själv nu. Det var precis likadant i vintras. Hon hade det jobbigt under hösten fram till jul och efter nyår släppte allt!
Under förra sommaren började Signe lyssna på ljudböcker när hon skulle somna. Hon somnade då själv och gjorde det fram till slutet av hösten, strax innan Nora kom har jag för mig. Sedan dess har jag fått suttit bredvid hennes säng när hon ska sova. I början tog det knappt 5 minuter men när hon sakteliga började gå in i den här perioden, i februari kanske, började det dra ut på tiden. Ett tag satt jag där i drygt 30 minuter. Jag masserar henne och sjunger. Det är viktigt för henne. Att saker och ting är lika. Därför har det varit väldigt svårt att få in Per där. Han läser boken medan hon dricker välling och sedan ska jag komma. Per är ju borta ibland när de ska sova och då brukar vi lösa det på andra sätt, men eftersom jag är nummer 1 så gör det inte så mycket för henne. Men är Per hemma får jag verkligen inte läsa någon bok :)
Jag hoppas att läggningarna går fortare nu när hon är tillfreds och att hon kommer att börja somna själv snart igen. Vi har såklart föreslagit ljudböckerna, men icke. Igår gick hon dock med på att lyssna på Emil medan hon drack välling och jag la Nora, då Per spelade golf. Men när jag var klar skulle jag sitta vid hennes sida...
Hon är en väldigt stolt storasyster som oftast är go på Nora. Men ibland säger hon att hon vill göra Nora ledsen eller att hon vill att Nora ska bli rädd. Och så skriker hon högt eller försöker nypa henne lite för hårt.
När det ska tas bilder så vill Signe väldigt gärna skoja till det... :) Men hon är såå vacker vår lilla stora tjej!
One, two, three... ten!
Den här filmen är också gammal, sen 25/4. Signe hade lärt sig att räkna till 10 på engelska! På svenska kan hon räkna hur långt som helst. Vid 49 kan hon gå tillbaka till 30 ibland om man inte påminner henne om att det är 50 som kommer :)
Signe räknar på engelska from Frida Forsman on Vimeo.
Signe & Farfar
Nu har det blivit dåligt med uppdateringar igen. Vilket betyder att jag kommer att försöka mata ut en hel del ikväll :) Jag har suttit med bilder på andras barn om kvällarna nu, och då finns det inte så mycket tid över till att kika på bilderna på mina egna.
Jag inleder med en bild på Signe och hennes farfar som är ifrån den 27/6. Hon kröp upp i Jannes knä och la huvudet mot hans bröst. Det såg så mysigt ut att jag var tvungen att fiska fram kameran. Signe tycker väldigt mycket om sin farfar!
Jag inleder med en bild på Signe och hennes farfar som är ifrån den 27/6. Hon kröp upp i Jannes knä och la huvudet mot hans bröst. Det såg så mysigt ut att jag var tvungen att fiska fram kameran. Signe tycker väldigt mycket om sin farfar!
Regn är rooooligt!
Det regnar och regnar och regnar... OCH regnar! Guuuud vad det regnar! Det är nu vi får betala tillbaka för de varma dagarna vi fick. Tack för det liksom. Antingen regn och 10 grader eller stekande sol och 30 grader i skuggan! Vad hände med "landet lagom", är det inte vi det? Inte när det gäller vädret. Inte längre iaf.
Signe klagar inte när det är regn! Hon, som de flesta andra barn, älskar att leka i vattenpölar!
Inatt sov hon hos farmor och farfar och idag hade de varit och ridit lite, på en häst som hette Blixten. Men han verkade inte leva upp till sitt namn. Inte när Signe satt på iaf och tur var väl det.
Men i måndags regnade det lika mycket som det har gjort idag och då var vi ute i en timme i mer eller mindre spöregn!
Signe klagar inte när det är regn! Hon, som de flesta andra barn, älskar att leka i vattenpölar!
Inatt sov hon hos farmor och farfar och idag hade de varit och ridit lite, på en häst som hette Blixten. Men han verkade inte leva upp till sitt namn. Inte när Signe satt på iaf och tur var väl det.
Men i måndags regnade det lika mycket som det har gjort idag och då var vi ute i en timme i mer eller mindre spöregn!
S I G N E
Signe, hon kan hon. Det är ingen nyhet att hon tycker om bokstäver, det har hon gjort sedan hon var 1 år. Hon har en sån liten grön magnettavla som man både kan sätta magnetbokstäver på och skriva med krita. Den 14/6 skrev hon SIGNE med krita. Helt själv! Duktiga tös!
Gräsklippning
Sist när Per klippte gräset hjälpte Signe till. Hon körde runt med sin gräsklippare i en 20 minuter tillsammans med Per medan han klippte framsidan. Sympatiklippning!
Utvecklingsuppdatering - Signe
Signe är inne i sin värsta period hittills. Suck. Eller suck, vi suckar inte. Vi bryter nästan ihop. Japp, det är sanningen det. Jag tycker att det är okej att säga att man håller på att krackelera för att barnen äter upp ens energi. Jag tycker att det är okej att säga att man är sjukt trött på att barnen inte sover. Om det nu är så det är. Jag tycker att det är mer än okej faktiskt, jag tycker att det är bra! Alla som är föräldrar vet att det inte ändrar ens kärlek till sina barn. Att läsa om morsor som glatt berättar att deras barn är inne i en sådan tuff utvecklingsperiod (trotsålder) eller att de inte har fått sovit på en vecka, men att livet är på topp ändå känns liksom inte riktigt ärligt. Eller så finns det supermorsor där ute som aldrig bryter ihop, aldrig skiker för högt åt sitt barn, aldrig behöver be sitt barn om förlåtelse för att man blev onödigt arg... Vad vet jag. Jag är inte en av dem iaf.
Nå. Signe har det iaf jäkligt tufft just nu. När hon har det jobbigt får vi alla det jobbigt. Vissa dagar hanterar jag det bättre än andra. That´s life. Vissa dagar har jag mer ork och orkar vara lugn och pedagogisk rakt igenom en lång, utdragen, kaosartad, hysterisk skrikorgie. Vissa dagar har jag inte den där orken och så står vi där igen. Två treåringar (ibland tre, när Per rycker in) som inte har en chans i världen att lösa konflikten. Oftast så går det inte att lösa, för det finns inget som skall lösas. Signe blir arg, så vansinnigt arg så att vi alla till slut glömmer bort vad hon blev arg över.
En dag satt hon och försökte få in ett omslag i ett dvdfodral. Jag frågade om hon ville ha hjälp och fick argt till svar:
"JAG VILL GÖRA DET SJÄLV! JAG VILL GÖRA ALLLTING SJÄLV, MEN DET GÅÅÅR IIIIIIINTEEEEEEE!"
Det är precis så det är. Tre år, då vill man klara sig själv. Helt och hållet. Med mamma och pappa inom en armslängd om det behövs. Och när man väl behöver sin mamma och pappa är det ett bevis på misslyckande och då kommer brytet. Det behöver inte vara nåt som strular för att Signe ska gå i bitar.
Igår gjorde jag mellis efter att vi hade kommit hem från förskolan. Jag gjorde macka till henne och berättade glatt att jag minsann hade köpt blåbärssoppa! Hon som älskar blåbär. "JAG VILL INTE HA BLÅBÄRSSOPPA! JAG TYCKER INTE OM DET, JAG VILL HA NYPONSOPPAAAAAAAAAAAAA!" Och där var vi igång.
Vi har aldrig sett henne såhär förut. Kanske är det för att hon inte har varit tre år förut. Känns som att det inte var riktigt rätt läge att sluta med nappen ändå. Hade vi vetat vad som väntade runt hörnet hade vi förmodligen väntat. Hon pratar fortfarande om nappen ibland. Stackarn.
När hon blir arg så beter hon sig precis som Lotta på Bråkmakargatan. Undrar jag om Astrids filmer är så bra att se på i den här åldern... Hon stampar hårt med foten i marken och låter precis som Lotta när hon är arg. Hon kastar saker och försöker slåss. Puh. Hon var ju väldigt "arg" i höstas också, när hon hade en fin trotsperiod och så lugnade sig allt efter jul och hon blev så tillfreds. Det märktes att hon hade ett lugn i både knoppen och kroppen. Jag längtar för hennes skull, och vår, efter lugnet efter stormen. Och det är väl också lugnet före nästa storm också förmodligen.
Men allt är som vanligt inte bara jobbiga trotskonflikter utan livet är ju fullt av lycka, kärlek och skratt också.
I förrgår lärde sig Signe att uttala SJE-ljud.
Tidigare har hon sagt Focklad, Felé, Färnor, Förövare. Nu är det CHoklad, GElé, STJärnor, SJörövare. Hon säger det extra tydligt för att hon inte ska "ramla tillbaka" till det gamla. Och hon blev superstolt när hon såg min reaktion när hon plötsligt sa GELÉ klockrent. Nu är det R och TJE kvar :)
Hon leker mer självständigt än någonsin nu. Hon kan poa på hur länge som helst på egen hand och hennes fantasi har inga gränser. Man hör hur hon går runt och småviskar med ljus röst när hon leker med sina figurer. Oftast leker hon med fyra saker, då är det vår familj eller Emils familj. Jag sa till henne en dag när hon hade kläder med Pippi på att det var ju hennes favorit, men nej då. Emil är minsann hennes favorit svarade hon :)
Nå. Signe har det iaf jäkligt tufft just nu. När hon har det jobbigt får vi alla det jobbigt. Vissa dagar hanterar jag det bättre än andra. That´s life. Vissa dagar har jag mer ork och orkar vara lugn och pedagogisk rakt igenom en lång, utdragen, kaosartad, hysterisk skrikorgie. Vissa dagar har jag inte den där orken och så står vi där igen. Två treåringar (ibland tre, när Per rycker in) som inte har en chans i världen att lösa konflikten. Oftast så går det inte att lösa, för det finns inget som skall lösas. Signe blir arg, så vansinnigt arg så att vi alla till slut glömmer bort vad hon blev arg över.
En dag satt hon och försökte få in ett omslag i ett dvdfodral. Jag frågade om hon ville ha hjälp och fick argt till svar:
"JAG VILL GÖRA DET SJÄLV! JAG VILL GÖRA ALLLTING SJÄLV, MEN DET GÅÅÅR IIIIIIINTEEEEEEE!"
Det är precis så det är. Tre år, då vill man klara sig själv. Helt och hållet. Med mamma och pappa inom en armslängd om det behövs. Och när man väl behöver sin mamma och pappa är det ett bevis på misslyckande och då kommer brytet. Det behöver inte vara nåt som strular för att Signe ska gå i bitar.
Igår gjorde jag mellis efter att vi hade kommit hem från förskolan. Jag gjorde macka till henne och berättade glatt att jag minsann hade köpt blåbärssoppa! Hon som älskar blåbär. "JAG VILL INTE HA BLÅBÄRSSOPPA! JAG TYCKER INTE OM DET, JAG VILL HA NYPONSOPPAAAAAAAAAAAAA!" Och där var vi igång.
Vi har aldrig sett henne såhär förut. Kanske är det för att hon inte har varit tre år förut. Känns som att det inte var riktigt rätt läge att sluta med nappen ändå. Hade vi vetat vad som väntade runt hörnet hade vi förmodligen väntat. Hon pratar fortfarande om nappen ibland. Stackarn.
När hon blir arg så beter hon sig precis som Lotta på Bråkmakargatan. Undrar jag om Astrids filmer är så bra att se på i den här åldern... Hon stampar hårt med foten i marken och låter precis som Lotta när hon är arg. Hon kastar saker och försöker slåss. Puh. Hon var ju väldigt "arg" i höstas också, när hon hade en fin trotsperiod och så lugnade sig allt efter jul och hon blev så tillfreds. Det märktes att hon hade ett lugn i både knoppen och kroppen. Jag längtar för hennes skull, och vår, efter lugnet efter stormen. Och det är väl också lugnet före nästa storm också förmodligen.
Men allt är som vanligt inte bara jobbiga trotskonflikter utan livet är ju fullt av lycka, kärlek och skratt också.
I förrgår lärde sig Signe att uttala SJE-ljud.
Tidigare har hon sagt Focklad, Felé, Färnor, Förövare. Nu är det CHoklad, GElé, STJärnor, SJörövare. Hon säger det extra tydligt för att hon inte ska "ramla tillbaka" till det gamla. Och hon blev superstolt när hon såg min reaktion när hon plötsligt sa GELÉ klockrent. Nu är det R och TJE kvar :)
Hon leker mer självständigt än någonsin nu. Hon kan poa på hur länge som helst på egen hand och hennes fantasi har inga gränser. Man hör hur hon går runt och småviskar med ljus röst när hon leker med sina figurer. Oftast leker hon med fyra saker, då är det vår familj eller Emils familj. Jag sa till henne en dag när hon hade kläder med Pippi på att det var ju hennes favorit, men nej då. Emil är minsann hennes favorit svarade hon :)
Cykel och golfspel
Signe har slagit årets första golfslag. Hon slog dem före mamman. Vi var på banan och slog, men jag hade inte med mig mina klubbor och lånade inte ens Pers för ett slag. Illa. Men Signe var duktig! Hon är ivrig och svingade i början fram och tillbaka en tre, fyra gånger innan hon träffade bollen :)
Hon tröttnade efter en ganska kort stund och ville sen leka i sandlådan.
Signe har fått en ny cykel av mormor och morfar! En röd, som är hennes älsklingsfärg. Hon har lärt sig fort men fortfarande gäller det att man är bredvid henne, för hon kan gärna släppa en hand och vända sig om samtidigt som hon svänger...
I golf är alla stilar tillåtna! :)
Hon tröttnade efter en ganska kort stund och ville sen leka i sandlådan.
Signe har fått en ny cykel av mormor och morfar! En röd, som är hennes älsklingsfärg. Hon har lärt sig fort men fortfarande gäller det att man är bredvid henne, för hon kan gärna släppa en hand och vända sig om samtidigt som hon svänger...
I golf är alla stilar tillåtna! :)
Sällsynt pappamys
Signe myser mest med mamman och Nora. Ibland glänser hon till och vill mysa med sin pappa också. Och på morgnarna när jag och Nora har vaknat och Per och Signe kommer in till oss brukar hon säga att jag kan mysa med Nora så kan hon mysa med Pappa. Och så myser hon :) Hon gillar att mysa vår lilla böna. Då ska man kramas, nära och länge.
Skriva med penna
Att skriva med penna är såklart svårare än att skriva på datorn, men Signe tycker ändå att det är roligt att försöka sig på att skriva på papper.
Högst upp på papperet har jag skrivit ner några meningar hon sa idag:
Signe till mig - Vilken platt mage du har! Du har ju ingen tjockmage längre! (Tack gofis :))
M - Du tog ju bara en mun! Drick lite mer är du snäll. (Signe drack en klunk mjölk vid maten)
S - Men jag har ju inte fler munnar.
S - Vilka fina örhängen du har mamma!
S är en svår bokstav att skriva så då höll jag i pennan lite löst tillsammans med henne.
Högst upp på papperet har jag skrivit ner några meningar hon sa idag:
Signe till mig - Vilken platt mage du har! Du har ju ingen tjockmage längre! (Tack gofis :))
M - Du tog ju bara en mun! Drick lite mer är du snäll. (Signe drack en klunk mjölk vid maten)
S - Men jag har ju inte fler munnar.
S - Vilka fina örhängen du har mamma!
S är en svår bokstav att skriva så då höll jag i pennan lite löst tillsammans med henne.
Nappfri
Nu kan vi konstatera att borttagandet av nappen har gått över förväntan!
Dag 1: Hysteriska skrikstunden i bilen påväg från Barnens Hus där vi lämnat nappen. Kvällen innehöll lite gråt och längtan efter nappen. Somnade dock relativt snabbt med hjälp av mys och massage av mamman. Vaknade på natten vid 02 och kunde inte somna om. Fick välling då hon sa att hon var hungrig och slumrade till men kom inte helt till ro. Blev ledsen vilket gjorde att Nora vaknade och jag var tvungen att ge henne mat. Det gick ju inte att göra med Signe bredvid, så jag fick gå till "blå rummet" och ge Nora mat i den sängen. Signe, som då fick vara med pappan, blev helt hysterisk tills dess att Nora hade somnat om och jag kunde trösta henne. Till slut somnade hon om efter en halv flaska till med välling.
Dag 2: Signe frågade inte efter nappen en enda gång under dagen. Hon berättade själv för sin farmor och farfar att hon slutat med nappen, även hon hon hade sett lite förlägen ut. På eftermiddagen när hon kollade på tv bad hon om snutten. Inte nappen. När det var dags att sova gnällde hon lite, men ingen gråt. Hon sa: När jag bara är tre år (dvs nu) vill jag åka tillbaka till Barnens Hus och knycka en napp av björnen! Får jag det? Hon ville att jag skulle ligga bredvid henne och det tog inte lång stund innan hon sov.
Dag 3: Signe åker till förskolan och berättar för fröknarna att hon har slutat med nappen och att de kan ta bort hennes nappburk. Det hade gått bra på vilan, hon hade till och med glömt bort att hämta snuttefilten! Hon sa att hon ville ha nappen en gång, det var när hon satt i soffan och snart skulle sova. När det var dags för sängen nämnde hon inte ordet napp en endaste gång. Jag behövde inte ligga bredvid henne och hon somnade väldigt fort.
LOVELY!
Jag känner mig så himla stolt över henne! Och jag är väldigt glad över att vi tog det här beslutet. Jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi vågat hoppas på att det skulle gå så bra. Visst, första natten var lite jobbig men det räknade jag med. Det är svårt att försöka förklara och prata med en trött 3-åring mitt i natten. Nu vet vi ju inte hur den här natten blir, men jag tror att hon har förlikat sig med det här nu.
Att försöka dra ner på nappanvändandet till bara sovning var inget alternativ för oss. Hon har blivit galen när hon inte har fått nappen, så det var allt eller inget som var grejen.
Idag fotade jag på en teckning där Signe hade skrivit massa bokstäver, då bad hon mig att fota henne också. "Jag vill att du knäpper kort på mig när jag gör grimaser!".
Se här vilken blåögd sötnos vi har!
Dag 1: Hysteriska skrikstunden i bilen påväg från Barnens Hus där vi lämnat nappen. Kvällen innehöll lite gråt och längtan efter nappen. Somnade dock relativt snabbt med hjälp av mys och massage av mamman. Vaknade på natten vid 02 och kunde inte somna om. Fick välling då hon sa att hon var hungrig och slumrade till men kom inte helt till ro. Blev ledsen vilket gjorde att Nora vaknade och jag var tvungen att ge henne mat. Det gick ju inte att göra med Signe bredvid, så jag fick gå till "blå rummet" och ge Nora mat i den sängen. Signe, som då fick vara med pappan, blev helt hysterisk tills dess att Nora hade somnat om och jag kunde trösta henne. Till slut somnade hon om efter en halv flaska till med välling.
Dag 2: Signe frågade inte efter nappen en enda gång under dagen. Hon berättade själv för sin farmor och farfar att hon slutat med nappen, även hon hon hade sett lite förlägen ut. På eftermiddagen när hon kollade på tv bad hon om snutten. Inte nappen. När det var dags att sova gnällde hon lite, men ingen gråt. Hon sa: När jag bara är tre år (dvs nu) vill jag åka tillbaka till Barnens Hus och knycka en napp av björnen! Får jag det? Hon ville att jag skulle ligga bredvid henne och det tog inte lång stund innan hon sov.
Dag 3: Signe åker till förskolan och berättar för fröknarna att hon har slutat med nappen och att de kan ta bort hennes nappburk. Det hade gått bra på vilan, hon hade till och med glömt bort att hämta snuttefilten! Hon sa att hon ville ha nappen en gång, det var när hon satt i soffan och snart skulle sova. När det var dags för sängen nämnde hon inte ordet napp en endaste gång. Jag behövde inte ligga bredvid henne och hon somnade väldigt fort.
LOVELY!
Jag känner mig så himla stolt över henne! Och jag är väldigt glad över att vi tog det här beslutet. Jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi vågat hoppas på att det skulle gå så bra. Visst, första natten var lite jobbig men det räknade jag med. Det är svårt att försöka förklara och prata med en trött 3-åring mitt i natten. Nu vet vi ju inte hur den här natten blir, men jag tror att hon har förlikat sig med det här nu.
Att försöka dra ner på nappanvändandet till bara sovning var inget alternativ för oss. Hon har blivit galen när hon inte har fått nappen, så det var allt eller inget som var grejen.
Idag fotade jag på en teckning där Signe hade skrivit massa bokstäver, då bad hon mig att fota henne också. "Jag vill att du knäpper kort på mig när jag gör grimaser!".
Se här vilken blåögd sötnos vi har!
Mission Impossible inlett?
Nu ni! Imorse bestämde vi oss för att lämna Signes nappar till nappbjörnen på Barnens Hus. Jag tycker att hon suger mer och mer frenetiskt på nappen och jag har verkligen blivit less på sugljudet. Så när hela familjen låg och söndagsmyste i sängen imorse pratade jag och Per om det och vi har pratat med Signe om nappbjörnen tidigare. Hon sa att hon ville lämna dom idag så då körde vi på det. Per är ju arbetslös nu och det känns lägligt att ta fighten när vi båda är hemma. Samt att hon igår när vi åkte till Kilafors för att bada godkände att vi lämnade dom hemma.
Vi pratade om att hon skulle lämna napparna till tomten från sommaren ungefär, och trots att vi hade förberett och pratat så mycket om det så blev det tvärstopp när julen närmade sig. Så därför testade vi en annan metod nu. Vi bestämde det rakt av utan massa förberedelser och snack.
Signe vill ha sin napp när hon:
- Sover
- Åker bil (om hon är trött)
- Tittar på tv
- Blir ledsen eller arg
- Är trött
Ganska ofta med andra ord, men hon springer inte runt med den i munnen hela dagarna.
Signe och jag letade reda på alla napparna och skrev "S F" på dem utifall vi ska hälsa på dom vid ett senare tillfälle :) Vi trädde ett rött snöre igenom alla och la dom i en påse.
Jag, Signe och Nora drog till Söderhamn för att gå på Barnens Hus. Hela vägen satt Signe och sjöng eller pratade för sig själv. För er som inte är ifrån orten så tar resan en halvtimme ungefär. Jag var toknervös över att hon redan då skulle vilja ha nappen. När vi kom fram påpekade hon att vi måste ta med napparna in. Där hittade vi en plats där vi hängde dem runt björnens hals. Sen fick hon välja ut leksaker.
På vägen hem gick det bra drygt halva vägen. Sen... Stackars barn. Hon blev helt hysterisk, skrek i falsett och försökte ta sig ur bilstolen. Det knakade och brakade i den och hon skrek massa saker om att hon bara vill ha en napp. Att jag skulle vända bilen och åka tillbaka till björnen. Att hon inte alls var redo att sluta med nappen, det skulle inte alls gå bra. Hon bönade, bad, skrek ännu mer och till slut stammade hon fram orden för att hon hade gråtit så mycket. Vi var påväg till Bollnäs för att titta på innebandy, Per var redan där, men jag undrade hur det skulle gå... Men när vi kom fram hade hon lugnat sig lite och det går ju ganska bra att avleda barn så när vi kom in var allt glömt.
Hela eftermiddagen gick det bra. Både jag och Per trippade på tårna och undvek verkligen konflikter med henne. Det lyckades och hon blev inte ledsen och alltså bad hon inte om nappen.
Sen blev det kväller... Hon bad om nappen och snutten, och jag förklarade att vi hade lämnat alla nappar hos björnen och att hon därför bara fick snutten. Hon blev ledsen, men inte alls ohanterligt ledsen. Vi bytte om och hon ville att Per skulle läsa boken för henne, som vanligt. Det gick bra och när jag skulle sitta hos henne la jag mig bredvid henne i sängen istället. Hon sa: "Jag känner att jag behöver nappen" och "Det går inte alls bra!", men hon bara snyftade lite ibland. Som att hon verkligen var ledsen. Men jag låg och höll om henne och masserade hennes rygg och ganska snart sov hon. UTAN NAPP!
Nu får vi se hur natten går. Hon brukar bli ledsen om hon inte lyckas hitta nappen själv under natten...
Lilla gumman. Förlåt oss! Men du kommer visst att klara det här. Du kommer att klara det lika bra som allt du åtar dig. Vi älskar dig så mycket. Puss!
Vi pratade om att hon skulle lämna napparna till tomten från sommaren ungefär, och trots att vi hade förberett och pratat så mycket om det så blev det tvärstopp när julen närmade sig. Så därför testade vi en annan metod nu. Vi bestämde det rakt av utan massa förberedelser och snack.
Signe vill ha sin napp när hon:
- Sover
- Åker bil (om hon är trött)
- Tittar på tv
- Blir ledsen eller arg
- Är trött
Ganska ofta med andra ord, men hon springer inte runt med den i munnen hela dagarna.
Signe och jag letade reda på alla napparna och skrev "S F" på dem utifall vi ska hälsa på dom vid ett senare tillfälle :) Vi trädde ett rött snöre igenom alla och la dom i en påse.
Jag, Signe och Nora drog till Söderhamn för att gå på Barnens Hus. Hela vägen satt Signe och sjöng eller pratade för sig själv. För er som inte är ifrån orten så tar resan en halvtimme ungefär. Jag var toknervös över att hon redan då skulle vilja ha nappen. När vi kom fram påpekade hon att vi måste ta med napparna in. Där hittade vi en plats där vi hängde dem runt björnens hals. Sen fick hon välja ut leksaker.
På vägen hem gick det bra drygt halva vägen. Sen... Stackars barn. Hon blev helt hysterisk, skrek i falsett och försökte ta sig ur bilstolen. Det knakade och brakade i den och hon skrek massa saker om att hon bara vill ha en napp. Att jag skulle vända bilen och åka tillbaka till björnen. Att hon inte alls var redo att sluta med nappen, det skulle inte alls gå bra. Hon bönade, bad, skrek ännu mer och till slut stammade hon fram orden för att hon hade gråtit så mycket. Vi var påväg till Bollnäs för att titta på innebandy, Per var redan där, men jag undrade hur det skulle gå... Men när vi kom fram hade hon lugnat sig lite och det går ju ganska bra att avleda barn så när vi kom in var allt glömt.
Hela eftermiddagen gick det bra. Både jag och Per trippade på tårna och undvek verkligen konflikter med henne. Det lyckades och hon blev inte ledsen och alltså bad hon inte om nappen.
Sen blev det kväller... Hon bad om nappen och snutten, och jag förklarade att vi hade lämnat alla nappar hos björnen och att hon därför bara fick snutten. Hon blev ledsen, men inte alls ohanterligt ledsen. Vi bytte om och hon ville att Per skulle läsa boken för henne, som vanligt. Det gick bra och när jag skulle sitta hos henne la jag mig bredvid henne i sängen istället. Hon sa: "Jag känner att jag behöver nappen" och "Det går inte alls bra!", men hon bara snyftade lite ibland. Som att hon verkligen var ledsen. Men jag låg och höll om henne och masserade hennes rygg och ganska snart sov hon. UTAN NAPP!
Nu får vi se hur natten går. Hon brukar bli ledsen om hon inte lyckas hitta nappen själv under natten...
Lilla gumman. Förlåt oss! Men du kommer visst att klara det här. Du kommer att klara det lika bra som allt du åtar dig. Vi älskar dig så mycket. Puss!
Signe snackar
Jag satt och sjöng en sång.
S - Jag vill inte att du sjunger den!
M - Men det vill jag.
S - Nu talar vi inte mer om saken!
M - Nu kan vi äta.
S - Jag har inte tid!
Jag skulle hämta en bok som vi skulle läsa. Signe vill att allt ska vara en överraskning, det betyder att man måste hålla saken bakom ryggen. När jag gick mot hennes rum ropade hon bakom mig:
S - Håll den bakom ryggen, ordentligt!
Vi pratade om familjekonstellationer.
S - Om jag får ett barn då?
M - Då blir jag mormor och du blir mamma.
S - Ja, men vem blir pappa då?
M - Om du blir kär i någon kille så kanske han blir pappan. Du kanske redan tycker om någon?
S - Näe, men jag får väl hitta nån då!
Jag, Signe och Nora dansade och jag stod lite böjd med ryggen så att Nora skulle se Signe.
S - Ställ dig upp riktigt, ko!! (Signe gillar Mamma Mu... :))
M - Vill du ha potatis eller ris till fisken?
S - Laga vad du vill.
S - Jag vill se din stora tjockrumpa!
S - Jag älskar Nora!
Signe kom in till oss en morgon och stod bredvid sängen.
S - Alltså, jag vull inte sova i er säng nu. Jag vill titta på barntv.
P - Vill du inte ha fisken? (Signe spottade ut tuggan och hade tidigare sagt att hon inte tyckte om den)
S - Jag vill ABSOLUT INTE ha någon fisk!!
Nora heter Nora Magda Christina, Magda har hon fått efter Pers farmor i hopp om ett långt liv, hon är dryga 90 år.
Signe vill helst att Nora bara ska heta Christina, för det gör ju hon.
S - Nora ska ABSOLUT INTE heta Magda!!
Några ord som hon ofta använder som jag säger mycket är:
- "All världens väg".
- Slurken
- Sniskan
Något annat som hon gillar att säga är: Stopp i lagens namn! och så något mer efter det :)
S - Jag vill inte att du sjunger den!
M - Men det vill jag.
S - Nu talar vi inte mer om saken!
M - Nu kan vi äta.
S - Jag har inte tid!
Jag skulle hämta en bok som vi skulle läsa. Signe vill att allt ska vara en överraskning, det betyder att man måste hålla saken bakom ryggen. När jag gick mot hennes rum ropade hon bakom mig:
S - Håll den bakom ryggen, ordentligt!
Vi pratade om familjekonstellationer.
S - Om jag får ett barn då?
M - Då blir jag mormor och du blir mamma.
S - Ja, men vem blir pappa då?
M - Om du blir kär i någon kille så kanske han blir pappan. Du kanske redan tycker om någon?
S - Näe, men jag får väl hitta nån då!
Jag, Signe och Nora dansade och jag stod lite böjd med ryggen så att Nora skulle se Signe.
S - Ställ dig upp riktigt, ko!! (Signe gillar Mamma Mu... :))
M - Vill du ha potatis eller ris till fisken?
S - Laga vad du vill.
S - Jag vill se din stora tjockrumpa!
S - Jag älskar Nora!
Signe kom in till oss en morgon och stod bredvid sängen.
S - Alltså, jag vull inte sova i er säng nu. Jag vill titta på barntv.
P - Vill du inte ha fisken? (Signe spottade ut tuggan och hade tidigare sagt att hon inte tyckte om den)
S - Jag vill ABSOLUT INTE ha någon fisk!!
Nora heter Nora Magda Christina, Magda har hon fått efter Pers farmor i hopp om ett långt liv, hon är dryga 90 år.
Signe vill helst att Nora bara ska heta Christina, för det gör ju hon.
S - Nora ska ABSOLUT INTE heta Magda!!
Några ord som hon ofta använder som jag säger mycket är:
- "All världens väg".
- Slurken
- Sniskan
Något annat som hon gillar att säga är: Stopp i lagens namn! och så något mer efter det :)
Signe Kalla!
Imorgon ska de åka Vasaloppet på Signes förskola. Men det gäller egentligen barnen som är födda -07 och tidigare. Signe är ju född -08 och vi har inte gett henne några skidor i år. Men idag hade barnen tränat och Signe hade så gärnat velat prova också, så mamma var så snäll och kom hit med våra gamla skidor ikväll.
Jag tänkte på det ikväll också, att de kanske får nåt "pris", de som är med i loppet. Och alla -07:or går på samma avdelning som Signe och för henne så är det ju hennes kompisar. Hon tänker väl inte på att de kanske är lite äldre, så hon skulle säkert fundera varför hon inte får åka med de andra, och om de får någon medalj så kanske hon skulle bli ledsen. Plus att föräldrarna är välkomna dit för att titta, och hur skulle det kännas för henne om det kom flera föräldrar med inte hennes?
Så vid halv sex tiden, efter middagen, gick vi ut så att Signe fick provåka. Det gick jättebra och hon tyckte att det var superskoj! Även fast hon ramlade i "nerförsbacken" på vår uppfart. Hon tappade inte modet, utan skrattade och sa att hon ville åka mera. Jag tycker att hon var jätteduktig! Det märktes att hon har sett lite skidor på tv nu när det har varit VM, hon flaxade rejält med stavarna när hon skulle ta stavtag :) Vi hann inte visa henne hur man skulle göra, hon satte igång direkt!
Imorgon tar vi helt enkelt med de 25 år gamla skidorna till förskolan så att hon också får vara med och åka. Så mycket som hon vill iaf :)
Jag tänkte på det ikväll också, att de kanske får nåt "pris", de som är med i loppet. Och alla -07:or går på samma avdelning som Signe och för henne så är det ju hennes kompisar. Hon tänker väl inte på att de kanske är lite äldre, så hon skulle säkert fundera varför hon inte får åka med de andra, och om de får någon medalj så kanske hon skulle bli ledsen. Plus att föräldrarna är välkomna dit för att titta, och hur skulle det kännas för henne om det kom flera föräldrar med inte hennes?
Så vid halv sex tiden, efter middagen, gick vi ut så att Signe fick provåka. Det gick jättebra och hon tyckte att det var superskoj! Även fast hon ramlade i "nerförsbacken" på vår uppfart. Hon tappade inte modet, utan skrattade och sa att hon ville åka mera. Jag tycker att hon var jätteduktig! Det märktes att hon har sett lite skidor på tv nu när det har varit VM, hon flaxade rejält med stavarna när hon skulle ta stavtag :) Vi hann inte visa henne hur man skulle göra, hon satte igång direkt!
Imorgon tar vi helt enkelt med de 25 år gamla skidorna till förskolan så att hon också får vara med och åka. Så mycket som hon vill iaf :)
Kärleksfull syster
Det här skrev jag i förmiddags, vid elvatiden kanske. Men pga driftstörning på blogg.se har det inte gått att publicera det. Jag orkar inte skriva om det heller, så därför får det bli lite knasigt med tider och sånt.
Hade precis skrivit ett inlägg om att jag är sjuk, hade 39,2 i temp igår och 39 grader imorse, men det blev nåt tok och allt försvann. Det brukar sparas utkast lite då och då, men icke den här gången. Så nu får ni inte veta mer än så. Orkar inte skriva det egentligen helt ointressanta inlägget igen.
Och eftersom jag är sjuk så tillåter jag mig att sitta i soffan med datorn i knät medan Nora sover. I vanliga fall skulle jag ha dammsugit eller plockar i ordning här hemma men det får vänta. Jag har i och för sig vikt en tvätt och satt igång en maskin som så småningom ska hängas men nu tar jag det lugnt.
Signe blir hämtad på förskolan av farmor och farfar idag och får äta middag med dem. Dagen kommer att kännas så mycket längre. När man hämtar henne vid 14 så hinner man knappt hem och få sig lunch känns det som.
Signe är så kärleksfull mot Nora nu! Det är så fint att se! Självklart så är hon där och busar ibland och försöker göra en del dumma saker, men hon är väldigt ofta snäll och go på henne också.
Härom dagen sa hon:
S - Noris, du är min kompis. Noris, du är min vän. (Vi brukar inte kalla henne Noris, det var något som Signe kom på just i den stunden :) )
Och i morse med kärleksfull röst:
S - Tänk att jag får mysa med henne! (När hon hade kramat om henne där hon satt i babysittern).
Vi har verkligen tur som har så fantastiska föräldrar som ställer upp i vått och torrt och Signe och Nora har verkligen fått kärleksfulla mor- och farföräldrar. Pers föräldrar kommer och hämtar Signe imorgon bitti så att jag ska slippa åka till förskolan när jag har feber, fastän jag inte är helt slut :) Mamma har flera gånger bytt pass för att kunna vara barnvakt åt Signe och hennes farmor blir alltid ledsen om de av någon anledning inte har möjlighet att ha Signe. 
Gotjejerna våra! Signe vill att Nora ska ligga och mysa lite med henne innan hon ska sova :) Nora suger på händerna mest hela dagarna, ni kan se vad mycket dreggel hon har på tröjan! Vi måste nog börja med dreggellappar :)
Orolig mamma
Signe har inte tagit igen sig bra efter magsjukan och febern. Hon var ingen storätare innan och nu äter hon knappt något alls tycker jag. Hon säger att hon är väldigt trött om dagarna och klagar ibland på att hon har ont i magen. Jag vet inte om det är för att hon inte äter. Att det är hunger. Men problemet är att hon inte vill äta. "Det är bra för mig" säger hon glatt för att en stund senare komma och gnälla efter nappen och snutten för att hon är trött och vill sova. Hon äter litegrann sen tycker hon att hon är klar.
Idag vaknade hon kvart i sju. Vi var på Öppna Förskolan och bvc på förmiddagen (mer om det sen) och Signe somnade i bilen påväg hem. Hon sov vidare på soffan, för jag tänkte att hon kanske kunde få vara vaken lite längre ikväll och så att hon kunde få vara glad och pigg. Hon sov i 45 minuter ungefär men efter bara en halvtimme var allt fel och hon bara grät, skrek och var arg för att jag inte ville bära henne. Hennes ständiga önskan numer " Du SKA bära mig mamma, jag kan inte gå!". Hon ville vila med mig och vi gick in i våran säng för att mysa en stund. Nora somnade i min famn och jag halvlåg i sängen och hade Nora i famnen och den andra armen om Signe, medan jag masserade hennes rygg. Där somnade hon. Igen. Hon sov i över en timme, då väckte jag henne. Hon hade förmodligen kunnat sova bra mycket längre. Klockan var halv fyra när jag väckte henne. Hon borde alltså vara jättepigg ikväll. Nejdå.
Efter att hon hade varit på toppenhumör ett tag och petat i sig lite middag kom hon och ville sova igen. Hon var trött och ville inte vara vaken mer. Klockan var då strax efter halv sex. Vi spelade lite spel i hennes rum, hela familjen, då hon plötsligt reser sig upp och tar nappen och snutten igen. Det såg verkligen ut som att hon inte orkade mera. Hon ville bara sova. Kvart över sju sov hon. Jag var inne hos henne i en kvart kanske, mot för de två minuter det har tagit tidigare den här veckan. Men jag trodde att hon inte skulle somna förrän framåt 21 pga att hon nästan sovit 2 timmar idag.
Jag vet inte vad jag ska göra! På bvc sa vår sköterska att hon kommer att äta när hon är hungrig, att det gäller att inte ge henne saker att småäta på så att hon är riktigt hungrig när det är mat. Men det funkar nog inte, för Signe säger inte att hon är hungrig. Hon säger att hon är trött och att hon vill sova när hon egentligen behöver tanka upp med mat. Det är skitjobbigt och hon är väldigt trött, ledsen och arg stora delar av tiden. Det känns som att hon har gått in i puberteten. Hon orkar inget, vill inget, och vet inte varför hon gråter. Allt bara känns jobbigt för henne... Det är klart att hon är glad också och att hon leker och har kul, som idag på Öppna Förskolan, men när hon blir så här blir allt en fajt. Tandborstningen tex måste man lirka väldigt med för att få till utan tårar.
Jag vill bara att hon ska få tillbaka någon form av matlust så att hon orkar med dagarna!
Idag vaknade hon kvart i sju. Vi var på Öppna Förskolan och bvc på förmiddagen (mer om det sen) och Signe somnade i bilen påväg hem. Hon sov vidare på soffan, för jag tänkte att hon kanske kunde få vara vaken lite längre ikväll och så att hon kunde få vara glad och pigg. Hon sov i 45 minuter ungefär men efter bara en halvtimme var allt fel och hon bara grät, skrek och var arg för att jag inte ville bära henne. Hennes ständiga önskan numer " Du SKA bära mig mamma, jag kan inte gå!". Hon ville vila med mig och vi gick in i våran säng för att mysa en stund. Nora somnade i min famn och jag halvlåg i sängen och hade Nora i famnen och den andra armen om Signe, medan jag masserade hennes rygg. Där somnade hon. Igen. Hon sov i över en timme, då väckte jag henne. Hon hade förmodligen kunnat sova bra mycket längre. Klockan var halv fyra när jag väckte henne. Hon borde alltså vara jättepigg ikväll. Nejdå.
Efter att hon hade varit på toppenhumör ett tag och petat i sig lite middag kom hon och ville sova igen. Hon var trött och ville inte vara vaken mer. Klockan var då strax efter halv sex. Vi spelade lite spel i hennes rum, hela familjen, då hon plötsligt reser sig upp och tar nappen och snutten igen. Det såg verkligen ut som att hon inte orkade mera. Hon ville bara sova. Kvart över sju sov hon. Jag var inne hos henne i en kvart kanske, mot för de två minuter det har tagit tidigare den här veckan. Men jag trodde att hon inte skulle somna förrän framåt 21 pga att hon nästan sovit 2 timmar idag.
Jag vet inte vad jag ska göra! På bvc sa vår sköterska att hon kommer att äta när hon är hungrig, att det gäller att inte ge henne saker att småäta på så att hon är riktigt hungrig när det är mat. Men det funkar nog inte, för Signe säger inte att hon är hungrig. Hon säger att hon är trött och att hon vill sova när hon egentligen behöver tanka upp med mat. Det är skitjobbigt och hon är väldigt trött, ledsen och arg stora delar av tiden. Det känns som att hon har gått in i puberteten. Hon orkar inget, vill inget, och vet inte varför hon gråter. Allt bara känns jobbigt för henne... Det är klart att hon är glad också och att hon leker och har kul, som idag på Öppna Förskolan, men när hon blir så här blir allt en fajt. Tandborstningen tex måste man lirka väldigt med för att få till utan tårar.
Jag vill bara att hon ska få tillbaka någon form av matlust så att hon orkar med dagarna!
Tandläkarbesöket
Signe var så duktig hos tandläkaren! Hon gapade stort och var glad och go den korta stund vi var där. Allt såg fint ut, men det syns att hon har napp... Den där nappen är med mer och mer tycker jag. Suck. Jag vet inte alls hur vi ska få henne att sluta med den. Tandläkaren sa att nappbettet kommer att gå tillbaka när hon slutar med nappen. Vi får helt enkelt se när det blir...