Sjukstuga i Granboskogen
Här har det varit tyst ett tag nu. Magsjukan lamslog oss i helgen och sedan har stackars Signe dragits med hög feber.
Signe skulle sova hos sin mormor och morfar i lördags. Hon kräktes i sängen strax efter halv elva på kvällen, och när de hade duschat av henne och bäddat rent hann hon bara somna in en sväng innan hon kräktes igen. Stackars liten! Hon verkade inte lida av att vara borta iaf, utan var pigg och glad emellan kräkningarna. När de sen skulle lägga sig kändes hon varm, men är man tre år så är man. Och ni har ju nyss läst om hur Signe är som person, och ni kanske kom fram till att hon är rätt bestämd :) Mormor fick minsann inte ta någon temp och hon ville absolut inte ha någon alvedon. Vi hade bara med suppar och hon tycker inte om dem. Hon tycker att de gör ont, så vi brukar ge henne flytande ipren, som såklart var hemma.
Per hade kännt sig dålig under lördagen här hemma, men hade inte behövt gå på toa vare sig för det ena eller det andra. Själv inledde jag söndagmorgon med huvudet i toalettstolen... Per fick hämta hem Signe som hade fått i sig två tuggor av pannkakan till lunchen. När hon kom hem kändes hon väldigt varm, jag ville inte bråka om tempen utan gav henne ipren och sen la jag mig med henne på soffan. Hon somnade nästan direkt. Hon hade förmodligen uppåt 40 grader för två timmar senare när hon hade sovit färdigt hade hon en temp på 39,5. Med ipren i kroppen. Och hon svarar mycket bättre på ipren än på alvedon.
Natten mellan måndag och tisdag tempade jag henne vid halv fem. Då hade hon 40,1. På kvällen hade hon vaknat och yrat flera gånger och vi fick kämpa en del innan hon tog ipren då. Nu när hon hade över 40 grader förklarade jag att jag var tvungen att ge henne medicin. "Okej då" blev hennes svar. När jag sen frågade om jag kunde få duscha av henne blev svaret återigen "okej då". Hon orkade inte ens försöka argumentera emot. Jag var livrädd för att febern skulle stiga ytterligare så jag ville försöka kyla ner henne med en dusch. Hon tog ipren utan ett ljud, hon sa bara "det är lite starkt men lite gott också".
Hon fick sova i vår säng under de nätter hon hade feber. Per fick snällt flytta in i Noras blivande rum. Jag tycker det är lite läskigt att henne i ett annat rum när hon har så hög feber. Sen vaknade hon till då och då för att hon var törstig och då är det såklart lämpligare att ha henne i samma rum.
Igår, efter duschen på natten, sov hon till kvart över 9. Hon var pigg och glad när hon vaknade och hade bara 38,2. Men tempen steg allt eftersom dagen gick och strax efter 14 var hon uppe på 39,5 igen. Min mamma kom förbi drygt en timme innan hon skulle jobba igår med nya pysselböcker till Signe. Det var skönt för oss båda då jag kunde ta ut Nora på en kort promenad och passa på att dammsuga lite.
Vid halv fyra var Signe så trött så jag gav henne ipren och hon somnade nästan sittandes i soffan, innan hon la sig ner på kudden.
Det är så himla jobbigt att försöka truga i henne nåt att dricka och äta. 1,5 liter sa de på sjukvårsrådgivningen att hon borde dricka när hon hade så hög feber... 1,5 liter liksom! Vi har erbjudit allt. Verkligen allt! Godis, glass, kakor, jucie, ja allt sånt som vi brukar undvika på vardagar. Men det är inte så mycket som har smakat. Hon tycker till och med att tandkrämen smakar illa nu! Som att hennes smaklökar har fått sig en törn då hon inte ätit något...
Nu har febern släppt iaf och vi lyckades ta oss ut en sväng idag.
Vi skulle på 3-års kontroll på BVC i måndags, men ska dit på fredag istället. Kul att göra hennes vägning efter en vecka utan mat... Hon som inte är någon storätare i vanliga fall.
Imorgon ska hon få åka till farmor och farfar. Jag vill inte att hon ska till förskolan ännu, eftersom hon inte äter så himla bra. Men jag känner att vi behöver ett litet brejk nu. Man kan inte bli arg på sitt barn när de är så sjuka. Man blir bara så förtvivlad, ledsen och rädd när de inte får i sig nåt. Det känns liksom hopplöst och det går inte att göra så mycket. Vill hon att jag ska bära henne ifrån soffan till toaletten för att hon har ont i hela kroppen så gör jag det. Vill hon ha två chokladbitar så får hon det. Vill hon inte ha någon mat men säger att en piggelin går bra, ja då får hon det.
Idag hade hon inte feber längre och jag tror att min brist på sömn har kommit ikapp för jag hade verkligen inget tålamod att ta diskussioner idag. Men imorgon eftermiddag är det tandläkarbesök som gäller för 3-åringen och då hoppas jag att vi alla är pigga och glada igen!
Signe skulle sova hos sin mormor och morfar i lördags. Hon kräktes i sängen strax efter halv elva på kvällen, och när de hade duschat av henne och bäddat rent hann hon bara somna in en sväng innan hon kräktes igen. Stackars liten! Hon verkade inte lida av att vara borta iaf, utan var pigg och glad emellan kräkningarna. När de sen skulle lägga sig kändes hon varm, men är man tre år så är man. Och ni har ju nyss läst om hur Signe är som person, och ni kanske kom fram till att hon är rätt bestämd :) Mormor fick minsann inte ta någon temp och hon ville absolut inte ha någon alvedon. Vi hade bara med suppar och hon tycker inte om dem. Hon tycker att de gör ont, så vi brukar ge henne flytande ipren, som såklart var hemma.
Per hade kännt sig dålig under lördagen här hemma, men hade inte behövt gå på toa vare sig för det ena eller det andra. Själv inledde jag söndagmorgon med huvudet i toalettstolen... Per fick hämta hem Signe som hade fått i sig två tuggor av pannkakan till lunchen. När hon kom hem kändes hon väldigt varm, jag ville inte bråka om tempen utan gav henne ipren och sen la jag mig med henne på soffan. Hon somnade nästan direkt. Hon hade förmodligen uppåt 40 grader för två timmar senare när hon hade sovit färdigt hade hon en temp på 39,5. Med ipren i kroppen. Och hon svarar mycket bättre på ipren än på alvedon.
Natten mellan måndag och tisdag tempade jag henne vid halv fem. Då hade hon 40,1. På kvällen hade hon vaknat och yrat flera gånger och vi fick kämpa en del innan hon tog ipren då. Nu när hon hade över 40 grader förklarade jag att jag var tvungen att ge henne medicin. "Okej då" blev hennes svar. När jag sen frågade om jag kunde få duscha av henne blev svaret återigen "okej då". Hon orkade inte ens försöka argumentera emot. Jag var livrädd för att febern skulle stiga ytterligare så jag ville försöka kyla ner henne med en dusch. Hon tog ipren utan ett ljud, hon sa bara "det är lite starkt men lite gott också".
Hon fick sova i vår säng under de nätter hon hade feber. Per fick snällt flytta in i Noras blivande rum. Jag tycker det är lite läskigt att henne i ett annat rum när hon har så hög feber. Sen vaknade hon till då och då för att hon var törstig och då är det såklart lämpligare att ha henne i samma rum.
Igår, efter duschen på natten, sov hon till kvart över 9. Hon var pigg och glad när hon vaknade och hade bara 38,2. Men tempen steg allt eftersom dagen gick och strax efter 14 var hon uppe på 39,5 igen. Min mamma kom förbi drygt en timme innan hon skulle jobba igår med nya pysselböcker till Signe. Det var skönt för oss båda då jag kunde ta ut Nora på en kort promenad och passa på att dammsuga lite.
Vid halv fyra var Signe så trött så jag gav henne ipren och hon somnade nästan sittandes i soffan, innan hon la sig ner på kudden.
Det är så himla jobbigt att försöka truga i henne nåt att dricka och äta. 1,5 liter sa de på sjukvårsrådgivningen att hon borde dricka när hon hade så hög feber... 1,5 liter liksom! Vi har erbjudit allt. Verkligen allt! Godis, glass, kakor, jucie, ja allt sånt som vi brukar undvika på vardagar. Men det är inte så mycket som har smakat. Hon tycker till och med att tandkrämen smakar illa nu! Som att hennes smaklökar har fått sig en törn då hon inte ätit något...
Nu har febern släppt iaf och vi lyckades ta oss ut en sväng idag.
Vi skulle på 3-års kontroll på BVC i måndags, men ska dit på fredag istället. Kul att göra hennes vägning efter en vecka utan mat... Hon som inte är någon storätare i vanliga fall.
Imorgon ska hon få åka till farmor och farfar. Jag vill inte att hon ska till förskolan ännu, eftersom hon inte äter så himla bra. Men jag känner att vi behöver ett litet brejk nu. Man kan inte bli arg på sitt barn när de är så sjuka. Man blir bara så förtvivlad, ledsen och rädd när de inte får i sig nåt. Det känns liksom hopplöst och det går inte att göra så mycket. Vill hon att jag ska bära henne ifrån soffan till toaletten för att hon har ont i hela kroppen så gör jag det. Vill hon ha två chokladbitar så får hon det. Vill hon inte ha någon mat men säger att en piggelin går bra, ja då får hon det.
Idag hade hon inte feber längre och jag tror att min brist på sömn har kommit ikapp för jag hade verkligen inget tålamod att ta diskussioner idag. Men imorgon eftermiddag är det tandläkarbesök som gäller för 3-åringen och då hoppas jag att vi alla är pigga och glada igen!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är såna här gånger det är bra att dom dricker välling! För det går alltid i, men det kanske hon slutat med? Usch är så tråkigt när dom är sjuk! Hoppas ni alla mår bra nu :) Kram
Postat av: Frida
Nej, hon dricker fortfarande välling. Men hon vägrade välling annat än på morgon och kvällen... men det var ju alltid nåt. Även om hon inte drack så mycket som hon brukade.
Trackback