Frida & Familjen

Det finns ett inlägg som är skrivet om hur Signe är som tvååring. Jag fortsätter på samma spår och skriver ett inlägg om henne som treåring på samma sätt.

Nu har jag hunnit bli tre år! Jag är en ganska stor tjej nu. Och jag har blivit storasyster också! Nora heter min lillasyster, hon är väldigt söt! Det säger jag ofta, att hon är söt. Hon tycker om när jag pratar med henne, då skiner hon upp som en sol. Så det vill mamma gärna att jag gör. Så jag gör väl det då. Ibland. Men ofta vill jag busa lite och så pratar jag tokigt istället för på riktigt!

Jag tycker fortfarande om samma saker som när jag var 2 år. Då gillade jag bokstäver och siffror, och det gör jag fortfarande. Nu kan jag räkna till 29 helt själv, sedan säger jag att det blir tjugotio, för det vill jag säga. Jag vet att det inte är så egentligen, men om jag vill räkna så så får jag det. Så det så!

Jag kan nästan sjunga ABC visan själv. Då sjunger man alfabetet. Sjunga är för övrigt något som jag tycker mycket om! Förr vågade jag inte riktigt sjunga, utan ville att bara mamma eller pappa skulle göra det. Men nu är det superskoj och några av mina favoritsånger är Idas Sommarvisa, Emil-sången och Pippi-sången.
Jag tycker jättemycket om Astrid Lindgrens figurer. Jag vet att hon heter så, Astrid Lindgren. Den där gamla tanten som syns på alla filmerna. Jag har många sånna filmer! Och skivor, som man kan lyssna på! Mamma säger att vi ska åka till Astrid Lindgrens Värld den här sommaren, det ska bli kul och det pratar jag om ibland.

Jag har börjat träna på att skriva också. Det är svårt med pennan, men några bokstäver kan jag få till när jag koncentrerar mig. De med raka sträck är lättast, eller O. Det är enkelt att göra. L, I, E och sånna kan jag få till. Men att skriva på datorn är bättre! Det tycker jag är roligt och jag har gjort det ganska länge nu. Så jag kan det. Jag vet vart bokstäverna sitter och hittar dem ganska snabbt. Jag brukar säga åt mamma och pappa att blunda och så överraskar jag dem med att skriva SIGNE, NORA, MAMMA eller PAPPA. De namnen kan jag skriva helt utan hjälp! När jag ska testa skriva ett nytt ord har mamma lärt mig att ljuda. Så då gör jag det och ofta kan jag få fram rätt bokstav och skriva det nya ordet. Det är kul att skriva!

Men jag gillar att leka med annat också. Pippifigurerna är mina stora favoriter! De leker jag jättemycket med! Jag har både ett pippihus och en Hoppetossabåt. Sen har jag fått många fina Duplogubbar, klossar och djur som jag leker mycket med. Det är kul att bygga!

Spela spel gillar jag! Rita är också skoj. Mamma vill väldigt gärna att jag ska rita vår familj, men jag vill välja själv! Och jag vill helst rita streck, prickar och runda ringar. Men för att göra henne glad har jag ritat vår familj ändå. Men helst vill jag inte det. Jag vill att mamma ska göra det istället.

Det sägs att jag har en väldig fantasi! Jag tycker om att hitta på egna lekar och kan leka med vad som helst. Jag har ju tex inga Emil-figurer eller Madicken-figurer eller Pingu-figurer så då brukar jag ta teskedar, dulpobitar, stenar eller vad som finns tillgängligt och så leker jag att det är dem. Jag kan sitta länge, länge och leka mina lekar.

Jag är fortfarande väldigt bestämd av mig. Jag vill väl bestämma själv vad jag ska äta tex! Och man kan faktiskt få ändra sig. Bara för att jag alltid har tyckt om stuvade makaroner behöver jag inte göra det längre... Korvstroganoff är supergott iaf, det gillar jag varje dag! Och blodpudding! En kall skiva och en varm. Så vill jag ha den.

Livet känns iaf mycket roligare nu än för ett tag sedan. Som alla andra treåringar har jag haft det lite tufft med det som ni föräldrar kallar "trots". Men hallå?! Vi går igenom skitjobbiga saker ju! Klart att det påverkar oss och jag har kunnat bli mycket arg, gråtit en hel del och satt mig på tvären. Ganska ofta. Som när ni mammor är gravida! Då får ni minsann skylla på hormonerna... Nu har iaf det värsta lagt sig. Jag känner mig gladare och mer harmonisk. Jag vill ju såklart bestämma mycket själv, men jag skrattar lite åt mamma och pappa när de blir arga istället för att lägga mig ner och gråta och skrika. Jag tycker det är roligare! Men det är klart, jag ska inte sticka under stolen med att jag blir arg ibland. Och gråter. Och skriker. Högt. Men det är mest när jag är trött. Precis som ni vuxna alltså!

När jag hade gått igenom den här jobbiga perioden så blev allt roligare på förskolan också. För jag lärde mig hur jag ska leka med de andra i gruppen. Det är nåt man lär sig som treåring har vår bvc-sköterska sagt och ja, det var precis det som hände! Så nu springer jag in direkt när vi kommer till förskolan.

Jag sover mycket bättre på nätterna nu när jag är 3 år. I somras började jag somna själv igen! Ingen blev gladare än mamma. Jag fick börja lyssna på Astrid Lindgren sagor och då kände jag mig trygg. Det var härligt! Men sen kom den här utvecklingsperioden jag gick igenom och då ville jag att mamma skulle sitta där igen. Ja, mamma. Inte pappa den här gången heller. Jag vet, det kan tyckas lite löjligt men nu har vi iaf gått halva vägen var. Pappa läser boken och mamma sitter vid fotändan på sängen när jag ska sova. Jag somnar snabbt nu så hon behöver bara sitta en väldigt kort stund. Men jag gillar att ha henne där. Nattvälling? Nej, men gud! Det är bara för bebisar... Eller ja. Jag dricker inte det längre iaf. Jag sover som en stock på nätterna. Oftast iaf. Men det är klart att man drömmer ibland, och då vill jag att mamma kommer. Kommer pappa in till mig på natten blir jag skrikarg och säger åt honom att gå. Men kanske att han kan få bära in mig till deras rum, för ibland ger mamma Nora mat och då kan hon inte komma. Men jag är ju stor nu så ibland går jag in själv också. Men drömmer man om monster vill man inte sova själv. Inte när man är tre år.

Nappen och Snutten har jag fortfarande. Det tisslades och tasslades om att jag skulle lämna dom till tomten, men tji fick ni! Senast idag sa jag till mamma att jag aldrig kommer att sluta med dom. Mamma tjatar om tänder som kan bli sneda, men jag älskar ju min napp! Så det så!