Utvecklingsuppdatering - Signe

Signe är inne i sin värsta period hittills. Suck. Eller suck, vi suckar inte. Vi bryter nästan ihop. Japp, det är sanningen det. Jag tycker att det är okej att säga att man håller på att krackelera för att barnen äter upp ens energi. Jag tycker att det är okej att säga att man är sjukt trött på att barnen inte sover. Om det nu är så det är. Jag tycker att det är mer än okej faktiskt, jag tycker att det är bra! Alla som är föräldrar vet att det inte ändrar ens kärlek till sina barn. Att läsa om morsor som glatt berättar att deras barn är inne i en sådan tuff utvecklingsperiod (trotsålder) eller att de inte har fått sovit på en vecka, men att livet är på topp ändå känns liksom inte riktigt ärligt. Eller så finns det supermorsor där ute som aldrig bryter ihop, aldrig skiker för högt åt sitt barn, aldrig behöver be sitt barn om förlåtelse för att man blev onödigt arg... Vad vet jag. Jag är inte en av dem iaf.

Nå. Signe har det iaf jäkligt tufft just nu. När hon har det jobbigt får vi alla det jobbigt. Vissa dagar hanterar jag det bättre än andra. That´s life. Vissa dagar har jag mer ork och orkar vara lugn och pedagogisk rakt igenom en lång, utdragen, kaosartad, hysterisk skrikorgie. Vissa dagar har jag inte den där orken och så står vi där igen. Två treåringar (ibland tre, när Per rycker in) som inte har en chans i världen att lösa konflikten. Oftast så går det inte att lösa, för det finns inget som skall lösas. Signe blir arg, så vansinnigt arg så att vi alla till slut glömmer bort vad hon blev arg över.

En dag satt hon och försökte få in ett omslag i ett dvdfodral. Jag frågade om hon ville ha hjälp och fick argt till svar:
"JAG VILL GÖRA DET SJÄLV! JAG VILL GÖRA ALLLTING SJÄLV, MEN DET GÅÅÅR IIIIIIINTEEEEEEE!"
Det är precis så det är. Tre år, då vill man klara sig själv. Helt och hållet. Med mamma och pappa inom en armslängd om det behövs. Och när man väl behöver sin mamma och pappa är det ett bevis på misslyckande och då kommer brytet. Det behöver inte vara nåt som strular för att Signe ska gå i bitar.

Igår gjorde jag mellis efter att vi hade kommit hem från förskolan. Jag gjorde macka till henne och berättade glatt att jag minsann hade köpt blåbärssoppa! Hon som älskar blåbär. "JAG VILL INTE HA BLÅBÄRSSOPPA! JAG TYCKER INTE OM DET, JAG VILL HA NYPONSOPPAAAAAAAAAAAAA!" Och där var vi igång.

Vi har aldrig sett henne såhär förut. Kanske är det för att hon inte har varit tre år förut. Känns som att det inte var riktigt rätt läge att sluta med nappen ändå. Hade vi vetat vad som väntade runt hörnet hade vi förmodligen väntat. Hon pratar fortfarande om nappen ibland. Stackarn.

När hon blir arg så beter hon sig precis som Lotta på Bråkmakargatan. Undrar jag om Astrids filmer är så bra att se på i den här åldern... Hon stampar hårt med foten i marken och låter precis som Lotta när hon är arg. Hon kastar saker och försöker slåss. Puh. Hon var ju väldigt "arg" i höstas också, när hon hade en fin trotsperiod och så lugnade sig allt efter jul och hon blev så tillfreds. Det märktes att hon hade ett lugn i både knoppen och kroppen. Jag längtar för hennes skull, och vår, efter lugnet efter stormen. Och det är väl också lugnet före nästa storm också förmodligen.

Men allt är som vanligt inte bara jobbiga trotskonflikter utan livet är ju fullt av lycka, kärlek och skratt också.
I förrgår lärde sig Signe att uttala SJE-ljud.
Tidigare har hon sagt Focklad, Felé, Färnor, Förövare. Nu är det CHoklad, GElé, STJärnor, SJörövare. Hon säger det extra tydligt för att hon inte ska "ramla tillbaka" till det gamla. Och hon blev superstolt när hon såg min reaktion när hon plötsligt sa GELÉ klockrent. Nu är det R och TJE kvar :)

Hon leker mer självständigt än någonsin nu. Hon kan poa på hur länge som helst på egen hand och hennes fantasi har inga gränser. Man hör hur hon går runt och småviskar med ljus röst när hon leker med sina figurer. Oftast leker hon med fyra saker, då är det vår familj eller Emils familj. Jag sa till henne en dag när hon hade kläder med Pippi på att det var ju hennes favorit, men nej då. Emil är minsann hennes favorit svarade hon :)



Kommentarer
Postat av: jessika

vad bra du skriver, man kan inte sluta läsa och så himla kul för er sen att gå tillbaka och läsa sj om flera år :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback