Lördagsfika i plusgraderna!
Igår eftermiddag var det verkligen härligt ute! Vi tog med oss bullar och lördagsgodis ut efter lunchen och satte oss i lä mot husväggen.
Nora mumsade bulle, men så fick hon se att Signe höll i en himla fin påse. Och det fanns något i den... Så hon fick en chokladbit. Gott! tyckte Nora. Vår lilla gottegris! Och jag minns i ärlighetens namn inte om hon har fått smaka på choklad tidigare... jag har nämligen för mig det och i sådana fall finns det garanterat dokumenterat på någon bild, men eftersom jag har varit så himla dålig med bloggen i höstas och under vintern så har jag ingen koll. Det är det sämsta med att jag inte bloggar. Allt som jag kommer att glömma bort för att jag inte skriver ner det här.
Tur jag har kameran i alla fall. Det finns ju en chans att gå tillbaka i tiden och lägga ut inlägg. Om jag någon gång känner att jag får tid till det... Jag hoppas jag gör det!
Och så drack vi oboy! Nora klunkade i sig massa varm oboy. Mumsigt värre! Hon har verkligen börjat visa att hon inte är en liten tjej längre. Hon nästintill vägrar att dricka ur pipmuggen. Nu är det glas som gäller. Idag kramade jag henne hårt och andades in hela henne. På ett mer medvetet sätt än vad man gör annars. Det slog mig att hon aldrig mer kommer att vara 1 år och 3 månader och 2 dagar.
Efter att ha varit sjuk i en evighet ska hon få köra igång med inskolningen imorgon igen. Signe ska få spendera dagen hos mormor och morfar, för på torsdag far mormorn till Kambodja för att hälsa på min morbror och hans familj! Hon åker med min moster och min mormor och morfar. Härligt för dem!
Nora mumsade bulle, men så fick hon se att Signe höll i en himla fin påse. Och det fanns något i den... Så hon fick en chokladbit. Gott! tyckte Nora. Vår lilla gottegris! Och jag minns i ärlighetens namn inte om hon har fått smaka på choklad tidigare... jag har nämligen för mig det och i sådana fall finns det garanterat dokumenterat på någon bild, men eftersom jag har varit så himla dålig med bloggen i höstas och under vintern så har jag ingen koll. Det är det sämsta med att jag inte bloggar. Allt som jag kommer att glömma bort för att jag inte skriver ner det här.
Tur jag har kameran i alla fall. Det finns ju en chans att gå tillbaka i tiden och lägga ut inlägg. Om jag någon gång känner att jag får tid till det... Jag hoppas jag gör det!
Och så drack vi oboy! Nora klunkade i sig massa varm oboy. Mumsigt värre! Hon har verkligen börjat visa att hon inte är en liten tjej längre. Hon nästintill vägrar att dricka ur pipmuggen. Nu är det glas som gäller. Idag kramade jag henne hårt och andades in hela henne. På ett mer medvetet sätt än vad man gör annars. Det slog mig att hon aldrig mer kommer att vara 1 år och 3 månader och 2 dagar.
Efter att ha varit sjuk i en evighet ska hon få köra igång med inskolningen imorgon igen. Signe ska få spendera dagen hos mormor och morfar, för på torsdag far mormorn till Kambodja för att hälsa på min morbror och hans familj! Hon åker med min moster och min mormor och morfar. Härligt för dem!
Kommentarer
Trackback