Att veta vad man vill

Vi har två viljestarka tjejer! Jag glömde helt bort att skriva om Noras enorma vilja och humör när jag printade ihop hennes korta inlägg om hur hon är vid 9 månader.

Hon hatar att byta blöja nu. Och sker det på skötbordet hatar hon det än mer. Idag skrek hon redan när jag la ner henne och när jag tog tag i hennes fötter för att få bort bajset (ja, det var en bajsblöja) börjar hon liksom jucka. Fort. Medan hon ligger på rygg. Till slut tappar jag taget. Hennes bajsrumpa åker ner på skötbordet igen, blöjan lyckas hon sparka ner så att den med "felvänd" sida hasar mot mina kläder... Signe brukar kalla henne för en ko för att hon bajsar koblajor, så ni kan ju tänka er hur det såg ut. Jisses. Vi lägger nog ner blöjbytandet. Eller i alla fall på skötbordet. Och ni som har bytt småflickors bajsblöjor vet hur det brukar se ut när man bajsar sittandes. Ni andra kan säkert föreställa er. Förlåt mig. Nog om bajs!

Har Nora en sak som hon inte får ha, blir hon helt vansinnig när vi tar av henne den. Vi brukar säga "tack tack" på ett glatt sätt, och när hon sen inte får tillbaka den inser hon väl att hon har blivit lurad och då tar det hus i helvete.
När hon blir såhär arg eller om hon gör illa sig och börjar gråta hejdlöst så juckar hon alltid med hela kroppen samtidigt. Som att verkligen visa sitt missnöje med situationen. Värst är det såklart när hon toknöjt visar upp vad hon har hittat, kanske en pytteliten, för henne livsfarlig, Signeleksak eller en psppersbit att tugga på och så tar vi den ifrån henne. Stackars liten.

Jag skrev i hennes 9-månaders inlägg att hon bara sa "vovvov" hela tiden, men idag har hon börjar snacka även med sitt andra ordförråd. Hon sa "titta" och "tittadää" många gånger idag.

Hon gick med gåvagnen själv idag också. Jag sprang ju såklart efter henne i alla fall, som den hariga morsa jag är, men var tvungen att släppa henne lös några gånger för att hinna hala upp kameran. Det känns som att hon verkligen har tränat balansen sen hon lärde sig att stå själv. Och när hon känner att man släpper henne, när hon står själv, blir hon så himla toknöjd över sig själv! Det är underbart att se!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback