Sömn
Först måste jag bara skriva om hur bra Nora sover! Ja, jag kommer väl få tillbaka det här som en smäll på käften bara för att jag nämner det. För så fort man skriver att barnen sover bra så vet man ju att det blir tvärtom innan man ens har hunnit sagt god natt. Men jag vill gärna skriva ner det för min egen skull så att jag inte glömmer att hon sov väldigt bra på nätterna när hon var liten bebis.
Nora sov till 4,45 inatt i sin vagga innan hon ville ha mat! Ljuvligt! Då hade hon vart utan mat i över 7 timmar. Hon har haft flera sånna nätter när hon inte har ätit förrän efter 4. Det är verkligen underbart och jag blir glad ända in i själen! Och jag känner verkligen att det är min tur att få en bebis som gillar att sova på natten. Signe kunde bli piggelin när som helst och hon drack ju välling nattetid till hon var 2 år. Nu vet jag ju såklart att Nora bara är 10 veckor och att mycket kan hända, men det är ändå hur härligt som helst och jag tycker att jag förtjänar det. Så det så!
Nora hade precis ätit klart och jag hade slumrat till när jag kikade upp. Då stod Signe vid sängkanten. Klockan var några minuter i 5. Jag testade att lägga ner Nora i vaggan och hon sov vidare. Signe la sig mellan mig och Per för att sova vidare. Men eftersom jag en kvart tidigare hade blivit överlycklig över att Nora sovit så länge så fick jag smällen tidigare än anat. Signe kunde minsann inte alls somna om. Hon låg vaken till kl 6 då hon fick följa med Per upp. Jag kunde med andra ord inte heller sova mellan 5-6. Sen somnade jag däremot om. Men är det inte typiskt?!
Natten innan kom Signe in redan vid kvart över 1 på natten. Då fick Per ta sin kudde och lägga sig i Noras blivande rum. Typiskt att hon ska börja sova dåligt nu när Nora sover så bra! Jag hoppas att det är väldigt tillfälligt och att det går över snarast!
Väldigt typiskt!
Emily kommer över till vår säng varje natt. Oftast runt midnatt redan och så vaknar hon varje gång jag ska ge Johannes mat, blir ganska pigg och frågar "Vad ska du göra?" och håller på donar i sängen. Som tur är kan hon iaf somna om, men vaknar rätt tidigt på morgnarna fortfarande. Hon har alltid varit en morgonmänniska :)
Detta är väl ingen tröst, men ändå: Tänk att småbarnstiden är en kort period i livet, det går över och rätt vad det är har ni två tonåringar där hemma som ni får släpa ur sängen på morgnarna istället, haha!
Tuva har också börjat komma till oss nu. Några nätter har det hänt än så länge iofs, men jag tror det beror på mörkret och att hon läser och pratar mycket om olika figurer som hon sen är rädd för. Vi har många lampor tända men det verkar inte spela någon roll...hmpf. :)
Känner igen det där med Noras sömn också. Jag hade många härliga månader när Vilma sov hela nätterna till och med, utan mat. Kunde vakna vid 6-7.
Vet inte vad som hände, haha! Men nu är hon omöjlig och jag har sagt länge att jag ska ta tag i det. Nu MÅSTE jag göra det för det börjar bli drygt. =)
Hoppas Noras sömn håller i sig framöver!
Kram