Nora 11 månader

Den 6/11 blev Nora 11 månader!

Den 29/10 började Nora gå själv, fullt ut! Det vill säga, hon började stega iväg själv åt håll där ingen annan var. Den 23/10 gjorde hon det också, men så fegade hon ur några dagar igen :) Hon började ju gå väldigt tidigt, eftersom hon inte ens var 11 månader, men ändå hade hon tid att ta det väldigt lugnt! Tur var väl det! Att hon började hejda sig ett slag.

Sömn
Nora sover fortfarande väldigt bra! Och hon sover fortfarande i vårt rum. Signe flyttade vi redan vid 8 månader. Men då sov ju hon så dåligt om nätterna också, så jag hoppades att jag inte skulle störas lika mycket av henne om vi flyttade henne. Att jag kanske inte skulle vakna vid minsta lilla ljud iaf. Eftersom Nora sover bra och ibland till och med sover fram till morgonen utan att ha bökat något så gör det ju inte så mycket att hon sover bredvid :)

Typiskt är det väl att när Nora sover hela natten så ropar Signe mitt i natten istället. Suck. Ja, inte är jag förvånad inte. Att det finns nån där uppe som så himla gärna vill ställa till det för en är ibland uppenbart. Även om det bara handlar om småsaker, så går det liksom inte att få till, till 100%.

Mat
Nora äter vår mat, som jag skrev i 10-månaders inlägget så började hon med det då. Jag fyller ut med någon burk då och då om det är något som känns sådär, eller om det tex inte blev mat kvar till en lunch. När man ska iväg någonstans är det himla lämpligt också.

Hon tycker mycket om clementiner. Det äter hon ofta efter lunch. Även när de tidigare i höst var surare, satsumas, så mumsade hon i sig dem. Rivet äpple är också gott. Och banan såklart! Ja, hon tycker verkligen om det mesta, även i matväg, och det är sällan hon motar bort något.
När hon den 29/10 fick smaka våffla med sylt (!) blev hon alldeles lyrisk och mumsade i sig en halv våffla. Till efterrätt. Hon hade nämligen redan ätit sin mat. Det kanske är lite sådan mat som jag inte tycker "duger" till henne än :)

Gillar
Ja, det mesta gillar hon. Hon älskar att röra till. Dra ut saker ur lådor. Vare sig det är i köket, hallen, vardagsrummet, Signes rum... Överallt! Skåpen i badrummen är också roliga. Så det är ett evigt plockande. Städar jag efter henne på ett ställe så passar hon på att stöka till på nästa. Signes låda med dockkläder är väldigt rolig. Kläder i allmänhet är skoj. Hon tycker det är superskoj att hänga i tvättstugan och "hjälpa" till med tvätten.
Hon brukar få en ikeakasse med kläder som inte är tvättade, som hon kan röja runt med. Då är hon sysselsatt ett tag :)

Ord som snackas nu:
- Mamma! (det försvann under 2 veckor kanske)
- Pappa (det hörs mer sällan, när hon tittar på bilderna på väggarna säger hon något som låter som "Pä", men vi säger ju aldrig Per, så det kan inte vara det hon har snappat upp)
- Titta
- Tittadää
- Booo (åt alla djur numer. Enstaka fall kan hon säga vovvov eller vooo)
- Baba (lampa)
- Tattatt (hörs mer och mer sällan)
- Bebe (den 3/11 tittade hon på våtservetterna på affärn och sa Bebe, precis som bebis. Och jag hörde det fler gånger efter det. Men sedan försvann det igen)
- Ajaj (hon kan säga det när hon går fram till något som hon vet att hon inte får röra, och så kikar hon på oss och flinar lite grann) Ajaj kanske hon kunde redan vid 10 månader.

Överlag verkar det som att hon när hon kan ett ord lämnar det lite, som för att ge plats åt nya. Hon lägger det väl någonstans i hjärnan så att det kan plockas fram igen, men hon behöver utrymme för att lära sig mera saker så när det väl sitter skyfflas det lite åt sidan. Som med mamma, som hon inte sa på 2 veckor. Då höll hon väl på att lära sig nya ord som behövdes tränas på. Och vovvov, som hon ett tag sa åt allt. Inkl oss! Det säger hon knappt alls längre.

Hon vinkar när man säger "hej", "hej då" eller när någon stänger dörren och går. Hon springer ofta ut till köket när någon har gått och vill försöka titta ut genom fönstret. Hon har lärt sig av Signe att vi brukar göra så. Gå till köksfönstret och vinka.

Den 3/11 ställde hon sig upp från sittande för första gången. Alltså utan att ta stöd av något. Hon ramlade när hon gick så hon hamnade på rumpan, sedan lyckades hon komma upp lika fort igen på samma ställe. Så nu är det slut på kryandet, när hon inte behöver det för att ta sig till grejer att resa sig upp emot.

När vi sjunger "klappa lilla magen" klapppar sig Nora om magen och ser himla stolt ut!

Jag skrev i 10-månaders inlägget att hon är så gosig. Att hon är så go, kommer och kramas och tycker om att mysa och gosa. Hon är verkligen en känslomänniska rakt igenom. Det vill säga, hon blir rasande när något inte går hennes väg. När man tar av henne något, om man inte förstår vad hon menar, om hon inte kan leka vidare för att vi måste byta blöja... Ja, det spelar ingen roll vad det är, men minsta lilla motgång och hon blir helt galen! Slänger sig ner mot golvet och skriker och gråter. Kastar sig liksom. Det gjorde aldrig Signe! Det räcker att man säger "ajaj" så blir hon helt förstörd. Vi har några filmer på det och det ser för roligt ut! Stackars lite. Det är inte lätt att vara lillasyster, för det är ofta man hittar nåt spännande som man inte får ha...



Bilderna är ifrån den 6/11.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback