God Jul och Gott Nytt År!
Den här julbilden publicerade jag dagen före julafton. Men det måste ha blivit nå tok, så nu har jag fått tummen ur och publicerar den alltså igen.
Snart är det 2012. Det här måste ha varit min bloggs sämsta år. Men vad spelar det för roll egentligen? Huvudsaken är väl att mitt riktiga liv är så bra som det kan vara! Men. Jag vill försöka få in lite viktiga saker i den bloggen ändå. I efterhand sådär. Det kommer väl. Kanske. Förhoppningsvis. Men det här året börjar jag jobba igen och inte lär väl det resultera i mer tid?
Jag såg tex att jag glömde flera av Noras färdigheter när jag skrev hennes 12-månaders inlägg, och inte ens det har jag lyckats fixa in. Det är otroligt hur upptagen en föräldraledig tvåbarnsmorsa kan bli. Som inte tränar (inte nämnvärt iaf), som inte pluggar nåt snitsigt på sidan av, som inte gör så mycket mer än att ta hand om barnen. Städa. Tvätta. Laga mat. Leka. Busa. Pussas. Kramas. Diska? Nej, det gör Per och diskmaskinen. Lite av deras kall verkar det som. Umgås gör jag också. Sen får vi inte glömma det fantastiska dockskåpet som jag har renoverat inför jul. Det tog ju sin lilla tid det med. Och alla fina fotograferingar som jag fått äran att göra! Just det, ni borde få se bilder på dem också. Tiden ja.
Men nu är det snart ett nytt år! Nya tag? Förra årets nyårslöfte var en tvätt om dagen. Inte ens det lyckades jag med, trots att jag har varit mammaledig. Eller var det två år sedan jag hade det löftet? Tiden bara rusar förbi mig känns det som. Som för alla andra småbarnsföräldrar. Eller föräldrar överhuvudtaget kanske. Eller alla?
En sak kan jag konstatera i alla fall. Och det är att jag för världen inte kan förstå hur man kunde stöka till runt sig utan barn. Hur var det möjligt? Och vad pratade jag och Per om vid middagen? Ingenting? Eller var det då vi hade tid att fråga hur dagen på jobbet hade varit? Det är underbart att vara mamma! Det är liksom först då man (läs: jag, för jag borde inte dra alla över en kam) förstår hur livet är tänkt att levas.
Men hoppla vilket inlägg hörrni! Sånt här har vi inte skådat sedan Sundsvall brann.... Eller jo. Det har vi visst det.
Här kommer iaf den omtalade bilden. På de underbaraste pepparkaksgummorna! Sötare har ni inte skådat!
Gott Nytt År på er alla!
Snart är det 2012. Det här måste ha varit min bloggs sämsta år. Men vad spelar det för roll egentligen? Huvudsaken är väl att mitt riktiga liv är så bra som det kan vara! Men. Jag vill försöka få in lite viktiga saker i den bloggen ändå. I efterhand sådär. Det kommer väl. Kanske. Förhoppningsvis. Men det här året börjar jag jobba igen och inte lär väl det resultera i mer tid?
Jag såg tex att jag glömde flera av Noras färdigheter när jag skrev hennes 12-månaders inlägg, och inte ens det har jag lyckats fixa in. Det är otroligt hur upptagen en föräldraledig tvåbarnsmorsa kan bli. Som inte tränar (inte nämnvärt iaf), som inte pluggar nåt snitsigt på sidan av, som inte gör så mycket mer än att ta hand om barnen. Städa. Tvätta. Laga mat. Leka. Busa. Pussas. Kramas. Diska? Nej, det gör Per och diskmaskinen. Lite av deras kall verkar det som. Umgås gör jag också. Sen får vi inte glömma det fantastiska dockskåpet som jag har renoverat inför jul. Det tog ju sin lilla tid det med. Och alla fina fotograferingar som jag fått äran att göra! Just det, ni borde få se bilder på dem också. Tiden ja.
Men nu är det snart ett nytt år! Nya tag? Förra årets nyårslöfte var en tvätt om dagen. Inte ens det lyckades jag med, trots att jag har varit mammaledig. Eller var det två år sedan jag hade det löftet? Tiden bara rusar förbi mig känns det som. Som för alla andra småbarnsföräldrar. Eller föräldrar överhuvudtaget kanske. Eller alla?
En sak kan jag konstatera i alla fall. Och det är att jag för världen inte kan förstå hur man kunde stöka till runt sig utan barn. Hur var det möjligt? Och vad pratade jag och Per om vid middagen? Ingenting? Eller var det då vi hade tid att fråga hur dagen på jobbet hade varit? Det är underbart att vara mamma! Det är liksom först då man (läs: jag, för jag borde inte dra alla över en kam) förstår hur livet är tänkt att levas.
Men hoppla vilket inlägg hörrni! Sånt här har vi inte skådat sedan Sundsvall brann.... Eller jo. Det har vi visst det.
Här kommer iaf den omtalade bilden. På de underbaraste pepparkaksgummorna! Sötare har ni inte skådat!
Gott Nytt År på er alla!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Supersöta brudar ni har. Det är själva livet ,att inte hinna med. Att sitta sen, när de supersöta är tonåringar å inte vill bli kallad supersöt, å säga oj oj oj att vi inte..... hur kul är det. Njut av dina pepparkakor. Tvätta hinner du, el maskinen sen. Kram å gott nytt år. Monika B
Trackback