Signes favorit, Bert.

Dagarna rasar förbi, likaså veckorna! Det kommer inte att dröja förrän sommaren börjar smyga sig på, vilket de allra flesta längtar till idag. Även jag.

I lördags var det kanonfint väder och vi passade på att vara ute på förmiddagen. Vi gick en promenad till grannarna och hälsade på djuren. Det är något vi gör många helger om året, och något som Signe uppskattar oerhört! Hon älskar att få gå till djuret och säga hej. Den här dagen hade vi med oss Bert i vagnen. Bert är en räv, som Signe fick av sin gammelmormor och gammelmorfar när hon fyllde år. Dora Utforskaren har en räv, och nu har Signe det också. Hon gillar Dora vår tjej. Och hon gillar Bert. Ikväll fick Bert låna dockans pyjamas, Signe gav honom en napp och en snuttefilt sedan skulle han få sova i dockornas säng. Han har sovit tätt intill Signe den senaste veckan, men inte inatt. Signe kramade och pussade Bert godnatt, sen var det dags att sova. De är bra nog söta, de små liven!

Per var och spelade kvalmatch i lördagskväll, så jag och Signe var ensamma. På eftermiddagen komma underbara Hanna Lind på besök och fikade lite! Det var mysigt! På kvällen badade Signe och sen var det sängen som gällde för henne. Det spelar ingen roll om det är helg eller inte, Signe somnar alltid runt 20 om vi inte är på någon speciell tillställning.

På söndagen var det dags för bandyfinal. Vilket jäkla skitväder! Hade det varit en vanlig match hade man ställt in, men det är inte så himla lätt att flytta en SM-final med 25 560 åskådare en helg framåt. Det finns ett separat inlägg med bilder ifrån finalen lite längre ned. Första finalen som Bollnäs spelar på 54 år, och då får man inte ens spela bandy. Riktigt tråkigt att det inte kunde få bli en riktig match. Om det mot förmodan är någon som inte har koll på resultaten vann Hammarby med 3-1.

Signe var hemma med mormor under tiden. Hon sov där inatt och var där idag tills jag slutade. När jag kom och hämtade henne ville hon inte att vi skulle åka hem till pappa. Hon tyckte minsann att hon och mamma kunde stanna kvar och bo hos mormor och morfar.

När vi väl kom hem ville Signe vara ute. När hon inte fick det blev hon arg, och sedan blev allt upp och ned ett tag. Det sägs att barn ofta blir väldigt besvärliga när de har sovit borta, eller varit borta ifrån föräldrarna en längre period. Det är hos sina föräldrar som barnet är som tryggast, och det är där de är sig själva. Hur ofta hör man inte att man har ett sånt himla snällt och fantastiskt barn? Och så är det ofta, när de är utan föräldrarna. För då "vågar" inte barnet vara sig själv. De bråkar, gnäller och testar inte, utan det gör de sen när de kommer hem till föräldrarna. Tiotusen gånger värre än vanligt.
Det är väl typiskt. Har man barnvakt och får längta efter sitt barn och vila upp sig lite, och sedan blir allt sju resor värre en sväng när man får hem dom. All sparad energi blir med ens uppslukad. Känns väldigt värt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback