Jag gråter
Jag hittade en länk till en blogg. En blogg som handlar om en tjej som var mamma till en 2-årig flicka. Hon var mamma. Jag är mamma. Det är den stora skillnaden.
Hon fick cancer och förlorade kampen för snart en vecka sedan.
Jag gråter. Jag hulkar nästan faktiskt. Jag känner mig jätteledsen och kan inte riktigt ta på det. Jag blir alltid väldigt berörd när det kommer till föräldrar som dör ifrån sina små barn. Det känns vidrigt och fruktansvärt orättvist. Min största rädsla, likt alla andra föräldrar, är att det ska hända Signe något. Det kan inte finnas något väre man kan gå igenom som förälder. Sen kommer rädslan över vad som händer om jag blir sjuk, om jag råkar ut för en olycka. Det är saker man inte vill tänka på. Men man gör det. Ibland. Jag gör det, ibland.
Men just nu, just här, går mina tankar mest till en vän som kämpar som aldrig förr.
Livet är skört och inte alls rättvist.
Annas blogg.
Hon fick cancer och förlorade kampen för snart en vecka sedan.
Jag gråter. Jag hulkar nästan faktiskt. Jag känner mig jätteledsen och kan inte riktigt ta på det. Jag blir alltid väldigt berörd när det kommer till föräldrar som dör ifrån sina små barn. Det känns vidrigt och fruktansvärt orättvist. Min största rädsla, likt alla andra föräldrar, är att det ska hända Signe något. Det kan inte finnas något väre man kan gå igenom som förälder. Sen kommer rädslan över vad som händer om jag blir sjuk, om jag råkar ut för en olycka. Det är saker man inte vill tänka på. Men man gör det. Ibland. Jag gör det, ibland.
Men just nu, just här, går mina tankar mest till en vän som kämpar som aldrig förr.
Livet är skört och inte alls rättvist.
Annas blogg.
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag gråter också, fy va orättvist livet kan vara.
Postat av: Anonym
Pågrund av amningshormonerna vågar ja inte gå in på bloggen, gråter bara av det du skriver! SÅ fruktansvärt!
Så orättvist!!!
Postat av: Sara
http://www.bloglovin.com/apoteket
Trackback