Frida & Familjen

Vilken jobbig eftermiddag det blev på jobbet idag. En barnmorska ringer ifrån Hudiksvalls ultraljudsmottagning och säger att vi behöver flytta tiden på måndag för en har blivit sjuk. Ehhh? Hudik? Vi ska göra ultraljud i Gävle säger jag. Suck! Jag har verkligen världens virrigaste barnmorska. Jag pratade om det redan när vi gick hos henne med Signe. Jag har inte så mycket för sega, sävliga och virriga människor när det kommer till att de ska ha koll över mig (nej, jag föredrar helt enkelt kvicktänkta, raka och rappa personer lite mer) så jag tänkte redan då att "nästa gång vi får barn, då vill jag ha en annan barnmorska". Men va fasen, klart kvinnan ska ha en chans till. Hon är ju lite gullig ändå. Ibland. Och som andraföderska får man ju automatiskt sin förra BM om man inte säger till. Jag sa inte till.

Nu hade hon alltså lyckats boka in oss på ultraljud i Hudiksvall istället för Gävle. Kanske inte hela världen, men för en hormonstinn gravid kvinna blev det fasen så mycket krångligare! Och det värsta är ju att om de inte har ringt för att vi var tvugna att byta tid hade vi ovetandes åkt till Gävle på måndag. Kul. Jävligt kul, hade det vart.

Jag ringde och pratade med vår BM och hon skulle försöka få tag i en tid i Gävle. Det gick såklart inte. Absolut inte. Helt fullt, kunde omöjligt knöka in ett par till. Jag menar, vi ska bara dit för att få bekräftat att vårt barn mår bra, att det växer som det ska och att allt ser fint ut. Det kan vi väl lika gärna vänta på till AUGUSTI?!?! Typ. Hon ursäktade sig lite lätt och sa att det är sånt som kan hända. Det är inte alls sånt som händer! Det ska väl fasen inte hända? Hur svårt ska det kunna vara att välja GÄVLE istället för HUDIKSVALL? På alla andra ställen hade hon skrivit att vi skulle ha ultraljudet i Gävle, så tokigt det kan bli...

Jag ringde tillbaka till hon i Hudik. Då fanns det bara tid på torsdag nästa vecka. Suck. Jag vill inte vänta massa fler dagar. Ni vet ju hur man längtar till den här ultraljudsundersökningen med skräckblandad förtjusning? Jag bokar iaf tiden, vi har ju inget val. Det är fullt överallt. Även i Hudik. Egentligen.
Två sekunder efter att jag har lagt på börjar jag nästan gråta när jag inser att Per är borta på torsdag nästa vecka! Panik! Ringer upp igen och försöker kolla om ingen av de hon nyss har ringt som har fått en tid på tisdagen eller onsdagen kan tänka sig att byta med oss. Hon säger att i Gävle hade de gett oss en tid, och hade den inte passat hade det vart kört, men i Hudik, där är det andra bullar minsann. Humanitet ni vet.

Jag slänger in lite lätt att det väl knappast finns någon tid den här veckan. Hon konstaterar att det finns en tid som egentligen är till för överburenhet, fredag 9,30. Den fick vi! Skönt! Även om allt bara blev jobbigt. Man vill inte göra sitt ultraljud senare än vad som är sagt. Man vill faktiskt inte det. Nu får vi helt plötsligt göra den före helgen!