Uppdatering på Signes utveckling
Det var länge sen jag skrev något om hur Signe beter sig nu för tiden. Hon har med störtsa sannolikhet varit inne i en utvecklingsperiod under några veckor. Hon har betett sig annorlunda, varit otroligt mammig och rätt gnällig. Men så helt plötsligt så märker man att det har släppt.
Tex så har hon inte velat gå på pottan på morgonen på flera veckor, vilket hon med gläjde gjorde tidigare. Hon har inte kommit in till vår säng utan suttit och gråtit efter mig på nätterna i sin säng. Hon har inte velat sova med oss, utan när hon vaknat på natten har hon velat druckit välling i sin säng, och somna om där.
I måndags kväll sa jag till Per att det kändes som att hon är "färdig" nu, att hon har klivit ut den där kaotiska perioden, att saker och ting säkert har fallit på plats för henne. Hon verkade gladare och pratade oavbrutet. Den natten kom hon in till oss och igår morse satte hon sig på pottan för att kissa! En helvändning. Mammig är hon fortfarande, och lär väl inte sluta med det heller i första taget.
Hon pratar som sagt oavbrutet nu. Vi pratar inte längre om några sexordsmeningar, utan hon babblar på utan stopp. Något jag märkt den senaste veckan är att hon gärna vill berätta saker, helst när andra redan gör det. I lördags när vi lekte med Klara berättade Klara att hon hade gjort illa rumpan. Under tiden Klara pratade om det började Signe också att berätta: "Och dååå, på förskolan. Gjorde jag illa rumpan på rutschbanan (swooong, och en rörelse med armen). Och Natalie..." Och så fortsätter det. Hon lever sig in när hon berättar nåt och det är fantastiskt roligt att se och höra!
Småroliga meningar som bubblat upp:
- Mamma, vad håller du på med?!
- Jag är bajsnödig mamma!
- Annika, vet du vad? (när hon leker med sina pippifigurer)
- Titta mamma, stjärnorna lyser!
- Titta mamma, måååånen! Vilken fin måne!
Idag gnällde hon över nappen och vi har lärt henne att hon ska be snällt efter den. Då brukar hon säga "snälla mamma, nappen tack". Så jag sa till henne att hon vet hur man ska be om nappen, precis som de stora tjejerna (jag tänkte mest på att hon var duktig som de stora tjejerna).
Signe svarade då surt: "Stora tjejerna har ingen napp dom heller!". Haha det var riktigt roligt, och helt sant såklart.
Hon pratar inte bara mer med oss, hon pratar väldigt mycket med sig själv och i leken också. Hon kan sitta och leka själv och prata med leksakerna eller till dockorna. Idag när vi gjorde låtsasmat i hennes kök, tog hon lite "makaroner" på skeden, förde till munnen och sa "mmm vad gott!". Det är så sött att se att hon kan leka på det sättet. Hon har väl kunnat det länge men allt har liksom kommit till en annan nivå. Hon har blivit äldre i sitt sätt att vara och leka.
Signe får lätt ett litet utbrott om hon inte får som hon vill. Det har också kommit i och med den här perioden hon måste ha gått igenom. Hon skriker med en röst vi aldrig har hört förrut! Man hör att hon är riktigt arg så det kan vara svårt att inte skratta lite ibland.
Hon vet vad hon vill, och hon vill göra allt själv. Klä av, klä på, hälla upp mjölk. Ja allt. Men när hon inte lyckas själv ber hon om hjälp, så det går rätt bra ändå. Klart hon måste få en chans att lära sig!
Tex så har hon inte velat gå på pottan på morgonen på flera veckor, vilket hon med gläjde gjorde tidigare. Hon har inte kommit in till vår säng utan suttit och gråtit efter mig på nätterna i sin säng. Hon har inte velat sova med oss, utan när hon vaknat på natten har hon velat druckit välling i sin säng, och somna om där.
I måndags kväll sa jag till Per att det kändes som att hon är "färdig" nu, att hon har klivit ut den där kaotiska perioden, att saker och ting säkert har fallit på plats för henne. Hon verkade gladare och pratade oavbrutet. Den natten kom hon in till oss och igår morse satte hon sig på pottan för att kissa! En helvändning. Mammig är hon fortfarande, och lär väl inte sluta med det heller i första taget.
Hon pratar som sagt oavbrutet nu. Vi pratar inte längre om några sexordsmeningar, utan hon babblar på utan stopp. Något jag märkt den senaste veckan är att hon gärna vill berätta saker, helst när andra redan gör det. I lördags när vi lekte med Klara berättade Klara att hon hade gjort illa rumpan. Under tiden Klara pratade om det började Signe också att berätta: "Och dååå, på förskolan. Gjorde jag illa rumpan på rutschbanan (swooong, och en rörelse med armen). Och Natalie..." Och så fortsätter det. Hon lever sig in när hon berättar nåt och det är fantastiskt roligt att se och höra!
Småroliga meningar som bubblat upp:
- Mamma, vad håller du på med?!
- Jag är bajsnödig mamma!
- Annika, vet du vad? (när hon leker med sina pippifigurer)
- Titta mamma, stjärnorna lyser!
- Titta mamma, måååånen! Vilken fin måne!
Idag gnällde hon över nappen och vi har lärt henne att hon ska be snällt efter den. Då brukar hon säga "snälla mamma, nappen tack". Så jag sa till henne att hon vet hur man ska be om nappen, precis som de stora tjejerna (jag tänkte mest på att hon var duktig som de stora tjejerna).
Signe svarade då surt: "Stora tjejerna har ingen napp dom heller!". Haha det var riktigt roligt, och helt sant såklart.
Hon pratar inte bara mer med oss, hon pratar väldigt mycket med sig själv och i leken också. Hon kan sitta och leka själv och prata med leksakerna eller till dockorna. Idag när vi gjorde låtsasmat i hennes kök, tog hon lite "makaroner" på skeden, förde till munnen och sa "mmm vad gott!". Det är så sött att se att hon kan leka på det sättet. Hon har väl kunnat det länge men allt har liksom kommit till en annan nivå. Hon har blivit äldre i sitt sätt att vara och leka.
Signe får lätt ett litet utbrott om hon inte får som hon vill. Det har också kommit i och med den här perioden hon måste ha gått igenom. Hon skriker med en röst vi aldrig har hört förrut! Man hör att hon är riktigt arg så det kan vara svårt att inte skratta lite ibland.
Hon vet vad hon vill, och hon vill göra allt själv. Klä av, klä på, hälla upp mjölk. Ja allt. Men när hon inte lyckas själv ber hon om hjälp, så det går rätt bra ändå. Klart hon måste få en chans att lära sig!
Kommentarer
Trackback