Frida & Familjen

Vilken eftermiddag det här har varit. Per ringde vid lunch och meddelade att han var påväg till sjukhuset i Gävle. Han hade skurit sig på en grej på långfingret på högerhanden så att en sena troligen hade gått av. Väl där fick han vänta väldigt länge på röntgen, innan de konstaterade att han var tvungen att opereras och skickade hem honom med en skena och lindat finger. Utan högerhand kan man inte göra mycket. Allra helst med en tvååring i huset. Operation blir om 2-7 dagar, vi hoppas så snart som möjligt.

Lite senare på eftermiddagen fick jag ett samtal som gjorde att jag har kännt mig alldeles tom resten av kvällen. Livet kan vara fruktansvärt orättvist och ibland är saker för stora för att man ska kunna ta in vidden av det. Det blir för jobbigt att tänka på och för att inte gå under måste man stoppa tankeflödet någonstans. Men vart har jag varit? Det känns overkligt att man kan leva i sin familjebubbla på det sättet. Man jobbar, äter, leker och sover. Ingen koll på sin omgivning. Det är läskigt. Jag måste börja prata med folk!

Jag tänker på dig och hoppas att vi får skrika oss hesa i Globen tillsammans.




Jag vill också meddela att Signe verkar ha blivit frisk. Det var planeringsdag på förskolan idag, så farmor och farfar har varit här och lekt. Imorgon är det mormor och morfar som gäller innan vi får vila lite under helgen.

Jag avslutar med en bild på den finaste brud fjällvärlden någonsin har skådat. Jag lovar att skriva mer om bröllopet och fjällresan en annan dag. Men inte just idag.

Fotograf: Frida Forsman