Härmapan
Per sover i soffan... Det är därför jag spottar ur mig inlägg! Vi skulle ha kollat på film egentligen, men nu bloggar jag lite istället och sen ska jag försöka lägga mig före 21.30. Det är mitt mål iaf.
Signe gillar att bygga pussel och har blivit väldigt duktig på det. Ser ni hur fokuserad hon är? Tungan rätt i mun.
Pusslet närmast kameran fick hon av morbror Jojin och Auwa (Johan och Sara) när de var hemma förra helgen. Hon fick även en bok, Bo går till dagis, som hon gillar mycket! Bo lessin säger hon alltid på slutet när Bo är rädd att mamma ska lämna honom på dagis och aldrig hämta han mer.
Hon har koll på vad ledsen, arg och glad är för känslor.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg ikväll sa Signe Nänä Ecka Dej (Signe älskar dig) för första gången idag! Eftersom det här inlägget kommer att ligga under hennes utvecklingskategori skriver jag det igen, för att lätt kunna gå tillbaka och kika när jag själv vill.
Hon har börjat härma nästan allt vi säger, och hon säger det mesta klockrent direkt. Det betyder att vi måste passa våra tungor framöver. Eller vi, jag rättare sagt. Per svär nästa aldrig.
Jag tycker att Signe har börjat smalna av rätt mycket. Hon har verkligen sprungit av sig allt bebishull och hon sköt ju iväg rätt rejält på längden också. Det är bara kinderna som fortfarande är mjuka och runda! Tur att hon hade lite att ta av.
Signe fick ju göra sin 1,5 års undersökning när hon var 19 månader, men när jag var drygt 18 månader var jag 81 cm lång och vägde 11855 gram. Signe var 87 (!) cm lång och vägde 11830. Jag vägde alltså 25 gram mer men var 6 cm kortare :) Och jag är 172 idag. Vi får hoppas att Signe stannar av lite på längden. Jag växte 8 cm på halvåret mellan 1,5-2 år så det kan ju tänkas att Signe redan har haft sin rejäla tillväxtperiod.
Per däremot var en riktig knubbis. Han vägde 12 kg och var 78 cm lång (kort) när han var 14 månader!
Signe gillar att bygga pussel och har blivit väldigt duktig på det. Ser ni hur fokuserad hon är? Tungan rätt i mun.Pusslet närmast kameran fick hon av morbror Jojin och Auwa (Johan och Sara) när de var hemma förra helgen. Hon fick även en bok, Bo går till dagis, som hon gillar mycket! Bo lessin säger hon alltid på slutet när Bo är rädd att mamma ska lämna honom på dagis och aldrig hämta han mer.
Hon har koll på vad ledsen, arg och glad är för känslor.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg ikväll sa Signe Nänä Ecka Dej (Signe älskar dig) för första gången idag! Eftersom det här inlägget kommer att ligga under hennes utvecklingskategori skriver jag det igen, för att lätt kunna gå tillbaka och kika när jag själv vill.
Hon har börjat härma nästan allt vi säger, och hon säger det mesta klockrent direkt. Det betyder att vi måste passa våra tungor framöver. Eller vi, jag rättare sagt. Per svär nästa aldrig.
Jag tycker att Signe har börjat smalna av rätt mycket. Hon har verkligen sprungit av sig allt bebishull och hon sköt ju iväg rätt rejält på längden också. Det är bara kinderna som fortfarande är mjuka och runda! Tur att hon hade lite att ta av.
Signe fick ju göra sin 1,5 års undersökning när hon var 19 månader, men när jag var drygt 18 månader var jag 81 cm lång och vägde 11855 gram. Signe var 87 (!) cm lång och vägde 11830. Jag vägde alltså 25 gram mer men var 6 cm kortare :) Och jag är 172 idag. Vi får hoppas att Signe stannar av lite på längden. Jag växte 8 cm på halvåret mellan 1,5-2 år så det kan ju tänkas att Signe redan har haft sin rejäla tillväxtperiod.
Per däremot var en riktig knubbis. Han vägde 12 kg och var 78 cm lång (kort) när han var 14 månader!
Kommentarer
Trackback