Signe "bulan" Forsman
Idag har jag och Signe vart hemma, förutom ett besök på Ica. Det har vart riktigt trökigt väder. Måste ha snöat minst en dm. Tydligen ska det bli väldigt kallt inatt. Varför? Jag är jätteglad över att det har vart en riktig vinter med snö och kyla (dock hade det inte behövt varit över -20...), men det känns inte kul att det börjar om igen. Vi har redan 30 cm som ska bort från gräsmattan.
När Signe sov i 2,5 timme så passade jag på att städa. Dammsög de flesta rum och torkade golvet i köket och badrummet. Gick även runt lite med min nya rosa microfiberduk som jag fått av mamma. Ibland kan man ju få en känsla när man städar att man skulle kunna städa hur mycket som helst. Man gillar att städa helt enkelt! Den känslan dyker inte upp så ofta hos mig, så när den väl gör det gäller det att passa på. Jag valde att skura väggarna i duschen. Skulle även ta badkaret men då vaknade Signe.
Signe gjorde illa sig rejält ikväll. Hon hade hämtat Pers sko i hallen och var påväg in till oss. Jag stod och diskade och Per var i tvättstugan. Jag hörde en riktig smäll och vänder mig om och ser att Signe ligger på rygg. Hon börjar gråta och jag skyndar mig fram, försöker se vart hon har gjort illa sig men hon tar upp händerna för ansiktet. Per ser ett märke i pannan. Först tror han att hon har blivit smutsig för det var ett mörkt streck, men sen ser man bokstavligen hur bulan växer. Det blev som ett litet skärsår också, men det kom inget blod. Gråten gick över väldigt fort med tanke på hur ont det måste ha gjort. Vi försökte kyla på bulan, men Signe gillade det inte alls. Efter en stund med napp och snuttefilt i mammas famn var det full rulle igen. Som vanligt med andra ord.
Bara en kort stund innan hade jag sagt till Per att vi måste köpa hem grejer som behövs utifall hon skulle göra illa sig och man behöver tejpa eller göra rent ett sår tex. Vi har knappt plåster hemma.
Signe blev trött en sväng på förmiddagen innan det var dags för lunch, och la sig för att vila
på golvet :)