Bruce Springsteen - Stockholms Stadion 2009-06-07
Igår förmiddag åkte jag och Per ner till Stockholm för att se Bruce Springsteen. Vi stannade till i Uppsala på vägen ner för att köpa en hylla på IKEA och för att köpa hörselproppar på apoteket, sen fortsatte vi till min bror och hans sambo på Lidingö.
Vi åkte in till Hard Rock Café, där vi hade bord, och käkade tillsammans med två till killar. Jäklar vilka burgare! Efter att ha suttit där och lyssnat på Springsteenlåtar i närmare tre timmar gick vi till stadion. Sara, som är nyopererad kunde inte följa med på konserten, vilket var riktigt tråkigt. Kul för mig iaf att hon orkade följa med till Hard Rock.
Vi valde att inte följa Linas tips om att stå längre bak, trots att jag propsade på det. Johan skulle stå så långt fram det bara gick, vilket vill säga strax framför mitten... Jag såg halva tvbilden och inget av scen, om jag inte ställde mig på tå och riskerade sendrag i foten eller hoppade. Men så, efter en timme kanske, kommer grabbarna framför mig på en genialisk idé!! De ställer sig på tomma ölflaskor. De är av rätt hård plast och eftersom jag inte är världens tyngsta person höll dem uppe mig rätt bra! Rättare sagt 4-5 cm! Sjukt bra med andra ord! Jag såg helt plötsligt kanonbra! Till och med skorna på Bruce! Så länge inte nån framför mig började förflytta sig vill säga. Men jag blev iaf helt lyrisk och stod och flinade för mig själv bra länge. Det gjorde dock ohyggligt ont i fötterna efter att ha stått så i 1,5 timme, så det var rätt skönt att sätta ner fötterna på marken igen.
Spelningen var bra! Men jag hade hoppats på lite fler "kända" låtar. Det vill säga, låtar som sånna som jag, som lyssnar på samlingskivor känner igen. Han hade plockat bort några sånna från fredagens spelning. Men det mest otroliga, var att han spelade MIN favoritlåt. Den som jag tror var min allra första låt som jag hörde med Bruce. Johan och jag hade den på repeat påväg till nån golftävling för många år sedan. The River. Jag vågade inte ens hoppas på att han skulle spela den, för den spelas aldrig. Man hörde hur alla var förvånad runt om också, jublet var riktigt högt när låten var slut. Det var för övrigt den enda låt som jag kunde hela texten på. Det var nog samma för snubben bredvid mig... Kul att den kom. Väldigt kul.
Vi lämnade stadion när de började spela Twist and shout och La bamba. Enligt Aftonbladet var det helt sjukt, 60000 händer i luften, så vi borde kanske ha stannat fem minuter till.
På vägen hem sov jag näst intill hela vägen. Vaknade upp två gånger men somnade om direkt igen. Tur att Per är en bra och van bilförare. Vi kom hem vid fem över två på natten och åkte från Stockholm vid tjugo i tolv ungefär, så det gick fort att åka. Ännu fortare för mig såklart som låg som en däckad säl i passagerarsätet.
Vi åkte in till Hard Rock Café, där vi hade bord, och käkade tillsammans med två till killar. Jäklar vilka burgare! Efter att ha suttit där och lyssnat på Springsteenlåtar i närmare tre timmar gick vi till stadion. Sara, som är nyopererad kunde inte följa med på konserten, vilket var riktigt tråkigt. Kul för mig iaf att hon orkade följa med till Hard Rock.
Vi valde att inte följa Linas tips om att stå längre bak, trots att jag propsade på det. Johan skulle stå så långt fram det bara gick, vilket vill säga strax framför mitten... Jag såg halva tvbilden och inget av scen, om jag inte ställde mig på tå och riskerade sendrag i foten eller hoppade. Men så, efter en timme kanske, kommer grabbarna framför mig på en genialisk idé!! De ställer sig på tomma ölflaskor. De är av rätt hård plast och eftersom jag inte är världens tyngsta person höll dem uppe mig rätt bra! Rättare sagt 4-5 cm! Sjukt bra med andra ord! Jag såg helt plötsligt kanonbra! Till och med skorna på Bruce! Så länge inte nån framför mig började förflytta sig vill säga. Men jag blev iaf helt lyrisk och stod och flinade för mig själv bra länge. Det gjorde dock ohyggligt ont i fötterna efter att ha stått så i 1,5 timme, så det var rätt skönt att sätta ner fötterna på marken igen.
Spelningen var bra! Men jag hade hoppats på lite fler "kända" låtar. Det vill säga, låtar som sånna som jag, som lyssnar på samlingskivor känner igen. Han hade plockat bort några sånna från fredagens spelning. Men det mest otroliga, var att han spelade MIN favoritlåt. Den som jag tror var min allra första låt som jag hörde med Bruce. Johan och jag hade den på repeat påväg till nån golftävling för många år sedan. The River. Jag vågade inte ens hoppas på att han skulle spela den, för den spelas aldrig. Man hörde hur alla var förvånad runt om också, jublet var riktigt högt när låten var slut. Det var för övrigt den enda låt som jag kunde hela texten på. Det var nog samma för snubben bredvid mig... Kul att den kom. Väldigt kul.
Vi lämnade stadion när de började spela Twist and shout och La bamba. Enligt Aftonbladet var det helt sjukt, 60000 händer i luften, så vi borde kanske ha stannat fem minuter till.
På vägen hem sov jag näst intill hela vägen. Vaknade upp två gånger men somnade om direkt igen. Tur att Per är en bra och van bilförare. Vi kom hem vid fem över två på natten och åkte från Stockholm vid tjugo i tolv ungefär, så det gick fort att åka. Ännu fortare för mig såklart som låg som en däckad säl i passagerarsätet.
Kommentarer
Postat av: Lina
Gu va härligt med bilderna också, det blir ett kanonminne sen! :)
Och riktigt lyxigt med flera av de låtarna han spelade på söndagen, jag var lite avis när jag följde konserten på Nunstedts blogg...men jag tror att det blev rätt jämnt mellan våra dagar ändå, torsdagen var nog den sämsta av de tre...=)
De där flaskorna bara förstördes när jag klev på dem...haha! Jag ställde mig i o för sig rätt över dem och inte på hela som på din bild, det hade kanske funkat!
Hoppas vi kan ses nåt nu, vi är hemma i alfta en vecka från ikväll.
Kram!
Trackback