Frida & Familjen

Signe fortsätter att säga massa nya ord. Som vanligt väntar jag för länge med att skriva ner dom, men här kommer några som jag minns.

Mun
Läpp
Upp
Moln =mooln
Hemma = mma
Smaka = ka

Åka bil = ka bil
Bilar = bila

Det är imponerande att hon böjer på formen för bil. Ser hon en bil säger hon "a bil". Ser hon många bilar säger hon "bila".

Igår när vi satt i bilen sa hon "Tack Mamma" när hon fick nappen! Hon började flina själv, för hon märker när hon är duktig med ord. Sen sa hon tack pappa, tack mamma, tack lala och tack poe och fnissade nöjt efter varje gång. Jättesöt var hon såklart!

Jag har funderat över om Signe kan vara inne i en utvecklingsperiod. Jag kikade snabbt i boken jag läste om utvecklingsfaserna barnen går igenom under det första året. I slutorden står det att det blir ytterligare tre faser mellan 1-1,5 år. Bland annat när barnet är omkring 75 veckor. Signe blev 75 veckor just förra veckan. Om jag har räknat rätt. Så det är nog som jag har misstänkt. Hon är nämligen extremt mammig. Jag kan knappt gå ifrån henne när vi är här hemma ens. Jag skulle kolla vad klockan var igår, och var tvungen att gå ut ur hennes rum. Hon jämrade sig, reste sig upp och tog mig i handen!
När vi var i Frankrike och Lotta tog upp henne eller tänkte gå iväg med henne när hon började fråga efter mamma kunde hon börja skrika i ren panik, sen grät hon otröstligt en stund i min famn. Lika när Per tog henne och hon ville till mig. Panikgråt. Hon är lite orolig när hon ska somna och det finns inte en chans att vi ens kan tänka tanken på att lämna henne för att somna själv.
Men det är skönt att få bekräftat att hon med största sannolikhet är i den fasen. Då kommer det så småningom att gå över. Det är också lättare att få en förståelse för hennes känsloutbrott. När de är i en utvecklingsfas så blir allt upp-och -ner vänt och de är i stort behov av sina föräldrar och tryggheten det innebär. Det är viktigt att veta, så att man kan ge just den extra tryggheten som de är i behov av just då. Jag vill inte lämna henne för att somna själv om hon verkligen känner sig otrygg med det. Då får vi vänta tills hon är sitt vanliga jag på dagarna först. Jag hoppas bara att fasen har gått över innan det är dags för inskolning på förskolan...
När de är i en fas så brukar man kunna se att de försöker lära sig några nya färdigheter. Signe kan prata oavbrutet och sjunga för sig själv. Så troligen har det med talet att göra. Hon försöker nog skapa riktiga meningar kanske?

Jag minns inte om jag har skrivit att Signe har fått alla sina fyra kindtänder. Det verkar klia i munnen fortfarande, så det är nog några till på G.