Frida & Familjen

Det gick bra att jobba i helgen. Igår var det mer att göra än på lördagen så det gick rätt snabbt igår. Det var härligt att få komma hem till Signe. På lördagen när jag kom hem pussade hon på mig flera gånger. Goskruttan!
Hon har blivit väldigt gosig de sista veckorna och kommer gärna och gosar in sig och kramas flera gånger per dag. Vi tycker att det är jättehärligt!

Idag var det väldans kallt ute. -17 vid halv tio när jag och Signe gick ut med vagnen. Men det var klarblå himel och sol, så det var verkligen kanonfint med all snö.

Jag passade på att sova när Signe sov. Brukar ju få lite sovmorgon när det är helg, men i helgen jobbade jag ju så då blev det ingen återhämtning.

Efter lunchen for vi till öppna förskolan och lekte. Det var bara Maja och Nattis från vår grupp där, men tjejerna hade så roligt med varandra! Alla de tre går så de poade på i dockvrån och lekte i lekrummet. Skrattade åt varandra och busade. Jättehärligt att se! Gojänterna våra! Stackars Alma hade vart jättedålig med hög feber så vi hoppas att hon blir bra av penicillinet. Signes lilla feber gick över, fast hon har legat lite över normaltemp de här dagarna också och fortfarande snorig. Framförallt på kvällen blir det snorigt.

Ikväll var mamma och pappa här och hälsade på. Signe blev jätteglad och kröp efter Izzi när hon rensade under hennes stol efter middagen... Där fanns ärtor, paprika och majs.
De tog med sig spark och sparklåda så nu kan jag och Signe fara fram här på de fina vintervägarna! Hoppas det inte är så fasligt kallt imorgon. Och hoppas inte att jag vaknar av att sandbilen far förbi... Vägen har kanonföre för spark nu!

På tisdagar brukar vi ju åka på rytmik i vanliga fall, men det var ju sista gången förra veckan så imorgon är inget inplanderat. Förrutom en sparktur!

Tittade på Familjen Annorlunda på tv nyss. Jisses att ha så många barn. Jag tycker att föräldrarna från Älvdalen verkar ha lite halvtaskig inställning, men alla tycker vi väl olika. Det var en flicka i en av familjerna som hade fått hett thevatten över sig när barnvakten var där. Fy säger jag bara. Det hade gått relativt bra men man får då verkligen hoppas att det aldrig behöver hända en själv.
Jag är  rädd för att det ska hända något med Signe när hon inte är med oss. Inte för att hon inte blir bra omhändertagen, utan just för att jag inte finns där om något hemskt skulle inträffa. Ja, vi får hoppas att hon aldrig ramlar av cykeln, ramlar ned från nåt träd, sätter nåt i halsen, bränner sig... Listan kan göras lång. Det är nog dags för mig att börja läsa boken Första Hjälpen BARN. Känner mig inte alls så förberedd om nåt otrevligt skulle inträffa. Man glömmer så lätt.