Stackars lilla Signe
Idag när vi kom till förskolan var barnen på Signes avdelning redan ute. Skönt, då kanske lämningen skulle gå lättare. Hon gillar ju att vara ute. Men icke då. Jag satt med en stund i sandlådan, och när Åsa frågade om de skulle gå och titta på båten nickade Signe, men när jag försökte säga hej då klamrade hon sig fast och vägrade släppa. Vi tog det lugnt en liten stund men till slut var vi ju tvugna att säga hej då. Signe grät massvis och sträckte sina armar mot mig, skrikandes efter mamma. Usch, jag blir tårögd bara jag tänker på det. Stackars barn! Ska hon behöva vara där själv om det är så jobbigt? Idag var jag ju där nästan en kvart, men det märktes så väl på henne att hon visste vad som skulle komma. Och hon gillade det inte.
Det känns hemskt att lämna henne där när hon uppenbarligen tycker att det är väldigt jobbigt. Jag är ju bara hemma ändå den här veckan. Och Per är ju arbetslös, så hon måste ju inte vara på förskolan än. Hoppas det går bättre imorrn när Per ska lämna henne. Men på fredag är han borta. Igen. Så då blir det min tur.
Hur länge ska det behöva vara så här jobbigt?
Per ringde precis för att fråga hur det hade gått. När jag skulle berätta hur ledsen hon blev började jag stortjuta. Jag har lätt till tårar i vanliga fall (även glädjetårar) och när ens barn är ledsen behövs det inte mycket för att fördämningen ska brista.
men usch så jobbigt ! det är ju inte alla som har så svårt att bli bortlämnad, men känslan måste vara fruktansvärd och vem vet vad signe tänker. hon kanske tänker att "ska mamma bara lämna mej nu när jag är så ledsen." men hon blir väl glad när du kommer sen igen ?
När Theo började på dagis så var han också jätteledsen när jag skulle gå. När han började så var han där 3 timmar om dagen men efter jul och nyår när det vart nya regler och han fick vara kvar och äta och sova så gick det så mycket bättre. Efter bara någon dag så slutade han och bli ledsen när jag skulle lämna honom.
Usch va jobbigt, men du får intala dig att det går över och att hon har roligt när hon är där. Sen är det ju jätte bra för hennes utveckling att få umgås med andra barn och leka om dagarna även fast mamma inte är där! Det kommer en dag då du inte ens får pussa henne hejdå :) Oj, nu glömde jag bort vad mer jag skulle skriva...det är nog spindelsprayen som gjort mig snurrig. Som du läste på FB tömde jag just en halvflaska här hemma! :)
Nu när jag läser vad jag skrivit så låter de ju jätte hemskt med de där att du inte får pussa henne hejdå. Syftar ju såklart på den dagen hon är så stor så hon vill ha mamma med längre till skolan...lät lite konstigt när jag skrev det, än en gång, skyller på sprayen :)
Haha tror du glömde ett "inte" i meningen "så stor så hon vill ha mamma med längre" :) Får man köra bil efter att ha använt sprayen? ;)
Näää jag tror inte det, jag borde inte ens få träffa folk! Det här är ju värre än en fylla, har jag otur är jag bakis imorgon! :)
Min mamma har jobbat på förskola i alla år och hon sa till oss att just när dom är runt 1.5 så är det MYCKET svårare att lämna dem på förskolan så antingen skola in före eller efter det. Men det bör ju gå över efter nån vecka/dagar när hon vte att ni kommer tillbaka och att hon inte blir lämnad för alltid.. Förstår att det är jobbigt, skulle Truls göra lika så skulle jag nog också stå där och storgrina.
Så var Isak med.. det går över fort bara vi är tom synhåll brukar det släppa. Sen hur länge dom ska bli lessen när man lämnar är olika.. ett råd.. Dra inte ut på lämningen gör den snabb och saklig ist. Det har fungerat på isak efter 3-4 ggr så gick han själv ifrån mig och vikade :-)
Jag gjorde en egen rutin som personalen fick följa :-)
Vi kom in jag satte mig kläde av honom sa att mamma ska åka nu får jag kramen. Kram puss Hej då! lämnade över till personalen som tog imot och sen vinkade jag och gick. Han var lessen tills jag stängde dörren dom första gångerna sen vinkade han glatt och ville gå och leka :-)
Hoppas det går bra i morgon och på fredag!
Måste verkligen vara jättejobbigt när ens barn blir så ledset då man säger hejdå. Mina "aupair-barn" skrek och klamra sig fast då jag lämnade dom med, de var 2.5 år, men det var första gången, gick över efter ca en vecka. På förskolan jag jobbat kör man med taktiken att föräldrer lämnar över barnet till personalen för att visa att den/de litar på fröken, det brukar fungera fint och ledsamheten går för det mesta över såfort mamma/pappa gått.