Vattenpölar är skoj
Då har Per åkt iväg på tävling igen och jag och Signe är ensamma. När jag lämnade Signe imorse på förskolan skulle vi göra som vi kommer att göra framöver. Dvs klä av henne och säga hej då vid dörren. De andra dagarna har vi vart kvar i iaf 10-15 minuter, även om hon brytt sig om oss så mycket. Idag blev hon jätteledsen och började gråta. Hon ville jättegärna gå in, men sträckte handen mot mig och ville att jag också skulle följa.
Hon klamrade sig fast hårt i min famn, och Åsa fick nästan dra bort henne. Usch. Ja, behöver jag säga att mamman var ytterst nära att bryta ut i samma högljudda gråt som dottern?
Jag förstod att det skulle bli så. Det är skillnad att säga hej då efter en stund och hon är fortfarande väldigt mammig. Det är klart att det är roligt med nya leksaker och nya vänner, men när insikten kommer att man ska bli lämnad där varje dag och säga hej då till den person som är ens trygghet i livet, är det kanske inte så konstigt att man blir ledsen.
Istället för att vara med på fruktstunden och sången gick Åsa ut med Signe och då blev allt bra. Så det gick ju över fort, men ändå himla jobbigt i mammahjärtat! Det är skönt att Per ska lämna henne i början. Jag tror inte att hon kommer att vara lika ledsen över att säga hej då till honom. Hon jämrar sig lite även hemma när jag säger hej då, men till pappa säger hon oftast hej då pappa och vinkar glatt.
När jag kom och hämtade henne efter lunchen gav hon Åsa en kram innan vi gick. Självklart skulle hon få en puss också! Så hon gillar verkligen Åsa iaf. Imorse när vi åt frukost sa jag att vi skulle till förskolan. När jag frågade vad fröken heter flinade hon och sa Åååa efter en stund.
Igår var både jag och Per med och lämnade henne men då tog vi av oss jackorna och var kvar i en 10 minuter kanske innan vi sa hej då. Hon gnällde då också, men hon grät inte. När vi kom tillbaka och skulle hämta henne var dom ute, och hon ville direkt att vi skulle ta av oss jackorna. Hon förstår så mycket. Tar man av sig jackan, kommer man att stanna. På vägen hem i bilen frågade jag vad dom hade sjungit på sångstunden. Hon funderade lite sedan klappade hon sig på magen och sen gjorde hon regntecknet för Imse vimse spindel. Idag sa Åsa till Signe att de kanske skulle sjunga sången där dom klappar på magen! Så hon hade koll på det!
Igår eftermiddag var mamma och pappa här. Signe blev överlycklig när hon förstod att det var Izzi som kom och hon började springa på stolen hon stod på. Det såg för roligt ut! När Izzi sen kom inrusande stod Signe och skrattade åt henne!
Idag har hon pratat med mormor i telefon. Hallå mommo sa hon flera gånger. Det syns verkligen på henne nu när hon pratar i telefon att hon koncentrerar sig på vad den andra säger.
Mamma har sjungit små grodorna och trollmors visa för Signe många gånger så dom sångerna förknippar hon med mommo. När jag börjar sjunga dom säger hon ofta mommo. Kackock är koackackack i små grodorna och jajajbuff är o aj aj aj aj buff i trollmors visa.
Det har regnat hela eftermiddagen men vid kvart över sex ikväll duggade det bara så vi drog på oss regnställ och stövlar och gick ut och plaskade i vattenpölar och tog oss en promenad på åkern här nere innan det var dags att gå in för läggning. Signe skulle stampa i alla pölar. Och för henne räknas lite vatten som inte skjunkit genom marken som pöl. Det var bara 13 grader ute! Hösten är verkligen här nu...
Nu ska jag krypa ner i sängen och titta i nya IKEA katalogen som kom idag!
Den här bilden tog jag innan vi åkte till Lag-SM veckan. Jag och Signe packade ner alla våra saker i den här gigantiska väskan, som rymmer 90 liter! Signe tyckte det var jätteroligt att bli skjutsad i den :)
Hon klamrade sig fast hårt i min famn, och Åsa fick nästan dra bort henne. Usch. Ja, behöver jag säga att mamman var ytterst nära att bryta ut i samma högljudda gråt som dottern?
Jag förstod att det skulle bli så. Det är skillnad att säga hej då efter en stund och hon är fortfarande väldigt mammig. Det är klart att det är roligt med nya leksaker och nya vänner, men när insikten kommer att man ska bli lämnad där varje dag och säga hej då till den person som är ens trygghet i livet, är det kanske inte så konstigt att man blir ledsen.
Istället för att vara med på fruktstunden och sången gick Åsa ut med Signe och då blev allt bra. Så det gick ju över fort, men ändå himla jobbigt i mammahjärtat! Det är skönt att Per ska lämna henne i början. Jag tror inte att hon kommer att vara lika ledsen över att säga hej då till honom. Hon jämrar sig lite även hemma när jag säger hej då, men till pappa säger hon oftast hej då pappa och vinkar glatt.
När jag kom och hämtade henne efter lunchen gav hon Åsa en kram innan vi gick. Självklart skulle hon få en puss också! Så hon gillar verkligen Åsa iaf. Imorse när vi åt frukost sa jag att vi skulle till förskolan. När jag frågade vad fröken heter flinade hon och sa Åååa efter en stund.
Igår var både jag och Per med och lämnade henne men då tog vi av oss jackorna och var kvar i en 10 minuter kanske innan vi sa hej då. Hon gnällde då också, men hon grät inte. När vi kom tillbaka och skulle hämta henne var dom ute, och hon ville direkt att vi skulle ta av oss jackorna. Hon förstår så mycket. Tar man av sig jackan, kommer man att stanna. På vägen hem i bilen frågade jag vad dom hade sjungit på sångstunden. Hon funderade lite sedan klappade hon sig på magen och sen gjorde hon regntecknet för Imse vimse spindel. Idag sa Åsa till Signe att de kanske skulle sjunga sången där dom klappar på magen! Så hon hade koll på det!
Igår eftermiddag var mamma och pappa här. Signe blev överlycklig när hon förstod att det var Izzi som kom och hon började springa på stolen hon stod på. Det såg för roligt ut! När Izzi sen kom inrusande stod Signe och skrattade åt henne!
Idag har hon pratat med mormor i telefon. Hallå mommo sa hon flera gånger. Det syns verkligen på henne nu när hon pratar i telefon att hon koncentrerar sig på vad den andra säger.
Mamma har sjungit små grodorna och trollmors visa för Signe många gånger så dom sångerna förknippar hon med mommo. När jag börjar sjunga dom säger hon ofta mommo. Kackock är koackackack i små grodorna och jajajbuff är o aj aj aj aj buff i trollmors visa.
Det har regnat hela eftermiddagen men vid kvart över sex ikväll duggade det bara så vi drog på oss regnställ och stövlar och gick ut och plaskade i vattenpölar och tog oss en promenad på åkern här nere innan det var dags att gå in för läggning. Signe skulle stampa i alla pölar. Och för henne räknas lite vatten som inte skjunkit genom marken som pöl. Det var bara 13 grader ute! Hösten är verkligen här nu...
Nu ska jag krypa ner i sängen och titta i nya IKEA katalogen som kom idag!
Den här bilden tog jag innan vi åkte till Lag-SM veckan. Jag och Signe packade ner alla våra saker i den här gigantiska väskan, som rymmer 90 liter! Signe tyckte det var jätteroligt att bli skjutsad i den :)
Kommentarer
Trackback