Separationsångest

Nu har jag vart och hämtat Signe och hon hade haft superkul på förskolan. Såklart. Hon hade vart jätteglad och hon verkade verkligen trivas där sa personalen. Och det är ju hur skönt som helst! De hade vart ute på promenad och Signe ville gå hela vägen själv och plocka med allt som de stötte på. Inte sitta i någon vagn :) 
Men det är jobbigt att separationen vid lämningen ska vara så känslosam. Det känns skönt att höra att det är något som är övergående.

Per har vart borta mycket på slutet så Signe har vart med sin mamma. Det blir nog bättre när jag börjar jobba (på måndag!!) och Per börjar vara mer med henne. Dom behöver lite mer tid tillsammans. Signe behöver få mer egentid med sin pappa och Per behöver få vara mer involverad i Signes vardag.

Det blir intressant att se hur morgondagens lämning ser ut, när det är pappa som säger hej då.

Kommentarer
Postat av: Lina

Ja, Tuva tycker om att sitta med mig och titta på er blogg också. Hon skrattar till bilderna och vill sitta länge och titta! :)

Det kommer gå kanonbra snart tror jag, som du säger handlar det säkert om att ni haft väldigt mycket tid bara ni två...och om det inte blir bra på ett tag kan du trösta dig med hur kul hon har där efter bara några minuter! :)

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback