Frida & Familjen

Första dagen på jobbet avklarad. Den gick bra! Det känns faktiskt kul att vara tillbaka. Det var inte jobbigt att vara ifrån Signe heller. Visst var det mysigt att komma hem, men det var rätt skönt att vara borta också. Självklart känns det så bra eftersom det är nåt nytt som händer i min vardag. Troligen kommer jag inte vara lika positivt inställd om ett par månader. Men vem vet! Det kanske håller i sig!

På morgonen när jag skulle åka började Signe gråta och ville ta på sig sin jacka och följa med. Det tar nog någon dag innan hon är med på vad som gäller och kan vara glad när hon vinkar hej då.

På eftermiddagen efter maten lekte jag och Signe med lera. Hon har fått burkarna av mormor och hon fullkomligt älskar dom. Hon kan sitta med sin lera i evigheter. Jag gjorde den snigel och hon fnissade och sa Atta di! (Lilla snigel akta dig, akta dig...) Hon är så söt när hon börjar "sjunga" på den sången!

Jag sov ju med öronproppar inatt. Jag vaknade och hörde Signe gråta "långt borta". Men jag tänkte att det bästa är att låta Per försöka söva om henne själv. Hon måste ju vänja sig vid det. Jag anade att det skulle bli så, hon är van att jag är med henne på natten och när hon sover hemma vet hon att jag finns där. En halvtimme hade hon gråtit innan hon hade tagit vällingflaskan och somnat om. För hon ville inte ens ha vällingen av Per först. Det kommer nog bli bättre för varje natt.

Nu har jag ont i huvudet, så det är dags att duscha och lägga sig för att sova.