Rörd till tårar
Idag har vi gjort massor. Känns som det iaf. Jag har vart på stan och handlat mig en skinnjacka. En sån som halva stan har och som mina vänner från Huvudstaden har haft i flera år. Men, jag ville ha en iaf! Den är jättesnygg och jag kände mig fin när jag drog på mig den och åkte till Ica för att panta burkar. Per tyckte att han såg ut som en lodis jämfört med mig. Det var hans sätt att säga att jag var fin. Alla sätt att ge komplinger är bra...
Efter att jag hade vart på stan svängde jag in på Mobackes och tittade på utställningen av fyra fotografer som ingår i Nätverket Brudarna. Framförallt ville jag se Anna Alverhags bilder. Jag jobbade med henne på Ljusnan och hon är en sån härlig och glad tjej! Och en duktig fotograf! Hon hade valt att fotografera barn som har ett medfött handikapp/sjukdom och deras föräldrar eller syskon. Det fanns en liten folder som man kunde läsa lite kort om varje familj, hur det hade vart när barnet föddes och deras känslor kring barnets sjukdom/handikapp, och jag var tvungen att spänna hela kroppen för att inte börja gråta. Först över känslan att vi har sån tur att vi har en frisk tjej som förhoppningsvis får leva ett långt och lyckligt liv och sedan över den känsla som föräldrarna till vissa av barnen måste känna. Panik. Iaf i början. Iaf ibland. Panik över att veta att ens barn inte kommer att få leva så många år. Jag vill iaf säga att Annas bilder var jättefina och att texten som hörde till gjorde känslan ännu starkare.
Nu till ett lättare ämne. Panta burkar. Vi har inte gjort det sedan vi flyttade in hit i slutet av november... Så det var bukar och flaskor för nästan 300:- Och då ska man veta att 4:- panten inte gäller längre. Efter pantningen åkte vi iväg och till pappersinsamlingen och slängde tidningar och kartonger. Plus barnmatsburkar till glasåtervinningen. Är det inte sjukt drygt att stå och lägga in en eller två burkar i taget?! Man har ju inte tio styckten direkt. Fler som sorterar barnmatsburkar och andra glasburkar?
Under tiden vi gjorde allt det där fick Signe vara och leka med farfar. Farmor jobbade och var säkert inte glad över det. Framförallt inte när Signe hade vart på besök.
Efter middagen for vi till Helene, Johan och Klara och hälsade på. De har gjort om i vardagsrummet och det blev verkligen ljust och fint! Signe sparkade (Per höll i benet och sparkade) på en ballong som Klara kastade upp mot henne och hon skrattade så hon nästan kiknade! Det är så roligt när bebisar skrattar för alla runt omkring skrattar också för det är så härligt att se! Signe fick låna en täckjacka och två par täckbyxor. Det tackar vi för!
Signe fick dricka vällingen där och så bytte vi om till pyjamas så att hon kunde somna i bilen. Sen var det bara att lyfta över henne till sängen. Tröttmössan vår. I förmiddags sov hon tre timmar i vagnen och i eftermiddags en timme drygt! Imorgon är hon väl uppe med tuppen antagligen...
Glömde skriva i inlägget igår att Signe blev så himla blyg för Jonas att hon panikskrek i flera minuter! Per lämnade de ensamma i Signes rum strax efter att Jonas hade kommit så hon trodde väl att hon hade blivit övergiven med en främling stackarn. Tårarna sprutade!
Nu har jag skickat efter två förstoringar på Fujidirekt. Fraktfritt tom idag. Totalt 158:- Hade man beställt från expert tex så hade det gått på 398:-!! Sjukt stor skillnad. Kvaliten var bra på de små bilderna iaf, så vi hoppas på det nu också.
Dessa två.
40x50
Efter att jag hade vart på stan svängde jag in på Mobackes och tittade på utställningen av fyra fotografer som ingår i Nätverket Brudarna. Framförallt ville jag se Anna Alverhags bilder. Jag jobbade med henne på Ljusnan och hon är en sån härlig och glad tjej! Och en duktig fotograf! Hon hade valt att fotografera barn som har ett medfött handikapp/sjukdom och deras föräldrar eller syskon. Det fanns en liten folder som man kunde läsa lite kort om varje familj, hur det hade vart när barnet föddes och deras känslor kring barnets sjukdom/handikapp, och jag var tvungen att spänna hela kroppen för att inte börja gråta. Först över känslan att vi har sån tur att vi har en frisk tjej som förhoppningsvis får leva ett långt och lyckligt liv och sedan över den känsla som föräldrarna till vissa av barnen måste känna. Panik. Iaf i början. Iaf ibland. Panik över att veta att ens barn inte kommer att få leva så många år. Jag vill iaf säga att Annas bilder var jättefina och att texten som hörde till gjorde känslan ännu starkare.
Nu till ett lättare ämne. Panta burkar. Vi har inte gjort det sedan vi flyttade in hit i slutet av november... Så det var bukar och flaskor för nästan 300:- Och då ska man veta att 4:- panten inte gäller längre. Efter pantningen åkte vi iväg och till pappersinsamlingen och slängde tidningar och kartonger. Plus barnmatsburkar till glasåtervinningen. Är det inte sjukt drygt att stå och lägga in en eller två burkar i taget?! Man har ju inte tio styckten direkt. Fler som sorterar barnmatsburkar och andra glasburkar?
Under tiden vi gjorde allt det där fick Signe vara och leka med farfar. Farmor jobbade och var säkert inte glad över det. Framförallt inte när Signe hade vart på besök.
Efter middagen for vi till Helene, Johan och Klara och hälsade på. De har gjort om i vardagsrummet och det blev verkligen ljust och fint! Signe sparkade (Per höll i benet och sparkade) på en ballong som Klara kastade upp mot henne och hon skrattade så hon nästan kiknade! Det är så roligt när bebisar skrattar för alla runt omkring skrattar också för det är så härligt att se! Signe fick låna en täckjacka och två par täckbyxor. Det tackar vi för!
Signe fick dricka vällingen där och så bytte vi om till pyjamas så att hon kunde somna i bilen. Sen var det bara att lyfta över henne till sängen. Tröttmössan vår. I förmiddags sov hon tre timmar i vagnen och i eftermiddags en timme drygt! Imorgon är hon väl uppe med tuppen antagligen...
Glömde skriva i inlägget igår att Signe blev så himla blyg för Jonas att hon panikskrek i flera minuter! Per lämnade de ensamma i Signes rum strax efter att Jonas hade kommit så hon trodde väl att hon hade blivit övergiven med en främling stackarn. Tårarna sprutade!
Nu har jag skickat efter två förstoringar på Fujidirekt. Fraktfritt tom idag. Totalt 158:- Hade man beställt från expert tex så hade det gått på 398:-!! Sjukt stor skillnad. Kvaliten var bra på de små bilderna iaf, så vi hoppas på det nu också.
Dessa två.
30x40
40x50
Kommentarer
Trackback