Himlen kan vänta länge på mig
Ibland blir jag bara så jädra trött på mig själv. Varför försöker jag ens? Signe har som jag tidigare nämnt jättesvårt att somna inne på dagarna, då är det vagnen som gäller. Jag tror att hon är väldigt mycket för rutiner eftersom det går så lätt på kvällarna. Och på dagen är hennes rutin att man klär på sig och bäddas ner i vagnen för att ta en promenad, och då somnar hon. Men jag känner att det är ju bra om hon kan somna inne utifall hon blir jättesjuk eller om det är -30 grader ute. Typ. Men icke. Plus att jag var trött idag för jag fick kliva upp flera gånger innan klockan var ett och det gör att hela nattsömnen blir rubbad och då blir man trött. Så jag ville också sova.
Det slutade med att jag fick gå ut med henne i vagnen iaf. Och eftersom vi hade hållt på så länge i vår säng så hade hon hunnit bli hungrig så jag var tvungen att göra ordning en vällingflaska också mitt upp i allt. Så när hon väl somnade var klockan kvart i elva, hade jag lagt henne i vagnen från början hade hon somnat en timme tidigare... och då kände jag inte riktigt för att lägga mig.
Mamma och Izzi kom och lekte med Signe, och Signe skrattade och hade roligt när hon fick jaga Izzi.
Testade ge henne blodpudding idag. Jag käkade det till lunch och kokade en bit till Signe i mjölk. Mamma tyckte att jag skulle blanda i lite potatis också så att det var nån smak hon kände igen, eftersom hon inte smakat mjölk heller tidigare, men det vette tusan om potatisen smakade så mycket... Geggan såg inte aptitlig ut men Signe åt iaf en del av det.
Hon har börjat tugga väldigt bra på sista tiden, det märks att hon vill ha lite att tugga på. När hon har ätit brödbitar tidigare har hon ofta satt de i halsen men nu tuggar hon de jättebra! Skönt! Då kanske vi kan ge henne 8 månaders burkarna utan att behöva mosa så mycket. Tidigare har hon fått kväljningar varje gång av dom.
Hon är fortfarande hes... Och när jag trycker på pluttarna vid öronen för att kolla om hon har ont i dom, så försöker hon putta bort mig eller så slingrar hon sig. Men det finns inget annat som tyder på att hon har ont i öronen.
Jag ska ringa till hälsocentralen imorrn igen. Och då ska jag säga att jag vill åka till Bollnäs, eftersom det är dit jag ska egentligen! Hon har vart förkyld i nästan tre veckor nu så de borde ta någon odling eller så sa Helene när jag pratade med henne. Iaf ett stick i fingret.
Men då borde jag väl läsa på lite först... så man har lite motargument att komma med. De säger ju att man ska titta på allmäntillståndet framförallt, och Signe är ju pigg och glad men väldigt hes... Kan det inte vara så att man har ett barn som är väldigt tåligt och inte känner så bra att det gör ont? Vi vet ju hur det känns när man har ont i halsen, vi vet hur det känns att vara sjuk. Det vet ju inte små bebisar. De vet kanske inte hur de ska reagera.
Har kollat på Himlen kan vänta nu. Usch. För mig är det ångestladdat. Jag har en enorm rädsla över att bli dödligt sjuk eller på något annat sätt försvinna ur Signes liv. Inte så att jag går och tänker på det jämt och ständigt, men när jag väl gör det så blir jag livrädd och tårögd.
Nu är jag så himla trött så jag ska sova.
Har en fototid imorgon för Signe. Hoppas att hon fortsätter vara pigg så vi kan få fota henne.
Det slutade med att jag fick gå ut med henne i vagnen iaf. Och eftersom vi hade hållt på så länge i vår säng så hade hon hunnit bli hungrig så jag var tvungen att göra ordning en vällingflaska också mitt upp i allt. Så när hon väl somnade var klockan kvart i elva, hade jag lagt henne i vagnen från början hade hon somnat en timme tidigare... och då kände jag inte riktigt för att lägga mig.
Mamma och Izzi kom och lekte med Signe, och Signe skrattade och hade roligt när hon fick jaga Izzi.
Testade ge henne blodpudding idag. Jag käkade det till lunch och kokade en bit till Signe i mjölk. Mamma tyckte att jag skulle blanda i lite potatis också så att det var nån smak hon kände igen, eftersom hon inte smakat mjölk heller tidigare, men det vette tusan om potatisen smakade så mycket... Geggan såg inte aptitlig ut men Signe åt iaf en del av det.
Hon har börjat tugga väldigt bra på sista tiden, det märks att hon vill ha lite att tugga på. När hon har ätit brödbitar tidigare har hon ofta satt de i halsen men nu tuggar hon de jättebra! Skönt! Då kanske vi kan ge henne 8 månaders burkarna utan att behöva mosa så mycket. Tidigare har hon fått kväljningar varje gång av dom.
Hon är fortfarande hes... Och när jag trycker på pluttarna vid öronen för att kolla om hon har ont i dom, så försöker hon putta bort mig eller så slingrar hon sig. Men det finns inget annat som tyder på att hon har ont i öronen.
Jag ska ringa till hälsocentralen imorrn igen. Och då ska jag säga att jag vill åka till Bollnäs, eftersom det är dit jag ska egentligen! Hon har vart förkyld i nästan tre veckor nu så de borde ta någon odling eller så sa Helene när jag pratade med henne. Iaf ett stick i fingret.
Men då borde jag väl läsa på lite först... så man har lite motargument att komma med. De säger ju att man ska titta på allmäntillståndet framförallt, och Signe är ju pigg och glad men väldigt hes... Kan det inte vara så att man har ett barn som är väldigt tåligt och inte känner så bra att det gör ont? Vi vet ju hur det känns när man har ont i halsen, vi vet hur det känns att vara sjuk. Det vet ju inte små bebisar. De vet kanske inte hur de ska reagera.
Har kollat på Himlen kan vänta nu. Usch. För mig är det ångestladdat. Jag har en enorm rädsla över att bli dödligt sjuk eller på något annat sätt försvinna ur Signes liv. Inte så att jag går och tänker på det jämt och ständigt, men när jag väl gör det så blir jag livrädd och tårögd.
Nu är jag så himla trött så jag ska sova.
Har en fototid imorgon för Signe. Hoppas att hon fortsätter vara pigg så vi kan få fota henne.
Kommentarer
Postat av: Malin
Vi började ge Truls 8 månaders burkarna idag, lite stora bitar men mosade man dom lite grann gick det i så det går säkert i Signe också!
Postat av: Sara
Tack, ni hade ju också jätte fint ute vid er! :)
Usch va tråkigt att hon inte blir frisk. Hoppas att ni får någon hjälp hos doktorn och att de tar er på allvar, men det är nog bra att läsa på lite annars blir man helt överkörd när man sitter där. Som jag skrev tidigare, man måste ju vara doktor för att vara patient nu för tiden, förjäkligt! Tycker de borde vilja ta det säkra före det osäkre när det gäller små barn som inte kan tala om själv hur de mår.
Ha en bra dag!
Trackback