Nu bär det iväg
Magkurvan bär iväg alltså. Vi bär inte iväg nånstans! Inte än iaf. Var till barnmorskan idag och kollade så att allt var bra. Det var det. Magen växer så det knakar. Nu låg min prick alldeles över min kurva. Fortfarande en bit under högstanivån alltså, men nu kan man inte säga att jag har en liten mage iaf. Barnmorskan sa att pricken låg jättebra där. Hjärtljudet fortsätter vara på samma nivå. Mellan 142-150 slag per minut ungefär. Så nu tror jag bombsäkert på att det är en tjej! Det bara känns så. Och jag har till och med börjat säga "hon" om bebisen. Tidigare har jag bara sagt "han".
Vågen registrerade över 72 kg! I förrgårkväll vägde jag 70,5 hemma. På kvällen. Men inte idag minsann. Så snart är jag ikapp och förbi Per...
Bebeisens huvud är inte fixerat ännu, utan det är fortfarande ruckbart som man säger. Antar att det betyder att den faktiskt kan få för sig att vända sig igen om den vill.
Vi börjar längta riktigt mycket efter våran fis nu. Jag tänker inte så mycket på förlossningen längre, inte som jag gjorde tidigare utan nu tänker man mer på tiden som ska komma efter förlossningen. I början när allt är så overkligt så är det som att förlossningen är målet på det hela. Nu känns det inte alls så längre. Det är bara ett steg som måste tas för att komma vidare. Vidare till livet med bebis!
I eftermiddag är det dags för föräldrautbildning igen. Idag ska vi se en förlossningsfilm... Uvva. Gillar fortfarande inte att se förlossningar på tv. Kan liksom inte se det fina i det på samma sätt som Per! Och att han kan göra det är ju ett mysterium! Visst, jag blir tårögd när bebisen har fått kommit upp på magen och så, men jag kan hoppa till den bilden direkt och skippa allt stånkande, stönande och skrikande innan.
Jobbade ju hela helgen. Det gick väl bra. Men det är tråkigt att jobba när Per är ledig. Framförallt eftersom han fortfarande är helt okapabel till att ta egna beslut gällande städning och liknande. Skriver jag en lista på det han kan göra då blir det gjort. Oftast. Men säger jag inget utan bara hoppas att få komma hem till lagad mat och ihopplockad tvätt... ja då slutar det bara med att jag blir besviken. Oftast. Men även solen har ju fläckar... Eller jag kanske borde säga att han glänser till ibland iaf! Och då blir jag ju löjligt glad istället. Han fick fjäska en del för pussen i lördags eftermiddag när jag hade kommit hem om jag säger så.
Ny body till bebisen som jag ska packa ner i BB-väskan :) Så söt! Och vi har ju ett par orangea sparkbyxor efter Per från 1974 som passar jättebra! :)
Vågen registrerade över 72 kg! I förrgårkväll vägde jag 70,5 hemma. På kvällen. Men inte idag minsann. Så snart är jag ikapp och förbi Per...
Bebeisens huvud är inte fixerat ännu, utan det är fortfarande ruckbart som man säger. Antar att det betyder att den faktiskt kan få för sig att vända sig igen om den vill.
Vi börjar längta riktigt mycket efter våran fis nu. Jag tänker inte så mycket på förlossningen längre, inte som jag gjorde tidigare utan nu tänker man mer på tiden som ska komma efter förlossningen. I början när allt är så overkligt så är det som att förlossningen är målet på det hela. Nu känns det inte alls så längre. Det är bara ett steg som måste tas för att komma vidare. Vidare till livet med bebis!
I eftermiddag är det dags för föräldrautbildning igen. Idag ska vi se en förlossningsfilm... Uvva. Gillar fortfarande inte att se förlossningar på tv. Kan liksom inte se det fina i det på samma sätt som Per! Och att han kan göra det är ju ett mysterium! Visst, jag blir tårögd när bebisen har fått kommit upp på magen och så, men jag kan hoppa till den bilden direkt och skippa allt stånkande, stönande och skrikande innan.
Jobbade ju hela helgen. Det gick väl bra. Men det är tråkigt att jobba när Per är ledig. Framförallt eftersom han fortfarande är helt okapabel till att ta egna beslut gällande städning och liknande. Skriver jag en lista på det han kan göra då blir det gjort. Oftast. Men säger jag inget utan bara hoppas att få komma hem till lagad mat och ihopplockad tvätt... ja då slutar det bara med att jag blir besviken. Oftast. Men även solen har ju fläckar... Eller jag kanske borde säga att han glänser till ibland iaf! Och då blir jag ju löjligt glad istället. Han fick fjäska en del för pussen i lördags eftermiddag när jag hade kommit hem om jag säger så.
Ny body till bebisen som jag ska packa ner i BB-väskan :) Så söt! Och vi har ju ett par orangea sparkbyxor efter Per från 1974 som passar jättebra! :)
Kommentarer
Postat av: Johan
Jag sa ju från början att de lutar åt flicka när Larsson befruktat! ;)
Hoppas allt är bra.
Trackback