Sopor i mängder
Idag har vi vart på Borab med innebandyn. Det är en sponsorgrej, så vi som bryr oss om föreningen åker dit och gräver i gamla sopor. Och intresset för Hertsjö innebandy är inte överdrivet om jag säger så. Tur att Alftas innebandylag också är där, annars hade vi fått hållt på hela natten.
Det är vidrigt ska ni veta. Vi brudar fick ta en jättestor kulle där solen låg på. Och där gillade massa kryp också att vara. Och jag har faktiskt fobiska känslor för kryp och äckel. Det kryper i hela mig. Usch. Och det är fullt med råtthål så man bara väntar på att kliva på bamseråttan. Det värsta som hände idag, och det var nog det värsta på hela soptippen, hände självklart mig. Jag sträckte mig in i ett busksnår högt uppe på kullen. Som tur var hade jag en sådan städnypa så jag var inte nere med huvuden vid marken. En meter åt sidan ser jag något svart stort. Ser ut som en kanelbulle i formen. Det tar två sekunder innan jag fattar vad det är. En ORM!!!!!! Jag skrek, och skrek och ryste och började gråta. Ja, ni som känner mig vet att mina tårkanaler inte fungerar på samma sätt som för alla andra. Jag blev så chockad och rädd när den snabbt slingrade sig ur "bullpositionen" att tårarna bara kom. Jag grät inte, utan de bara rann mest. Tror att det var en reaktion av rädslan. Inte rädslan för att den kunde ha bitit mig, utan för att jag tycker det är så obehagligt bara. Åsa som också såg ormen, eller okej det var en svart snok men den var riktigt jäkla stor därför kallar jag det för en orm. Ja iaf, Åsa såg också ormen och hon sa att det var den största snok hon någonsin hade sett. Den var riktigt fet på magen och lång. Så det var ju roligt. Eller inte. Jag fick en tröstkram av Roos som verkligen har en fobi för ormar. Den äter väl bamseråttorna så det var säkert därför den var så stor.
Sen gick jag inge mer på kullen. Jag rensade skräp på andra sidan diket istället.
Vi fick fika lite iaf. Bulle och påskmust.
Per kunde inte följa med för antingen har han blivit så förkyld eller så är det ett riktigt tillslag av pollen. Men det kändes som att han hade feber när jag kom hem. Så han fick stanna hemma. Lyckos.
Jag kommer inte på nåt mer att skriva. Ormen tog liksom upp alla mina tankespår.
Det är vidrigt ska ni veta. Vi brudar fick ta en jättestor kulle där solen låg på. Och där gillade massa kryp också att vara. Och jag har faktiskt fobiska känslor för kryp och äckel. Det kryper i hela mig. Usch. Och det är fullt med råtthål så man bara väntar på att kliva på bamseråttan. Det värsta som hände idag, och det var nog det värsta på hela soptippen, hände självklart mig. Jag sträckte mig in i ett busksnår högt uppe på kullen. Som tur var hade jag en sådan städnypa så jag var inte nere med huvuden vid marken. En meter åt sidan ser jag något svart stort. Ser ut som en kanelbulle i formen. Det tar två sekunder innan jag fattar vad det är. En ORM!!!!!! Jag skrek, och skrek och ryste och började gråta. Ja, ni som känner mig vet att mina tårkanaler inte fungerar på samma sätt som för alla andra. Jag blev så chockad och rädd när den snabbt slingrade sig ur "bullpositionen" att tårarna bara kom. Jag grät inte, utan de bara rann mest. Tror att det var en reaktion av rädslan. Inte rädslan för att den kunde ha bitit mig, utan för att jag tycker det är så obehagligt bara. Åsa som också såg ormen, eller okej det var en svart snok men den var riktigt jäkla stor därför kallar jag det för en orm. Ja iaf, Åsa såg också ormen och hon sa att det var den största snok hon någonsin hade sett. Den var riktigt fet på magen och lång. Så det var ju roligt. Eller inte. Jag fick en tröstkram av Roos som verkligen har en fobi för ormar. Den äter väl bamseråttorna så det var säkert därför den var så stor.
Sen gick jag inge mer på kullen. Jag rensade skräp på andra sidan diket istället.
Vi fick fika lite iaf. Bulle och påskmust.
Per kunde inte följa med för antingen har han blivit så förkyld eller så är det ett riktigt tillslag av pollen. Men det kändes som att han hade feber när jag kom hem. Så han fick stanna hemma. Lyckos.
Jag kommer inte på nåt mer att skriva. Ormen tog liksom upp alla mina tankespår.
Kommentarer
Postat av: Jessika
Usch, vad tråkigt! (:
Trackback