Frida & Familjen

I fredags var jag till barnmorskan. Vägde mig, lyssnade på hjärtljud, tog lite tester och mätte magen.

Då var jag i vecka 27+1, förra gången var jag i 23+1 så jag skriver väl vecka 27 här nere då för att vara konsekvent.

Dock är min barnmorska, som jag nämnt tidigare, otroligt surrig. Vågen stod på -0,6 när jag ställde mig på den. Det var alltså startvikten. Vågen stannade på 67,7 och eftersom jag började på 0,6 för lite så måste vi såklart lägga till det så att slutvikten blev 68,3. Trodde jag. Men inte min barnmorska minsann! För står det ett minustecken framför så är det ju klart att vi ska dra av från min vikt...! Nollställa visste hon inte hur man gjorde. Mjo, att jag skulle väga 67 kg efter frukosten är liksom inte ens troligt med tanke på att jag vägde 66,6 förra gången jag var där. Men hon envisades och fine, skriv in 67 då som vikt. Men jag skriver 68 här för jag vet att det är den mest riktiga siffran.

Hon skrev heller inte ner SF måttet men jag tror att det var på 27, så jag skriver det. Skrev hon in mig som vecka 27 hade jag 27 i mått och skrev hon det som vecka 28 är det 28 i mått. För jag låg liiite över mittenkurvan jag

Järnvärdet var lite lågt, så jag ska börja äta järntabletter. Måste bara komma ihåg att köpa det.

Vecka 8 - 23 (23+1) - 27 (27+1)
 
Vikt 60 - 67 - 68

Bltr 125/65 - 100/60 - 100/60

Glyk 4,3 - 5,9 - 5,5

HB 117 - 119 - 110

Flj ---- - 155 - 140

SF ---- - 23 - 27

Jag trodde att det var ett långt projekt att koka lingonsylt, men det gick ju väldans fort! Det som tog längst tid var såklart rensningen av lingonen... Igår tog jag iaf tag i det. Rensade, kokade, diskade och städade efter rensningen. Drygt 2 timmar höll jag på. Per somnade i soffan vid halv nio och sov således hela tiden... Bäst för honom att han äter den där lingonsylten utan att yttra en tillstymelse om att den möjligen är för sur, söt, besk eller vad det nu må vara. För när jag var klar hade jag otroligt ont i svanken och hade världens halsbränna!

Om det är fler som vill ha tips på hur man gör lingonsylt kan ni kika här.

Idag var jag och Signe ute i lingonskogen och plockade bär med våra nya bärplockare. Vi hade en femliters hink med oss och den blev full, så då fick vi åka hem och äta lunch istället. Signe sysselsatte sig med att hjälpa till lite att plocka bär med sin plockare, äta lingon men roligast av allt var när hon hittade en stor sten att ta bort torr mossa ifrån :) Hon kan pyssla med sånt där i en evighet. Så nu ska vi göra lingonsylt! Men jag vet inte om det är en del som kanske är för omogna. De vita får jag såklart plocka bort, men sen finns det ju hel del nyanser av rött där i...

Efter lunchen, som vi intog väldigt sent, dammsög jag och plockade undan lite och Signe låg i sin säng och vilade en stund och lyssnade på Lotta på Bråkmakargatan. Seden tog vi cykeln ut till golfbanan för att titta på de sista hålen när Per tävlade i Hårga Open. Han hade haft en riktigt tråkig start på de två första hålen, så hans runda blev förstörd redan där.

Vi har nattgäst idag, Fredrik är också med och tävlar, de har druckit lite vin och tagit några öl. Det skulle vara trevligt att kunna smutta på ett glas vin. Men det är säkert mest för att jag inte kan som jag så, för de gånger jag och Per har druckit vin en vanlig lördagkväll i soffan är väldigt lätträknade. Det slutar oftast med att vi dricker 1,5 glas var sen vill ingen ha mer.

Idag har Signe namnsdag! Hon har verkligen blivit uppvaktad, i två dagar :)

Igår kom mamma och min mormor och morfar och fikade. Signe fick tre pippipussel i olika storlekar, en träklocka, i form av ett grishuvud, som man kan använda när man ska lära sig klockan, fyra saftmuggar och ett jättefin kakfat av filt med jordgubbar.

Idag fick hon först ett paket på posten, som kom ifrån morbror Johan och Sara :) Det var en sagoskiva med Tjorven och Båtsman, Saltkråkan alltså! Signe tyckte det var väldigt kul att få paket med posten.
Lite senare kom hennes farmor och farfar och då fick hon en film med både Madicken och Lotta samt ett halsband och armband.
Av oss fick hon pärlor så att vi kan göra egna halsband. Jag hittade väldigt bra påsar för 10:- styck på Lekstugan där det fanns lite större pärlor så att det skulle vara lättare för henne att göra egna. Vi gjorde ett tillsammmans innan vi fikade och gjorde kväller.

För övrigt somnar Signe lika bra på kvällen, med sina sagoskivor! Igår tog det tid för henne att somna så till slut hade hon lyssnat klart på skivan. Hon klev upp ur sängen och kom upp till mig och Per med Bert, Mamma Mu, snutten och nappen i famnen :) Hon brukar ju somna långt innan sagorna tar slut. Då satte jag mig bredvid henne istället och gungade hennes rumpa. Hon gillar det och slappnade av och somnade. Fast med lampan tänd. Jag trodde inte att hon skulle behöva/vilja ha det när jag var i rummet. Men det kanske känns nog tryggast nu.

Fika med gammelmormor och gammelmorfar och promenad med gammelmorfar och Izzi.

Idag fick jag hem nya stövlar! Gummistövlar, röda ifrån Tretorn. Jag hade 50% rabatt på Ellos och då köpte jag dessa! Kanonsköna var de, med fleecefoder, så de kommer nog att vara varma och sköna rätt länge. De hade kostat 599:- och nu betalade jag 344:- tror jag det var, inkl frakt. 

Jag var in på Dollarstore när jag åkte hem ifrån jobbet, för jag skulle köpa en liten verktygslåda, eller sån låda som är till för skruvar och spikar till pärlor som Signe skulle få på sin namnsdag, idag. Då hittade jag bärplockare! De var väldigt plastiga men det som gjorde att jag köpte var att det fanns i små storlekar! Perfeka för Signes små händer :) Så nu har vi en varsin! Plus en 10 liters hink och en bärrensare. Så nu måste vi ut i skogen till helgen!

Magen växer och bebisen sparkar mest hela tiden! Det är en livlig krabat och man ser sparkarna från utsidan. Jag drabbades av en känsla häromdagen att det här kanske är sista gången jag är gravid. Vem vet om vi kommer att skaffa ett till barn? Per tycker iaf att två är en bra siffra. Och det tycker ju faktiskt jag med. Men jag blev nästan gråtfärdig. Jag älskar ju att vara gravid! Även fast det är mer påfrestande den här gången med alla känslor i och med 2,5 åringen här hemma som testar alla våra gränser.
Den här graviditeten går ju så himla snabbt också! Förra graviditeten läste jag allt jag kunde komma över. Jag surfade bara runt på gravidsidor och jag visste exakt på millimetern hur stor bebisen i magen var. Typ. Nu har jag ingen aning! Veckorna går och jag läser ingenting!  Det är skönt på sitt sätt det med, men det kommer att gå så snabbt och jag är rädd att jag inte hinner njuta lika mycket som förra gången. Så kommer det nog även bli när bebisen kommer. Vi kommer inte att kunna ligga tillsammans och mysa på samma sätt som förra gången när vi bara var tre. Den här bebisen får gärna vara väldigt mycket bebis, väldigt länge. Aldrig lära sig sitta, prata eller gå :)

Och att få mysa med en nyfödd bebis måste vara nåt av det vackraste man kan vara med om. Den här gången kommer det att bli extra mysigt då Signe ska bli storasyster också! Hon ler och låter pipig på rösten när hon ser eller pratar om en bebis :)

Jag drömde härom natten att det var en pojke i magen. Vi fick se genom en projektor en stor bild på hur han skulle se ut som 18-åring! Haha, märkligt! Jag kom på att jag drömde att jag väntade en flicka när jag var gravid med Signe och jag skriver "dagbok" för varje vecka i graviditeten vilket jag även gjorde när jag var gravid med henne. Så jag kollade upp i den boken när det kunde tänkas vara. Och vet ni vad? I samma vecka! I vecka 27 drömde jag för första gången att hon var en flicka och i vecka 27 den här gången drömde jag att vi väntar en kille... Jag har sedan ultraljudet kännt att det nog är en flicka i magen, men den senaste veckan har jag fått för mig att det kanske kan vara en pojke. Förmodligen var det därför jag drömde om det, för att jag hade tänkt på det mycket i några dagar. Men det var märkligt att drömmen kom i samma vecka som förra gången!

Jag har hela tiden sagt att jag förmodligen kommer att betala för ett ultraljud där vi kan få reda på vilket kön det är. Nu är jag rätt säker på att det inte kommer att bli så. Jag tar helt enkelt inte för mig att fixa grejer nu för tiden! Så det kommer att rinna ut i sanden och helt plötsligt så ligger vi där på förlossningen :)



Lördagmorgon är fotomorgon, men förra helgen blev det ingen bild. Så här kan man se hur  den har växt under två veckors tid.

I eftermiddag åt Signe yoghurt till middag. Hon skulle då absolut inte ha någon mat. Det blev grin och skrik och efter att hon hade lugnat sig satt hon och kollade på Emil i soffan medan vi åt själva i köket. Hon har tjaffsat om maten ett tag nu och vi har kört på att "ok, kom och ät när du vill. Vi äter nu iaf". Det dröjer oftast inte så länge innan hon vill äta, men inte idag. Hon kunde tänka sig yoghurt när klockan var halv sju typ. Sen badade vi och efter badet myste vi i soffan.
Efter en stund blev hon vresig över att jag inte ville ta upp hennes napp, jag tyckte helt enkelt att hon kunde ta upp den själv eftersom hon stod precis vid den. Jag sa att det då var dags att sova och då sa Signe "Jag vill sova nu direkt!".
När vi skulle borsta tänderna var det såklart också fel. Hon skrek och grinade och jag borstade. Borsta tänder är helt enkelt inte något hon välja att avstå ifrån bara för att hon är sur. När hon la sig ner i sängen ville hon inte ha vällingen... Hon sa åt mig väldigt argt att jag skulle gå ut ur rummet och stänga dörren efter mig! Så hon somnade med yoghurt i magen som middag och ingen välling. Lysande.

Ibland blir jag helt slut på hennes humör! Och när jag kommer hem efter en stressig och jobbig dag på jobbet, är hungrig och med graviditetshormonerna typ utanpå kroppen pallar jag inte mycket från den lilla damen innan vi gråter båda två. "Är du också ledsen, mamma?" brukar Signe snyfta fram. Ja, mamma blir också ledsen. Jag blir ledsen över att jag orkar ta alla fajter med henne. Jag blir ledsen över att jag är den enda som får ta fajterna med henne. Jag blir ledsen över att jag är den enda som får trösta henne efter de här fajterna. Per får inte röra vid henne när hon är såhär. Då blir allt bara ännu värre.
Ja, jag blir helt slut och ledsen helt enkelt. För det är massvis med fatjer nu. Samtidigt som hon helt plötsligt glänser till och är sitt vanliga, glada, underbara jag igen.

Jag försöker vara bestämd och konsekvent, men inte på ett argt och skrikigt sätt. Jag tycker det är viktigt att lära henne att vi kan prata och diskutera saker och att man får bli arg och ledsen. Men man ska inte behöva skrika till varandra. Börjar jag skrika kan jag garantera att hon kommer att skrika också. Barn tar efter allt som vi vuxna gör, och skriker jag åt henne är det ett sätt att visa henne att det är okej att skrika till varandra.
Något mer som jag tycker är viktigt när hon är såhär är att ändå visa henne kärlek. För det är ju såklart kärlek hon behöver just när hon arg och ledsen. Hon var väldigt upprörd över att vi inte ville sätta på Emil åt henne. Jag bad henne sitta i mitt knä och bli lugn en stund. När hon sedan hade lugnat sig och inte grät längre sa hon att hon nu var lugn och att hon ville titta på Emil. Vi är noga med att om man ber snällt kan man få det man ber om. Inte om man skriker eller gör tvärtemot. Hon har blivit duktig på det.

Vill hon ha en glass och vi säger att hon måste äta fyra skedar till innan hon kan få glass, får hon ingen om hon inte äter de där fyra skedarna. Att vara konsekvent är otroligt viktigt men också väldigt krävande och svårt. Hon säger ofta "nej tack" eller "ja tack" när man frågar om hon vill ha saker och när hon ber snällt säger hon exempelvis "snälla mamma, kan jag få en glass, tack".

Men det är inte lätt alla gånger.

Här kommer några bilder på Siri när hon var 3 dagar gammal. Har ni sett den trötta hårdrocksbebisen? Kika in den andra bilden :) Signe skrattade som en toka när hon såg att Siri gjorde "Iron Maiden" tecknet, som hon säger.

Idag har jag en bild med i tidningen, på familjen Thyrén. Men den blev så himla mörk i tidningstrycket! Tråkigt. Jag tänkte visa er hur den egentligen ser ut. Och bilden på Klara och Siri är nog en av de finaste bilder jag tagit. Det beror såklart på motivet :) Jag tycker att kontrasten mellan Klaras vita hår och Siris svarta är så fin!

Och när jag ändå visar en den fina familjen tänkte jag passa på att visa lite fler bilder på dem, ifrån bröllopet som var i nyår. När Helene fyllde år fick hon och Johan en fotobok med bilder ifrån bröllopet som jag tagit. Här har ni ett axplock av dem.

Idag har jag och Signe haft främmande! Therése, hennes sambo Daniel och deras lilla Juno på 15 månader har vart på besök! Jättetrevligt! Jag och Signe var så gulliga att vi bakade. Efter att de åkt :) Vi bjöd på glass när de var här dock så nånting i magen fick de iaf. Även om de såklart säkert hade vart trevligare med lite sockerkaka.

"Mmm, det var jättejättegott!" sa Signe när hon smakade på den. Samma sak sa hon ikväll när hon åt gröt och smakade mosade blåbär som vi hade plockat i skogen tidigare på kvällen. Ibland är hon väldigt positiv och glad vår lilla donna :) När hon säger så låter hon samtidigt lite förvånad och så nickar hon, som att hon inte alls trodde att det skulle vara så lyckat innan. Väldigt gulligt!

Att hjälpa till med ingredienserna är roligt vid kakbak, men att slicka upp det som är kvar i skålen slår det mesta.

Jag bara måste lägga ut den här bilden iaf. Eftersom jag inte kan lägga ut någon av de andra ännu :) Titta vilken fin tjej!

Ikväll, efter att Signe hade studsat lite på sin studsmatta, satte vi oss och åt tomater från vår tomatplanta och äpple från vårt äppelträd.



Tidigare idag var jag och fotade familjen Thyrén, jag hoppas jag kan visa någon bild här på bloggen efter att den har fått vart med i tidningen nästa vecka. Jag åkte och kikade på Elin och Jonas nyköpta hus som de skall renovera helt och hållet och jag handlade lite på stan.

Signe fick ett par jeans, jag fick lite strumpor och så köpte jag lite större pärlor som Signe ska få i namnsdagspresent så att vi kan göra halsband.

Per är i Sundsvall och tävlar och Signe var med farmor och farfar idag. De var ner på Bonden på Byn i Kilafors och tittade på djur, åkte häst med vagn och red så klart. Signe älskar verkligen att rida på hästar! Hon ska ju bli en bollbrud :)

Imorgon kommer en klasskompis från gymnasiet förbi en sväng! Låter kanske inte så exotiskt men jag gick gymnasium i Stockholm så det är inte varje dag man träffar folk man gick med. De har vart på bröllop här uppe och tänkte svänga förbi när de åker hem. Det blir skoj!

Jag fick plocka några kantareller som fanns väldigt lättillgängligt vid svärmor och svärfars tomtgräns. De blev stekta och jag fick kvällsfika. Gott!

Här kommer ett annorlunda inlägg mot för vad man brukar läsa om på min blogg :)

Att göra en backup på sina bilder är som att teckna en sorts livsförsäkring skulle jag våga påstå. Skulle alla mina bilder på Signe försvinna skulle jag förmodligen gråta otröstligt likt ett barn i flera veckor. Kanske dags att fundera på ett brandsäkert kassaskåp?

Jag har vart med om en datorkrasch vid ett tillfälle och då hade vi en del bilder som försvann. Men det var på den tiden då jag fortfarande fotade en hel del med min analoga systemkamera, vilket var tur! Något mer som kanske var tur var att jag fick min datorkrasch just då. Innan jag fått barn och började fota hundratals bilder i veckan. Efter det lärde jag mig att göra backup på sina digitala bilder är livsviktigt. Bilder och filmer hjälper en att minnas och göra återblickar och det vore väldans trist om allt sådant försvann.

Efter den där kraschen har jag en rutin som jag följer. Kanske nån som vill ha tips?

1. Föra över bilderna ifrån kameran till datorn.
2. Lägga över bilderna på USB-minne.
3. Formatera kameran, dvs ta bort bilderna ifrån kameran.
4. Bränna ut bilderna på dvd-skiva.

Jag tar ALDRIG bort en bild eller en film från någon av våra kameror innan jag antingen har fört över dem till ett USB-minne eller bränt de till en skiva. Att lägga över bilderna på ett USB-minne är ju inget jag gör daglligen, även om det vore det bästa, utan det är nåt jag gör när kameran börjar bli full. Om jag inte har fått upp tillräcklig storlek för att bränna till en dvd-skiva lägger jag över dem på USB-minne så länge. Bilderna finns alltså alltid på minst två ställen. Först kameran och datorn. Sedan datorn och USB-minne och sedan datorn och dvd-skiva. Tidigare använde jag även USB-minnena för lagring under en längre tid, men det är svårt att märka upp på ett lätt sätt, så att använda skivor som man kan skriva på känns lämpligare. Men det är kanon att ha ett USB-minne medan man väntar på att få ihop tillräckligt med bilder eller för att ha tills man har orkat gå igenom och sållat bland alla bilder. 

Om man har en kompakt kamera där bilderna inte blir så stora går det givetvis bra att bränna till vanliga CD-R/RW skivor. Men med min mängd bilder och den storlek det är på dem så får jag plats med ungefär 2 veckors - 1 månads fotograferande på en skiva. Det blir mycket skivor. Så jag rekommenderar att bränna på dvd-skivor om man fotar med en systemkamera.

Jag skickade efter en ny cd-väska härom dagen som kom i eftermiddag! Den rymmer ungefär 200 skivor, mot för den förra som det fick plats med 24 tror jag. Där låg det dubbelt och det var svårt att ha någon ordning. Nu är det fint! Jag skickade efter den ifrån Ginza för endast 129:- + 29:- i frakt. Vi passade även på att slänga med ytterligare en Lotta skiva till Signe :)

Måste bara säga att Signe har somnat själv varje kväll sen hon började lyssna på ljudbok, sagoband eller vad man nu säger. Ikväll lyssnade hon på Emil i Lönneberga och hon somnade som en stock! ÄNTLIGEN!

Ikväll var det DC på golfbanan. Slå längst och du vinner helt enkelt. Jag slog inte längst i damklassen. Jag var inte i närheten av att slå längst. Jag har inte hållt i en klubba sen vi var i Skåne för ett antal veckor sedan, utan körde en provsving och sen var det bara att köra. Var med mest för att det skulle bli lite folk. Det tycker jag man kan bjuda på, även om man inte har en chans att vinna. Och det var det många som gjorde i år! Vilket var kul :)

Det finns en barnklass också. Signe ville vara med och var inte ett dugg blyg trots publiken på kanske 70 personer. Hon gick fram och slog sina två bollar så snabbt att jag knappt hann med att fota :) Och hon träffade dem på första försöket! Annars kan hon få svinga några gånger fram och tillbaka innan de far iväg. Alla applåderade väldigt och tyckte såklart att hon var jättesöt, i och med att hon var så liten mot för de andra.




Alla barnen fick pris och Signe visade upp sin fina silverboll och markeringsknapp :)

Nu går det fort! Jisses! Vad har jag ätit den här veckan egentligen?! Fick gå fram ett gäng veckor i graviditeten med Signe för att hitta en likvärdig mage... Nu är jag i vecka 25, och magen med Signe är fotad i vecka 29! Hade säkert kunnat tagit en magbild ifrån vecka 30 också, men då hade jag bara en kvällsbild (alla andra bilder, i båda graviditeterna är fotade på morgonen) och där syntes det att den magen var större.

Jag tycker mig börja skymta en hormonrand på magen. Med Signe fick jag en väldigt tydlig som blev längre ju större livmodern blev. Vi får se hur det blir den här gången.

Hade ni hormonrand i era graviditeter? Och var det med en pojke eller flicka i magen? Bara upp till naveln eller hela vägen?

Signe fick tugga tuggummi för första gången den 29/7. Hon såg så stor ut när hon tuggade :) Härom dagen ville hon ha tuggummi igen när hon såg att jag hade det. Jag påminde henne om att hon inte fick svälja. Efter en stund gapar hon stort och säger: "Titta mamma, jag har inte svalt!" Då var tuggummit helt väck :)

I just looove photoshop!

Ta en snabb titt på de här bilderna. Den översta är helt oredigerad, den är direkt ifrån kameran.
På den undre har jag justerat nivåer, kontrast, skärpa samt jobbat lite extra med ögonen. Jag har nämligen fått en liten photoshoplektion av Robin på en rast på jobbet, så nu kommer jag kunna göra snygga ögon mycket lättare!

Signe är  snart 2,5 år! Det var längesedan jag skrev om hennes utveckling och är det något som jag verkligen har uppskattat med den här bloggen så är det tillgängligheten till att lätt kunna gå tillbaka och se på hennes tid som bebis, 1-åring och vad som hände under vägens gång.

Så nu tänkte jag skriva ett inlägg och hur hon är och vart hon står som 2,5-åring.

Sömnen
Signe har under hela vår semester sovit alldels fantastiskt bra! Hon har slutat att sova middag helt och har börjat att sova hela nätter utan att vakna. Då menar jag att hon inte ens vaknar för att få hjälp att hitta nappen eller sånt heller. Hon sover till mellan 7-8 och igår morse sov hon enda till 9,15! Det är jätteskönt att slippa gå upp som jag så ofta har fått gjort tidigare. Hon har haft perioder då hon sovit väldigt bra tidigare också men det har alltid slutat med att hon har gått tillbaka till sin vanliga nattsömn som ofta har inneburit välling en gång på morgonkvisten, alltså vid fyra tiden eller så.
Men nu så känns det annorlunda! Hoppas bara att det fortsätter så när hon börjar förskolan igen och att hon klarar av att vara vaken hela dagen trots att hon måste kliva upp vid halv sju varje morgon. Vi får försöka lägga henne tidigare på kvällen om det behövs. Får se om det funkar med att vara vaken på förskolan också men jag hoppas det, för hennes läggningar är rena drömmen nu! Vi läser och dricker välling, efter att lampan har släkts somnar hon ofta på fem minuter. Så har det inte varit under våren, då har hon legat och vridit och vänt sig länge. Vi måste fortfarande sitta med henne tills att hon somnar men det känns inte lika jobbigt när det går så snabbt för henne att komma till ro.

Blöjan
Signe har varit blöjfri under i princip hela våren. Både hemma och på förskolan. På nätterna har hon fortfarande blöja och likaså om vi åker bil och hon troligtvis kommer att somna. Men i veckan när vi åkte till Rättvik hade hon ingen blöja och det gick bra trots att hon somnade och sov i en timme i bilen. Hon kan fortfarande kissa några droppar i trosan då och då, men lyckas knipa igen så att hon kan kissa resten på toaletten.
Nattblöjan känns det som att vi är långt ifrån att ta bort. Hon kissar väldigt mycket på natten!

Sån är jag
Signe har en väldigt fantasi! Älskar att hitta på saker och berätta länge om det. Jag har några filmer som jag ska försöka lägga upp så småningom.
Hon säger ofta "mamma och pappa, titta på mig!". Hon vill visa upp vad hon kan och tycker om att känna sig duktig. Hon tycker fortfarande om att sitta och pyssla med sina saker en längre stund och kan leka själv ganska bra. Men hon gillar ännu mer när jag eller Per leker med henne.
Något som hon gör med allt är att ställa saker på rad. Pippifigurer, duplobitar, ja allt som hör till samma grej liksom. De ställer hon upp på fina rader.
Hon är inte lika mammig nu som tidigare, iaf stundvis så duger Per bättre. Men om hon är på viset är det bara mamma. Är hon ledsen är det bara jag som gäller och när hon ska lägga sig är det bara jag som gäller. Det blir påfrestande för både mig och Per. Jag tycker att det är psykiskt påfrestande att alltid behöva sköta läggning och trösta henne när hon är arg och Per känner sig otillräcklig då han enligt henne aldrig duger. Mina graviditetshormoner gör inte saken bättre, då jag ofta blir lika ledsen som henne när hon trotsar och gråter. Men jag har förhoppningar om att ju äldre hon blir desto bättre kommer det att bli med den saken. När det kommer en bebis som vill ammas i samma stund som hon ska sova kommer hon inte att ha så mycket val...
Signe har en otrolig koll på att ex. hennes mormor är min mamma. Härom dagen sa jag nåt till Per om mamma. Då säger Signe: "Menar du din mamma, min mormor?" med sitt förståndiga läte. "Ja, det menar jag" svarar jag. "Inte morfar, din pappa?" frågar hon då :)
Och idag åkte vi förbi golfbanan och stannade vid ett hål och pratade en snabbis med pappa, Signes morfar. När vi sedan åkte hemåt säger Signe: "Vi såg bara din pappa, inte min pappa" fastän vi bara hade pratat om att vi hade sett morfar.
Signe är inte lika blyg som hon har vart tidigare när vi möter nya människor. Om hon får ta kontakt går det väldigt fort för henne att öppna upp sig och börja prata. Det är roligt att se att hon verkar säkrare i sig själv och inte behöver ty sig lika mycket till mig.
Hon är en tjej full med humor som älskar att skämta med oss och med andra! Hon hittar på massa tokigheter som hon vet inte är sant och så skrattar hon nöjt när hon försöker lura oss!

Talet
Det som alla blir förvånade över när de möter Signe för första gången är hur duktig hon är på att prata för att inte ens vara 2,5 år. Vi är så vana det att det egentligen bara är när vi möter jämngamla som inte pratar så mycket alls som vi förstår hur tidig hon är i språket. Och egentligen inte bara i språket utan i hur hon använder språket. Hon har en enorm förståelse och det är fascinerande att se hur hon kan använda olika begrepp i olika miljöer.

Jag har under en tid försökt skriva ner roliga eller fyndiga saker som Signe sagt och jag tänkte skriva ner en del här. Det är svårt att återberätta sättet hon säger det på, och oftast är det ju det som gör hela grejen.

19/6 - Jag pratade om magen och sa nåt om lillasyster eller lillebror.
S - Det är en lillasyster.
J - Är det?
S - Ja, eller en lillebror. Man vet aldrig!

21/6 - På eftermiddagen efter jobbet var det en väldans fart på Signe. Jag sa det till henne då hon hoppade upp och ner i soffan. Efter en stund sa hon själv:
S - Vilken fart det är på mig då!

28/6 - På stan.
S - Jag håller pappa i handen, han som är så skäggig! (Signe pratar ofta om att Per är skäggig, och hon gillar inte riktigt det :))

29/6 - Signe till mig.
S - Du heter Ida, min lilla vän!

29/6 - Jag läste en Mamma Mu bok där kråkan säger "nu pratar vi inte mer om saken".
S - Vad sa han?
J - läser om hela meningen.
S - Vad sa han?!
J - läser om hela meningen igen.
S - Saken! Vilket konstigt ord!

2/7 - Vi hittade inte nappen när det var läggningsdags.
S - Då får jag suga på tummen då... väldigt ledset.

4/7 - Per klev upp på morgonen med Signe och hon tyckte nog att det var dags för Pappa att byta kalsonger...
S - Har du på dig de där fortfarande?!

5/7 - Signe låtstaspratar i en minitelefon.
J - Vem var det som ringde?
S- Det ringde inte, jag skickade bara ett sms till min kompis!

19/7 - Vi är hemma hos en jobbarkompis vars katt sprang iväg.
S - Men vart tog den där rackarns katten vägen då?

22/7 - I lekstugan.
J - har du bakat den där tårtan?
S - Jag har ingen aning att jag har bakat den där tårtan.

24/7 - Jag spelade munspel.
S - Ajja bajja! (som för övrigt är ett uttryck hon använder väldigt ofta nu till mig eller Per)
J - Låter det inte fint?
S - Nej! Det låter illa!

31/7 - Per ska vara snäll och ge Signe mjölkchoklad när hon har ätit upp maten, tidigare har vi bråkat om just det här och hon har vart väldigt ledsen.
P - Nu får du din godis för att du var så duktig att äta mat.
S - Jag vill inte ha!
P - Vill du inte ha choklad?
S - Lägg den där och gå ut! (Signe började smaska på den så snart Per hade lämnat rummet, men hon ville inte visa för honom att hon faktiskt ville ha den...:))

1/8 - Signes farmor hade ringt för en stund sedan.
S - Vad sa du till farmor?
J - Att vi skulle äta vid halv fem.
Signe sa nåt som jag inte hörde ifrån köket.
J - Vad sa du?
S - VAD ROLIGT, SA JAG! Nästan skriker Signe väldigt besämt.

1/8 - Jag och Signe har läst två MAX-böcker, och vi har bara två böcker med MAX.'
S - Jag ska titta efter en annan MAX-bok.
J - Men vi har inga fler MAX-böcker.
S - Men jag ska LEEETA!!


Saker nedskrivna utan datum:

S - Vet du mamma? Jag älskar dig så mycket! (Och så fick jag en kram!)

S - Bert ska också följa med! Han som är så fin :)

S - Tänk om vi hade en luftballong som vi kunde flyga till förskolan med. Pappa ska också flyga ballong! Och Bert med SÅKLART!

S - Nämen tack! Jag som leta den så mycket!



Det finns såklart mängder av roliga meningar som kommer ur den donnans mun, men jag är glad över att jag lyckas skriva ner några iaf.
Hon är väldigt charmig när hon blir irriterad på oss då hon kan låta väldigt trött på att vi inte förstår, eller när hon undrar över något. När hon ställer en fråga så rynkar hon så sött på näsan och ser väldigt undrande ut.

Idag har Signes morbror Johan och Sara vart på besök! Signe fick ett jättefint bokstavspussel som de la tillsammans. Hon får verkligen mycket fina saker ifrån dem och jag sa härom dagen till Per att de och mamma är Signes främsta boksponsorer, hon har fått massvis med böcker därifrån! Och ingen är så glad och tacksam som vi såklart för Signe älskar ju böcker.

På förmiddagen var jag och Signe och handlade mat, dags att komma tillbaka till vardagen med matlistor och grejer nu när vi börjar jobba imorgon. Signe ska vara hos mormor och morfar i två veckor och behöver alltså inte gå tillbaka till förskolan ännu. Ikväll somnade hon redan vid 19, då borde hon få tillräckligt med sömn till imorgon bitti när hon får kliva upp tidigare än vanligt nu för tiden.
Jag hade kunnat vara ledig i många veckor till. Imorgon ska jag börja min nedräkning till mammaledigheten :) Jag längtar verkligen till att få vara hemma med en bebis igen! Det var så underbart sist!

På eftermiddagen var vi till Kilafors och åt grillat! Skönt att slippa laga mat sista dagen på semestern.


Alfons tänkte bita i en pusselbit, det var skoj!