Frida & Familjen

Signe har blivit så himla duktig! Hon har under en ganska lång tid nu sagt till när hon behöver bajsa, hon gillar inte att göra det i blöjan längre. Även på förskolan säger hon till så att hon får sitta på pottan eller på den lilla toan de har som är anpassad till små barn.

I helgen har hon fått haft trosor på sig rätt mycket inne och inte en gång har hon kissat i dom! Hon har sagt till varje gång hon behöver kissa och så har hon sprungit in till toaletten. Det är jätteroligt och hon blir så stolt när hon får ha på sig fina trosor. Hon fick två med mumin på av mormor och morfar när hon fyllde år. De gillar hon jättemycket.

"Jag vill ha trosorna med glittermumin på!" 

Bokstäver är skoj! Den här filmen är ifrån 11/2.

Jag har nu hunnit bli två år! Här kommer en liten sammanställning om hur jag är som person just nu och vad jag gillar att pyssla med om dagarna.

Mitt stora intresse är bokstäver! Ända sedan jag var väldigt liten har jag intresserat mig för ord. Min mamma och pappa började läsa böcker för mig när jag var liten bebis, det är säkert där allt började.
Nu tycker jag om att titta efter bokstäver i böckerna som mamma och pappa läser för mig. Jag är en hejare på dom! Jag har två olika magnetset med bokstäver som jag tränar flitigt med. Jag kan peka ut nästa alla bokstäver. Jag tycker om när mamma och pappa skriver olika ord, jag ber dom ofta göra det.

Jag kan räkna också! Ända till 20. Efter 15 kan jag behöva lite hjälp, ibland iaf. Men upp till 15 jag kan räkna i en rasande fart. Jag brukar räkna när vi leker kurragömma. Det tycker jag är roligt!

Jag älskar att rita och måla också! Jag fick ett jättefint stort ritblock när jag fyllde år, och kanonfina pennor till. De tycker jag om att rita med.

Mamma och pappa säger att jag är en rätt bestämd tjej. Jag säger vad jag tycker och jag säger det gärna högt. Precis som mamma alltså! Jag kan bli ursinnig när jag inte får som jag vill, det sägs att jag inte var så förrut. Nåt som kommit med åldern alltså. Somliga kallar det två-årstrots, men jag vill ju så mycket! Jag vill gärna klä på och av mig själv, vilket jag är rätt duktig på om jag får säga det själv.

Jag tycker om att pyssla i lugn och ro. När det är mycket barn som är högljudda går jag gärna undan och leker själv med något. Är det många som jag inte känner vill jag ha min mamma eller pappa med mig. Finns det djur att leka med, leker jag hellre med djuren än med de andra barnen.

Jag säger alltid till när jag är bajsnödig så att jag får bajsa på toaletten. Jag gillar inte att bajsa i blöjan längre. När jag är utan blöja kan jag ibland komma ihåg att säga till när jag behöver kissa också. Jag har fått jättefina trosor som jag hoppas att jag kan börja använda snart. En dag när vi skulle till dagis ville jag ha dom utanpå blöjan, det fick jag!

Alla säger att jag är himla duktig på att prata, och jag antar att jag är det! Prata och leka med bokstäver är liksom min grej. Jag gillar att ta in information och bearbeta det. Jag har ett riktigt bra minne!

Djur! Jag älskar djur! Jag får tacka min mamma och pappa för att de flyttade hit till skogen. Mamma tror nämligen inte att jag kommer att tacka henne om 13 år, så det är väl bäst att göra det nu medan jag trivs. Mina grannar har hundar, får och hästar och jag älskar att gå till dom! Sen har ju mormor och morfar en hund och en katt, plus att Göran (som är mormor och morfars granne) har massa djur som jag får hälsa på. Just nu pratar jag ofta om att jag vill ha en kattunge. Jag tycker dom är gulliga! Mamma säger att pappa är allergisk, men jag förstår inte riktigt vad det betyder.

Jag tycker mycket om bebisar, jag gillar att titta på bebisar på bild och prata om bebisar. När jag gör det pratar jag gärna med ljus röst. Jag har nog hört att de vuxna gör så. Ibland tycker jag om att leka bebis, då vill jag ligga i mammas famn.

Något som mamma och pappa inte är så nöjd med är mina nattvanor. Tills jag var över ett år somnade jag helt själv i mitt rum. Jag var enligt dom en väldigt duktig tjej. Men sedan hände nåt. Jag ville att mamma skulle sitta bredvid min säng när jag skulle somna. Inte pappa! Verkligen inte pappa. Så har det varit nu, i snart ett år. Jag vet att mamma inte tycker att det är speciellt roligt. Hon säger varje kväll att det är pappas tur att läsa boken, men nej! Det är mammas tur, brukar jag skrika då. Sen vaknar jag ofta på natten. Jag vill ha välling då. Det är tryggt för mig att få välling på natten. Mamma har gjort några tafatta försök att säga att det inte blir nå mer välling på natten. Det räcker att jag skriker riktigt högt i två minter, sedan ger hon med sig. I höstas lurade jag dom allt! Då struntade jag i vällingen i två veckor, jag sov hela natten. Eller så kom jag in till deras säng och somnade om utan välling. De ropade hurra lite för tidigt. Jag saknade min välling!

Magsjukan. Jag åkte också på den. Igår kväll kräktes jag två gånger innan jag gick och la mig. Trodde att jag hade en helvetesnatt framför mig, men icke! Måste ha sovit väck den eländiga magsjukan, för idag har jag mått jättebra. Eller ja, jag har blivit lite trött och så, men inge värre. Så imorgon tänkte jag ta mig tillbaka till jobbet. Kan ju inte behöva stanna hemma ytterligare en dag? Vet att man bör hålla sig borta i 48 timmar...

Jag har ju kunnat äta som vanligt idag, och vi har till och med vart ute och lekt två (!) gånger under dagen. Det händer typ bara under de andra tre årstiderna. Inte så jäkla roligt att bylsa på med vinterkläder flera gånger per dag.

Signe sov till klockan 8 imorse! Skönt! Ja, hon vaknade såklart på natten och fick välling. Suck, det kommer aldrig försvinna av sig själv och vi har verkligen inte ork att försöka få henne att somna utan. Iaf, så sov hon ju länge och vi hoppade därför dagens sovning. När vi käkade middag var hon totalt slut och grät och visste varken ut eller in. Kvart över sex sov hon. Men det var väldigt skönt att få henne i säng så tidigt. Men hon behöver nog sova. Det tokiga blir ju att en sådan här dag blir hon inte trött förrän efter 14-tiden. Då går det ju inte att lägga henne.

Jag skulle kunna somna nu, men känner gärna att jag vill se skidskyttestafetten först. Det kan ju bli så jädra spännande! Det kan också bli riktigt trist. Den som väntar får se.

Vi får se hur det blir imorgon bitti med lämningen på förskolan. Signe vill verkligen inte gå dit. Det känns jättetrist. Vi testar med allt! "Vad roligt att träffa dina kompisar på förskolan imorgon!" "Näe, jag vill inte till förskolan!! Jag vill vara hemma med mamma". Ja, usch.

Signe badade i förmiddags och blev bajsnödig. När man har magsjuka och blir bajsnödig är det toaletten asap som gäller.


Stackars lilla skrutten. Vi fick sovmorgon till halv nio imorse. Signe var nog helt slut. Men hon har inte kräkts nåt mer, däremot har jag tappat räkningen på hur många gånger hon har suttit på toaletten. Säkert 15-20. Så fort hon har fått i sig lite vatten har det blivit till att springa till toa. Hon har varit fantastiskt duktig! Varje gång har hon sagt att hon är bajsnödig och endast en gång har det kommit i blöjan, annars har hon lyckats hålla sig tills hon kom upp på toaletten. Väl där har det bara runnit ur henne. Som vatten. Hon har ju inte ätit något alls nästan, så det är väl kanske inte så konstigt. 
Jag är väldigt tacksam över att hon har diarré och inte kräks iaf. Det är sjuttio resor värre. Vi har ju verkligen haft tur i och med att hon säger till så duktigt också, men nu när det blir natt blir det nog värre. Jag hoppas det stannar upp lite.

Hon sov bara i en halvtimme efter "lunch". Hon vaknade och sa att hon hade ont i magen, sen var det toaletten som gällde. 

Hon somnade utan välling på två sekunder ikväll strax efter 19. Efter 45 minuter vaknade hon och hade ont i magen. Hon var väldigt besvärad, säkert eftersom hon var nyvaken + att hon inte hade bajsat i blöjan under dagen, innan hon lyckades få ur sig det hon behövde i blöjan. Hon la sig ner på mattan medan jag hämtade en ny blöja och tvättservetter. När jag kom tillbaka sov hon. Så trött och slut. Vi lyckades få i henne en mun päronjuice och 100 ml välling innan hon slocknade på nytt i sängen. 
Hon har inte haft någon feber idag, kanske lite förhöjd temp, tempen visade strax över 38 när det var dags att sova. Tur det iaf.

Hörde att magsjukan som går nu är väldigt förrädisk och familjemedlemmar har insjuknat 30-40 timmar efter att den första i familjen började visa symptom. Känns inge roligt alls. Vi får se hur den här natten blir och om jag behöver stanna hemma ifrån jobbet imorgon. Handsprit ska man tydligen ha vid sånna här tillfällen. Det är ju tur att man har sån jädra bra koll. Suck. Jag äter vitlök, vitpeppar och hälsofil. Vi får se hur långt det räcker.

Signe jämrar till och vrider på sig titt som tätt. Hon har nog ont i sin lilla mage. Som just nu är mindre än vanligt.

Idag har vi varit på Amelias 4-års kalas i Segersta! Signe var lite febrig när vi åkte, men hon är pigg enda tills hon kommer upp i 39,5 ungefär. Då kan man börja se på henne att hon har feber. Och det var just vad hon fick. Efter nån timme på kalas hade febern stigit till 39,5. Vi gav henne en alvedon och åkte hem. Klockan var då kvart över fem, och hon somnade i bilen.
Vi köpte pizza och kebab i Kilafors och for hem. Signe har inte velat äta mycket vare sig igår eller idag, men hon fick i sig några pizzabitar och senare lite broccoli.

Hon har vart krasslig i magen i snart tre veckor. Förra veckan var hon hemma från förskolan pga feber, så vi trodde att magen var besvärlig i samband med feber och förkylning. Men hela den här veckan har hon också vart lite lös i magen. Vi har också vart inne på att det är hörntänderna som vill upp, men nu vet jag inte alls. För vid tjugo över åtta ikväll vaknade hon och kräktes i sin säng. Jag stoppade in lillfisen i duschen och Per bäddade om sängen. Det kan alltså vara magsjuka! Usch! Om det är så hoppas jag verkligen inte att vi har smittat någon annan på kalaset...

Under den här veckan har Signe varit otroligt mammig. Hon har gråtit varje dag jag har lämnat henne på förskolan, och i tisdags fick de till och med ringa efter Per och fråga om han kunde komma och hämta henne för hon var så olik sig. Hon var klängig och gnällde efter mig. På onsdagen hade hon varit gladare och de tyckte att hon var som vanligt. Trist om vi måste vara hemma den här veckan pga sjukdommar också. Blir det kanske lika jobbigt att gå tillbaka veckan därpå.

Just nu hoppas vi att vi slipper upp och byta sängkläder och duscha Signe ytterligare en gång innan natten är till ända.

I söndags, på Alla Hjärtans Dag, hade vi det mysigt ute i solen hela familjen. Vi gick och hälsade på djuren och åkte snowracer. Jag och Signe gav pappa ett hjärta som hon hade målat. På baksidan stod det "Puss Pappa, vi älskar dig så mycket! Dina tjejer". Signe blev jätteglad när Per läste vad som stod. Hon tycker om när vi säger fina saker så hon gillade det. Ofta busar hon till det och säger flera gånger efter varandra: "Vet du vad? Älskar dig mamma! Varsegod mamma, älskar dig! Tack mamma, älskar dig!" Och så vidare :) Sötnosen våran!

Innan vi skulle gå ut gav hon sin pappa en komplimang för mössan. "Vilken fin mössa du har pappa, orange och blå!" Hon gillade den och ville ha en likadan förklarade hon. Hon är omtänksam vår lilla flicka.

Vi for som sagt till fjällen över nyår. Min äldsta vän Helene och hennes sambo Johan skulle gifta sig på samma dag som de firade sin 11:e årsdag. Japp, de har varit tillsammans en halv evighet. Sedan i 9:an rättare sagt. Det var 61 personer närvarande, inkl alla barn, så det var många som hade rest från Bollnäs upp till Hamra.

Vi for på onsdagen, dagen för nyårsafton, efter frukost och resan upp gick fint. Signe tittade på filmer och i Sveg stannade vi och käkade. Hon somnade i bilen strax efter att vi hade lämnat Sveg och sov tills vi kom fram. Stugan, som vi lånade av min fasters familj, ligger alldeles i närheten av Svansjöliften. Helt perfekt med andra ord.

Efter att vi hade packat upp i stugan och Åsa och Hans hade kommit med sina grejer (de bodde med oss i stugan) for vi på After Ski i Hamra. Vi hade förberett genom att ta med Signes hörselskydd, men hon tröttnade efter en stund och tyckte nog att det blev väldigt folkigt där inne. Hon började bli hungrig och vi for hem för att laga middag istället.

Det finns två barnsängar i stugan. En spjälsäng och en lite större barnsäng. Signe valde att sova i den större barnsängen. Det gick bra, även om hon sa några gånger att hon ville åka hem och sova i sin säng. Skruttan. Det tog en liten stund att somna, men hon sov helt okej. Det bökigaste var när Per skulle göra välling och han var tvungen att springa ner en våning till köket för att värma i micron. 

Vi hade tagit med oss den bärbara dvdspelaren upp till vårt sovrum så Signe inledde morgonen med att titta på film i sängen, medan vi fortsatte halvsova. 

På nyårsafton skulle jag följa med Helene till frisören på morgonen och tillbringa förmiddagen där med henne. Jag skulle fota hela bröllopet, inklusive förberedelser och liknande. Efter lunch var vi klara och Johan kom så att vi kunde bege oss ut på fotografering. Det var rätt milt väder om man jämför med de tidigare dagarna, temeraturen låg bara på minus 8 grader. Men det är svårt att fotograferas leende i -8 grader i enbart klänning! 

När vi hade fotat några hundra bilder utanför kyrkan och i skoterspåret for vi för att värma oss innan det var dags för ceremonin i kyrkan.

Signe hade inte träffat sin mamma på hela dagen när hon fick syn på mig i kyrkan. Jag förstod redan innan att det skulle sluta i katastrof. Jag hade förvarnat Helene och Johan, och jodå Signe grät högljutt och skulle absolut fram till mig. Så där fick jag stå, med 13 kg på ena armen, kameran på ett stativ som var lite trasigt, vilket innebar att jag var tvungen att stå på böjda ben. Böjda ben! Det var så sjukt jobbigt så när allt var färdigt var jag svettig (både av den fysiska ansträngningen och vetskapen om att jag inte hade kunnat göra mitt bästa i kyrkan), benen skakade och jag kände inte min vänsterarm.

Men sen var det dags för bröllopsfest! Festen hölls på Fornbondens värdshus vid svansjöliften, perfekt för oss med andra ord! Jag hade bestämt mig för att hålla ett tal till Helene. Vi har kännt varandra hela livet, och skulle jag gifta mig skulle jag bli jätteglad om någon av mina vänner höll ett tal till mig (kom nu ihåg det!). Jag hade tränat innan, och tyckte att det gick bra att läsa det. Det var inte för kort, inte för långt, utan rätt lagomt. Ganska kort med andra ord. Helene är helt olik mig när det kommer till känslor och tårkanaler. Jag kan gråta för ingenting och hon blir knappt blank på ögonen. Men när jag såg under tiden jag läste talet att hon blev rörd tappade jag allt och fick knappt fram ett ord. Så jobbigt! Jag lyckades harkla mig och talet kunde genomföras. Knappt. När jag skulle skåla skakade mitt glas att jag likväl hade kunnat tappa det. Måste varit någon sorts spänning och nervositet som slog till. Talet blev väldigt uppskattad och det var fler som blev tårögda, så jag tar det som ett gott tecken.

Middag och fest flöt på i trevlig takt, Signe somnade i vagnen vid halv tio och sov nog i en timme drygt. Hon stod lite olämpligt till och vaknade nog när några röksugna stojade utanför ingången. Jag fick sitta med henne i säkert 45 minuter ute i foajen. Hon var jättetrött och ledsen och det tog tid innan hon ville gå till alla de andra. Då var det snart dags att ringa in det nya året! Det var roligt, att Signe fick vara med om det och se på raketerna. Men sen. Herregud! Signe la i nästa växel och blev tokpigg. När alla andra barn sov, verkligen ALLA andra barn, dansade hon runt på dansgolvet till klockan var efter två och vi åkte hem. Folk skrattade åt hennes tokerier, hon var verkligen superspeedad och riktigt lycklig.
När vi kom hem på natten ville hon titta på film! Men nån måtta får det vara och vi somnade väldigt snabbt alla tre.

Dagen därpå var det kallare. Signe sov för övrigt inte speciellt länge på morgonen, så det blev inte många timmars sömn den natten. Vi åkte till Hamra och hälsade på Helene och Johan som hade kommit hem till husvagnen. Sedan for vi ett helt gäng ner till Funäsdalen och käkade pizza. Signe somnade i bilen och sov i vagnen utanför fönstret medan vi åt. Perfekt!

Åsa och Hans for hem på kvällen så vi myste själva i stugan på kvällen. Dagen därpå skulle vi åka hem. Det var -25 grader. Lyckat! Pers bil startade inte och hemfärden blev förskjuten en liten stund, medan vi fick vänta på undsättning (startkablar).

På vägen hem stannade vi i Färila för att lämna nyckeln till stugan. Min kusin och Signes tremännigar var där så vi stannade och lekte och fikade ett tag innan vi begav oss hemåt. Borta bra men hemma bäst. Tur att stugan är som ett mindre hus dock, det underlättar väldigt mycket. Helt kanon!

Bilder från bröllopsfesten kommer i ett separat inlägg. Säkert hinner ni se dom först, med tanke på tiden det tar att läsa den håär novellen.

Nu är det bäst ni håller i er, för snart kommer en kavalkad av inlägg och bilder! Först ut blir berättelsen om nyårsbröllopet i fjällen. Äntligen, kan man tycka!

Signe sover hos mormor och morfar ikväll. Det har varit så tyst i huset och jag och Per tyckte det kändes märkligt att sitta och äta middag själva. Vi fick tid till att sortera massa papper, räkningar och liknande innan han drog iväg på innebandyträning. För att titta.

Själv har jag badat. Ett låååångt varmt bad med rosor, peeling, tända ljus, enya, hårinpackning och nyrakade ben. Det var faktiskt rosor med i badet, även om det var badrosor... Jag känner mig så otroligt trött och avslappnad nu så när den här bloggen är klar ska jag ta fram kläder inför morgondagen, ställa klockan på 45 minuter senare än vanligt och sova! Jag måste lägga mig i tid ikväll när jag har chansen.

Signe har sovit rätt risigt de sista nätterna och jag är så trött, så trött. Inatt vid 3, efter vällingen, började hon att hosta. Hon hostade till slut så att all välling kom upp igen. När jag reste henne upp och torkade i hennes ansikte frågade hon "vad gjorde jag mamma?". Stackarn. Det var så länge sen hon kräktes så att hon inte hade en aning om vad som just hände. Efter att jag hade tvättat av henne hade hon svårt att somna om i vår säng, så vi var alla trötta imorse. Trots att vi försov oss en halvtimme...
Men alla ni som är föräldrar vet att man inte gärna lämnar bort barnet i tid och otid, oavsett hur trött man är. Man älskar ju sitt barn. Men Signe älskar att vara hos mormor och morfar, säkert mest med Izzi, Ebba och alla hästarna. Och var väldigt glad när vi kom dit imorse, så det känns ändå bra.

Hon hade sagt några gånger att hon skulle åka hem till sig sen. Och när det var läggdags höll mamma på att nämna just "mamma" och det hörde Signe direkt. "När kommer min mamma?". Men även det hade gått fint och hon var inte ledsen och längtade hem. Hoppas att natten går bra och att hon har roligt imorgon innan hon får åka hem.

Det ska bli skönt att få pussa på henne imorgon igen. När vi båda har fått längtat lite. Feber verkar ha försvunnit nu iaf. Imorse hade hon fortfarande strax över 38, men ikväll hade hon haft 37,2. Hon är fortfarande lös i magen, men mamma hade tyckt sig skymta hörntänderna i överkäket. Så kanske febern och den lösa magen beror på det trots allt.

Sov gott alla trötta mammor där ute!

Jag nämnde igår att Signe är väldans duktig med ord och bokstäver. När vi satt och lekte med hennes nya bokstävsmagneter igår letade vi efter ett M. Vi skulle skriva Mamma och det finns blandat med stora och små bokstäver. Då jag redan hade använt stora M, plus vänt upp och ner på W så fanns det bara lilla "m" kvar. Så jag säger: "Titta, mamma hittade ett M".

Vad tror ni hon svarar?

"Det där är inte alls M, Mamma! Det är ett E!" Haha hon tyckte mer att det såg ut som ett E som var felvänt. Jag och Per skrattade åt vår duktiga böna.

Imorgon fyller stora damen 2 år! Hon hade feber imorse och har vart hemma från förskolan idag. Jag var hemma till kvart i tio då Pers föräldrar kom och hämtade henne. Hon hade bara 38,3 så hon var väldigt pigg och glad ändå. Förrutom när mamma sa att hon skulle åka och jobba... Det blev inte populärt. Signe grät och ville följa med till mammas jobb. Kände mig som en riktigt dålig morsa. Ikväll hade hon 38,9 när det var dags för läggning så imorgon stannar jag hemma hela dagen. Hade egentligen tagit ledigt från 12 och tänkt hämta henne från förskolan då, men eftersom hon är sjuk och det är hennes födelsedag stannar jag hemma helt. Per kan fortfarande inte riktigt anstränga högerhanden.

Jag har precis slagit in paketen till Signe. 7 stycken blev det.
Hon får:
- En bondgård ifrån Micki
- Bondgårdsdjur
- Liten traktor med släp
- En gose Makka Pakka
- I Drömmarnas Trädgård magneter
- Kackel i Grönsakslandet (Pettsonbok)
- Bokstäver, trämagneter

Kanske att vi ska kika efter en Upsy Daisy gosefigur imorgon när vi hämtar tårtan.

Vi skippade snören. Det ska vara så lätt som möjligt att öppna! Det grönprickiga papperet som Per hade köpt räckte inte riktigt, så jag fick ta fram lite julpapper... Men som sagt, det ska ju bara av.

Så var det söndag och helgen var över. Signe har fått paket idag med. Av morbror Anton och Jessika, samt av min mormor och morfar. När hon väl får öppna ytterligare paket på tisdag (som är hennes födelsedag) samt till helgen när morbror Johan och Sara kommer hem lär hon fundera hur länge man firar en födelsedag :)
Av Anton och Jessika fick hon ett fint badlakan och magnetbokstäver med tillhörande tavla att sätta dom på. Signe älskar sina bokstäver och vill bilda det ena ordet efter det andra. Hon är grym på bokstäver, men det ska jag berätta mer om i hennes "2-års" inlägg.

Något som är hur kul som helst är att Signe vann tårtan i BollnäsNytt! Vi brukar alltid få vår tidning på lördagen eller söndagen, men inte den här gången såklart... Så Per får ringa och beställa en imorgon så att vi får hem den till på tisdag då hennes mormor, morfar, farmor och farfar kommer på kalas.
Per undrade om vi verkligen behövde sätta in i BollnäsNytt också, jag hade svårt att välja ut två bilder, men jag sa att hon kan ju vinna en tårta! Igår pratade vi om det igen, och Per tyckte jag lät väldigt säker på min sak om att Signe verkligen skulle få den där tårtan. Och så blev det så!

Idag har det verkligen varit jättefint väder ute! Morgonen började inte så bra för vår del. Signe vaknade vid halv sex och gnällde att hon hade ont i magen. Jag frågade om ville bajsa och efter någon minut ville hon det. Jag ville inte tända taklampan i badrummet, eftersom det blir sånt skarpt sken utan tog bara med mig nattlampan in. I halvdunkelt knäppte jag upp hennes blöja och lät den fall till golvet... Hon hade redan bajsat! Väl uppe på toan bajsade hon mer och det blev lite stökigt innan allt kom i ordning igen. Hon lyckades somna om i vår säng till slut och sov till halv nio. Skönt det iaf.

Hon har varit lös i magen idag och bajsat tre gånger, men ätit mycket och varit precis som vanligt. Jag vet inte vad det kan bero på. Hon har vart lite lös i magen hela veckan, men om det kunde smittas borde det väl ha gjort det vid det här laget? Nån mildare magbakterie kanske? Vi tar henne till förskolan imorrn iaf. Hon känns ju inte sjuk, eller är jag dum och självisk nu?

Efter att Anton och Jessika hade vart här gick jag och Signe ut. Vi hälsade på hästarna, baggen och kikade på fåren. Det var kanonväder ute och solen börjar värma en aning! Signe skrattade åt baggen och tyckte att han var väldigt rolig. När vi hade gått hem ville hon bara gå tillbaka till honom.

Lagom till middagen kom min mormor och morfar med paket till Signe. Hon fick en fin gosedjursräv som hette Bert. Vi åt semlor som mormor hade bakat, men Signe gillade inte grädden så mycket.

Signe var tokspeedad hela kvällen och lekte kurragömma, dansade, snurrade runt och gjorde bakåt kullerbuttor i soffan.

När det väl var dags för läggning blev hon arg och ville bara göra ord på sina nya tavla. Vi funderar på om vi ska skippa sovning på dagarna under helgen. När slutade era sova middag på helgerna? Signe somnade inte förrän 20.30 ikväll och då sov hon bara drygt en timme idag. I och för sig sov hon till halv nio i morse, men natten hade varit lite småtrasslig. Vi får se hur det ser ut till nästa helg.

Idag har vi barnkalas för Signe. Vi hade bjudit in våra vänner och deras barn. Det blev fyra andra flickor och deras föräldrar. Och så Jonas så klart! Alldeles lagomt. Vi umgås inte med någon som har pojkar! Det är ju faktiskt märkligt. Nu är det några som ska ha barn i just den vänskapskretsen så vi får se om det blir ytterligare ett gäng flickor eller om det dyker upp någon pojke.

Signe fick massa fina saker! Batteristyrt briotåg till hennes tågbana, en Fififilm, pussel, gigantiskt ritblock med gelkritor, en stor studsboll och en jättefin servis!

Vi öppnade paket, fikade och barnen fick fiska påsar i fiskdammen. I påsarna var det lite godis, russin, ballong och en pixibok. Eftersom Jonas inte har något barn (ännu) fick han också fiska! I hans påse var det förrut lite godis en barbapappaskallra till bebisen i Elins mage och en golfboll med Signe på.

Tack snälla ni!

Efter kalasandet åkte vi till mamma och pappa och åt mat. Pappa fyllde år igår. Min lillebror Anton och hans sambo Jessica var också där. De väntar barn i april och Signe klappade på magen och flinade stort när jag pratade med bebisen där inne.

Vi pratade om att jag har en storebror och en lillebror idag och då sa Signe att hon ville ha en storebror och en lillasyster! En lillasyster finns det iaf en teoretisk chans att fixa åt henne men en storebror känns lite besvärligare.

Glömde skriva ner vad Signes siffror från 2-års kontrollen.

Vikt: 13,5 kg (11,8 kg 090902)

Längd: 91 cm (87 cm 090902)

Signe har hjälpt mamma att baka i helgen. Hon tjuvsmakade lite på smeten, sen var hon fast. Till slut kom hon på att man kunde slicka på visparna. Mums!

Signe har fått sin första present. Lite i förväg sådär. En grön Tripptrappstol av mormor, morfar, farmor och farfar! Hon gillar den supermycket!