Vinterbröllop, Nyårsafton i Hamra och Funäsdalen
Vi for som sagt till fjällen över nyår. Min äldsta vän Helene och hennes sambo Johan skulle gifta sig på samma dag som de firade sin 11:e årsdag. Japp, de har varit tillsammans en halv evighet. Sedan i 9:an rättare sagt. Det var 61 personer närvarande, inkl alla barn, så det var många som hade rest från Bollnäs upp till Hamra.
Vi for på onsdagen, dagen för nyårsafton, efter frukost och resan upp gick fint. Signe tittade på filmer och i Sveg stannade vi och käkade. Hon somnade i bilen strax efter att vi hade lämnat Sveg och sov tills vi kom fram. Stugan, som vi lånade av min fasters familj, ligger alldeles i närheten av Svansjöliften. Helt perfekt med andra ord.
Efter att vi hade packat upp i stugan och Åsa och Hans hade kommit med sina grejer (de bodde med oss i stugan) for vi på After Ski i Hamra. Vi hade förberett genom att ta med Signes hörselskydd, men hon tröttnade efter en stund och tyckte nog att det blev väldigt folkigt där inne. Hon började bli hungrig och vi for hem för att laga middag istället.
Det finns två barnsängar i stugan. En spjälsäng och en lite större barnsäng. Signe valde att sova i den större barnsängen. Det gick bra, även om hon sa några gånger att hon ville åka hem och sova i sin säng. Skruttan. Det tog en liten stund att somna, men hon sov helt okej. Det bökigaste var när Per skulle göra välling och han var tvungen att springa ner en våning till köket för att värma i micron.
Vi hade tagit med oss den bärbara dvdspelaren upp till vårt sovrum så Signe inledde morgonen med att titta på film i sängen, medan vi fortsatte halvsova.
På nyårsafton skulle jag följa med Helene till frisören på morgonen och tillbringa förmiddagen där med henne. Jag skulle fota hela bröllopet, inklusive förberedelser och liknande. Efter lunch var vi klara och Johan kom så att vi kunde bege oss ut på fotografering. Det var rätt milt väder om man jämför med de tidigare dagarna, temeraturen låg bara på minus 8 grader. Men det är svårt att fotograferas leende i -8 grader i enbart klänning!
När vi hade fotat några hundra bilder utanför kyrkan och i skoterspåret for vi för att värma oss innan det var dags för ceremonin i kyrkan.
Signe hade inte träffat sin mamma på hela dagen när hon fick syn på mig i kyrkan. Jag förstod redan innan att det skulle sluta i katastrof. Jag hade förvarnat Helene och Johan, och jodå Signe grät högljutt och skulle absolut fram till mig. Så där fick jag stå, med 13 kg på ena armen, kameran på ett stativ som var lite trasigt, vilket innebar att jag var tvungen att stå på böjda ben. Böjda ben! Det var så sjukt jobbigt så när allt var färdigt var jag svettig (både av den fysiska ansträngningen och vetskapen om att jag inte hade kunnat göra mitt bästa i kyrkan), benen skakade och jag kände inte min vänsterarm.
Men sen var det dags för bröllopsfest! Festen hölls på Fornbondens värdshus vid svansjöliften, perfekt för oss med andra ord! Jag hade bestämt mig för att hålla ett tal till Helene. Vi har kännt varandra hela livet, och skulle jag gifta mig skulle jag bli jätteglad om någon av mina vänner höll ett tal till mig (kom nu ihåg det!). Jag hade tränat innan, och tyckte att det gick bra att läsa det. Det var inte för kort, inte för långt, utan rätt lagomt. Ganska kort med andra ord. Helene är helt olik mig när det kommer till känslor och tårkanaler. Jag kan gråta för ingenting och hon blir knappt blank på ögonen. Men när jag såg under tiden jag läste talet att hon blev rörd tappade jag allt och fick knappt fram ett ord. Så jobbigt! Jag lyckades harkla mig och talet kunde genomföras. Knappt. När jag skulle skåla skakade mitt glas att jag likväl hade kunnat tappa det. Måste varit någon sorts spänning och nervositet som slog till. Talet blev väldigt uppskattad och det var fler som blev tårögda, så jag tar det som ett gott tecken.
Middag och fest flöt på i trevlig takt, Signe somnade i vagnen vid halv tio och sov nog i en timme drygt. Hon stod lite olämpligt till och vaknade nog när några röksugna stojade utanför ingången. Jag fick sitta med henne i säkert 45 minuter ute i foajen. Hon var jättetrött och ledsen och det tog tid innan hon ville gå till alla de andra. Då var det snart dags att ringa in det nya året! Det var roligt, att Signe fick vara med om det och se på raketerna. Men sen. Herregud! Signe la i nästa växel och blev tokpigg. När alla andra barn sov, verkligen ALLA andra barn, dansade hon runt på dansgolvet till klockan var efter två och vi åkte hem. Folk skrattade åt hennes tokerier, hon var verkligen superspeedad och riktigt lycklig.
När vi kom hem på natten ville hon titta på film! Men nån måtta får det vara och vi somnade väldigt snabbt alla tre.
Dagen därpå var det kallare. Signe sov för övrigt inte speciellt länge på morgonen, så det blev inte många timmars sömn den natten. Vi åkte till Hamra och hälsade på Helene och Johan som hade kommit hem till husvagnen. Sedan for vi ett helt gäng ner till Funäsdalen och käkade pizza. Signe somnade i bilen och sov i vagnen utanför fönstret medan vi åt. Perfekt!
Åsa och Hans for hem på kvällen så vi myste själva i stugan på kvällen. Dagen därpå skulle vi åka hem. Det var -25 grader. Lyckat! Pers bil startade inte och hemfärden blev förskjuten en liten stund, medan vi fick vänta på undsättning (startkablar).
På vägen hem stannade vi i Färila för att lämna nyckeln till stugan. Min kusin och Signes tremännigar var där så vi stannade och lekte och fikade ett tag innan vi begav oss hemåt. Borta bra men hemma bäst. Tur att stugan är som ett mindre hus dock, det underlättar väldigt mycket. Helt kanon!
Bilder från bröllopsfesten kommer i ett separat inlägg. Säkert hinner ni se dom först, med tanke på tiden det tar att läsa den håär novellen.
Vi for på onsdagen, dagen för nyårsafton, efter frukost och resan upp gick fint. Signe tittade på filmer och i Sveg stannade vi och käkade. Hon somnade i bilen strax efter att vi hade lämnat Sveg och sov tills vi kom fram. Stugan, som vi lånade av min fasters familj, ligger alldeles i närheten av Svansjöliften. Helt perfekt med andra ord.
Efter att vi hade packat upp i stugan och Åsa och Hans hade kommit med sina grejer (de bodde med oss i stugan) for vi på After Ski i Hamra. Vi hade förberett genom att ta med Signes hörselskydd, men hon tröttnade efter en stund och tyckte nog att det blev väldigt folkigt där inne. Hon började bli hungrig och vi for hem för att laga middag istället.
Det finns två barnsängar i stugan. En spjälsäng och en lite större barnsäng. Signe valde att sova i den större barnsängen. Det gick bra, även om hon sa några gånger att hon ville åka hem och sova i sin säng. Skruttan. Det tog en liten stund att somna, men hon sov helt okej. Det bökigaste var när Per skulle göra välling och han var tvungen att springa ner en våning till köket för att värma i micron.
Vi hade tagit med oss den bärbara dvdspelaren upp till vårt sovrum så Signe inledde morgonen med att titta på film i sängen, medan vi fortsatte halvsova.
På nyårsafton skulle jag följa med Helene till frisören på morgonen och tillbringa förmiddagen där med henne. Jag skulle fota hela bröllopet, inklusive förberedelser och liknande. Efter lunch var vi klara och Johan kom så att vi kunde bege oss ut på fotografering. Det var rätt milt väder om man jämför med de tidigare dagarna, temeraturen låg bara på minus 8 grader. Men det är svårt att fotograferas leende i -8 grader i enbart klänning!
När vi hade fotat några hundra bilder utanför kyrkan och i skoterspåret for vi för att värma oss innan det var dags för ceremonin i kyrkan.
Signe hade inte träffat sin mamma på hela dagen när hon fick syn på mig i kyrkan. Jag förstod redan innan att det skulle sluta i katastrof. Jag hade förvarnat Helene och Johan, och jodå Signe grät högljutt och skulle absolut fram till mig. Så där fick jag stå, med 13 kg på ena armen, kameran på ett stativ som var lite trasigt, vilket innebar att jag var tvungen att stå på böjda ben. Böjda ben! Det var så sjukt jobbigt så när allt var färdigt var jag svettig (både av den fysiska ansträngningen och vetskapen om att jag inte hade kunnat göra mitt bästa i kyrkan), benen skakade och jag kände inte min vänsterarm.
Men sen var det dags för bröllopsfest! Festen hölls på Fornbondens värdshus vid svansjöliften, perfekt för oss med andra ord! Jag hade bestämt mig för att hålla ett tal till Helene. Vi har kännt varandra hela livet, och skulle jag gifta mig skulle jag bli jätteglad om någon av mina vänner höll ett tal till mig (kom nu ihåg det!). Jag hade tränat innan, och tyckte att det gick bra att läsa det. Det var inte för kort, inte för långt, utan rätt lagomt. Ganska kort med andra ord. Helene är helt olik mig när det kommer till känslor och tårkanaler. Jag kan gråta för ingenting och hon blir knappt blank på ögonen. Men när jag såg under tiden jag läste talet att hon blev rörd tappade jag allt och fick knappt fram ett ord. Så jobbigt! Jag lyckades harkla mig och talet kunde genomföras. Knappt. När jag skulle skåla skakade mitt glas att jag likväl hade kunnat tappa det. Måste varit någon sorts spänning och nervositet som slog till. Talet blev väldigt uppskattad och det var fler som blev tårögda, så jag tar det som ett gott tecken.
Middag och fest flöt på i trevlig takt, Signe somnade i vagnen vid halv tio och sov nog i en timme drygt. Hon stod lite olämpligt till och vaknade nog när några röksugna stojade utanför ingången. Jag fick sitta med henne i säkert 45 minuter ute i foajen. Hon var jättetrött och ledsen och det tog tid innan hon ville gå till alla de andra. Då var det snart dags att ringa in det nya året! Det var roligt, att Signe fick vara med om det och se på raketerna. Men sen. Herregud! Signe la i nästa växel och blev tokpigg. När alla andra barn sov, verkligen ALLA andra barn, dansade hon runt på dansgolvet till klockan var efter två och vi åkte hem. Folk skrattade åt hennes tokerier, hon var verkligen superspeedad och riktigt lycklig.
När vi kom hem på natten ville hon titta på film! Men nån måtta får det vara och vi somnade väldigt snabbt alla tre.
Dagen därpå var det kallare. Signe sov för övrigt inte speciellt länge på morgonen, så det blev inte många timmars sömn den natten. Vi åkte till Hamra och hälsade på Helene och Johan som hade kommit hem till husvagnen. Sedan for vi ett helt gäng ner till Funäsdalen och käkade pizza. Signe somnade i bilen och sov i vagnen utanför fönstret medan vi åt. Perfekt!
Åsa och Hans for hem på kvällen så vi myste själva i stugan på kvällen. Dagen därpå skulle vi åka hem. Det var -25 grader. Lyckat! Pers bil startade inte och hemfärden blev förskjuten en liten stund, medan vi fick vänta på undsättning (startkablar).
På vägen hem stannade vi i Färila för att lämna nyckeln till stugan. Min kusin och Signes tremännigar var där så vi stannade och lekte och fikade ett tag innan vi begav oss hemåt. Borta bra men hemma bäst. Tur att stugan är som ett mindre hus dock, det underlättar väldigt mycket. Helt kanon!
Bilder från bröllopsfesten kommer i ett separat inlägg. Säkert hinner ni se dom först, med tanke på tiden det tar att läsa den håär novellen.
Kommentarer
Postat av: Sara
Va roligt att få läsa om hur ni hade det, tror säkert du gjorde ett superjobb bakom kameran! Nu längtar jag tills det blir våran tur att åka upp. Då ska det väl förhoppningsvis inte vara några -25grader i luften :)
Trackback