Frida & Familjen

Idag fick vi lite sovmorgon. Signe vaknade kvart i åtta. Det var skönt. Nog för att jag hade vart upp några gånger tidigare, men det är ju mer en regel än undantag.

Jag for till frissan och sedan till tippen med massa barnmatsburkar bland annat. Hos frisören gick det bra. Hon var duktig tjejen som klippte mig! Nu valde jag inget avancerat, för som småbarnsmamma blir det lätt att håret åker upp i en tofs, och då kan det inte vara för uppklippt eller lugg... Iaf så är det så för mig. Nu när Signe kan resa sig och ta sig överallt är det omöjligt att duscha när hon är vaken, så det sker oftast på kvällen när hon sover. Vilket resulterar i att håret inte ofta blir fönat precis. Men det känns skönt att ha fått det genomklippt.

Signe är väldigt mammig nu. När jag hade åkt så hade hon vart ledsen ett tag. Sen glömde hon bort att jag var borta trodde Per, men när hon väl kom på det så hade hon sett ledsen ut och krypit snabbt ut i hallen för att kolla om jag var där. Och det var jag såklart inte... Det är ju underbart att någon älskar mig så gränslöst som hon gör, men det blir lite jobbigt ibland också när det bara är jag som duger. Hon blir superglad av att se Per när han kommer hem från jobbet eller om han har vart i ett annat rum ett tag. Men bara en kort stund, sen måste hon kolla vart jag är nånstans. Det går väl över tänker jag.

Eftersom Signe vaknade rätt sent tänkte vi försöka få henne att bara sova en gång på dagen, hon har ju vart så pigg de senaste kvällarna. Men hon hade vart dödstrött vid kvart i tio, så då la Per henne i vagnen.
Jag väckte henne tjugo över 12, tänkte att hon måste ju sova en gång till när hon somnade så tidigt... Det var dumt. Hon sov inge mer och var superspeedad även ikväll. Hon slocknade vid halv nio efter att ha stått och snackat ett bra tag i sin säng.

Pillan var på besök på eftermiddagen och Signe fick så söta julklappar! Men som väntat så gillade hon snöret bäst :) Så jag har nog gjort rätt i att inte använda snöre på hennes klappar.