Frida & Familjen

Nu är vi hemma. Shit vilken helg. Så mycket känslor och intryck. Vi ägde verkligen Gävle som dagens tonåringar skulle ha sagt. Vi ägde. Hela stan. Vart vi än gick med våra linnen så ville folk läsa, de ville fotografera och de var imponerade.

Jag ska ta det från start.
Jag kom till Statoil (samlingsplatsen för oss från Bollnäs) vid 9.20. Eftersom jag var där tio minuter för tidigt så åkte jag och per och hämta Lena och Linnea hos Lena. Hon bor fem meter från statoil. Typ. Om man hämtar de två får man räkna med att bli sen. Det blev vi. 9.35 var vi tillbaka på statoil. Då hade Marie och Majken bestämt sig för att käpa singeln med Markoolio och Linda Bengtzing, då upptäckte Marie att både leg och kontokort var kvar hemma. Så vi åkte hem till Marie och hämtade det på Ren. När vi passerade Granbo ringde Per och sa att han hade hittat ett par stövlar i bilen. Det finns bara en. Linnea så klart. Som tur var hade han åkt till Kilafors för att åka skoter, så det var bara att svänga in där.
Så om vi inte hade hämtat Linnea och Lena hade Marie aldrig hunnit upptäckt att kortet var borta, och hade vi inte åkt till Ren hade vi åkt en bra bit förbi kilafors vid det laget per skulle ha ringt om stövlarna. Så allt löste sig verkligen till det bästa.

Vi mötte upp Sigge, Vickan och Kickan vid Tönnebro. Sedan in till Gävle. Vi bodde på Park Inn mitt i stan! Helt klockrent. Entrén till Gävle skulle smyckas så att man kände sig som en prinsessa... eller hur!! Inget var smyckat! Så vi tog fram schlagertutor, vevade ner rutorna och höjde stereon med Carolas en Evighet så att det ekade ända till Bomhus. Då fick vi känna oss som kungar iaf, eftersom alla (typ 5 personer) vände sig om och kollade på oss. Pinsamt? Inte ett dugg!

Lena trodde sig börja samla kändispoäng redan i lobbyn då hon "såg" Andreas Johnson. Sigge var inte sen att hålla med henne. (Vi läste i dagens GD att han bodde på ett helt annat hotell....) Men det var ju roligt så länge det varade, att ha Andreas boende på samma hotell alltså.

Gick på stan en sväng. Stressade som fan ska jag tillägga. Köpte stövletter, tröjor och lite annat.

Gjorde oss iordning. Så mycket glitter som ligger på golvet, sängarna, taket, badkaret.... ja överallt i våra rum har jag aldrig tidigare skådat. Men schlager är glitter. Så är det bara. Kroppsglitter och glitter för håret (som för övrigt hamnade på fler ställen är håret...). Skålade i rosa skumpa i rum 225. Käkade mat på Los Sombreros alldeles bredvid hotellet. Där fick vi poäng iaf! Daniel Lindström. Nog för att han är känd genom en dokusåpa, men poäng är alltid poäng.

Åkte discotaxibuss med Mattias, taxi nr 25. Han lovade att vi skulle få åka med han hem. Vilken lögnhals...

Vi hann knappt ut ur bussen förrän GD (gävles dagblad) var framme och fotade oss. Hur kan man undgå 8 pumor med knallrosa linnen och schlagertutor i högsta hugg? De såg oss iaf. Så vi fick vara med i tidningen :)

Kom in på Arenan och köpte glitterpinnar. De kostade 60:- men jag hade lätt betalat 200:-! Jag har längtat efter en sån glitterpinne. Gick på en bar och höll låda. Eftersom det inte spelades någon musik så läre ju vi sjunga...!

Sigge, Vickan, Kickan och Majken satt på parketten. Riktigt långt fram! Sjukt bra platser hade de fått tag på. Vi andra fyra, jag, Linnea, Lena och Marie satt på läktarn. I ett hörn. Men vi såg bra.
Det var en jäkla känsla när det drog igång! Nog för att man kunde tro att vi hade hamnat mitt bland PRO som helst skulle ha sänkt volymen till hälften... men det var ändå helt enormt! Vi tutade. Vi sjöng. Vi skrek. Vi blev hes. Andreas Johnson var lätt bäst på scen. Grym. Sanna Nielsen var mest schlager. Hon och Andreas skulle ha gått vidare till globen.

När vi sedan skulle ta oss ner till de andra på parketten fick vi kriga oss fram. Forsman i täten munhuggandes med massa otrevliga funktionärer som endast kunde säga en mening och det var "utgången är åt det hållet" och så pekade de åt samma håll som vi kom från. Fastän vi var tio meter ifrån de andra och hon verkligen såg på tröjorna att vi hörde ihop vägrade hon. Hur kan man föresten inte se att vi hörde ihop... det skulle en blind man se. Men vi gick helt enkelt en annan väg bara. Sen fick man absolut inte dröja kvar mer än 5 minuter efter showens slut för då skulle man minsann börja riva!! Man har byggt det på en vecka men det ska ner på tre minuter. Jag sa till en annan publikvärd som pressade oss mot utgången att det var nog bäst att packa ihop kändisarna också annars finns det risk att de fastnar under allt som skulle rivas. För så lät det. Nä sura jävla funktionärer var det där. Usch.

När vi skulle in mot stan fick vi stå i världens längsta taxikö. Även där minus till taxivärden LASSE. Vår chaffis Mattias sa att vi skulle säga till värdarna att vi skulle åka med taxi 25, men då hade han minsann ljugit menade Lasse... Jaja. Tänkte gå på Heartbreak Hotell. Eftersom det var en kö på 200 meter där tänkte vi om. Vi hamnade på Goya. mycket trevligt ställe med ett schlagerrum! Vi ägde det rummet. Träffade lite Bollnäsfolk. Mer än hälften av gänget betedde sig som pensionärer och ville käka på donken redan innan ett! Så jag, Majken och Marie bestämde oss för att vara lika trökiga och hänga på. Var i säng vid halv två.

Jag har ju glömt en jätterolig grej!! Vi var med i en SING STAR tävling! Finns det nåt mer passande?

DM mode hade den. Massa folk som stannade och kollade. Pinsamt? Nä. För vi tycker inte att sånt är pinsamt. Det är att bjuda på sig själv. Och det ska man :)

Sigge vann med 9320 poäng med Det Gör Ont. Jag och Lena körde Fångad Av En Stormvind. Så klart. Jag landade på 9270... 50 efter sigge. Så de ringe och berättade att Sigge hade vunnit, jag kom trea och Lena fyra. Så det var kanske inte så många fler med... men vi fick ju ändå bra poäng! Det är ju inte så att man är van publik precis!
Lena vann en fruktkorg också som de lottade ut. Sen vann vi presentkort.

Ja ni. Har ni orkat läst hit, hoppas jag att ni är avundsjuka till bristningsgränsen!

Jag skulle ju vara fin, så jag köpte lösnaglar och klistrade på. Det har spänt som fan i två av fingrarna. Så nu när jag kom hem tog jag av de pga den ihållande smärtan. Alla fick jag bort utom just de två! Inte undra på att det gör ont. Det sitter ju som berg! Vill man vara fin... hördes det från soffan. Hrm.

Kommer att lägga upp bilderna i en separat blogg. Blir nog enklast så :)

Ja ni tjejer. En sjukt trevlig helg! TACK till Sigge som har fixat nå otroligt med det här. KANON!