Nora 1 år och 10,5 månad

 
Och så kommer det till slut. Inlägget om Nora, om hur hon har utvecklats och hur hon är som person. Det här är verkligen ett inlägg som jag skapar enkom för mitt eget intresse. Jag vill kunna gå tillbaka och se hur hon var vid speciella tidpunkter, men jag skäms över den dåligt uppdateringen. Signe kommer att mycket mer rolig och intressant läsning om sig själv än vad Nora kommer att ha.
 
Nora. Vår stora minsta tjej. Hon fyller snart 2 år! Det känns smått otroligt. Vi har inte några små tjejer kvar längre, de börjar bli stora.
 
När Nora var 1,5 år började det hända mycket med språket. Jag tror att de går igenom ett utvecklingssprång som har med språket att göra då. Det hände mycket med Signes språk då också, när hon var 1 år och 7 månader, men skillnaden var väl att Signe började prata i lååånga meningar, räkna till tre och börja rabbla alla färger... Noras ordförråd växte verkligen och hon började sätta ihop kortare meningar.
 
I slutet av juli sa hon; Pappa Pä inte hoppa. Hon ville inte ha honom i studsmattan. Hon kunde då även säga namnet på de andra runt om henne.
Pappa Pä
Mamma Ida
Mommo Kicki
Moffa Uff
Sassa Janni
Christina var lite för långt, så det kom lite senare. Även Signe Forsman var svårt att få till.
 
När hon kom tillbaka till förskolan efter sommarlovet tyckte personalen att hon verkligen hade utvecklat sitt språk under sommaren.
 
Nästa steg i språkutvecklingen som verkligen har märkts av kom nog när hon var 1 år och 9 månader drygt. Nu finns det inga gränser för de ord hon använder. Vi satt och kikade i stora Mollyboken härom dagen och det var bara några bilder på första uppslaget som hon hade svårt att hitta ordet till.
Hon har börjat fått upp ögonen för färger nu också. Blå verkar vara favoriten och det låter så gulligt när hon säger det. I början var det mesta blå men nu lyckas hon sätta en del andra också på första försöket. Kan hon inte chansar hon inte lika ofta på blå som för en vecka sen. Då väntar hon istället på en ledtråd, exempelvis att vi hjälper henne säga "r" eller "rå" då kan hon komma på och svara "åååsa" för rosa.
 
Räkna har hon börjat gjort lite också. Hjälper man henne med de första bokstäverna kan hon komma så långt som till fem, sex. Tolv hade hon nog snappat upp också för det sa hon igår kväll när vi räknade.
 
Som person är hon väldigt glad och skämtsam, hon har verkligen humor, som sin syster också hade väldigt tidigt. Men hon kan även blir väldigt arg, väldigt fort. Just nu är allt "mitt! det är mina! de ä min mamma!" o.s.v. Allt ska vara hennes, oavsett om hon hade det först eller inte. Det är påfrestande för Signe som inte alltid har tålamod och ibland blir hon fysisk och det slutar med tårar. Tårarna och skriket kommer snabbt från Nora även om inte Signe blir arg. Det räcker med att jag eller Per säger åt henne att det inte är hennes så kan hon bli galen.
 
Hon verkar trivas jättebra på förskolan. Vi hade föräldramöte härom veckan och de visade en film med hopklippta filmklipp och foton, det var jätteroligt att se! Få se Nora i andra situationer än vad hon hamnar i hemma. Tillsammans med jämnåriga. Helst skulle jag vilja ha en "big brother" kamera så att jag kunde logga in när jag ville och kika. Deras avdelning har även startat en blogg för oss föräldrar så att vi kan logga in och läsa lite oftare vad som händer på förskolan och se bilder från dagen, i väntan på månadsbrevet. Superkul!
 
Nora tycker fortfarande om mat, även om det har gått lite i vågor. På förskolan verkar det fortfarande gå som på räls. De var imponerade från start på vilket sätt hon lassade in maten.
 
Ett stort intresse som hon har haft länge nu är kläder. Hon älskar att klä på sig och sitta i hallen för att gå igenom lådorna och testa vantar, mössor, sockor, jackor m.m. Hon gillar också att mannekänga om hon har fått något nytt.
 
Samma sak med dockor. Hon älskar att klä på och av dockor. Det har hon också gjort länge. Så jag har skänkt några påsar med bebiskläder till förskolan så att det ska finnas kläder på varje avdelning. På Noras avd. fanns det bara en docka, men inga kläder. Säkert för att de flesta kanske inte har något intresse av det. Men hon kan sitta hur länge som helst. Och hon tränar ju verkligen motoriken då.
 
Att få ta en promenad till grannarnas hästar och får är lika roligt som Signe tyckte det var i Noras ålder. Signe tycker det är roligt fortfarande men Nora skriker av glädje när hon får gå och ge morot och äpple till hästarna.
 
Hon tycker om att sova, och jag skulle nog kunna räkna på två händer de kvällar eller nätter som vi har haft problem med henne. Det har verkligen varit "god natt, sov gott, mamma älskar dig" sedan gått ut och stängt dörren. Vi får se hur det blir nu när hon blir större och mer medveten om mörkret. Hon gillar tex inte mörkret när vi åker bil på kvällen, då vill hon ha lampan tänd. Men när hon ska sova är det inga problem. Hon har en nattlampa, men den ger ett väldigt svagt sken. Hon känner sig väl förhoppningsvis väldigt trygg i sin säng då kanske.
Vi får hämta henne i hennes säng ofta kring 5-tiden. Ibland tidigare och ibland senare. Men eftersom hon nästintill alltid somnar om räknar jag inte det som ett problem eller att hon inte sover hela nätter. Ibland, när klockan hunnit bli närmare halv sex - sex vill hon ofta ha "pellin". Hon skriker rakt ut om jag lämnar sängen så jag måste alltid knuffa upp Per som får värma på välling. Ibland somnar hon om efter den, och ibland inte. Ju tidigare klockan är när hon dricker välling desto större är chansen att hon somnar om.
 
Överlag har hon blivit rätt mammig. Tidigare har hon inte varit det, eller inte på det sätt som Signe var. Men båda är helt överrens där. Är de trött eller ledsen så är det bara mamma som gäller. Då skulle de kunna skänka bort pappan känns det som. Jobbigt för både mig och Per. Framförallt vid läggning då båda är trött samtidigt men det är bara mamma som får borsta tänder, klä på pyjamas, ge välling...
 
Borsta tänder är för övrigt något som Nora inte alltid gillar. Det gäller att luras, att prata bort henne, så att hon tänker på nåt annat. Då kan det gå bra. Annars är det lägga ner, hålla fast och borsta under skrik som gäller. Alltid lika roligt...
 
Nu har jag lyckats printa ner en uppdatering på Noras läge. En sorts status för hur hon är som liten människa just nu.

Familjen Forsberg x 2

Två bröder. Två familjer. Fem kusiner. Jag fotade familjen Forsberg och Forsberg-Åbjörn i Augusti. Några av bilderna skulle bli en 60-års present till Sven och Anders mamma. Nu har presenten givits och då kan ni få kika på några av bilderna.
 

120804 - En tur i blåbärsskogen

Nämen. Här är jag! Nu har jag fått ett himla sug efter att blogga. Att få skriva lite igen och lägga upp bilder. Framförallt att få lägga upp bilder. Det har ju kommit till att bli en bildblogg det här, men "bilder säger mer än..." Ja ni vet. De där tusen orden. Och mina fina tjejer tåls att titta på. Om och om igen.
 
Jag skulle ju ha skrivit ett inlägg om Nora. Hur långt hon kommit i sin utveckling. Hur mycket hon pratar. Bara maler och maler på om allt och inget. Och hennes humör. Jisses vilket humör. Hennes storasyster är inte att leka med, men det vette tusan om inte Nora är värre. De kommenterar det på förskolan. Att hon har en enorm vilja. Mmm, vi vet.
 
Men Nora förtjänar att få ett alldeles eget inlägg! Nu ska ni istället få se några bilder från när vi var i blåbärsskogen i början av augusti. De bilderna har legat redigerade och klara länge, men jag har inte riktigt lyckats få tummen ur.
 
Och kanske. Kanske. Lyckas jag få till det med några fler inlägg. Men jag har lärt mig att inte lova något när det kommer till den här bloggen. Jag håller det sällan.
 
Så håll till godo!
 

Patricia och Morgan går på bal!

När det var dags för bal fotade jag min granne, Patricia, och hennes pojkvän Morgan. Här kommer några av bilderna på det fina paret!


Kissa på pottan!

Jag har en lång lista med saker som jag borde blogga om gällande Noras utveckling. Det är tragiskt att jag inte hittar mer tid :(
För den där pappersbiten kommer att försvinna och det är dåligt dokumenterat på den. Bloggen är så bra till sånt där. Jag är så glad över att jag kan gå tillbaka och läsa om i princip hur varenda utveckling gällande Signe var. Stackars Nora kommer inte ha att nåt att luta sig tillbaka mot.

Hon har under en tid gått och satt sig på pottan när hon ska sova för kvällen, hon tar i så hon nästan spricker och så kommer det en droppe eller två och alla klappar händerna och Nora blir glad. Ikväll satte jag pottan framför tvn för att få henne att sitta några sekunder längre iaf och visst, då kissade hon en liten pöl där i och jag och Signe applåderade och sa hur duktig hon var. Precis som sig bör.

Hon har börjar prata massa nya ord också! Sätter ihop lite två-ords meningar :) Men jag ska starta datorn och fixa ett inlägg så småningom. Det ska jag. Det vill jag att jag gör iaf. Och Signe! Herreje, den tjejen är inte 4,5 år ens och skriver och läser som att hon gick i skolan!

Bilden på Nora är från ikväll. Hon satte sig i Lill-Signes säng och sa: bock. Jag fick ge henne en bok som hon så klart skulle läsa för dockan :) Gounge! Så otroligt medveten.


Systrarna Bus!

Nora har haft feber i eftermiddags och ikväll. 39,4 var hon uppe i vid två tillfällen. Pers föräldrar firar 45-årig bröllopsdag imorgon så tanken var att vi skulle dit och äta idag. Men Pers pappa har haft en dryg infektion under våren och nu när den äntligen börjar släppa lite grann skippade vi att åka dit, så att det inte blir nåt mer tok.
Per fick däremot åka dit för att hämta massa mat, eftersom Christina hade hunnit förbereda massa. Bland annat chokladpudding som såg ut som en tårta!

Så den smaskade vi i oss vid 18-tiden ikväll, när mamma och pappa hade kommit på besök. Nora var rätt trött innan då hon bara hade sovit en timme på dagen och så hade febern gått upp igen, men efter chokladpuddingen var det full fart... Signe fick en sockerkick som höll i sig tills hon skulle sova två timmar senare kändes det som. Massa energi och allt man säger går ut genom det ena örat innan det ens har kommit in genom det första.

Tjejerna avslutade kvällen med att busa i soffan. Massa skratt blev det!


Citronfjäril


120428 - Tröttfisa!

En eftermiddag när Nora hade sovit tillräckligt fick jag till slut ta in henne för att klockan började bli mycket. Det gick inte att få liv henne! Inte med mjuka och gosiga väckningsförsök iaf ;)


120427 - Allra käraste syster

Det är så roligt att se, och höra, när tjejerna drar igång och busar och leker med varann! De kan sitta och mysa, läsa en bok, sjunga sånger, jaga varann, skrika högt av glädje eller kramas. Det är så härligt att se att de kan komma överrens och att tycker så mycket om varandra.


120409 - Kusinmys

På annandagpåsk var vi i Röste. Tjejerna lekte med sin kusin Mikaela!


Älskade pappan


120408 - Mormorn är hemma!

Tjejernas mormor har ju varit i Kambodja, men här hade hon kommit hem och hade en väska full med grejer med sig. Efter utdelningen tog vi en promenad i skogen. Signe tycker så mycket om det, att få vara i skogen.


120407 - Påskafton!

Påskafton spenderade vi i Kilafors! Istället för att måla äggen ville Signe skriva på dem :) Såklart! Hon är så himla duktig på att skriva och läsa. Helt otroligt, när man tänker på att hon bara är 4 år.


120406 - Premiär på golfbanan

Vi hade golfrang-premiär på långfredagen. Signe tyckte att det var lite halvroligt att slå iaf. Även om hon tog en paus rätt snabbt för att gräva i sandlådan. Nora skrattade glatt när vi hjälpte henne att slå, men eftersom det var jag som hjälpte henne finns det inga bilder på det...

Men det är tur att det finns sandlåda på golfbanan iaf! Även om vi får ta med oss hink och spade själva...



Signe är lite skeptiskt till sin flagga som hon har fixat på hennes sandslott :)

120405 - Signe påskkärring

Här kommer några helt underbara bilder på vår härliga påskkärring! Sååå fin var hon! När jag hämtade henne från förskolan på eftermiddagen hade hon haft på sig hucklet hela dagen, hon hade tagit av det en sväng vid lunchen, för det blev nog aningen varmt. Annars hade hon velat ha den hela tiden :)


RSS 2.0